Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
202. Magnus Gabriel de la Gardie an Johan Oxenstierna und Salvius Fontainebleau 1646 Oktober 2/12

15
–/ 202/–

16

Magnus Gabriel de la Gardie an Johan Oxenstierna und Salvius


17
Fontainebleau 1646 Oktober 2/12

18
Eigenh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II

19
Abschied vom französischen Hofe. Notwendigkeit, Frankreich zur Bundestreue anzuhalten.
20
Friedenssehnsucht der Franzosen. Belagerung von Dünkirchen und Lerida. Haltung Englands
21
angesichts der französischen Fortschritte in Flandern. Nachrichten von anderen Kriegsschauplätzen.

22
Sedan uthi alle aff Hennes Kgl. Maj., vår allernådigste drotningh, migh
23
anbefalte ährender jagh härvidh håfvet hadhe fåt een richtigheet och anam-
24
mat Brömsebroske fredzfördraget underskrifvit och förseglat, hafver jagh
25
den 23. passato [ 23. September/3. Oktober 1646] tagit aff kånungen och drot-
26
ningen regentinnan förnembligen så och denne cronas förnäme ministris
27
afskiedh och ähr medh månge contestationer och försäckringar på deras
28
Majesteters beståndigheet i alliancen och een samhörigh cooperation medh
29
högstbemelte Hennes Kgl. Maj. till een godh och universal fredh dimit-
30
terat

31
Über die Magnus Gabriel de la Gardie erteilte schriftliche Antwort und seinen Abschied vgl. den
32
Brief aus Fontainebleau an die französischen Gesandten vom 28. September 1646: Négociations
33
secrètes III S. 323.
.

[p. 497] [scan. 537]


1
Men effter jagh, vidh samma tidh förnam, att de Fransöske plenipotentierade,
2
varandes richtige medh dhe keijsserske öfver denne cronas satisfaction, vore
3
förreste till Ossnabrüg och de der tvifvels uthan skulle liggia Eder Exell.
4
bland an att moderera någorlunda cronans Sveriges satisfaction, dy hafver
5
vidh alle tillfellen medh maneer jagh sökt att remonstrera berörde ministris,
6
huru högt icke allenast cronan Sverige, uthan och alle des allierade och
7
eenkannerligen dee angrendzande Tyske förstarnes stater ähr anlägit, att
8
Hennes Maj. och Sveriges crono får i Tysklandh een fast foet, det icke
9
annorledes skee kan, ähn om heela Pomeren blifver vidh Hennes Maj.;
10
dett vell vara sant at huus Österrijkez intention och upsåt ähr studtzat och
11
på een tidh till giörandes brutat, men lickväll icke så medh rätterne anpryckt,
12
at dett icke medh tijdhen och tillfalle skulle åter komma fram och sättias
13
på gångh Kgl. Maj., därföre allenast trachta däreffter, at på slijka händelsser
14
vara så vijdt siökanten försäkrat och nästat, at Hennes Maj., om så fodrass,
15
må kunna sådane attentater vedergiöra och haffva tillfälle att räckia sijne
16
allierade, så inn som uthan Tyskland, handen och mäd däm correspondera,
17
theribland Franckrike vore the förnämsta och considerabileste.

18
Men sedan jagh ifrån secreteraren monsieur Biornklo bleff förständigat, at
19
dett mesta som legatio Gallica i Osnabrug dreff vidh håffvet, var een för-
20
lijknig emillan Hennes Maj. och churforsten aff Brandenborg om Pommeren,
21
och residenten Roossenhane skriffver at berörde legation till Mynster till-
22
baka kommin, skall såssom igenom hootande villia pressera Eder Exell.,
23
dy hafver jagh förmeent icke skada, om beromandes bemelte Franssöske
24
commissarier iffver och allffvar härtill att driffva saken igenom på tractaten
25
till een godh och universal fredh och at gå realiter och alldeeles effter
26
alliancen. Jagh begärade att dee härifrån på nyt måtte bliffva animerade och
27
påminte, att än vijdare insistera på samma prijsliga upsått och giöra Hennes
28
Maj. i det som resterar gode officia; och hafver fördenskull vidh godh
29
tillfälle inlagdt hoos cardinalen deröffver ett memorial och derpå anhållit,
30
at migh måtte leffvereras bemelte order och påminnelsse till Mönster, hvilket
31
jagh haffver giordt, icke att jagh viste Hennes Maj. äntelige villia om Pom-
32
meren, men på thet at saken härifrån må hållas Hennes Maj. in intigro [!].

33
Dråttningen haffver låtit dätta komma till conseil och är där migh bevilliat,
34
breffven låfvas migh i mårgon. Hvadh allffvar därmädh ähr och hvadh det
35
uthrättandes varder, måste tijden giffva. Thet synnes allenast, som ville
36
man i denna sijdan änteligen uthur kriget i Tysklandh och skee migh offtast
37
remonstrationer, huru hårdhnödigit thet för Franckrijke som Hennes Maj.
38
ähr, att medh hast slutha fredhen argumenter ähre månge och vichtige,
39
men alle aff Eders Exell. nogsampt considererade, och emädan älliest intet
40
vidare aff Eder Exell. migh ähr commiterat och deraff jagh tänckia kan, att
41
intet annat på dee orterne förefaller, som här bör giöras påminnelsse om,
42
dy låter jagh dät vidh det som härtill kan vara förrättat beroende och
43
begiffver migh i desse dagar på heemreesan.

44
Om Lerida hafva alla högt hopp, Fransöske skepzflåttan ähr anlend under

[p. 498] [scan. 538]


1
öön Elba och är armeen landstigen i Portolungone, där konungen i Spanien
2
haffver hafft besättingen. Om öffvergången aff Dynkarken tvifflar man nu
3
intet meera, effter accorden förgången söndag var sluthen, at fästningen
4
skolle öffverleffvereras som i gåår, var imedlertijd icke komner succurs.
5
Tvänne öffverster gåffves då uth i ostages.

6
I förgår var jagh hoos dråtningen af Engeland och prince de Gales

24
Über die Flucht des Prinzen von Wales aus England nach Jersey vgl. das Schreiben Briennes vom
25
5. Mai 1646: Négociations secrètes III S. 168. Königin Henriette von England war eine
26
Tochter Heinrichs IV. von Frankreich, * 26. November 1609, † 10. September 1669. Ihr Sohn
27
war der spätere König Karl II., * 29. Mai 1630, † 16. Februar 1685.
i Saint
7
Germain. Dee komma i dessa dagar hijt i staden, ähre så paslig här conside-
8
rerade, effter dee ähre ännu entourrerade aff Spanioliserade consiliariis.
9
General Revdeuin

28
Gemeint ist damit Patrick Rutbven, † 1651 (frdl. Auskunft von Herrn Prof. Michael Roberts,
29
Institute of Historical Research in London). Wahrscheinlich ist es derselbe Ruthven, der am
30
20./30. Oktober 1636 als schwedischer Generalleutnant bei Dömitz das sächsische Fußvolk
31
angriff ( F. W. Barthold : Geschichte des großen deutschen Krieges I, 1842, S. 304). Das
32
würde auch seine Ergebenbeitsbekundungen gegenüber dem schwedischen Botschafter verständlich
33
machen, zumal die königlich englischen Dienste zu dieser Zeit wahrscheinlich wenig Gewinn
34
versprachen.
ähr hooss printzen och beflijter sigh att uthvijsa medh
10
alle tillfallen, huru högdt han sig hennes Kgl. Maj. synner obligerat och
11
det estime han giör aff våra nation. Parlamentet hålles nu medh detta håffvet
12
heelt suspect, at villia stutzsa progresserne i Flanderen. Och haffver den
13
Sabaudiske ambassadeuren

35
Claude-Jérôme de Chabod, getauft 15. November 1583, 1635 Marquis von Saint-Maurice,
36
Kammerherr des Herzogs von Savoyen, Gesandter in Frankreich und England, Grand-Maître de
37
l’Artillerie, Capitaine des Gardes und Staatsminister, † 1. Oktober 1653 ( De Foras : Armorial
38
de Savoie S. 332). Die Schreibung Chabod ist den auch vorkommenden Formen Chabo und Chabot
39
vorzuziehen (frdl. Auskunft des Archivio di stato di Torino).
migh berättat, som vore milord Gering

40
Ein General Göring warb in der Bretagne 2000 Mann für den Prinzen von Wales: Theatrum
41
Europaeum V S. 852. Es handelt sich um George Goring, Earl of Norwich, * um 1583,
42
† 1663, der auch 1649 mit Karl II. auf dem Festland weilte (frdl. Auskunft des Public Record
43
Office in London).
till
14
den ända där sammestädes hoos thet Spansche generalitet. Cardinalen i sijn
15
visite har migh giordhe den 19./29. passato exaggererade högdt den samma
16
Engelandtz jalousie och säger sigh icke kunna häller stort försäkra på
17
Hålland, doch förmenar han den unga princen vara aff thenna chronones
18
ministris vunnin och intagen, tillvilken fadren skall meera och meera fatta
19
jalousie. Och ändoch mareschal de Grammont

45
Antoine comte de Guiche, duc de Gramont, französischer Marschall, * 1604, † 12. Juli 1678
46
Bayonne: NBG XXI (1858) Sp. 621f. APK 9806–9811.
haffver använt sijn flijt att
20
hålla honom, princen, längre i feilt, haffver han liqväl icke kunnat förhindra
21
den at gå i qvarteren. Han haffver vidh sitt affskedh hoos princessinnan aff
22
Ouranien, som excuserade att han icke, som han meriterade, bleffve för
23
denna gången unfången, svarat, att det skulle en la vallé de Josaphat

47
Im Tale Josaphat zwischen Tempel und Ölberg östlich von Jerusalem soll nach jüdischer und
48
christlicher Erwartung das letzte Weltgericht stattfinden.
skee.

[p. 499] [scan. 539]


1
Denne skall vara den förnämste, som hafver dragit printz Willhelm till
2
Franckrijke.

3
De Barbariners sack ähr omsijder i Room componerat och vill man meena,
4
att giffvermåhl ähr slutit emillan een Påffvens nepot och don Thadeos dåtter,
5
hvilken medh fadren nu härmedh håffvet ähr stadder

26
Maffeo Barberini, der 1623 als Urban VIII. ( APK 19072) den päpstlichen Stuhl bestieg,
27
wandte den drei Söhnen seines Bruders Carlo große Besitzungen und den Fürstentitel zu. Als nach
28
seinem Tode 1644 Innozenz X. von ihnen Rechenschaft forderte, flohen die Brüder nach Frank-
29
reich, wo der zweite, Taddeo, 1647 starb. Die beiden anderen, Francesco und Antonio, versöhnten
30
sich später mit dem Papst und kehrten nach Italien zurück.
.

6
Candien bliffver ju länger ju meer antastat; dee 40 000 man som Turken
7
nyligen haffver satt i landh, dee haffvandes intagit alla högderna om hampnen
8
Suda, attaquera dän medh alvar. Dett endeste hop Veneti de haffva, är på
9
een batalie till siöss, men mången meena och at thet skall slå dem feelt,
10
effter dee så offverfarne[!] officerare haffva. I Dalmatien gå deras saker bettre,
11
effter fijenden der ingen fast platz haffver kunnat ähröffvra och måste derföre
12
nu effter sedvanan gå tillbaka igen. Och emädan medh migh här åtskillige
13
discurser ähre förde, der jagh icke vähl kan förtroo pennan och doch lijqvähl
14
Eder Exell. skulle tilläffventyrs komma till pass, dy haffver jagh affärdat
15
secreteraren Nils Rulh

31
Nicolaus Ruuth, Kanzleisekretär. Er verstand die französische Sprache. Vgl. das Protokoll des
32
Reichsrats vom 14./24. Dezember 1646: SRP XI S. 538.
landvägen, hvilken Eder Exell. detta vidh sijn
16
ankomst munteligen berättandes varder.

17
Postscriptum

18
Rätt nu på stunden sände dråtningen regentinnan till migh sijn secreterare,
19
den och cardinalens secreterare ähr

33
Um welche Person es sich hier handelt, konnte auch M me Madeleine Portemer in Paris, die als
34
beste Kennerin Mazarins und seiner Umgebung gilt, nicht sagen. Unter den von Eugène Griselle :
35
Etat de la Maison de Louis XIII. et de sa femme Anne d’Autriche (Paris 1912) S. 121
36
Nr. 4449–4462 aufgeführten Sekretären der Regentin ist keiner, den M me Portemer als Sekretär
37
Mazarins nachweisen konnte.
, at ibland annat communicera migh, at
20
legationis Gallicae breff till Hennes Kgl. Maj. aff then 1. Octobris stilo novo,
21
så och conceptet aff thet konungen på min begäran, som i siällffva breffvet
22
ähr förmählt, låter affgå till berörde sijn plenipotentiarios, uthi hvilket them
23
biudas och befallas att hålla allt hvadh dem på denna chronas vägnar
24
offereras, så och allt det tracterat och slutit ähr för inthet, så frampt Hennes
25
Kgl. Maj. och chronan Sverige icke skeer först nöijachtig satisfaction.

Dokumente