Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
111. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1644 Januar 27/Februar 6
111
Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius
Stockholm 1644 Januar 27/Februar 6
Kopie: RR 88’–96
Ausführliche Begründung des Krieges gegen Dänemark. Dänische u. venezianische
Vermittlung. Verhalten gegenüber der zu erwartenden Reaktion Frankreichs,
Englands, der Niederlande, des Kaisers, Hessen-Kassels u. anderer Reichsstände.
Fortsetzung der Friedensbemühungen. PS.: Zur Möglichkeit französischer Ver-
mittlung zwischen Schweden u. Dänemark.
Vij hafve för detta tvenne resor
[ Nr. 69 ] u. [ 93 ] .
eliest öfver Hamburg skrifvit Eder till om dee procedeurer af dee Danske,
särdeles uthi detta nästförflutne åhret äre uthi Öresundh på oss och rijksens
undersåthere begångne, och vele vij icke annat hoppas, än att brefven hvar
icke allaredo, då innan kort skole komma Eder till handa; hade och fuller
något förr optäckt Eder våre consilia häröfver, hvar vij hade varit förvissade
och något för adverterade om armeens tillstånd och huru vijda fäldtmars-
kalschens consilier kunne våre adapteras; vij och elliest all denne förleden
sommar och höst igenom hafve förmodat, at, när konungen i Danmack
och rijksens rådh dersammastädes hade fullkomligen blifvit remonstrerat
den torto och orät oss och våre undersåthere är i så måtto vederfahren, han
och dee då skulle hafva betänckt sigh, lagt den saken bettre öfver, afskaffat
sådane besvär och stält våre oförrättade kärande undersåtere klagelöse. Men
så hafve vij emoth hopp och tillförsicht, så och inständigh besökelse och
åthvarning medh bref måst spöria och görligen förfara, att dee icke
allenast inthet hafve förandrat något af sådan deras fattade intention,
uthan och den styfft mehre och mehra förökat pressurerne och tracterandes
oss och våre undersåthere så förachteligen och fast till säija fiendtligen hafve
ophäfvit all vänskap och igenom en hoop noviteter och påfunder de facto
sökt till betaga oss och rijksens undersåthere all navigation och handel, så
och den frijheet och immunitet oss och dem tillstår förmedelst dee bägge
rijken emellan opprättade pacta, förbund, afskeder och föreeningar, så och
en uhrminnes oturberadt häfd och bruuk.
Ibland andre noviteter och besvär äre och certificationerne (om hvilke blef
alt richtigt giordt och aftaalt på möthet vidh gräntzen åhr 1624) dragne
tvifvel och igenom den praetext att disputera, havdh Svenskt proprie och
eget godz är och om något derunder löpe jämväl och theropå föliande till
dubbelt och tredubbelt förhögningar af tollen, skarpe och ohörlige inqui-
sitioner och confiscationer af skepp och godz äre deröfver månge kompna
på den skada, som dee icke kunne förvinna; och der den kunde stå någor-
lunda till opfylla, så synes doch klarligen, det konungen hafver fattat den
resoltution att göra oss och vårt rijkes undersåthere till sine tributarios och
skattskyldige, quotiserar all rijksens förmågo, släpper af geust allenast så
myckit genom Sundet, som honom sielf lyster, och det som mehra är, så
tribulerar all navigation och ommercien, att vårt rijke icke kan bestå eller
komma opp medh skepp, köphandel eller annan idknadh. Men dess under-
såthere och inbyggiare, enkannerligen dee som på bärgvärck och manu-
facturer hafve sigh lagdt och deruthinnan satt all deras förmögenheet
tänckiandes till sökia dermedh deres näringh och hvadh tillvärkat varder
åth andre länder att föhra, ögenskeenligen måste gå till grund och landet
förlöpa.
Vij och vår publique stat kännandes denne öfverlast såsom itt svårt krigh,
dermedh vij vore belastade, hafve fuller funnit oss härvidh merckeligen
altererade, men icke väl kunnat sij, havdh consilium här vore emoth,
särdeles sedan konungen hade fattat den resolutionen, att han medh sin
störste proufijt, men vår och rijksens undersåtheres vissa undergång ville
hemligen föhra itt större krijgh medh oss än den oppenbara feigde vij medh
Keijsaren hafve beståt och bestå uthi och den resolutionen genom inga
andra medell hafver stådt till förandra. Men konungen hafver der ofvanpå
icke allenast giordt sigh sielf till en domare och absolut uttydare, uthan och
sadt andre sine tienare öfver bägge rijkernas pacta och afskeder at döma
och i sådane och andre måtter praescriberat oss leges effter sin egen vilie;
hvilket hvarken hafver varit bruuk tilförende eller i någon måtto öfverens
kommer medh sielfve inbördes recesserne, men löper directe så deremoth
som eliest emoth all skähl och vänskap märkeligen sökt till försvaga vår
hemstat och turbera vårt uthsende deruthe. Nu ehuru vij och gärna hade
velat, der möijeligit hade varit, desse store besvär lengre undraga och
tolerera, så hafve doch dessföruthan dee förre kongens i Danmarck acter,
särdeles dee beskickningar och tractater han nu sidst på någon tijdh hafver
fördt medh fienden och andre, som kunne hafva hugh eller tillfälle att
skada oss, nogsampt vijst och förklarat, hvadh konungen emoth oss hafver
hafft i sinnet. Vij hafve godh effterrättelsse, och kan det uthan tvifvel Eder
vara kommit till öronen, efftersom det till en godh deel är landkunnogt
och dee Danske sielfve icke kunne thet förneka, hvadh fahrlige consilier,
tractater och förbund konungen i Danmarck denne tijden borthåth emoth
oss och Sveriges crona fördt och drijfvit hafver på åthskillige orther,
särdeles medh fienden Keijsaren och dessföruthan våre grannar konungen i
Polen och tillefventyrs stoorfursten i Ryssland medh all flijt sökt till opäggie
emoth oss och lagt dee faste fundamenta att grijpa oss an medh vapnen, så
att vij hade innan kort kommit häri och råkat i en vidare extremitet medh
Danmark, vij ville eller ville inthet.
Och ändoch vij förmene och vele förmoda, att våre grannar icke inmängia
sigh i den saken dem icke angår, så spörie vij lijkväl theraf, huru heelt illa
och fiendtligen Danmarck emoth oss är adfectionerat. Gå eliest här förbij
alle andre store indigniterer och orätter, som oss af Danmarck äre tillfogade,
och i synnerheet förtyge den partialitet konungen hafver låtit thee uthi
mediatonen till tractera freden emellan oss och Keijsaren och mehra slijkt
thet vij särdeles tänckia till effter lengden att deducera. Vij äre af alt detta,
sedan konungen i Danmarck de facto således och eliest i månge andre för-
fängelige måttor hafver kastadt borth all repect till oss, till inbördes väns-
kap , till förbundh och pacter, som bägge rijken emellan äre. Och sedan vij
inthet vissare hafve hafft af Danmarck oss innan kort att förmoda än itt
oppenbahra krigh, högeligen förorsakade och nödtvungne vordne att låta
häremoth falla then respect vij härtill hafve burit till honom, genom tien-
lige medel prosequera emoth honom vår rättvijse saak och göra vår flijt att
bringa honom till skähl och pacternas observantz, hafve vij till den ända
hållandes fast bettre vara att förekomma honom än afvänta första slaget, väl
kunnat lijda och måst låta skee, att feldtmarskalken hafver tagit quarteer
uthi Holsten och, som troligit är, uthi Juthland för vår armee, som eliest
och dessföruthan på månge åhr inge gode quarteer hafve nutit. Dermedh han
både armeen hafver kunnat accommodera och oppfrijska, jämväl och medh
samme hugg måste sökia att knäka denne vår fiendtlige granne, och äre i
lijka måtto vij här till värka att resolvera hvadh till saken på denne sijdan
måste företagas.
Hvadh nu eliest på denne feldtmarskalkens motion och inquarteringh i
konungens landh är befallat och committerat den Danske residenten Peder
Wijbe oss här att föredraga och hvadh vij theropå svare och deröfver oss
skriffteligen förklara, det hafve I till sij af hoosfogade tvenne copier. När
nu alt detta hoos Eder uthbrister medh mehra omständer, roop och rychte,
kunne vij fuller här icke vist afsij och judicera, om dee Danske commis-
rierne tagendes häraf en praetext äre alleredo från handelsplatsen reeste til-
bakar igen eller och det göre något bättre fram, der saken på alle sijdor
skulle komma heelt till ruptur och till itt fullkomligit vapneskiffte emellan
bägge desse cronorne Sverige och Danmarck, hafve förthenskull för nödigt
befunnit Eder förständiga, både hvadh emellan oss och Danmark passerar
jämväl och på fall, att framdeles mehra sigh kan yppa Eder till effterrättelsse; och
tilltro vij nådigst Eder dexteritet, att I medh bästa skäll och discretion emoth
hvar man och effter hvars och ens interesse och affection sökie denne saken
saken till uttyda och contrariumet förläggia remonstrerandes hvadh för
store tortor och injurier oss, ja våre bundzförvanter, vänner och andre till
denne dagh äre vederfarne och Eder icke kunne vara okunnige; hvilcke så
lenge dee allenast indirecte hafver toucherat och berördt vår stat, hafve vij
dem tolererat hållandes före att en befarande vidlöftigheet emellan bägge
cronorne vore högre till ansij och heller till andraga, än att man slijke in-
jurier och praeiudicia, som en annan gångh tilläfventyrs kunde medh godo
stå till afhielpa, vidh denne tijden skulle värcka och ventilera.
Men nu sedan konungen i Danmarck under åthskillige praetexter, nye in-
ventioner och andre missbruuk söker till påbörda alle i Öster-, Norr- och
Västersiön traffiquerande nationer en så odrageligh last af dubbel och tre-
dubbel toll, så och otilbörlige inquisitioner, confiscationer af skepp och
godz och oförsvarlige domar och långe rättegång processer, men särdeles
är så vijda på oss och vår undersåthare thermedh kommen, att vår och rijk-
sens stat inthet kan bestå, såframpt desse pressurer, injurier och oskälige
besvär längre skulle lijdas och undrages, tvifle vij inthet, att andre nationer,
särdeles dee som bestå på commercie och navigation, ju skole gifva oss rätt
och vidnesbördh, att konungen i Danmarck genom så fåfänge och oskälige
påfunder inthet annat hafver sökt och söker än vår och våre undersåthernas
undergång, hvilken och på lengre continuation af desse begynte procedeu-
rer oundvijkeligen fölia och komma måste. Edre consilier, discurser och
correspondentier öfver thenne handelen, enkannerligen vijd förefallande
nödige justification af vår rättvijse saak, rätte I till en godh deel häreffter,
hafve I så mycket mehra och nogare emellan sielfve certificationerne och
tillvitte lorendrägerijedt till distinguera, som Danmarck under praetext at
disputera, hvadh Svenskt godz är, och annullera certificationerne och som
beginges dermedh flere undersleef, inthet annat dermedh söker än ophäfva
all navigation och commercie genom Sundet för våre och rijksens under-
såthere emoth pacta och fördragh, som rijken emellan bestå och den frij-
heet och immunitet oss och Sveriges cronos undersåthere in specie och per
expressum tillstår och i så måtto förminska vår stat och uthan något besvär
och kostnad allenast af våre undersåtheres förmögenheet och godz gör sigh
capabel till ruinera oss.
Men så mycket dem Danske interpositionscommissarierne till fridztracta-
ten vidkommer, vele dee blifva qvarr i Ossnabrugk, behöfve I dem inthet
afvijsa, eij heller heelt skyy deres umbgånge. Vele dee och icke blifva, be-
höfve och I deras närvarelse icke stort affectera, myckit mindre i det fallet
sökia till bruka deras interposition, men der dee vele resa, låte dem gå,
efftersom vij och härtill ringa hafve hafft och nu så myckit mindre orsaak
hafva att sättia något gott förtroende till deras interposition. Men detta är
dedt principaleste, att I må veta vår intention till förtsättia sielfve fredz-
tractaten , uthi ingen måtto vara af oss förandrat emoth vår vederpart, dem
keijserske, myckit mindre emoth våre bundzförvanter till cooperera medh
dem så till friden som i kriget. Och derföre vele vij, dedh I tilbiude Eder
emoth dee keijserlige commissarierne att vela fridztractaterne medh dem
continuera, så vijdt och att der dee vele uthan mediatorer tractera freden, äre
och på våre vägnar I dertill benägne. Vill och vederparten uthan mediatore
icke tractera, kunne och vij väl lijda, att det skeer genom visse underhand-
lare , och framför andre unna och deferera vij den ähnra republiquen af
Venetien, som för någre åhr sedan hafver praesenterat sigh till underhand-
ling emellan oss och Keijsaren, och derföre helst såge, att den republiquen
behagade sine ambassadeurer theri att bruka, efftersom vij och tilläfventyrs
framdeles, när vij sij, huru consilierne och tijderne löpa och föranlåta, kunne
oss deröfver sielfve alt fullkomligare förklara och medh skrifvelse republi-
quen derom besöka. I kunne och anten sielfve, der I få härtill gott tillfälle
eller och genom dee Frantzösische commissarierne den Venetianiske am-
bassadeuren dertill poussera låta. Men i sielfve hufvudsaken vele vij, att I
Eder aldeles rätte effter undfångne instruction eller dec ordrer Eder här-
effter kunne tillskickas, anten då tractaten vinner sin fortgång uthan media-
tion eller genom visse underhandlare.
Emoth Frankrijke och landtgrefvinnan af Hessen-Cassel, så och andre,
medh hvilke I eliest kunne stå i godh correspondentie och som någon godh
affection hafve till oss behållen, tillbiude I Eder beståndige och alfvasamme
cooperation. Och särdeles animera och försäkre I Frankrijke och dess com-
missarier , att vij inthet hafve förandrat af vår intention anten till sättia fridz-
tractaterne eller Tyske kriget forth eller till det ringeste vijka ifrån eller för-
låta alliancen, men adsistere Frankrijke i det Tyske kriget och till den ge-
mene saken icke mindre häreffter än härtill skeedt är; tvifle och inthet, dee
och göre detsamma och i synnerheet blifva beståndige i alliancen. Förer
dem och till synnes skählen till vår justification, remonstrerar Danmarcks
stoore ofogh och begärar, dee vele förnuftigare considerera, att, der vij
lengre skulle sij till och lijda dee pressurer konungen i Danmarck oss på-
tränger och han i så måtto skulle få tillfälle att lengre föra medh oss detta
hemlige kriget, turbera våre consilia, betaga oss alle medel, them vij den
gemene saken i Tyskland tänckie till impendera och förhindra, det vij här-
effter icke kunne med någon succurs secundera och förstärckia vår armee
theruthe, afskära oss all communication medh Frankerijke, Engeland,
General Staterne i Nederlandh och andre nationer flere, skulle vij på lych-
tone såsom genom en tvinnesooth blifva aldeles incapable och odugse
giorde till praestera alliancens effect, efftersom vij uthi detta sidstförledet åhr
myckit mehra hade kunnat i Tyskland uthrätta, der vij af Danmarck icke
hade varit theri förhindrade och nödtvungne till hålla oss och våre kraffter
något engare tilhopa och inom våre och rijksens grentzer. Oss vara af den
resolution och i den visse förhoppningh, thet konungen i Danmarck skall
vara att bringa till skähl och att göra oss rätt, saken skulle komma till trans-
action och förlijkning emellan oss och konungen, och vij blifva för hans
plackerij häreffter frije och försäkrade, jämväl och mehra krafftige och fir-
merade till bevijsa Frankrijke all godh assistence i Tyskland. Drifver och
deropå, att Frankrijke såsom en foederatus ville hielpa oss häruthi, effter-
som I och medh fogh uthur alliancen kunne föredraga och påminna com-
missarierne Frankerijkes skyldigheet till adsistera hvarannan, om något
krigh ex occasione mutui foederis sigh annorstädes yppa skulle. Ty alden-
stund Danmarck sijr, att våre och Frankerijkes vapn hafver all godh fram-
gång i Tysklandh, förtryter dedh honom så hårdt, att han all möijeligh flijt
intill denne dagh hafver användt till skillia oss från hvarandre, eller effter
han oss dertill icke hafver kunnat bringa att göra oss värket opå annor sätt
och såsom per obliquum så svårt, att vij icke skola kunna in effectu praeste-
ra bundet itt nöije.
Vijsar dedtsamme och landtgrefvinnan och hennes ministrer och betygar
vår beståndigheet och att sådane difficulteter, som tilläfventyrs förstone
skole komma en något selsamme före, inthet skole hindra oss till göra vår
devoir effter alliancerne, men saken häreffter vara bettre till drijfva; och vij
förhoppas på denne sijdan vara Danmarck bastant och feldtmarskalken
medh armeen deruthe kunna medh krafft agera emoth Keijsaren. Bägge
förhålla I och, att vij dem såsom våre allierade ingaledes vele eller täncka
till förlåta, men starckare angå kriget i Tysklandh, sedan desse store be-
svärligheeter och hinder vij lijde af Danmarck och oss i vägen liggia til pro-
sequera den gemena nödhlijdande saken i Tysklandh, äre bortrögde och vij
försäkrade, att Danmark icke skall häreffter kunna hindra oss, så att, der i
medlertijdh någon skada eller afsaknadt skulle tagas i det Tyske väsendet
(som vij doch icke vele förmoda, effter feldtmarskalken hafver sitt största
öga dijt uth), den lätteligen och innan kort vore till reparera och ersättia.
Hoos ständerne i Romerske rijket remonstrere I och theruthaf, hvadh till
vår saaks justification tienar, vijsandes dem vijdh lägenheet, huru indigne
och viliter konungen i Danmarck hafver oss desse åhren igenom tracterat,
så att oss hafver varit omöijeligit thet lengre tolerera och lijda, fast vij alt
annat skulle hafva för den orsaken hazarderat och detta jempte mehra alt
till vår lämpa.
Hvadh I nu häruthinnan hoos en eller annan uthrätte anten i en förhåppeligh
beständigheet i alliancen och cooperation till kriget och fridztractaterne hoos
Frankerijke och landtgrefvinnan eller och i vederpartens, dee keijserskes,
contenance till tractera friden eller eij, det står icke obilligt till tijden och
den event, som deropå föllier; men I måste fahra en vägh som annan forth
medh tractaten och, fast den skulle differeras ifrån ene tijden till den andre
och blifva anten af våra fiender eller vänner opskuten, hafve I lijkväl till
sökia alle medel att hålla den gående och ju icke skära den af hvarken emoth
Keijsaren eller Frankerijke och landtgrefvinnan, så och andre våre vänner
och affectionerade. Och I skönt skulle sij och befinna dem härtill obenägne,
anten att Keijsaren nu sädan hafver giordt sigh större hopp till krigetz con-
tinuation och fridens afslagh eller och att andre kunne sigh öfver den medh
Danmarck begynte saken så vijdt hafva altererat, att dee och icke vele för-
stå till fredztractatens befordring, då behöfve I fuller inthet att gifva dem
rätt deri, men lijkväl för Edre personer sij det an att medh reputation och
lof af fridzbegärligheet, doch uthan något teckn af kleenmodigheet bestå i
det postur, att I altijdh blifve in terminis tractandi och görligen contestere,
dedh I så häreffter som härtill äre beredde, det vare medh underhandling
eller den föruthan eller på något annat görligit sätt att angå och fullfölia
fridztractaten och medh våre bundzförvanter och dem I hålle correspon-
dence till den gemene saksens bästa, sökie tillfälle Christenheeten i roo och
en universal ehrligh, beståndigh och säker fridh för alle interessenter till
erhålle. Vele dee till tractats, det skee genom itt sätt eller annat, och I någon
lijknelse sij att komma dertill, då blifve och I deroppe och hålle fridztracta-
ten in integro; men hvar dee ingalunda vele förstå till någon tractat och I
sij alt hopp dertill för denne gången vara uthe, då kunne och fuller I retirera
Eder nederåth, I, h:r Johan Oxenstiärna, till Wismar eller Strålsund, till
dess I få öfver Edert förblifvande på nagon viss orth theruthe eller hemresa
vår vijdare ordre, men I, her hoffcantzler, neder till Hamburg i Eder förre
charge och förrättningar igen lagendes först, att Ossnabrugk och Peters-
burg blifve satte i förre villkor och i vår devotion igen, der tractaten heelt
sönderijfvas; men skiutas den tilläfventyrs allenast opp, då oppreppe I allen-
ast dee förre Eder öfver den orthen giorde försäkringar, att platzen uthi
medlertijdh I komme tilhopa igen blifver neutral och i magistratens värie…
PS.: Vij månde i sielfve brefvet förmäle, h:r commissarierne, huru I Eder
hafve medh denne vår förehafvande action medh dem Danske emoth dee
Frantzösiske commissarierne att förhålla och den derhän justificera, att vij
ingaledes äre sinnade att för then orsaken förlåtha den gemene saken i Tysk-
land eller slappare än förr föra värcket dersammastädes, men bestå och
framhärdat i alliancen. Nu kan tillefventyrs Franckerijke anten af sigh sielf
eller pousserat af kongen i Danmarck genom sine commissarier tillbiuda sin
interposition eller oss och den konungen. Derföre och såsom detta Fran-
kerijkes tillbudh in recessu något mehra än in fronte hafver att innebära, så
måste I och dervidh gå så myckit varligare och försichtigare, fuller con-
testere vår benägenheet till vänligh afhandlingh och förlijkning, och denne
vår resolution till ingen annan ände vara af oss tagen och förd, än att der-
igenom bringa konungen i Danmarck till skähl, men för Edre personer
sielfve icke föreslå eller gifva någon orsaak till förslagh af en interposition,
eij heller fullkomligen acceptere någon af Franckerijke eller andre. Såsom
I eij heller deremoth skole sådan af Frankerijke tillbudin och offererad in-
terposition heelt uthslå och afskära, men gifve dem som interpositionen
föreslå och tillbiuda, så myckit till svar, nembligen att I inthet tvifle, det
Franckerijkes interposition ju skall vara oss acceptabel och tacknämligh,
men excusere Eder i det öfrige ex defectu mandati refererandes saken till oss,
att vij uthi så måtto må hafva frije händer theri framdeles att resolvera, som
vij finne våre saker tilldrägeligit. Hinweis auf beigefügte Kopien der Briefe, die
wegen des dänischen Krieges unter dem gleichen Datum [ Januar 27 / Februar 6 ]
an die Königin von Frankreich, Prinz Condé, Kardinal Mazarin, die französischen
Gesandten u. am 29. Januar/8. Februar an die Städte Lübeck, Bremen, Hamburg
u. Danzig abgegangen sind [ vgl. RR, Latinsk och Tysk , 4–35 u. 42’–44 ]. Zu
dem Auftrage de Geers vgl. Nr. 86. Es werden außerdem Kopien der Briefe an die
Generalstaaten, den Prinzen von Oranien, die Staaten Holland u. Westfriesland
sowie an Amsterdam u. einige andere Städte vom 20./30. Dezember 1643 beigefügt
[ vgl. RR, Latinsk och Tysk , 406–425 ].
Damit förmene vij att Eder till godh liuss i våre consilier förde öfver denne
saken af förbe:te acter skall tillkomma. Men det vill eliest tiena, att brede
vidh den justification I göra öfver vår resolution och företagne action emoth
Danmarck altijdh betyga vår intention härmedh vara att bringa konungen
till skähl och förmoda, att then saken väl skall kunna stå till bijläggia, effter-
som och thenne oss aftvungne resolutioner icke är någon offensions- men
mehra en defensionsact på bem:te konung för all den orätt och våldh oss
och rijksens undersåthere han särdeles i detta åhret hafver tillfogat. Vårt
manifestum af dee oundvijkelige orsaker till detta Danske kriget är under
händer …
M[atthias] S[oop], C[laes] C[hristersson] H[orn], C[laes] G[yllenhielm].
A[xel] O[xenstierna], G[abriel] O[xenstierna].