Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
84. Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 März 30/April 9
–/ 84/–
Osnabrück 1646 März 30/April 9
Pr.: Stockholm 1646 April 20/30
Ausf.: DG, A I 1, Legat. [ 4], 536–542; Duplikate: Ebd., ohne Zählung [ nach 535, vor 536]
und 561–566’ [ letztere mit Datum April 6/16]; Entwurf: Salvius Slg. vol. 1
Reise Salvius’ nach Münster: Besuch vieler Gesandter bei ihm. Allgemeine Friedensbegierde.
Kaiserliche Abneigung gegen eine unbeschränkte Amnestie. Restitution der Pfalz, Württembergs
und Badens. Schritte der Holländer und Hansestädte in Handelssachen. Gravamina der Stände:
Jurisdiktion im Reich, geistliche Güter. Gespräche mit Trauttmansdorff über die Satisfaktionen,
ebenso mit den Franzosen. Hessische Streitsache. Spanische Verärgerung über die französischen
Forderungen. Französisch-spanischer Heiratsplan. Kaiserlich-spanischer Beschluß, nur gemeinsam
mit Frankreich abzuschließen. Paß für die Portugiesen, Befreiung Prinz Eduards. Gespräch mit
den Holländern über Reichssachen, Behandlung der Reformierten und obigen Heiratsplan. Rákóczy.
Torstensons Verhandlungen mit Kursachsen. Französische Haltung gegenüber Bayern. La Barde.
Waffenstillstandsplan.
Dätt syntes fuller icke rätt nödigt, att legati skulle så ofta reesa emellan
här och Munster, emedan vij hafva än icke fått the keijsserliges duplica,
och altså ingen svår materia att consultera öfver medh Frantzoserne. Ther
och något vore, så äre dessföruthan residenterne å bägge öhrter och kan
mycket medh skrifvelsser förrättas. Men aldenstundh Frantzoserne så högt
begära åtminstone hvar månadt een gångh alternative visiter, till att låtha
världen see thet chronorne hålla ihoop, så resolverades emellan oss, at jagh
skulle reesa tijt, besynnerligen at therhoos nogare förfara hvadh ther förelop,
hvadh eens och anners sentiment vore om amnestien, gravaminibus ordi-
num, causa Palatina, satisfactionen, Bavaro, Saxone, Holländerne, Spanske
gifftermålet, Rakoczy
mission, stilleståndh och hvadh mehra ther observeras kunde.
Jagh reeste altså till Munster den 18. Martii [ 18./28. März 1646], och ändoch
jagh tijt kommande ingen notificerade min ankompst mehr än Gallis och
Veneto, så visiterade migh doch icke allenast Frantzoserne och Contareni,
uthan och Trautmanssdorf, grefven af Nassou, Wollmar, comte de Peigne-
randa, Brun, Andrada
pfaltziske, Wurtembergiske och Cullnbackiske, mästedeels alt särskildt, een
och een, them jagh och alla à part revisitera måste, efter thet således bruke-
ligit är. Allenast för tidssens kortheet hinte jagh inthet at visitera Saviedra
och Brun eller the furstlige, uthan äntskyllade migh genom mit budh hoos
them för hälgen skuldh.
Hvadh jagh i ofvanbemälte punchter theraf een och annan förnam, är in
substantia och summevijs detta efterfölliande:
Jagh kan inthet annat afmärkia, än at alle och hvar och een i synnerheet
äre fridhbegirige. Påfven, Keijssaren, Spagniern och Veneti hafva största
orsaken för then stora fahran som the appraehendera af Turken. Nuncius
och Venetus drifva hårdt therpå at man måtte medh friden förekomma den
tillstundande campagnien. Holländarne hoppas vist itt långt stilleståndh.
Portugiserne vänta ingen fridh för Portugall, önska allenast stilleståndh, ja
at alle parthierne måtte mehra länckia sigh till itt långt stilleståndh än till
fridh.
Till een universal och olimiteradt amnestie vill Keijssaren ännu icke förstå
vijdare än som thet stoodh anno 1627 den 12. Novembris in ecclesiasticis
och anno 1630 in politicis, ähr doch tillfridz, at hvem som befinner sigh
theröfver besvärat, må contenteras particulariter. Af samma meningh äre
the catholiske ständerne, ja nuncius och Venetus, och skulle fuller Frant-
zoserne icke mycket vara theremot, ther the finge Elssas. Men the proteste-
rande ständerne stå medh oss på anno 1618, ähre doch tillfridz, at ther
Keijssaren kan något lagligen theremot excipera, at theröfver particulariter
handlas, allenast at sielfva reglan må lickväll blifva universal, efftersom
theras skrifftlige guthachten medh mehra uthvijsar.
Att Churphaltz får igen Underphaltz, theri äre alle eenige. Men Öffverphaltz
vill Keijssaren änteligen, att Beijerfursten skall behålla, anteen heelt iure
hypothecae till dess han får sine 13 millioner af huus Phaltz betalte eller
och att Phaltzgrefven låther honom itt stycke theraf in solutum. På hvilket
sidsta fall Beijerfursten skulle fuller mycket låtha falla af hufvudhsumman
och dyrt nogh taga landet ahn.
Öffver churdignitetet talas om tree förslagh, anteen at Keijssaren gifver
Beijern then Böhmiske churdigniteten (det han ingalunda vill) eller at den
certis pactis alterneras emellan Phaltz och Beijern (hvilket Pfaltz synes vella,
men Beijern icke) eller att Pfaltz blefve den ottande och nederste churfurste,
hvartill Trautmanssdorf och någre fleere synes mäst inclinera.
Wurtenberg blifver heelt restituerat. Trautmanssdorf hafver sine ståtelige
donationer heelt remitterat
Er befahl am 12. Februar 1646 aus Osnabrück seinem Amtsverwalter, die Ämter Weinsberg
und Neustadt am Kocher an den Herzog von Württemberg zurückzugeben. Vgl. J. G. von
Meiern II S. 790 .
den praetenderade papistiske margrefven, inclinerar och sielf thertill, men
vill först vara in totali possessione, såssom han var förr kriget .
In summa, än kan inthet specialius dömas om uthslaget in puncto amnestiae,
förän duplican och triplican uthkomma. Vij hafva lickväll så mycket större
foogh at urgera på een universal restitution, efter thet är doch inthet mehr
än till blotta possessorium, såssom thet var anno 1618. Hafver sedan någon
at tala in petitorio, blifver hvar och een sin rätt öppen, allenast först funderas
een opartijsk iustitia i rijket. Alt synes någorlunda kunna finnas expedienter
till, men erfflanden vill Keijssaren hafva som the nu äre. öffver iura maie-
statis och privilegia statuum in secundo articulo primae classis
Vgl. J. G. von Meiern II S. 203.
man i thet närmaste blifva eense. Hvilket lärer vara Keijssaren itt temmeligit
slagh i bältet.
Hvadh Hänssestäderne föreslå in puncto commerciorum, thet synes medh
Holländernes communication vara smidet, att företaga chronorne occasionen
till att läggia nya tullar eller andre pålagor i hambnerne, som the få till
satisfaction, än ther tillförende varit hafver. Hvadh sedan ständernes träggie-
handa hufvudhgravamina vidhkommer, då meente Wollmar först, at öfver
justicien och politicis gravaminibus skulle bägge religionsförvanterne nog-
sampt kunna förlijkas, oansedt consilium aulicum nödigt seer, at theras
jurisdiction skulle restringeras allenast till den Österrijkiske och Beijerske
creijtzerne, camera Spirensis och inthet finge mehr än den Burgundiske och
Rheiniske creijtzerne. Franken och Schwaben hade sedan itt tribunal; både
Sachssiske och Westphaliske creijtzerne theras anteen i Magdeburgh eller
Lunenburg. Och hvar och een af desse fyra hoffrättar giordes i all ting lijka.
Om hvilket doch ännu inthet sluttet är.
Men i ecclesiasticis gravaminibus blifver största difficulteten. Vij göra fuller
vår flijt, at them evangeliske ständerne måtte cederas alla the andelige godz,
ehvadh the äre immediata eller mediata, förr eller effter Passoviske fördraget
reformerade, som the hade i possession för anno 1618, och thet in perpetuum
sine reservatione petitorii. Och att the catholiske behålla sedan hvadh the
tå åtte. Secundo, att hvarthera religionen hade sedan paria omnino iura i
sine godz, allenast medh den åtskillnadt, at hvadh the catholiske recognos-
cerade af Påfven, thet skulle the protesterande recognoscera af Keijssaren
och Römerske rijket, såssom investituram, sessionem et votum på rikz-
conventer, jurisdictionen, reservatum ecclesiasticum, excercitium publicum
et privatum, ius migrandi, reditus etc., så at i alt blefve een exacta aequalitas,
uthan hvilken ingen sämia längie kan hållas. Men the catholiske praetendera
at andelige godz äre iuris divini extra commercium hominum ad alios usus
fundata, extremas voluntates fundatorum icke kunna uthan sacrilegio viole-
ras, obstare iuramentum pontifici et ecclesiae Romanae praestitum, fidem,
conscientiam, att icke kunna heeta protestantes iustos eorum possessores
eller in perpetuum alienera sådane godz ifrå ecclesia; bevillia lickväll att the
protesterande måtte behålla them ännu i 40 åhr efter denne friden. Evangelici
föra theremot, att the 40 åhr vore allenast itt stilleståndh och ingen fridh.
Sedan vore detta förslaget äfven den Pragiske friden, ja för immediat ridder-
skapet, rikzstäderne och iurisdictione ecclesiastica argare än Pragiske friden.
Pax Pragensis hade härtill varit caussa continuati belli, så kunde han ju nu
icke vara något meddell till friden. Ecclesiastica bona fundata esse etiam a
suis maioribus ad verae religionis usus, non abusus, imo, att försöria cadetter
i förnähme familier. Med samma conscientia, som någre vore i Passawiske
fördraget cederade, kunde nu och fleere cederas. Posse alienari pro debitis
ecclesiae, redemptione captivorum etc. Hvij då icke pro redimenda pace?
Aff siu ertzstifft hade the evangeliske allenast tu, af 39 biskopzdömer eij
mehra än tijo, föruthan siu Welske stiffter, Teutske meistern, meistern St.
Johans ordens, 62 äbter och praelater, 12 abtissinor, så at the catholiske
hade nyo deelar moot een the evangeliskes och ändå velle the icke unna
them den! Hade dessföruthan månge andre praerogativer fram för the
evangeliske: altidh een chatholisk Keijssar, nu fem catholiske churfurstar,
slöthe theröfver alle protesterande bisper från sessione et voto på rikzdagar.
Vidh een sådan inaequalitet och indignitet vore omöijeligit at förtroende
och eenigheet hoppas kunde.
I desse contradictoriis terminis, och otalige fleere therunder, stå sakerne än
emellan ständerne. Strax efter hälgen komma fyra chatholiske gessandter
ifrå Munster till the catholiske, som här allareedo äre. The skola sedan per-
sonligen här sökia een förlijkningh medh the evangeliske. The catholiske
synes häller skola begifva sigh anspråket på bemälte godz till 60 eller 70,
ja kanskee till 100 åhr, än aldeles cedera them. Hvilket tractaten varder
vijdare gifvandes. Ehvadh nu the evangeliske i itt eller annat erhålla, så
hafva the ingen, näst Gudh, än Eder Kgl. Maj. allena at tacke therföre.
Ahnlangande satisfactionen, så ginge Trautmanssdorfz discourser vidh
första visiten alt therpå uth, at han ville snart medh oss slutha, ther vij
vore tillfridz medh hans förre tilbudh. Rådde mycket at vara thermedh till-
fridz. Moderata durare! Vij kunde elliest allrigh i längden allena försvarat,
Brandenburg gifver allrigh i evigheet sin consens thertill. Polen, Danmarck
och Hänssestäderne, ja Hollandh vore theremot, heela Römerske rijket
kallar thet immania postulata. Men thet som tilbudit vore, viller Keijssaren
och rijket hielpa maintenera chronan vidh, hoppades, när the Svänske vore
blefne cives Romani, att the sedan mehr hölle medh Keijsaren och Römerske
rijket än medh någon foederato. Sverige hade nogon rayson at få recompens,
efter thet så månge platzar restituerar och hafver varit fordrat i rijket, men
Frankrijkes vore iniustissimum bellum och iniquissima postulata. Keijssaren
kan icke och vill icke gifva honom Elssas. Gudh gifve och, hvadh theraf
blifver. Han vore ju icke ännu victus, hade äfven så starke trouppar pa
behnen som både chronorne och then Beijerske armeen thertill. Hvadh han
offererade, thet giorde han allenast studio pacis. Ville chronorne icke ther-
medh vara tillfridz, så måste han befalla Gudh saken och accordera medh
Turken, thet bästa han kunde, tviflade inthet at komma lijdeligare af medh
honom.
Ständerne hoppades han snart förlijkas om gravaminibus, och att Keijssaren
ville i alt möijeligit contentera them. Ther nu vij ville först oss emellan
aftala, så måste Galli föllia effter. Han ville strax effter hälgen föllia till
Ossnabrugge och då göra ända på saken af eller till.
Respondi, oss inthet högre önska än fridh, doch den ther vore iusta et
honesta. Iustissimum vore, effter Sveriges chrona hafver varit vidh håren
draget i detta kriget, så dråpeligh skada therigenom lidit i folck och meddell,
lickväll medh så godan rätt erhållet så månge och ståtelige platzar, them han
nu åter ville afträda, at henne skedde theremot contentement. Pommeren
hafver i förtijden varit itt temmeligit furstendöme, men nu vore alla ämbter
ex priorum ducum facilitate et ministrorum malitia så högt medh skuldh
besvärade, at den som vill hafva dem, han måste dyrt nogh köpa dem.
Theröfver vore och landet genom kriget så märkeligen förödat, at thet kan
alt tilhopa ringa förslå till chronans satisfaction. Stifft Bremen och Verden
vore och af ringa consideration. Bispen hade tempore pacis icke öfver
60 000 rd. theraff, hvilket näpligen räckte till at underhålla staten. Staden
Bremen hade nästan een fierdedeel af stifftet. Hamburg hade ther tu ämbter
Morburg och Ritzebuttel. Hertigen af Sassen-Lawenburg hade ther landt
Hadelen uthi; ingen portus vore theri. Bremen praetenderade dominium
Visurgis, Hamburg dominium Albis, hvarthera 18 mijll alt nidh in oceanum.
Marsklandet kring om littora vore the bäste, men storr fahra underkastade
af fluxu et refluxu maris. Landet inuthi vore inthet annat än liung och heedh.
Fast nu Keijssaren och rijket lembnade Eder Kgl. Maj. benämbde öhrter,
hvadh hade thet på sigh? Elssas hafver dragit åhrligen 40 000 rd. (Vollmar
sade 120 000 d.) och hafva kostat underhålla 60 000 rd. om åhret. Thet vore
och een ringa tingh för Frankrijke och icke obilligt at han thet behölle.
Nihil decedit Imperio. Tantum duo principes mutantur. Aequum esse, ut
id patiantur pro pace totius populi. Imo Imperium eo magis honore et
potentia inclaressere, quo duo reges duobus ducibus, et duo regna duabus
ducatibus sunt potiora. Begärade förthenskuldh, at han inthet ville göra
sigh andra tankar, än at contentera bägge chronorne sampt theras allierade
tillijka. Ingenthera kunde honestement förlåtha then andra. Brööt thermedh
af then discoursen, såssom inthet hijt hörande. När han vorde oss sin duplica
tillställandes, ville vij då behörligen therpå svara.
Men när jagh fempte dagen therefter revisiterade och valedicerade honom,
gaf han oss till betänkia och lijka såssom vahlet, hvilket thera Eder Kgl. Maj.
häller skulle vella hafva, stifft Bremen och Verden sampt Förpommeren
eller heela Pommeren uthan stiffterne.
Gallici legati rådde till thet första, meente thet mycket hafva på sigh, at
Eders Kgl. Maj. hade alles consens och ingens contradiction i thet Eder
Kgl. Maj. bekumme. Talte så eenigt medh Trautmanssdorfs förslagh, lijka
som the hade förr communicerat medh hvarandra theröfver. Till heela
Pommeren höltz huus Brandenburg allrigh i evigheet vella consentera,
uthan pro tempore protestando lijdat och insidiera tempori. Till För-
pommeren meente Galli vist, men Trautmanssdorf något tvifvellachtigt,
at få consensum. Men hvadh landh Eders Kgl. Maj. bekumme, då går alles
meening therhän, att thet icke blifver med andra rättigheeter active eller
passive, än förre antecessorer hafft hafva och ländernes natur medgåfvo.
Wissmar, sade Trautmanssdorf, Keijssaren kunde säija ja till, men ständerne
och exteros vara mycket theremot. Galli meente thet kunde behållas på een
tijdh af åhr; den Mecklenburgiske deputatus, at statio navium kunde Eder
Kgl. Maj. ther per peculiaria pacta tillaccorderas, illibata duci proprietate.
Dagen förän jagh valedicerade Trautmanssdorf, hade han sändt mediatores
till Gallos, the ther hafva allenast sonderat them, om the skulle vara tillfridz,
ther the (öfver förre offerte) finge och Niderelssas till satisfaction. Men vidh
valedictionen sade Trautmanssdorff migh sielf, at han hade pure offererat
them Niderelssas (ähr allenast tridie deelen aff Elssas, den ringeste, fuller
af någre iuribus, men af föga inkompst), sade at Galli hafva tillförende icke
så stoort begärat någon inkompst, som säkerheet. Thermedh hade the nu
frij passage från Lottringen till Rhenum een tractum terrae af sex mijll
breedh, nämbde landvoigtijet Hagenau och Weissenburg, som theri äre
lägne. Men Galli stå obstinate på heela Elssas och, som jag märckte, lofva
Keijssaren andra officia theremot, nembligen at vidh denne conventen hielpa
till at göra hans son till Römiske konung (ne videantur ipsi, quod Caesariani
iis odiose impingunt, affectare Imperium), at göran stark assistence emot
Turken, och hvadh fördeel the elliest kunna lembnan i Böhmen och erff-
landen. Hoppas at änteligen få heela Elssas. Thet lickväll synes hårdt skola
hålla.
Vidh afskedet badh oss Trautmanssdorff, vij ville poussera Hessen-Cassell,
han ville poussera Darmstadt till guetlig handlungh öfver Marpurg, hvartill
bägge deelarne inclinera, men ingenthera vill först tilbiudat. Galli meente,
om landtgrefvinnan lofvas af ligan een summa penningar och hon får någre
andelige godz till underpant, kan thet blifva hennes satisfaction. Men Hennes
Furstlige Nåde vill hafva stifft Paderborn, något af stifft Fulda, något af
Maintz etc. Ständerne meena henne såssom itt medhståndh ingen stoor
satisfaction kunna begära. Såssom nu chronorne och landtgrefvinnan få
satisfactionen lijten eller stoor till för sigh sielfve, så menas i gemeen, at the
anteen allena eller med någon lijten tillhielp aff ständerne måste sielfva theras
soldatesca contentera.
The Spagniske gessandterne contesterade all godh vänskap emellan Spagnien
och Eder Kgl. Maj. Klagade allenast öfver Frantzoserne, at the vore så
obillige i theras postulater, både emot Keijssaren och Spagnien. Hölle
omöijeligit vara, at Keijsaren skulle kunna contentera både chronorne.
Såge gärna at Eder Kgl. Maj. blefve först tillfridz stält. Icke at Keijssaren
eller Spagnien sökte äfven therigenom någon separation emellan chronorne
(Trautmanssdorf brukade och samma ordesätt), uthan på thet Eder Kgl.
Maj. kunde sedan så mycket bättre hielpa disponera Frankrijke till billigheet,
tviflade inthet at Frankrijke skulle sedan accommodera sigh. Och meente
hvarken the keijsserske eller Spaniske annat thermedh, än at både chronorne
och theras allierade skulle lickväll alla komma uthi itt fridzslut. Aff Spagnien
begärte Frankrijke först anteen restitutionen af alt thet Spanien hafver i
förra tijder medh krigh fått af Frankrijke eller at nu behålla thet the åter
hafva tagit af Spagnien. Sedan kom thet på restitutionen af regno Navarrae
moot så mycket pro rata af occupatis. Hispani vella inthet af förre tractater
skall oprijfvas (Galli hålla kriget hafva alt oprifvit), uthan offerera Galliae
the fyra platzar Beaupaume, Damvilliers, Hesdin och Landresis med theras
underliggiande baillages. Offerten och svaret äre näst för detta copialiter
sände till cantzlijet.
Om matrimonio Gallo-Hispanico och dote septendecim provinciarum Belgii
contesterade Hispani, at ther var allrig tänckt på. Imo Bruun sade, Keijssa-
rens son skola hafva infantinnan af Spagnien
vella göra Galliam debiliorem än potentiorem, si posset. Thet hade han och
sagt legatis Batavis, som the migh sielfve berättade. Trautmanssdorf sade,
Imperatorem et Imperium allrigh i evigheet kunna lijda Galliae och Hispa-
niae conjunction. Kongen i Spagnien hade nur een son, som vore valetudi-
narius
samma sade och Galli. Monsieur d’Estrades
mento dästo snarare bringa Batavos till fäldt. Men thet hafver giordt con-
trarie operation i Hollandh.
Thet synes iblandh alt annat vara considerabelt, at Keijssaren och Spagnien
vella ingenthera göra fridh medh Frankrijke annorledes än coniunctim.
Thet råda och the catholiske ständerne i Tysklandh. Theraf vill föllia, at
Eder Kgl. Maj. måste här blifva i kriget, till dess såväll then Spagniske som
Tyska friden kunna sluthas tillijka, hvilket vill blifva een temmeligh svår
saak.
Lusitanici legati bode allenast ännu, at cronorne ville skaffa them salvos
conductus att frijtt vara och reesa här emellan. Jagh talte vidh Trautmanss-
dorff therom. Han sade sigh vella befalla commendanten i Munster
hålla them säkre, ville och fuller tala vidh Spagnierne therom, men syntes
icke mycket inclinera thertill. Rådde them icke mycket komma uthom
stadzporten. Om libertate ducis Eduardi bode the at i triplican måtte
krafftigt anhållas.
Legati Batavici giorde allenast complimenter. Bestodo, at Trautmanssdorff,
Wittgenstein och Hänssestäderne hafva vellat suadera them någon ombrage
öfver Eders Kgl. Maj. begärde satisfaction, doch sigh hafva svarat, Eder
Kgl. Maj. vara theras allierade, sigh hafva neutralitet medh Keijssaren och
ingen ordre, at mängia sigh i rikssens saker. Bode allenast högt, at vij ville
låtha oss till thet bästa vara recommenderad religionsstriden, att the refor-
merade måtte ställas i lijka frijheet medh the andre rikssens ständer. Appre-
hensionen om thet Frantzöske och Spagniske gifftermåhlet syntes the hafva
låtit falla. Meente thet vara itt erdichtat värk af fienden, att stiffta jalousie
emellan foederatos. Låddes och gärna höra, at vij ingalunda ville låtha
separera oss från Frankrijke.
Rakoczy inclinerar på nytt till at bräckia medh Keijssaren. Hvadh then
Frantzöske gessandten Croisy tädan skrifver till Frantzöske ambassaden
af den 8. Januarii, thet uthvijsar härhoos liggiande extract. Galli höllo gott
at man entretenerade honom. Icke att man skulle alt för hitzigt pousseran
thertill, på thet han icke må strängia conditionerne, eij heller at man alt för
frigide svararn, på thet han icke kollnar i sin desseing, uthan at han mehr
hålles i hopp än misshopp, at chronorne vella på nytt alliera sigh medh
honom. Bedia honom remuera något, at gifva Keijssaren ombrage och
chronorne desto mehra hopp. Detta ville legati svaran; bode at feldtmar-
skalken her Torstensson ville göra thet samma på sin sijda. Dessemellan får
man see hvart uth fridztractaten vill. Blifver thet fridh, så låter man
honom fahra. Continuerer kriget, så höllo the icke orådeligit at han på nytt
ansnöres.
Att feldtmarskalken tracterar medh Chursachssen itt nytt armistitium, ther-
med vore legati Gallici väll tillfridz, begärte allenast at Frankrijke måtte
icke allenast generaliter under thet nampnet allierade, uthan in specie och
namentligen theri comprehenderas.
Medh Beijerfursten stodo Frantzoserne ännu såssom tillförende; oansedt
han hafver så ofta bedragit och så månge näsestyfver gifvit them, så favori-
zera the lickväll hans desseing här vidh tractaten, at han ju quocunque modo
må behålla churdigniteten på sigh och sine effterkommande. Bodhe att vij
ville göra thet samma, försäkrande oss, at Beijerfursten skulle theremot
(såssom han allaredo med mångens förundran hafver giordt) kraftigt votera
för Eders Kgl. Maj. satisfaction. Lofvade lickvist at Tourenne skulle medh
macht divertera kriget ini Beijern, oansedt den Würtenbergiske cantzleren
gaf mig härhoos liggiande avis uhr Frankrijke, at Galli vorde inthet långt
ifrå Rhenströmen kommandes i tillstundande campagnia. Thet Galli sade
således med flijt uthsprängias, at förbärga den rätta desseinen. Tempus
dabit.
Den förre controversien om residentens La Bardes admission vidh vår
tractat toucherade Galli icke medh itt ordh; eij heller stiffterne, som vij
hade begärat till satisfaction, vijdare än hvadh om Bremen och Verden
ofvantill sades. Thet synes lijkt, at monsieur de la Thuillerie och Chenuit
hafva dem sådant afrådt
Das stimmte insofern, als die Berichte der französischen Gesandten aus Stockholm so günstig
wegen der schwedischen Bündnistreue lauteten, daß Brienne am 24. März 1646 seine Gesandten
in Münster anwies, die Schweden mit größter Behutsamkeit zu behandeln, um nicht einen Anlaß
zur Entzweiung zu bieten: Négociations secrètes III S. 134.
Om itt stilleståndh emellan Keijssaren och chronorne frågade migh Traut-
manssdorff. Jagh svarade, at feldtmarskalken hölt sin armée inthet stille-
ståndh tilldrägeligit, uthan på någre åhr (hvilket Trautmanssdorff inthet
gärna hörde), med mindre vij såge oss hafva friden i handen, då måste
therom handlas, hvilket honom väl behagade.
Detta är altså substantien af thet jagh för denne gången i Munster hafver
kunnat i åtskillige conferencer penetrera. Duplican och triplican lära gifva
oss mehra lius i particulariteterne.