Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
122. Rosenhane an Johan Oxenstierna Münster 1646 Mai 26/Juni 5
–/ 122/–
Münster 1646 Mai 26/Juni 5
Eigenh. Ausf.: DG, A I 1, Resident., 273–276
Kopie: DG, A I 1, Legat. [ 4], 992–993 als Beil. C zu Nr. 126
Heimliche Verhandlungen der Franzosen mit den Kaiserlichen.
I förledne lögdags aviserade jag Eder Exell. kårtelig, huru duc de Longeville
med några ord mentionerade om dätt sidste förslag the käijserlige hade
giordt i satisfactionspuncten. Nu sädan haffver jag förnummit, thet intet
allena vara om satisfactionen, uthan en vidlyfftig skrifft, innehållandes mäst
heela fridzvärket, hvaruppå the Frantzösche allereda haffva understått sig
till at svara, och ändoch thet altt ähr gått så hemligit, att hvarken jag äller
Hässerna haffva thäröffver fått någon communication, så ähr thet likväll på
andra orter utspridt, att jag dåch har fått däraff en copia som jag E. E. nu
tillsänder. Thet kan hända, att La Barde har thäröffver confererat med Eder
Exell. och reda förnummit Eders Exell. inrådande, förän the sitt svar haffva
utgiffvit, män hvar thet intet vore skedt, synes mig, man kunde haffva orsak
att möta them igän för theras förtrolige communication, the alltid skräppa
utaff, synnerligen att the taga sig uppå att svara till hela värket, jämväll thet
som angår them allierade, illis ipsis insciis. Hvilket jag intet kan underlåta
att giffva them till förstå, när tillfället giffves. Män har La Barde thet i tid
notificerat, så har jag intet till säija.
Nachrichten über die Verhandlungen der Franzosen, Kaiserlichen, Spanier und
Holländer.
P. S. Sädan jag hade slutet mitt breff, var jag hooss duc de Longeville äffter
hans begäran, hvilken begynte referera om käijserlige sidste propositionen
med excuse, att the ännu intet ännu haffva hint låta affcopiera dän samma
(ändoch hon idag 8 dagar ähr utgiffven) och icke häller förr kunnat sändas
till La Barde (hvilket ähr rätta orsaken, hvarföre jag icke häller har fått dän
samma, som the thäruthinnan ähre observant), refererade dåch thäss con-
tenta. Män sädan jag låt honom förstå, huru hon åt androm ähr communi-
cerat, aff them jag allereda har fått copian, bleff han något flaat. Låt alltså
hämta propositionen såväll som deras därå giorde svar, hvilket i lögsdags,
som jag tror, ähr exhiberat, och läste them bägges för mig och låffvade
communicationen härnäst.
När han omsider begynte gloriera sig såsom vanligit öffver deras förtrolig-
heet emot foederatos och theras omsårg i theras interesse, förehöllt jag
honom däremot, huruledes Eder Exell. gärna skulle haffva hafft dän com-
municationen, förrän theras svar ähr utgiffvit, att thet sädan bättre hade
kunnat skedt med en concert och communicatis consiliis, synnerlig i thet
som cronan Sverige äller och bägges cronorne tillika toucherar, item huru
observant Eder Exell. har varit thäruthi, som sädan Trautmanssdorf sidste
tillbud icke haffva villiat träda i någon vidare conference med them käijser-
lige, ja i resgard på Frantzösche legationen icke ens villiat admittera them
till audience, då the käijserlige sin visite haffva tillbudet. Därtill hade han
intet till att svara.
Jag moverade ex occasione något om thet stillestånd, som ifrå andra orter
skriffves med them käijserlige vara concerterat, män han nekade, dåch
bekände att the thärom hade consulerat monsieur de Turenne och intet
vidare.
Mädan jag var där, kom en courier ifrå håffvet med någre store pacquetter.