Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
121. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Mai 25/Juni 4
–/ 121/–
Osnabrück 1646 Mai 25/Juni 4
Fortgang der Gespräche mit den Kaiserlichen, Franzosen und Evangelischen über die Satisfaktionen.
Pfälzische Kurwürde. Bedenken der Evangelischen gegen eine Abtretung ganz Pommerns an Schweden
mit Rücksicht auf Brandenburg. Wismar, Bremen und Verden. Mögliche Entschädigung des Erz-
bischofs von Bremen mit Münster oder Osnabrück. Gespräch mit Wittgenstein über den Waffen-
stillstand und den Verzicht Brandenburgs auf Vorpommern gegen Entschädigung. Militärische
Nachrichten. Gerücht über einen französisch-bayrischen Waffenstillstand.
Hvadh Eder Kgl. Maj. af den 2. huius [ 2./12. Mai 1646]
befaller at taga i acht vidh negotiationen öfver satisfactionspunchten, thet
hafva vij alt härtill effter the förre ankomne ordres hörsamligen gåt efter
och achta hafva thenne för vårt rättesnöre, när man än närmare träder i
handelen . Vij hoppas at vår allerunderdånigste relation af den 4. huius
[ 4./14. Mai 1646] skall vidh thetta laget komma till Eders Kgl. Maj. händer,
och Eder Kgl. Maj. uhr thet bijlagde keijsserlige projectet see hvadh the
keijsserlige gesandterne biuda till satisfaction, sampt med hvadh för condi-
tioner. Alt sedan bemelte keijsserlige instrument den 28. passato [ 28. April/
8. Mai 1646] öfverlefvererades, är inthet emellan oss och them keijsserlige
passerat, eftersom våre i medler tijdh giorde rapporter thet effterhanden
förmodeligen skole vijsa. Grefven af Lamberg och Crane hafver fuller någre
gånger budit sigh till conference medh oss. Men förste gången var La Barde
theremot och sedan hafva andra betänckiande infallet, såssom iblandh annat,
at grefven af Trautmanssdorf väntades alla dagar hijt, efftersom han och
hafver låtit löpa talet, at han ville förfoga sigh hijt och är lickväll än borta,
plägandes i Munster tractaten medh legatione Gallica öfver Frankrijkes
satisfaction, som deels från Rosenhanen deels från andre inkomne och
communicerade breef och extract, härhoos fogade under lit. A, B, C, D, E, F,
thet med mehra uthvijsa. Nu emedan thet hålles före at han, grefven af
Trautmanssdorff, blifver qvar i Munster in moot nästkommande söndagh
och ordningen är nu hoos oss at besökia the Frantzöska, så står jag, Johan
Oxenstierna, an, om jagh icke vidh min colleges påstående opassligheet
rycker eenthera dagen öfver till Munster, både at öfverläggia med legatione
Gallica om instrumento som skall göras, såssom och at komma till tals medh
grefven af Trautmanssdorf, kunnandes ther i loco bäst afmärkia contenancen
af sakerne uthi itt och annat.
Eder Kgl. Maj. hafve vij then 11. huius [ 11./21. Mai 1646] i underdånigheet
refererat, at then Altenburgiske, then Weijmariske och Lampadius begärte
vetta af oss vår yterste ordre in puncto satisfactionis och hvadh vij tå therpå
svarade. Någre dagar thereffter komme the igen, berättandes att the komme
inthet såssom deputati, uthan våre confidenter, villiandes öppa oss sine
tanckar öfver någre stycker, såssom 1. om termino a quo in puncto restitu-
tionis, then the tyckte man inthet kunde flyttia tilbakar ifrå anno 1618,
uthan at man blifver beständigt thervidh; 2. in caussa Palatina tyckte the,
at the keijsserlige uthi sitt project biuda alt för olijkt 1. med then catholiske
religions installering i Phaltz, 2. att then ottonde churfursten emot leges
fundamentales Imperii skulle constitueras, hållandes the före vara bättre
att een alternation anstältes emellan linierne, så at Churbeijern blefve vidh
churdigniteten i sin lifztijdh och immediate efter honom hans äldste son
och sedan, som then samma vore aflijden, een Phaltziske printze. När vij
theremot invände at the evangeliske miste thermedh, först på een tijdh och
kunde hända sedan i evigheet, itt evangeliskt votum in collegio electorali,
svarades oss at thet fuller vore att önska, at Palatinus kunde medh gott foogh
restitueras igen fulkomligen och som chronorne hafva proponerat, efftersom
the och rådde vij ville stå therpå och disponera the Frantzöska thertill, men
i fall Frankrijke skulle vella träda något tilbakar och kriget förthenskuldh
ville continueras, kunde the inthet gifva och subministrera något rådh öfver
sine principalers kraffter, uthan vore i then meeningen at man på lijchtone,
när inge rådh vore at häfva then saken så högt som man hafver sigh föresatt,
måtte låtha kommat på een alternation, som för är sagt; om evangelici
erhålla remederingh på gravaminibus politicis och finge een opartijsk ad-
ministrationem iustitiae uthi the föreslagne hoffrätterne, så hoppas the kunna
maintenera sigh föruthan thet churfurstlige collegio, hafvandes nu händer
emellan at evangelici in collegio electorali lijthet kunna uthrätta och göra
emot the catholiske.
Till thet 3. syntes them vara olijkt at Palatinus skulle mista heela Öffver-
phaltz och så sköne stycker aff Underphaltz; Churbeijern hade nogsampt
betalt sigh, icke allenast uhr landt ob der Enss, uthan the andre länderne
som han hafver hafft till qvarteer, för the 13 millioner som han praetenderar
på.
Sedan som thesse discourser vore ändade, komme the åter på Eders Kgl.
Maj. satisfaction som förr; då vij frågade them, hvadh them tyckte vara
billigt och hvadh the meente ständerne skulle villia gifva sin consens till.
The talte fuller något thertill, men begärte dilation på någre dagar, villiandes
då optäckia oss sine oförgripelige och vällmeente tanckar, hvilket vij låthe
skee och admitterade them den 15. huius [ 15./25. Mai 1646]. Altenburgern
förde ordet och deducerade vidhlyfteligen Eders Kgl. Maj. och chronans
Sveriges meriter, bevijsandes at the vore inaestimabell och medh inthet at
opväga; för hvilken skuldh the hade orsak at thenne Eders Kgl. Maj. een
godh och nöijachtigh satisfaction, efftersom the thet och i sine votis hafva
tesmoignerat och än villia i sine principalers nampn thet med ijfver och
alfvarsamheet göra. Nu hade the keijsserlige förmedelss projectet budit heela
Pommern sampt stiffterne Bremen och Verden, hvilka the fuller gärna skulle
see at Eder Kgl. Maj. måtte bekomma och kunna behålla, men efter Chur-
brandenburg inthet veet, hvem han ratione evictionis skall hålla sigh till
och förthenskuldh lärer läggia sigh på allahanda sätt och vägar emot cessio-
nen af heela Pommeren, inthet achtandes hvem han theruthi veeklar och
hvadh som kan föllia af een slijk opiniastritet, så hafva the dristat at optäckia
oss sine private och oförgripelige tankar, som ginge theruth på, att Eder
Kgl. Maj. måtte sigh allernådigst låte contentera 1. med eenthera fursten-
dömet i Pommeren, För- eller Hinderpommeren; om thet kunde skee, så
hade churfursten af Brandenburg inthet at säija eller begära något vederlagh
för thet furstendömet han mister i Pommeren, eftersom han näst Gudh
hafver at tacka Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige therföre at han fåår
något; ty om Eders Kgl. Maj. herrfader, glorvärdigst i åminnelsse, inthet
hade kommit churfursten till hielp, såväll som andre, så hade Churbranden-
burg nepligen sluttit frij i Marck, fast mindre fåt något af Pommeren. Thet
churfursten skulle vella hafva Magdeburg eller Halberstadt, kunde inthet
väll skee: Magdeburg drogo åhrligen 100 000 rd. och Halberstadt 30 000 rd.
Thet förre vore, hvadh räntorne angår, bättre än heela Pommeren, men
kunde hända Pommeren bättre läget för churfursten. Halberstadt hade huuss
Brunssvijk-Lunenburg sin praetension uppå och kunde inthet väll gifva
sin consens thertill. Churfursten skulle sigh fuller nöija, om han man finge
behålla ettehra furstendömet af Pommeren, hälst om honom blefve till
sinnes fördt, at thet huset hafver ungefär i hundrade åhr hafft under sigh
stiffterne Altenbrandenburg, Havelbergh och Lebusk, och icke allenast vänt
them samma andelige godssen i värdzlige, uthan och hållit them undan
rikzanlagorne, hvilket drogo een stoor post och fordran, som thermed
kunde qvitteras.
The förde och an huruledes Preussen vore alienerat från rijket och bracht
under chronan Polen, therföre han är lyst i bandh och plägar opreepas, så
ofta investituren tages; 2. medh itt recto condominio öfver Wissmar, dess
tilhörige hampn och begärte pertinentier, så at hertigen af Mecklenburg
finge blifva condominus, hafvandes han tå ingen orsak at besvära sigh thet
hans landh, som han lickväll i så månge hundrade åhr oförryckt hafver
behållit, vore söndrat; 3. med stiffterne Bremen och Verden, under the
vilkor som the nu äre, föruthan någon alteration med canonicorum och
andre godz som inthet äre för biskopen, doch lickväll medh thenne condi-
tion, at man måtte antingen gifva erkiebispen som nu skall them mista,
een viss summa penningar åhrligen eller och föreslå stifft Munster till
vederlagh för honom, eller och Ossnabrugge. Thesse theras tanckar begärte
the vij inthet annars än som theras private discurser ville optaga och, ther
från Eder Kgl. Maj. vij hade annan instruction och ordres at stå effter
mehra än the hafva föreslaget, så velle vij inthet låta oss af them något irra,
uthan hafva then meeningen om them och theras principaler, at the effter
all möijeligheet ville gå oss i slijka fall tillhanda. The hafva i thetta fallet
seedt på och hafft i minnet 1. huru hveekachtigh och ostadigh lyckan hafver
varit i kriget, nu på then eena nu andra sijdan, och 2. therföre hållit före at,
när man kan få friden med ährlige, billige och beständige conditioner, skulle
thet vara bättre och säkrare, än om man finge och erhöllo meera på ovisse
och hazardeuse hvilkor, som uthan tvifvell lära blifva medh Pommeren,
om churfursten af Brandenburg består på sin meenigh, som han härtill
hafver giordt, att inthet gifva sin consens till heela Pommeren; på hvilket
fall the tyckte vara icke allenast säkert, uthan och glorieust för Eders Kgl.
Maj. at cedera något och således bättre försäkra sin staat och vinna
gemutherne.
Vij tackade them för theras confidente ouverture af sine tankar och synner-
ligen, at the icke allenast här moot oss, uthan och förmodelig inför sine
colleger, så hederligen tala om Eders Kgl. Maj. rådh, actioner och meriter,
varandes thet een orsak at animera Eders Kgl. Maj. ministrer hvar på sin
ohrt, oss i tractaten och generalerne i fäldtet, at arbeta och brotas igenom,
så länge man näst Gudz hielp kan erhålla een fridh, thermed ständerne och
eenkannerligh the evangeliske må vara nögde. Hvadh Churbrandenburg
och hertigen aff Mecklenburg vidkommer, vore theras, gessandternes, an-
förde skääl funderade och thet vist at, om icke Gudh hade genom sitt
synnerligh rådh och assistence skickat Eders Kgl. Maj. herrfader, glor-
värdigst i åminnelsse, them till hielp, hade the i thenne dagen suttit fast i
een annan staat, och kan skee heela Tysklandh, som lickväll nu begynner
frånas vidh och rätta sigh på behnen, kunnandes här under favor af Eders
Kgl. Maj. segersame vapn sielf förebringa och tala om sine tarfver; och för-
thenskuldh vele vij förmoda at the evangeliske alle ihoop, men för then
andre the då närvarande, som altidh och ännu tesmoignera sin gode affec-
tion, skole icke allenast före högbemelte churfurste och hertig thetta alt till
sinnes och thermed förmå them till fulkomlig cession, uthan och, oachtandes
een och annan particularinteresse, hielpa them som något mista, till nöijach-
tigt vederlagh igen. Hvadh thet öfrige vidhkommer och effter tijden föll
då knapp, ville vij thet hoos oss öfverläggia, begärandes sedan af them att
the lijka måtto ville säija oss sin meeningh om soldatescans contentement.
Thet the och lofvade.
I går var grefven af Wittgenstein hoos migh, Johan Oxenstierna
vijste migh itt original breeff ifrå cantzleren Götz
Otto Freiherr von Schwerin, kurbrandenburgischer Oberpräsident, * 18. März 1616 Wittstock
b. Greifenhagen, † 14. November 1679 Berlin. ADB XXXV S. 754–763 .
som äre i then Berliniske regeringen, theruthi the notificera honom, grefven,
dätt churfursten vore sinnat med thet första att sända ratificationen af armi-
stitio hijt öfver, villiandes thermed låtha see, at han framhärdade i sin gode
affection emot Eder Kgl. Maj. och ville hålla pacta obrotzeligh.
Hvaropå jagh honom svarade, att contestationen af churfurstens gode och
continuerlige affection vore beröm värdh och att önska thet detta tilbodet
hade för någre åhr sedan blefvet effectuerat, hälst emedan jagh var i Pom-
meren
tijdh förluppen, therunder sakerne hafva satt sigh i fast een annan form,
varandes någre ohrter reedo restituerat och annat mehra föregångit. Jagh
stälte thet lickväll therhän och till vijdare communication med min collega.
Therhoos och till thet 2. skööt han, grefven af Wittgenstein, först per
obliquum fram och sadet sedan expresse uth, att churfursten är redebogen
at cedera Eder Kgl. Maj. Förpommeren med then condition, att Eder Kgl.
Maj. hielper honom till itt gott vederlagh igen.
The Chursachssiske hafva, alt sedan the komo hijt, ingen gång besökt oss
för the förefall som tillförende äre berörde , idag låthe the begära een stundh
och få then i morgon klockan 9, begärandes at blifva tracterade som grefven
af Trautmanssdorf och hans colleger thet hafva giordt.
Hvadh rikz- och feldtygmästaren her Wrangell skrifver mig Johan Oxen-
stierna till uhr hufvudhqvarteret för Stadtbergen och then ohrtens emporte-
ment, jämväll hvadh therom skrifves uhr Cassell, vijsar lit. G, H.
Generalleutenanten Königzmark hafver en passant engagerat sigh medh
Lemgou och säges hafva fåt thet in medh storm.
Melander hafver dragit sigh in moot Cöln.
Kaijsserlige hufvudharmeen skall än, så mycket vij här hafva tijender, stå i
Franken och vara otåligh öfver penninge feelen.
Thet är nästan i hvars mans mun och vill confirmeras med åtskillige skrif-
velser, som thenne under lit. J, at itt armistitium skall vara sluttit emellan
Frankrijke och Beijern. La Barde låtz inthet synnerlig vetta theraff. Hvilket
och förorsakar at man desto mehr täncker på reesan öfver till Munster, att
drifva på Tourennes motion
sin lijt på then samma.
A: 903 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Mai 22/Juni 1
903 Derselbe an denselben. Münster 1646 Mai 23/Juni 2
B: 904 Extract schreibens auss Munster. 1646 Mai 23/Juni 2
C: 905 Kanzler Peter Buschmann an Dr. Joachim Stein. Münster 1646 Mai 16/26
D: 906–906’ Extract schreibens auss Munster. Münster 1646 Mai 22/Juni 1
E: 907–907’ Avise aus Münster. 1646 Mai 24/Juni 3
F: 908 Extract schreibens auss Munster. 1646 Mai 23/Juni 2
G: 909–909’ Wrangel an Johan Oxenstierna. Hauptquartier Örlingen [Erlinghausen] bei
Stadtberge 1646 Mai 16/26
H: 911 Extract schreibens auss Munster. 1646 Mai 28/Juni 7
J: 912–913’ Extract auss dem den 21. Mail [ 21./31. Mai 1646] abgangenen unterthänigen
bericht auss Ossnabrüch
914–925 Auszug aus der Resolution des kurfürstlichen Kollegiums. Regensburg 1630 Juli 16
926 Ungenannter Korrespondent an den Sekretär Keller. Ohne Ort 1646 Mai 19
927 Korrespondent 1517 an denselben. Ohne Ort 1646 Mai 1
928 Derselbe an denselben. Ohne Ort 1646 Mai 1
929 Derselbe an denselben. Ohne Ort 1646 März 12 [ wohl statt: Mai]
930 Derselbe an denselben. Ohne Ort 1646 Mai 15
931–933’ Extract schreibens auss Ossnabrückh. 1646 April 23
934–937’ Protokoll der [ 7.] Konferenz der Kollegien beider Konfessionen. [ 1646] April 18/28
[ Druck: J. G. v. Meiern II S. 616ff.]
938–939’ Votum in puncto gravaminum ecclesiasticorum bey der Magdeburgischen
session. Osnabrück 1646 April 21/Mai 1
940–946 Memoriale loco instructionis des Markgrafen Christian von Brandenburg für
seinen Gesandten in Osnabrück, Johann Müller, Brandenburg-kulmbachischen Geheimen Rat.
Onolzbach 1645 Dezember 15/25
947–948 Pfalzgraf Christian August an Kurfürst Maximilian von Bayern. Sulzbach 1646
April 18/28
Vgl. Pfaltz-Sultzbachisches Memoriale, die mit Pfaltz-Neuburg habende Differentien
betreffend, dictatum 28. April/8. Mai 1646: J. G. von Meiern III S. 488–493 .
949 Copia Kaysserl. befelchs abschriefft, der uncatholischen exercitium suchenden
betr. Wien 1646 März 26
950–950’ Kurfürst Maximilian von Bayern an Pfalzgraf Christian August von Pfalz-
Sulzbach. München 1646 April 10 [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 500]
951–951’ Befehl des Grafen Geleen wegen des Waffenstillstands. Hassfurt 1646 Mai 16
952–970 Avise
971 Korrespondent Bilderbeck an den Sekretär Keller. Ohne Ort 1646 Mai 31
972–972’ Sekretär Schiller an Biörneklou. Münster 1646 Mai 21/31
973–975’ Avise