Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
119. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Mai 23/Juni 2
Stockholm 1646 Mai 23/Juni 2
Antwort auf die kaiserliche Duplik und das Instrumentum pacis. Schwedische Satisfaktionen in
Pommern bei möglichem Verzicht auf Hinterpommern. Restitution der Reichsstände, insbesondere
von Kurpfalz. Zeitpunkt für die Amnestie. Verschiebung von Partikularsachen auf spätere Reichs-
tage . Verhältnis zu Spanien und Portugal. Prager Frieden. Handelssachen. Hessische Satisfaktionen
und Marburger Streit. Befriedigung der Miliz. Einschluß von Frankreich, England, Dänemark,
Polen, Portugal, Moskau, Venedig, der Vereinigten Niederlande und der Schweiz in den Frieden.
Form der Unterzeichnung des Vertrages.
Vij hafve på desse tvänne sidst ankombne ordinarie poster bekommit Edert
breeff af den 27. Aprilis [ 27. April/7. Mai 1646 ] och then 4. huius Maii
[ 4./14. Mai 1646 ] och theraf sedt, huru medh tractaten stodh och föreviste,
när brefven afginge, enkannerligen huruvidh vederparten genom grefven
af Trautmansdorff, Lambergh och Crane hadhe sigh uthelåtit i dupliquen
öfver en saak och annan, som vij effter dess längd, classer och membris
theruthur hafve förnummet; och thessföruthan, så mycket vår och cronones
satisfaction anlangar, hafva dhe först mundteligen och sedan skriffteligen i
form af ett instrumento pacis offererat Eder å våre vägnar heele Pommern,
Wissmar sampt medh stifften Brehmen och Vehrden, doch medh andre
interessenters förbeholdh och månge efftertänkelige conditioner.
Nu ställe vij till sin orth bådhe, hvadh alfvar härmedh är hoos vede[r]parten
så väl som hvadh om sådane conditioner i sigh sielfve och hoos oss är till
att holla, efftersom vij och för detta hafve vår meningh öfver conditionerne
emot Eder förklarat. Detta
Von hier an bis Hinderpomeren (vgl. [ S. 291 Anm. 1 ] ) gedruckt in Urk. u. Aktenst.
XXIII 1 S. 87f.
och öfverlagt, hvadh för en besvärligh tingh och dyr häst vore till holla på
stroo, ther vij medh stifterne och Wissmar allenast Förpomeren skulle
bekomma, ett land af ringe inkompst, vidd och storheet, män icke tenabelt
eller af stoor försäkringh för oss och Sveriges chrono uthan store och starke
guarnisoner i städer och fästningar, hvilckes underholdh skulle thet fallet
komma på chronan allena ahn, icke uthan dess stora last och besvär. Ther-
före och ändoch vij fuller i vårt bref sub dato den 21. Martii [ 21./31. März
1646 ] monde gifva Eder ordre och tillståndh, såsom pro extremo, och
ther medh hela Pomeren tentatis omnibus icke kunde gåå, att ändtligen
låta vår och chronors satisfaction ahnkomma på Förpomeren medh behör-
ligh ampel beskrifningh, så och stiffterne och Wissmar, så hafve vij lickväl
sedermehra medh vårt atskelige ricksråd thenne saken ånyo taget i betän-
kiande och stå ännu theröfver i deliberation, om och Hinderpomeren för
någon deel kan vara till mista, så att vij orsak hafve at betänckia och vijka,
om icke bättre vore, heller at låta komma på krigetz continuation ahn, ähn
att vij skulle afstå och quittera Hinderpomeren
Vgl. [ S. 290 Anm. 3 ] .
velat nu strax gifva Eder theröfver vår fulkomlige ordre och uthslagh, likväl
effter helgedagerne hafve nu varit och vij äfven ähr förhindradhe medh
then Ryske legationens audience, måste vij thedh beskona till näste post,
befallandes Eder härmedh alfvarligen, att I uthi medler tijdh stå på hela
Pomeren
mar , att erholla under oss och Sweriges chrono medh dhe bäste conditioner
som sigh någonsin tillaccordera låthe och ingalunda gå därifrån eller låte
Eder medh Förpomeren allena och the andra förbemelte stycken benöija.
Och såsom vij aff dupliquen, så och thedh communiceradhe instrumento
pacis förnimme, saken ännu icke vara i thet kaaret, ther hon kan och moste
giöras, och I fördenskull icke allenast moste ständernes betänkiande här-
öfver taga (eftersom vij och gärne höre Eder thesse bägge acter hafva medh
them communicerat), uthan och vijdare drifva saken hoos them keijserlige,
så hafve vij effter saksens vichtigheet taget sielfve dupliquen för oss och
löpet then igenom punct ifrån punct och för gott ansedt korteligen vår
meningh theröfver Eder tillkänna gifva. Vij befinne störste delen, särdeles
den förste classen och dess förste membra
J. G. von Meiern III S. 56.
kunne och böre medh gode skääl och argument förlägga och enkannerligen,
hvadh dhe keijserlige uthi dupliquen förmähle och andraga, besynnerligen
de iustitia belli a parte Caesaris, jämväl och om limitatione amnestiae till
annum 1627 in ecclesiasticis och annum 1630 in civilibus, såsom vore then
en saak som icke ginge thetta kriget ahn och passerad, förähn vår högst-
ähradhe konglige herfader, glorvärdigst i åminnelse, kom till Tysklandh.
Thesse saker moste af Eder refuteras, ther I komme till något duplicerande
eller och eliest finne gott tractera saken igenom, allenast att sådane grofve
spånar afhöflas, förähn thet kommer till sluth; män icke behöfvas dhe
införas i sielfve fredzfördraget till gemüternes exoperation. Och såsom
vederparten genom någre i dupliquen recenseradhe och för åhr 1630 medh
någre chuur- och furstlige huus passeradhe acta söker till conservera någre
sine praejudicerlige rikzdagzbesluth, res iudicatas och desslike andre för-
fängelige saker och lägger grunden till bijbeholla then Pragiske friden i sitt
esse och krafft, theruthinnan mechta artigt äre lagde fundamenta till stän-
dernes och consequenter andre angrentzande potentaters och länders oppres-
sion , så vill och vara af nöden att I så mycket mehra arbeta theremoot, och
på det våre postulater må kunna så mycket bättre och mehra justificeras,
måste I och stå där stijfft opå att i thenne friden includeras alle som hafve
stådt medh oss i kriget, vijsandes därhoos det sählig konungens och vår
förnämbste intension och scopus till detta kriget vore thenne, att alle ständer
i Romerske rijket motte restitueras in pristinum statum och dhe under-
tryckte komme till förre vilckor och frijheet igen, oachtadt hvadh dhe
keijserlige vidh det Schönbäckische projectet sophisticera, som skulle annus
1630 pro termino a quo restitutionis in integrum et pristinum vara accepte-
rat , när tractater fördes emillan Chursaxen och vår rickzcantzler, hvilket
aldrigh är skedt. Förnembligen indrage dhe keijserlige Churpfaltz, såsom
then vore extra bellum et causas belli a rege suscepti, effter i manifestet
om honom inthet i synnerheet vardt berördt, lijka som högstbemelte Hans
Maj. behöfde att draga alla singularia ini manifestet, som honom bevechte
till att ahngå och begynna kriget; ther doch progressus temporis et armorum
vijsar samma Hans Maj. höghberömlige intention uth, att när Hans Maj.
kom så vidh opp, att Churpfaltzes saak medh fleres i Öfvertysklandh kunde
hielpas, togh Hans Maj. sigh hans sampt flere beträngde ständers interesse
ahn; och lyser klarare iustificatio belli nostri theraf, att restitutio oppresso-
rum ordinum in pristinum statum hafver, jämpte andre orsaker, bracht
sahlig konungen i vapnen, hvilken oppressio var skedd före ähn åhr 1630
och therföre vill vara af nöden, att extensio armistitiae tages vijdare uth ähn
till det åhret, tå Hans Maj. kom till Tysklandh. Sådant medh mehra moste
I drifva till det högsta på det Keijsaren icke må få det medh oss, som hadhe
vij inge högvichtige orsaker hafft till kriget, taagandes till Eder ständerne,
hvilkas restitution I måste medh all flijt urgera. Män i ihlhälningen och ther
alt är desperat, särdeles ther ständerne sielfva låta händerne platt siunka,
må I på them låtha thenne saken ahnkomma.
Så giöre och dhe keijserlige förslagh öfver någre particularsaker, till att
slättas och slijtas på en rikzdagh, therigenom att kasta them på långebäncken
och sendt eller aldrigh tillåta, att dhe må blifva afhulpne. Therföre hafve I
så mycket mehra till att arbeta in contrarium och att sådane saker må på
thenne convent och fredzhandel blifva ändadhe och afhulpne. Dhe söker
och medh ordeformer, såsom Imperio et statibus, till invekla oss och förtaga
oss vår justification, lijka som kriget vore begynt och ansedt emot sielfve
Romerske rijket och dess ständer och icke allena emot Keijsaren och huus
Österrijke sampt dess adherenter. Därföre I och thervidh hafve till gå och
förfahra så caute som I kunne, remonstrerandes det anten vij eller Franck-
rijke någonsin hafva gifvit oss uth för hostibus Imperii et statuum eller
declarerat dem för fiender, män altidh bestådt oss vara Keijsarens, huus
Österrijkes och theras anhängz och adherenters fiender.
Om konungen i Spagnien, anten han är fiende eller vän, behöfve I inthet
stort röra, efftersom vij och medh honom nu på 10 eller 12 åhr ingen synner-
ligh mangel af örligh hafve hafft; män när thet kommer till fördragh, ophäfve
I icke desto mindre och tillijka medh honom alt missförståndh. Konungens
i Portugals så och hans fångne broders saak drifve I effter förre ordre på
det bäste sättet I kunne och förmå, altidh corresponderandes theröfver medh
the Frantzösische commissarierne och gåendes thermedh pari pede; effter-
som vij och gärne skola sij honom vidh sin stat conserverad.
Uthi lijka motto vidh secundo membro primae classis
J. G. von Meiern III S. 59.
en deel ofvanberördt är, till lägga och sättia Eder emot pacem Pragiensem,
theri vij och Sveriges crono ähre af Keijsaren och flere declareradhe för
fiender, vijsandes oförretten och ofogheet till denne declaration, contrarie
vår och cronans märkelige förtiänst hoos alle churfurster och ständer. Män
hvadh som förmähles theropå de foederibus vel libertate ordinum ineundo-
rum foederum, såsom den saaken är mehrendeels generaliter af Eder i fiol
proponerat, så skickar sigh och bäst, att then uthi slutet generaliter erörtras,
så att I inthet behöfve till komma till någre controversias cathedrales, heller
giöra Eder saak then mehra är Imperii.
Vidh 3. membro , om libertate religionis, communicere I medh ständerne
sielfve theröfver, låthandes then saken emellan them förklaras, som the
befinne vara bäst.
Hvadh commercia i thed fierde membro primae classis ahnlangar, blifve
the tvifvelsuthan mehrendels drefne af stadzståndet och i synnerheet Hänse-
städerne . Och så mycket licenternes abrogation vidhkommer, låthe vij con-
stitutiones Imperii uthi deres värde, ther härkommet är, att alle toller i
Romerske rijket äre af Keijsaren medh churfurstlige collegii samtycke
bevilliadhe, män effter the länder som vij varde bekommandes till vår och
chronans satisfaction, äre öde och vij ju therigenom moste försäkra oss
hambnarne och landen, därföre moste I drifva opå, att oss och Sveriges
chrono blifva licenternes intecht bevilliad vidh cessionen af sielfve länderne,
efftersom och andre tollar äre flere af ständerne i rijket uthi förre tijder af
visse orsaker efterlåtne vordne.
Belangande elliest den andre classen om satisfactionen, så för oss och
Sveriges chrono som för landtgrefvinnan af Hessen, så förklare vij oss om
then förre à part, som härofvantill är förmält. Män för landtgrefvinnan tala
I som för oss sielfve, så att henne vederfahres satisfaction i landh. Den
Marpurgische saken bemöde I Eder effter all möijeligheet, att den må komma
till endtligh och vänligh composition och afhandlingh.
Militiens contentement och afbetalningh most I sökia och arbeta medh all
flijt och till det högste, att den icke kommer på oss och Sweriges chrono
ahn, efftersom det ju är skäligt, att när vij medh godh villie restituere hvar
sitt igen, vij tå må vara frije förr att gifva penningar therofvan opå. Och
ehuruväl mången skulle kunna tänkia att, ther vij och chronan få någon
satisfaction i landh, skulle theri räknas och på oss däremot ahnkomma ar-
meernes afbetalningh, så är likväl däremot till considerera, att Tysklandh
eller Romerske rijket alz inthet afgår i thet vij få någre länder, effter dhe
icke abalieneres Romerske rijket eller tillägnas Sveriges chrono, uthan blifva
altidh incorporeradhe medh Tysklandh.
Hvadh elliest fölliande classer vidhkommer, the ähre af mindre considera-
tion och Eder lätt bådhe att svara opå, jämväl och theri att sluta.
I synnerheet må I och på vår sijda includera i fridzfördraget konungerne i
Franckrijke, Engelandh, Danmark, Pohlen och Portugall, storfursten i
Moschou, så och republiquerne Venetien, Förenadhe Niderlandh och Sveitz;
endoch vij väl kunne tänkia, att medh Portugall och Generalstaterne skall
thet holla hårdt och I therföre hafve till giöra theruthi alt det Eder möije-
ligit ähr.
Pacternes subscription, såsom I vethe aldrigh hoos oss vara brukeligit, att
riksens ständer underskrifva sådane acta och pacter, uthan konungarne
allena, och i saker medh Danm[ark] och Hollandh riksens rådh, så vill och
vara af nöden att I stå därpå det subscriptionen förrättas af oss allena, effter
vij doch i alle våre saker altidh pläga deres rådh. Män står vederparten så
stijfft och hårdt däropå, att fördraget icke allena af oss må varda under-
skrifvit , tå må I väl bevillia att det skall underskrifvas af oss tillika medh
riksens rådh.
Denne är således vår korte förklaringh oppå dupliken. I varde alt in loco
mesnagerandes och dijudicerandes på det bäste som sigh låter giöra, effter-
som vij detta och alt annat fredztractaterne ahngående Eder godhe discretion
hemställa.