Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
87. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 April 4/14
Stockholm 1646 April 4/14
Rasierung von Benfeld. Bemühungen des Erzbischofs von Bremen zur Verhinderung eines Anfalls
seines Stifts an Schweden. Marburgischer Professorenstreit. Zulassung La Bardes und Rosenhanes
zu den Sitzungen. Anleihe von zwei Tonnen Reichstalern für den Feldmarschall Torstenson.
Vij hafve bekommit på tvenne sidste postar Eder breff af den 2. [ 2./12. März
1646 ] och 9. huius [ 9./19. März 1646 ] , deraf vij sij, hvadh den Strass-
burgiske afskickade solliciterar om Benfeldens rasering effter sluten frid,
såsom och att ärkiebispen af Bremen anhåller hoos ständerne, det the måtte
på tractaten förträda hans saak om the ertz- och stiffterne och hindra, att
vij them icke måtte få till satisfaction, och att professores i Marpurg besväre
sigh, thet dee af landtgrefvinnan tvingas till hyldningh. I svare och på vårt
breff af den 10. Februarii [ 10./20. Februar 1646 ] om Labardes admission,
communicerandes oss bijlagovijs, huru evangeliske ständerne merendeels
sigh hafver förklarat öfver replikens fyra classer, såsom om amnistiens
extension, furstenrådets gottfinnande, om chronornes och landtgreffvinnans
satisfaction och militiens afbetalningh, om assecurationen och consequentiis
futurae pacis medh mehra slykt.
Korteligen till svar häropå, så hafver och å Franckerijkes vägnar residenten
Saint Romain här hoos oss solliciterat om Benfeldens öfverlåtande, icke
mindre än Straßburgz stadh hafver medh särdeles skrifvelser flijtigt belangat
oss om samme festningz rasering. Theropå och såsom vij hafve svarat Saint
Romain, att den vore en saak, dervidh man först måste afbyda hvadh på
varande fridztractater blefve aftalt, dereffter och icke mindre denne än flere
saker få en viss faciem, efftersom det blifver afftalt till anten Keijsaren eller
Franckerijke bekommar till satisfaction Elsas; så kan och vara bäst, att I
svare thet samme Straßburgern medh löffte, att vela taga stadzens interesse,
then begärade rasering på Eder sijda och såvijda sigh göra låter i acht och
medh annecterad begäran och förmaning, att bemelte sielf medh all flijt
therhän ville arbeta, att hufvudhsaken må komma till sluth och afhandlingh,
då sigh och denne saken alt bättre låter göra.
Erchiebiskopen af Brehmen arbetar emoth oss, att vij och cronan icke må
få stifften till satisfaction. Thet måste vij så låta skee och hafve hans
gesanter här thet samme berördt, att vij icke måtte begära hans stiffter.
Theraf vij oss inthet hafve låtit turbera och I eij heller behöfve Eder theraf
något movera låta.
Så myckit eliest den restitutionstractaten vidkommer, så hafve I väl sedt
huru vij oss theröfver emoth gesanterne i en viss resolution af den 27.
Januarii [ 27. Januar/6. Februar 1646 ] månde förklara, theropå äre the nu af
erchiebiskopen hädan avocerade vordne och hafve inge fullmachter kunnat
uthvärcka, och fördenskull är ingen tractat denne gången afblefven, uthan
saken så vijdt uthstäldt. Dee hafve här i gåår tagit sitt afskedt, men först
låtit anhålla om trij ärenden, theropå vij oss hafve förklarat i en annan
skrifftligh och dem tillstält resolution, som I sij af hoosfogade copie. Jämväl
och therofvanopå gifvit them tvenne order, en till generallieutenanten
Königzmark, att inställa medh hostiliteten emoth Brehmervörde, och den
andre till commissarien Barth att richtigt, efftersom contributionerne falla
till, låta lefrera det 1500 rijkzdalers monadtlige underhåldh för ertzbiskoplige
guarnison therinne, och ändoch the stijfft hafve anhållit om Kruusandz
cession och öfverlåtande, så hafve vij oss lijkväl deruthinnan emoth dem
excuserat.
Den Marpurgiske saken är och en punct af then negotiation, som landt-
greffvinnans gesandter, Hoff
Jacob von Hoff (Schnorbein gen. Hoff), Hessen-Kasselscher Geheimer Rat, gebürtig aus Ingrams-
dorf (Kr. Schweidnitz), bis 1636 in hanauischen, später in hessischen Diensten, Erzieher Land-
graf Wilhelms VI. und Berater der Landgräfin Amalia Elisabeth, Hofmarschall und Ober-
amtmann zu Ziegenhain, † Anfang 1671 (frdl. Auskunft des Hessischen Staatsarchivs Marburg).
flere andre saker vij och nu medh honom låte per deputatos höra och handla.
Och så myckit vij härtill kunne dömma, synes oss landtgreffvinnans anhål-
lande om hyldningen icke vara oskäligt, effter vij Hennes Nåde af profes-
sorerne icke mindre än andre i landet vill vara försäkradh om deras troheet
och hörsamheet, när den eliest deremoth försäkras om sanna religionen.
Medh Frantzösische residentens La Bardes admission förblifver thet vidh
vårt förre breff, och såsom vidh en act och congress i Ossnabrugh tracteras
och handlas sine ambagibus, hvadh i alle tree passerar i Munster, så bör sigh
och, att vår resident dersammestädes, Rosenhane, bijvistar alle tre acterna
hoos sielfve legaterna, hoos dee keijserlige och hoos både mediatorerne,
när något tracteras, så frampt den andre vill admitteras vidh den ene acten
i Ossnabrugk. Tillåte inthet Frantzoserne Rosenhanen i alle tree, då behöfver
eij heller I thet göra La Barde.
Res Imperii belangande och särdeles hvadh i den förre replikens classe
förmälas, drifve I thet högsta I kunne effter de förslagh, som dee evangeliske
ständerne hafve funnet gode, adsisterandes dem icke allenast i amnistiens
längste och möijeligste extension, uthan och i erhållande af deras rätt och
privilegier, så och gravaminum afhielpande effter Eder instruction och
andre våre order, som sedermera till Eder äre gångne, helst den af den
10. Decembris nästförledne [ 10./20. Dezember 1645 ] . Och effter I inthet
kunne stort häruthinnan göra och arbeta effter den information, som I af
oss hädan ifrån kunne bekomma, uthan mera och förnämbligare af den
communication, som I göre och kunne hafva medh ständerne sielfve, så
måste I Eder deras egen humor mehrendeels beqväma och i det dee sielfve
gifva effter, låte och I omsijder vara gott.
Om cronans satisfaction, begrepen i den andra classen, skrifve vij Eder till
för 14 dagar sedan in duplo och hafver denne saken dervidh alt sin
bevändning.
Dee andre sakerne, som i den tridie och fierde classerne
Vgl. J. G. von Meiern II S. 204.
negocieras, vele I och arbeta uthi till alt möijeligit, efftersom vij det Eder
gunsteligen och flijteligen recommendera.
Sidst och I, her Salvi, effter vij förnimme det feldtmarskalken her Linnar
Torstensson hafver för armeens store tarff och nödh skuldh begärat I vele
på credit och interesse optaga och anticipera två tunnor gullrixdaler, att
betalas af nästkommande sommar subsidier, så recommendere vij och Eder
det samme i nåder och försij oss till Eder, att I vele deruthinnan göra Eder
mögeligeste flijt.