Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
21. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Osnabrück 1643 September 4/14
21
Osnabrück 1643 September 4/14
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage A der Nr. 28
Gespräch des Schreibers Rosenhanes mit dem dänischen Gesandtschaftssekretär u.
mit Lippe über die Vollmachten der kaiserlichen Gesandten u. die Anreise der fran-
zösischen Gesandten.
Hinweis auf Nr. 14, 15 u. 18. Nu ehuruväl jagh vidh samme audience [ bei den
dänischen Gesandten ] gaf orsak därom at tahla och mehr förnimma, huru med
dhe keijserske var beskaffat, lijkväl tvifvel föruthan, efter dhe sielfve igno-
rerade , instelte dhe rådsambligen dhermedh och vidh jagh sådant touche-
rade , teege stilla seendes hvarpå andre, hafver jagh härom till E.Ex:er
i vissheet icke något kunnat skrifva, var och vidh i går ankomne post mitt
bref till E. E., som jagh med honom tilbakar skickade, allerede slutedt, och
dertill med för seent, att jagh inthet något derom kunde erfahra och E. E:er
vidh handen straxt deropå svara heller notificera, helst effter det syntes hoos
migh betänkeligit kunna sådant à propos och i hastigheet uthvärckia, altså
hafver jagh i dag til min skyldigheet genom min skrifvare sådant låthit för-
nimma , hvilken såssom motu proprio gick till dhe Danskes secreterare,
sökiandes hans kundskap och derhoos vette legaternes nampn med sine
vanlige tituler; och effter deres secreterare förste anmählan om E. E:ers an-
kompst svarade berörde min schrifvare sigh väll veeta E. E:er intet heller
giöra än at fortsettia reesan och komma till sielfve värketz begynnelsse,
män derhoos tviflade, huru E.Excell:er det väl kunde giöra, emedhan
E.E:er icke vetta, om dhe för tijden här varande keijserske voro allena
deputerade och plenipotentierade, at ingen annan som caput legationis
heller elliest med full potestate vore här at förvänta. Svarade deras secre-
terare , dhe keijserske så i vissheet hafva sagt för dhe Danske gesandter,
när dhe dhem besökte, at dhe, graff von Auersperg och doctor Kraan, voro
till denne Ossnabrüggiske tractat allena deputerade och plenipotentierade
och här ingen mehr förväntas, män i Münster på samma sätt graff von
Nassow och Folkemar, den och dher nu ankommen vara skall. Dheropå
replicerade min skrifvare fragandes, om dhe Danske gesandter hafva sedt
deras fullmacht, nekade han skiutandes sigh dertill, att sadant bör skee, när
alle legaterne vore tillsammans, hafva icke heller dee Svenske teedt sin full-
macht och hans Excell:e, her Salvius, nog veet, huru vida Auersperg ähr
plenipotenierad aff Keijssaren. Dhertill fråger min schrifvare, om dhe
Danske dherom hafva schrifvit till E.E:er, dhe Svenske legater; hvilket
såssom han åter nekade seijandes E.E:er sådant förr väl veta, sade så min
schrifvare, at hvadh D. D. E. E. dhe Danske om sådant E.E:r medh sin
schrifvelsse i vissheet informerade, meente han E.E:er af dem praesteras
ett gratum officium och det ett gått förtroende requirera ville.
Vidh detta deeras samtal kommer D. Lippe tanquam ex improviso uth-
springandes och frögdade sigh för secreteraren öfver den victorie han då
af ett bref, honom uhr Hålland af den Danske dher residerande ministro
var öfverskrifvit, förnam Hollenderne hafve erhållit öfver dee Spanische;
refererade så min schrifvare af tryckte aviser hafva förstådt detsamma,
hvaroppå D. Lippe af honom begiärte få see af dhe tryckte nogre particu-
laria , effter hans sohn tienar fursten och hafver varit i samme rencontre.
I detsamma förtellier secreteraren för D. Lippe, hvadh han med min schrif-
vare talat hafver och i synnerheet, att han frågade sig, om gesandterne hafva
berättadt til dhe Svenske om dhe keijsersches fulmacht att tractera; begynte
så D.Lippe berätta, hvadh dhe keijserske till sådan dhe Danskes frågan vidh
deeras giorde visite om plenipotentia svarade, nembligen, 1. dem beggies,
graff von Auerssberg och D. Kraan, hafva här tillståndh att tractera och
inge flere at förmodas, såsom och i Münster graff v. Nassow och Volkemar;
2. att genom andre än dem denne saak icke pertracteras kunna heller böra.
Däropå sade han, D. Lippe, till ofvanbemälte secretarium: af den ralation I
hade af den keijserskes betiente (detecto nomine) och den som dem af-
finitate ähr iunctus, (hvilken för secretario hafver sagt, at dhet förvän-
tes ännu een medh full potestate tractandi) såväll som hvadh jagh annis
1628, 1641 och elliest af ett bref uhr Wien hafver förnummit, caesareanis
fidem non habeo, och så nästan ville sluta, at derföre kunde dhe Danske i
vissheet något till E.E:er icke skrifva; slöt D. Lippe dermedh och begynte
seija, at honom trovärdigt är förkunnigadt, dhet dhe Frantzösische än
icke äre oprykte uhr Frankerijke, skole desslijkest een tijdh fördröija i
Holland der medh Staterne något att debattera, som och att dee Frantzösche
ad obsidionem Leridae hafva fådt stort nederlag och förlorat 1500 man.
Därmedh gick D. Lippe till dhe Danske gesandter och min schrifvare
togh sitt affträdh.
Hvadh nu dhe Danske gesandter vidh sådan kunskap varde i denne saak
görandes, står medh tijden at förvänta. Var och i dagh baron de Rortés
secreterare hoos migh berättandes sin herre inthet vist vara resolveradt
anten förbijda dhe Frantzösische legaters ankomst i Hollandh heller och
reesa föruth hijt, sigh vist hafva förstådt dhe Frantzösische nu vara under
vägen och uhr Frankerijke opbrutne. Jagh hafver inthet heller förnummit,
om dhe Danske och keijserske hafva varit till något mundtligit conference
sedan, uthan hvadh genom internuncios uthrätta kunne, effter dheres
betiente som bemälte Rortés secretarius och förmälte dageligen omgås.
Sade samme secretarius och sigh hafva förstådt ifrån dhe Danske, at
hvadh dhe Fransösche icke varde kommandes innan 14 dagar, voro dhe
esolveradhe att härifrån reesa och tilbakars igen…