Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
127. Joh. Oxenstierna an die Königin Minden 1644 Februar 24/März 5
127
Minden 1644 Februar 24/März 5
Eigh. Konz.: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1], 142–143’
Korrespondenz mit den dänischen u. französischen Gesandten. Manifest zum Krieg
gegen Dänemark. Verhältnis zum Stift Bremen, Braunschweig-Lüneburg, Olden-
burg u. Brandenburg.
Hinweis auf die beigefügten Originale von 75 und 78, die ich bis jetzt efter sakernes
och tijdssens noga eftertänckiande nicht uthan någon stoor hazard glaubte
übersenden zu können. Hinweis auf Beilagen A, B und C; bestätige Nr. 69, 86
und 93.
Dett är elliest, Gudh skee lof, ännu alt i gode terminis och begynna folket
nu så smånigom at fälla första skräckan och desperationen, som dee fattade
öfver den oförmodelige rupturen och deraf inbillade tractats tilbakar-
blifvande. Hinweis auf D. Aff dee Frantzöske gessandter i Haag hafver
jag breef och dem tillskrifvit
andra uthe. Jagh kan icke vetta, hvarmedh dee deras drögzmål raisonabelt
skola kunna beskönia. Migh hoppas jag ingen culpa morae skall tillmätas.
Jagh var parat och färdig at reesa till Ossnabrugge den första dagh jagh
hijt kom och är så ännu efter Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste ordre och
befallningh, den jagh billigt efterlefva skall och vill. Dett villia månge |:ge-
nom ingifvande desperera om tractats verkedt:|, men jagh hafver |:in
contrarium:| gott hopp om |:godh succes:| sedan talis |:mediator ähr:|
poist.
Hinweis auf Beilage E. Om Eder Kongl:e Maij:tt ville |:ett manifest uthgå
låta, det steller till E. K. M:tz:| allernådigste betänkiande jag billigt.
Inthet kunnet skada, |:quia multi volunt reperiri verbis, ut habeant de
quibus loqui possunt:|.
Med näst omliggiande grannar är så beskaffat:Bispen af Bremen är heelt och
stiftet halft fiende. Königsmarck och Gregersson äre hoos dem och tractera
efter feldtmarskalkens instruction och fullmacht med dem om penninge-
hielp, folck och sådant smått. Hertigerne af Brunsswijk-Lunenburg håller
jagh i goodh humeur på bäste sättet. Feldtmarskalken gör sitt medh deras
|:officerare:|, att dee |:gå från dem i:| Eders Kongl:e Maij:tts |:och
chronans tienst:|. Grefven af Olldenburg är så entredeux. Men så vill han
gärna lefva i fridh och roo, om han fåår, som hans breefs copia uthvijsar
lit. F. Migh tycker (doch oförgripeligen) |:Churbradenburg ähr i godt
hopp och tractat:| vidh desse sakers beskaffenheet |:till hålla:|; dazu
Beilage G.
Den högste Gudh förläne Eder Kongl:e Maij:tt itt lyckeligit och frögdefult
åhr aff detta och månge fölliande och gifve, at uthi E. K. Maij:tts regementz-
tijdh och igenom dess direction, hvar icke heele Cristenheeten, doch Europa
och fädernesslandet må erhålla den af så månge beängstigade sielar önskade
freden! …
B: 146 [Nr. 112] Salvius an Joh. Oxenstierna. Osnabrück 1644 Januar 28/Februar 7
C: 147–147’ [Nr. 97] Joh. Oxenstierna an Salvius. Minden 1644 Januar 3/13
F: 155 Graf Anton Günther v. Oldenburg an Joh. Oxenstierna. Oldenburg 1644 Februar 15/25