Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
130. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Juni 8/18
Osnabrück 1646 Juni 8/18
Die königliche Antwort auf die kaiserliche Duplik wird erwartet. Beratungen der Evangelischen
über die katholischen Gravamina, Beförderung des Friedens, mögliche Verknüpfung des deutschen
mit dem spanischen Krieg und Verhinderung dieser Gefahr, Exekution des Friedens unmittelbar
nach seinem Abschluß, Konflikt der reichsfreien Ritterschaft mit den Städten. Konferenz mit
Wittgenstein über die von Schweden geforderte Abtretung Pommerns und eine Entschädigung
Brandenburgs; nähere Verbindung zwischen Brandenburg und Schweden. Polnische Werbungen.
Hessische Quartiere in Ostfriesland. Militärische Ereignisse.
Sedan Eders Kgl. Maj. allernådigste breef af den 9. Maii [ 9./19. Mai 1646]
kom oss tillhanda, hafva vij inthet fått. Hvadh som i tvenne conferencer
medh grefven af Trautmanssdorf den 30. passato och 1. huius [ 30. Mai/
9. Juni und 1./11. Juni 1646] månde förefalla, berättade till Eder Kgl. Maj.
vij then ofvanbemälte senare dagen medh sidste ordinarie post. Sedan hafva
vij inthet haft lägenheet at komma ihoop medh honom eller hans colleger.
Vij hafva och till een deel väntat Eders Kgl. Maj. allernådigste sentiment
öfver then keijsserlige duplicquen och projectet af fridzconditionerne, som i
två poster efter hvarannan, nembligen den 27. Aprilis och 4. Maii [ 27. April/
7. Mai und 4./14. Mai 1646] , sändes härifrå och förmodeligen äre i rättan
tijdh inkomne, så at svaret therpå effter vår räckningh, vill Gudh, i morgon
hinner hijt tilbakar igen.
The evangeliske, hafvandes idagh otta dagar sedan, som då i postscripto
mältes om, fåt uthaf grefven af Trautmanssdorf the catholiskes ytersta för-
slagh in puncto gravaminum, hafva i thesse 8 dagar varit theröfver till
rådz.
Idagh för middagen hade å theras, the evangeliskes, vägnar the Altenbur-
giske, Weijmariske, Brunssvijk-Lunenburgiske, Wetterawiske, Strassburg-
och Nurnbergiske såssom deputati audience hoos oss och anbrachte, thet
status evangelici på våre giorde påminnelsser at the i tijdh måtte öfverläggia
och medh oss communicera hvadh the funne gott att ihugkomma, förän
vij ginge till vijdare concert medh legatione Gallica och sedan till instru-
menti endtelige opsatt, hade varit theröfver ihoop och them då närvarande
commiterat at bringa thet fram för oss; hvilket bestodh theruthi: 1. att tacka
oss för then trogne och oprichtige omsorgh, som å Eders Kgl. Maj. vägnar
vij på thenne ohrten hafva burit och än bära för thet evangeliske väsendet,
the hafva efterhanden, och ville än altidh vidh förefallande occasioner vetta
thet behörligen at prisa emot sine principaler och thesse thet och så erkänna,
at Eder Kgl. Maj. förmodeligen skolen få orsak at låtha oss här på thenne
ohrten fahra foort och inthet tröttas vidh thetta svåra värket; 2. höllo the
vara onödigt at opreepa, hvadh the evangeliske i rikzbetänkianden och
elliest hafva påmint, bode allenast att vij, som thet alt vetta och känna, ville
insistera våre förre fiät i tractaten och oss hafva recommenderat thet all-
männe bästa, eenkannerligen therhän trachta at friden, så mycket hoos oss
ståår, måtte blifva befordrat, undvijkandes och förekommandes alt thet som
uthan skääl och fundament länder till att inveekla och oppehålla tractaten;
och 3. effter thet är på vägen och någres rådhslagh gå therhän, att thet
Tyska och Spagniske kriget måtte tillijka sluthas och ingenthera handlingen
för then andra föras till ända, ty bode the at å Eders Kgl. Maj. sijda vij efter
all möijeligheet ville läggia oss theremot, såväll hoos them Frantzöska som
på andre tienlige ohrter, förandes them, som theri tala vella, till sinnes att
ehuruväll kongen i Spagnien förmedelss Nederlanden, Burgundt och Maij-
landt är någorlunda förvandt medh Romerske rijket och Spagnien förthen-
skuldh ofta hafver sökt att ständerne ville taga sigh then såssom een heem-
och rikzsak an, så hafva ständerne lickväll alt härtill inthet vellat mängia
sigh i thenne controversien, som inthet egenteligen flyter uhr rijket och the
ofvanbemälte provincier, uthan hafver sitt uhrsprungh uhr kongarijket Spag-
nien och andre ohrter; hvilke rationes ännu äre gyldige hoos Römerske
rikssens ständer och förmodeligh, för sine vichtige orsaker skuldh, hafver
hafft sin consideration och vicht hoos Eder Kgl. Maj., som intill then tijden
inthet hafver vellat på thet sättet binda sigh medh Frankrijke; 4. effter
ständerne befinna thet någon tijdh vill löpa sin koos, innan alla sijdors
ratificationer skall kunna inhämptas och the här i Tysklandh lickväll under
een långh termin tilläfventyrs måste uthehålla lasten och then yterste svär-
men, så vore theras meeningh, att executio pacis måtte skee strax, som
friden var här sluttin. Och till then ända hade the in eventum uthkastat
een fullmacht som ständerne meente sigh kunna få af sine principaler, till
at strax här in loco fulborda och ratificera tractaten. Copian af the samma
opsattet går härhoos under lit. A. The påminte till thet 5. hvadh in tractatu
gravaminum var alt härtill förefallit, nembligen at saken förmedelss Eders
Kgl. Maj. proposition och drifvande vore bracht till både sijdors deputation
och theröfver hållne någre consessus och samtaal, uthi hvilka, effter the
evangeliske befunna sigh inthet eller lijtet kunna uthrätta, hade the oss och
them keijsserlige opdragit samma negotiationen, thertill the catholiske inthet
hafva låtit see något stoort misshagh, uthan dragit öfver till Munster at
referera sine committenter hvadh här vore passerat. Nu vore the fuller
igenkomne, men efter all apparentz och theras opsåt inthet at träda mehra
i samtaal medh them evangeliske, uthan fast mehra at opdraga grefven af
Trautmanssdorf och hans colleger at immediate uthföra thetta värket medh
them evangeliske, efftersom han, grefven, och synes then tractaten vella
thermedh hafva begynt, at han sielf öfverlefvererade them evangeliske the
catholiskes förslagh och tesmoignerade, thet han vänte theras svar therpå
igen. The evangeliske funne itt sådant procedere hvarken vara rådeligit för
sigh sielfva eller och försvarligit inför Eder Kgl. Maj. och oss, som the
här tillförende hafva sitt interesse i thenne saken opdragit. Hvarföre hade
the för sine personer resolverat at blifva vidh sin förre förklaringh emot oss,
achtandes vara thet bästa, att vij och the keijsserlige handla såväll om
gravaminibus som the andre saker oss emellan; eftersom the och till then
ända öfverlefvererade sine förslagh, som the i then förledne veekan hafva
fattat i pennan och nu bijläggies under lit. B, begärandes at vij ville them
öfversee och, befinnande them vara något så när gode, handla medh them
keijsserlige theröfver. The ville icke desto mindre 1. öfverlefverera grefven
af Trautmanssdorf ofvanbemälte sine förslagh och 2. så länge pläga con-
gress och samtaal medh them catholiske deputerade. Yterst och till thet 6.
rörde the om, att thet var een tvist emellan rikssens frije ridderskap och the
städtiske, ther bägge delarne hafva praetenderat förstället i thetta theras
opsatt; hvarpå ständerne hafva sigh förklarat, att the i thetta fallet hafva
rättat sigh effter thet som är vordet observerat i religionsfriden, ther rikssens
frija ridderskap vore föresatte, doch ville the med samma sättningh inthet
praejudicera rikzstäderne hvarken in possessorio eller petitorio.
Till thet 1., 2. och 3. svarades på behörligit sätt och ungefär på thet maneeret
som i slijka fall tillförende och i näst föregångne breef är mält, hälst om
thenne och then Spagniske tractaten, lofvandes att vij både then saken och
thet som till thet 4. om ratificatione bleef anfördt, ville först och främpst
hoos oss vijdare öfverläggia och sedan med legatione Gallica theröfver
communicera. Hvadh the 5. in tractatu gravaminum föreslago, funne vij
vara väll funderat, lofvade effter möijeligheeten vår operam såväll theri
som thet öfrige; 6. emellan rikz frije ridderskapet och städerne ville vij oss
inthet vijdare inläggia och then eena draga för then andra, än ständerne
sielfva thet gottfinna och een eller annan sin rätt af ålders kan bevijsa.
Den 6. huius [ 6./16. Juni 1646] var grefven af Wittgenstein hoos migh,
Johan Oxenstierna
fursten, theruthi förmältes, att her von Löben var tå ankommin, hade
optäckt churfursten, hvarpå tractaten stodh, eenkannerligh at å Eders Kgl.
Maj. vägnar vij trägit stode på cessionen af heela Pommeren; för hvilken
skuldh han, churfursten, vore sinnat at snart affärdiga honom, von Löben,
med een instruction på slijka fall, men achtadt föruth vara een nödtorfft
att grefven aff Wittgenstein låther oss vetta, det churfursten nu omsijder
befinner, huru hinderlistigt the keijsserlige gå medh honom om och at han
förthenskuldh nu betäncker sigh om andre consilier, villiandes gärna vara
förvissat och underrättat, förän han, von Löben, drager från hofvet, om
Eder Kgl. Maj. skulle i fall thet blefve nu fridh, ville vara tillfridz medh
något af Pommeren. Och hvadh man på thet slaget skulle vella skantza åt
churfursten igen; eller och, i fall thet blefve ingen fridh, uthan kriget skulle
continueras, om Eder Kgl. Maj. vore villigh at träda i närmare förståndh
medh churfursten, antingen förmedelss förnyelssen af armistitiumet eller
een neutralitet eller och alliance.
Jagh svarade, at å Eders Kgl. Maj. sijda vij änteligen blifva på cessionen af
heela Pommeren och i stället för thet samma gärna skulle unna churfursten
itt nöijachtigt vederlagh; viste inthet, hvarpå hans hugh kunde falla och
han vore nögder medh; när thet blefve optäckt och betrachtat, ville man
theri göra Hans Churfurstlige Durchlauchtt alle möijelige officia.
Han, Wittgenstein, ville inthet slå före, eij heller jagh, föruthan at Glogou
och Sagan sampt Helberstadt nämbdes, men han låtz inthet synnerligit
hugas theråth. Uthan tvifvell står thet till Löbens återkompst. Hvadh thet
andra vidhkom, som, i fall friden inthet nu kunde erhållas, föreslogs, begärte
jagh att grefven aff Wittgenstein ville optäckia migh på hvadh conditioner
thet ena eller andra skulle skee. Hvilket han inthet låtz vetta, uthan begärte
jagh måtte referera till Eder Kgl. Maj. thenne churfurstens offerte.
Hvadh hertigen aff Mecklenburgh hafver skrifvit oss à part till, finnes under
lit. C, D. Hertigh Fridrich af Gottorp skrifver oss till, som lit. E gifver
tilkänna, excuserandes sigh på thet högsta genom sin abgesandter, att Hans
Furstlige Nåde inthet är orsak till värfningarne som ther i landet skee,
uthan at Hans Furstlige Nåde gärna vill sigh oförviteligen hålla.
Huru kongen i Pålandh armeerar sigh, thet hafver Eder Kgl. Maj. uthan
tvifvell långesedan kundskap om. Thet gifves uth, at han väpnar sigh emot
Turken. Men andre meena, at thet skeer antingen till at attacquera Eders
Kgl. Maj. staat eller och att ställa sigh i defension, befarandes att hans före-
gångne actioner måtte förorsaka Eder Kgl. Maj. effter här sluttin fridh till
revange.
Grefven af Ostfrisslandh hafver här een sin gessandter
Wilhelm Scheffert gen. Weisweiler, Drost zu Stickhausen: APW, [III D 1 S. 352] . Vgl. Joseph
König: Verwaltungsgeschichte Ostfrieslands bis zum Aussterben seines Fürstenhauses 1744
(Göttingen 1956) S. 547 ( Veröffentlichungen der Niedersächsischen Archiv-
verwaltung II), wonach Scheffert 1638–1647 Drost zu Stickbausen war.
man å Eders Kgl. Maj. sijda inthet ville sustinera och styfva landtgrefvinnans
Furstlige Nåde vidh qvarteren i Ostfrisslandh. Man hafver honom fördt
till sinnes huru mycket thet evangeliske allmänne bästa interesserar theri,
att landtgrefvinnans Furstlige Nådes vapn blifva understöd, thet är hielpte
förmedelss thet underhållet, ja han, grefven, sielf blefve thermedh skyddat
för annan större fahra; thetta som han kallar och skattar itt gravamen, vore
nu mäst öfverstådt och uth medh ändan; hade han så länge tålat och drögt,
så kunde han lätteligen uthärda, väntandes sedan sitt landh fulkomligen igen.
I fall han ville opiniastrera och förorsaka at landtgrefvinnans Furstlige Nåde
skulle med macht försvara sine qvarteer, måtte thet honom och hans landh
illa bekomma, aldenstund chronorne som hafva i Hennes Furstlige Nåde
een godh och stadigh cooperation, inthet väll kunde låtha henne försvars-
och hägnelöös.
Om armeerne hafva vij inga visse tijender mehr än hvadh brefven uhr
Franckfurt och Cöln mäla, nembligen at Eders Kgl. Maj. armeer hafva för
någre dagar ståt inthet långt från Giessen, och mareschal de Tourenne i
Catzennelbogen medh sine, the keijsserlige ungefär vidh Gehlhausen och
theromkringh, alle i then contenance som vore the hugade at slåss.
Rätt nu var then Hessiske abgesandten Schäffer här, berättandes att rikz-
tygmästaren Wrangell, hafvandes kundskap, att Jean de Werth
Vgl. Helmut Lahrkamp: Jan von Werth. Sein Leben nach archivalischen Quellenzeugnissen.
Köln 1962 ( Veröffentlichungen des Kölner Geschichtsvereins XXIV). ADB
XLII S. 103 .
på partij emot the våre medh någre tusendt hästar, var medh mästaparten
af cavalleriedt rychter emot honom, de Werth. Men i thet Wrangell var sin
koos, skulle een courrirer vara kommen medh breef ifrå Tourenne, att han
i fyra veekur inthet kunde conjungera sigh medh Eders Kgl. Maj. och the
Hessiske armeerne. Hvilket hafver obligerat då närvarande generalitet, att i
rikztygmästarens frånvahru draga sigh ihoop och tänckia på een tijdigh
retraicte, alldenstundh the hafva sin avance medh armeen emot fienden
funderat på Tourennes annalkande och conjunction. Huru thermedh må
vara fatt och hvadh therunder sticker för heemligheet, får man medh tijden
spöria.
Här i staden löpa tijenderne, som komma ifrå een keijsserlige öffverste här
på landet, benämnet de Ohr
Caspar von Ohr (Oer) tritt als Obrist in den Protokollen des Wiener Hofkriegsrats von 1636
bis 1644 auf. 1637–1642 kommandierte er ein in den Grafschaften Lippe und Tecklenburg
geworbenes Kürassierregiment, das 1637–1638 am Niederrhein, 1638 unter Piccolomini in den
Niederlanden stand, 1640 mit drei Kompanien die fünf schwedischen Kompanien des Obristen
Crazenstein bei Bückeburg überfiel und dabei drei Standarten erbeutete. 1641 stand das Regiment
unter Hatzfeld, 1642 operierte es in Franken. Caspar von Oer hatte vorher in hessischen Diensten
gestanden (frdl. Auskunft des Kriegsarchivs Wien). Danach ist er nicht mit dem berüchtigten
dullen Oer identisch, der auf dem Gute Palsterkamp saß und in den zwanziger Jahren als
dänischer Obrist diente und 1652 starb ( Rudolf von Bruch : Die Rittersitze des Fürstentums
Osnabrück, Osnabrück 1930, S. 50f.).
serlige, slagit them på flychten och fått erkiehertigen och Jean de Werth
fångne
längtan effter rätt kundskap härom.
A: 1043 Denkschrift der Stände wegen Exekution des Friedens. Ohne Ort und Tag
Ohne Bezeichnung: 1066 Rosenhane an J. Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Juni 5/15 [Nr. 127]
Ohne Bezeichnung: 1070 Ungenannter Korrespondent an Keller. Ohne Ort 1646 Mai 28
1071 Derselbe an denselben. Ohne Ort 1646 Juni 2
1072 Korrespondent 1517 an Keller. Ohne Ort 1646 Mai 29
1073–1076 Avise
1077–1078 Capitainlieutenants Lohemanns relation. Ohne Ort und Tag
1079–1086 Avise
1087–1087’ Korrespondent Bilderbeck an Keller. Köln 1646 Juni 10
1088–1089 Ungenannter Korrespondent an Keller. Hamburg 1646 April 21/Mai 1
1090–1092 Avise
1093–1093’ Ungenannter Korrespondent an Keller. Hamburg 1646 Mai 29/Juni 8
1094–1099’ Avise
1100 Korrespondent Bilderbeck an Keller. Köln 1646 Juni 3
1101–1110 Avise