Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
38. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Januar 26/Februar 5
Osnabrück 1646 Januar 26/Februar 5
Bitte der Hansestädte um Wahrnehmung ihrer Interessen. Klage Trauttmansdorffs über den lang-
samen Gang der Verhandlungen. Rückkehr seines Sohnes aus Bremen, Hamburg und Lübeck.
Gerücht über Trauttmansdorffs bevorstehende Rückkehr nach Münster zu Separatverhandlungen
mit den Franzosen, veranlaßt durch zu hohe schwedische Forderungen. Ständische Verhandlungen
in Münster über den Ordo consultandi, Zulassung Magdeburgs, Wahl des Römischen Königs, kaiser-
liche Reservate und Verhandlungsort. Mißtrauen der Evangelischen gegen Frankreich. Beschwerden
der Reformierten über die Lutheraner. Gespräch mit den Brandenburgern über Pommern. Reise
Saint-Romains nach Schweden. Mecklenburgische Klagen über Einquartierungen.
Eders Kgl. Maj. allernådigste breef af den 3. [ 13.] huius hafver vij i förgår
här i Ossnabrug med behörlig reverentz unfångit och theruthuhr förnummit:
1. at fullmachten under Eders Kgl. Maj. ägit nampn och subscription är
väntandes med första lägenheet; och 2. hvadh Eders Kgl. Maj. allernådigst
befaller om |:Hansestäderne:|.
Hvadh thetta senare angår |:hafve vij oss ungefehr sådanne tankar giordt,
som Eders Maj. nu inkomne ordre förmår och derföre saken och in integro
hollit:|, som Eder Kgl. Maj. thet uthan all tvifvell reeda af replicquen aller-
nådigst hafven förstådt. När vij nu vijdare gå, och lägenheeten gifves ther-
till, skall thet som befalles af oss, hörsamligen blifva efterkommit och
menagerat. I förgår, lijtet efter sedan ofvanbemelte breef var hijtkommit,
vore deputati, såväll nomine Hansae som the 3 städerne hoos oss med
Eders Kgl. Maj. breef af den [6./16.] Novembris, recommenderandes Hänsse-
städernes interesse in genere
Vgl. APW, [II C 1 S. 839 Anm. 1.]
Emellan oss och the keijsserlige är, som hufvudhsaken angår, i thenne heele
månaden, sedan replicquen skedde, inthet föreluppit. Grefven af Traut-
manssdorff sände igår secretarium legationis Caesareae till oss, beklagandes
at tractaten ginge långsampt; hade hoppats, när replicquen giordes, at man
innan fyra veekur therefter skulle i thet närmaste blifva richtige, men nu
vore man allraförst then dagen kommen till then första sessionen, hvilket
vore at imputera ständerne, hälst them catholiske, som inthet ännu vore
framkomne med sine gravaminibus, ställandes till oss, om vij vidh så fatta
saker kunna finna något expedient.
Thet svarades, att vij billigt medh honom, grefven, måste beklaga, at thet
ginge så trögt. Kunde inthet vetta, hvem som vore vållan thertill; ständerne
hade lickväll interesse uthi fridens maturation; och såssom grefvens af
Trautmanssdorfs ordh hafva rum och gäller blandh ständerne, altså satte
vij ingen tvifvell thertill, han ju skulle emploijera sin goda förmögenheet
hoos the catholiske ständerne till befordrandet icke allenast af the nu
påbegynte consultationerne, uthan och tractatu gravaminum.
Trautmanssdorfz folck gifva uth, at han vill nu snart till Munster. Han skall
allena hafva väntat efter sin son
Wahrscheinlich Johann Friedrich Graf von Trauttmansdorff, der 1652 diplomatische Aufträge
in Bayern verrichtete ( Repertorium der diplomatischen Vertreter I S. 124). Vgl.
[S. 1 Anm. 1] . Er war angeblich von Spanien bestochen, wie Mazarin vermutete ( Négociations
secrètes III S. 79).
neder till Bremen, at besee drottningen af Pålen
Vgl. [S. 98 Anm. 1] .
Thet berättas, at then unge Trautmanssdorf hafver sedan varit i Hamburg
och Lubeck och, som samblige meena, till erkiebispen af Bremen
Friedrich Herzog von Holstein, Prinz von Dänemark, Administrator der Stifter Bremen und
Verden, ein Sohn Christians IV. von Dänemark und seiner Gemahlin Anna Katharina von
Brandenburg, * 18. März 1609, † 9. Februar 1670, seit 1648 als König Friedrich III. von
Dänemark. ADB VII S. 518–519 . APK 5717–5726.
kongen i Danmark
äre sinnade och hoppas kunna komma tillrätta med cronan Sverige, altså
låtha the här löpa talet, att Eders Kgl. Maj. postulata äre alt för store och
nästan omöijelige; derföre vore han, Trautmanssdorf, resolverat at reesa
öfver till Munster, at ther försökia sitt bästa hoos legationem Gallicam,
hafvandes een vinck af the Frantzöska, at the fuller skole förstå till separa-
tionen, när the få i the närmaste sin saak richtigh.
Ständerne i Munster hafva den *** huius praeliminariter begynt rådslå och
då proponerat 1. om ordine consultandi, om the skulle föllia anteen propo-
sitionerne och the keijsserlige svaren eller och classes replicarum, 2. at een
deputation nomine statuum måtte vällias och sändas till legationem Galli-
cam, till at förfråga och begära liuss i någre mörke ordh under replicquen.
Hvadh ordinem consultandi angår, skall thet Beijerske votum hafva fallit,
at man hvarken then eene eller andre ordningen skulle föllia, uthan begynna
rådhslag a puncto satisfactionis. Thetta oachtandes skole the andra i Munster
hafva sluttit in collegio electorali per maiora och i furstenrådet unanimiter,
at blifva vidh och föllia ordinem classium. Deputationen till the Frantzöske
skall och vara bevilliat.
Evangelici, märkiandes at directorium Austriacum inthet vill fort, hafva
besökt Trautmanssdorf, urgerandes på, at catholicorum gravamina och
consultationer måtte befordras. Moot them hafver han i lijka måtto skuttit
skulden på Monasterienses, at the vore så seene, så at han väntade förr svar
ifrå Lintz än ifrå Munster; hade lickväll then efterrättelsse, at gravamina
skulle snart komma i liuset. När thet skedde och bägge religionsförvanterne
skulle träda till tractaten, rådde han, at the inthet ville, som fächtare göra
viel aufhebens, uthan strax träda till värket. At consultationes inthet vore
tillijka här och i Munster anstälte, gaf han skulden på directoris Austriaci
opassligheet.
Igår hafva the furstlige varit ihoop på rådhstügun, och ther ofvanbemelte
2 punchter blifvit proponerade. I then förre hafva the conformerat sigh med
the Munsterske och sluttit at vella i the härefter förefallande consultationer
gå efter classerne; men i the andre om deputatione till legationem Gallicam,
hafva the fuller inthet disputerat at sända, men hållit vara bättre at man först
hade in consilio stält fram the mörka orden och sedt till, om the behöfde
något sådant. Förän the äre komne till propositionen, hafver directorium
Austriacum begärat och fått yterligare och solenne förklaring af alle stän-
derne om Magdeburgs admission ad sessiones et vota, nembligen at the
ville göra all möijelig flijt och tillsee, at thenne actus extraordinarius inthet
skulle dragas in exemplum et consequentiam på ordinarie rikzconventer,
eij häller at andre, som hafva stiffter inne och härefter komma hijt, skola
niuta thet samma. The skole och hafva talts med om modo re- et correferendi
med the churfurstlige. Then Österrijkiske hafver, som Altenburgici och
Lampadius berätta, sagt i the Beijerskes och Brandenburgiskes närvaru, det
ingen ting mehra feeltes och hindrade communicationen emellan the chur-
och furstlige än titulaturen; om the furstlige ville komma med hatten i
handen och gifva them excellence, vore vagnen smordh och rätta linea
communicationis öppen igen.
Medan the evangeliske hafva, som ofvantill är mält, töfvat efter consulta-
tiones, hafva the trädt ihoop hoos them Magdeburgiske och ther öfverlagt
replicquerne, jämförandes them medh propositionerne och theras guth-
achten. Man hafver af viss handh, at the skole mästedeels blifva vidh sitt
förre concert och vella vänta, hüru sakerne blifva them proponerade,
antingen generaliter eller specialiter. Då dee ville åter komma ihoop och
sigh pro re nata förklara.
Under then andre punchten in prima classe, som rörer om iuribus et privi-
legiis statuum, skole 2 tingh vara komne i consideration hoos them evan-
geliske: 1. angående electionem regis Romanorum, hafva the meent vara
gott, at een allmän rikzdagh måtte anställas i rijket, när så vijda kommer,
at een rex Romanorum skall vällias på thet at alle ständer måtte samhälleligen
debattera, om rikssens tarfver fordrade it sådant vahl. Thermed ville the
temperera the Frantzöskes meening uthi replicquen, som säija, pleniorem
fore electorum libertatem, si qui in posterum videbantur eligendi reges
Romanorum, desumi non possunt ex familia regnantium.
Therhoos med och pro 2 do hafva the öfverlagt sin emellan, om the skulle,
som the tillförende hafva meent, begära at Keijssaren ville specificera sine
reservata. Mästeparten skole hafva voterat therhän, at thet vore bättre gå
then quaestionen förbij, än röra therom, aldenstund thet vore ovist, om
Keijssaren skulle villia gifva någon specification; och ther han förstodo
thertill, måtte han tillägna sigh fleere reservata än ständerne kunde honom
bestå, och altså theruthaf växa dispute och oreeda. Evangelicorum nomine
äre Weijmar, Culenbach, Brunssvijk-Lunenborgz tvenne vota, Hessen-
Cassell, Wurtenberg, Pommeren-Wollgast, Baden-Durlach och Frankiske
grefverne deputerade till Munster, at ther vistas i furstenrådet.
Om modo communicandi sigh emellan äre the ännu ovisse. The evangeliske
skole vara sinnade, at hålla an hoos the keijsserlige, at få hafva jämpte
directorii protocollist een sin ägen som protocollerar. Om the kunna thet
erhålla, så är communicationen lätt. Hvar och icke, vella the pro re nata
låta hvarannan vetta förloppet af sakerne, stundom genom extract uhr
protocollen, stundom genom breef, ja och per deputatos, när sakerne så
fordra. Öffver loco tractatus gravaminum hafva evangelici varit i differente
meeningar. The som pläga vara i Munster och elliest äre näre lägne uth
med Beijerfursten, såssom Culenbach, Wurtenberg och the Frankiske gref-
verne, hafva föreslagit at deputati till tractatum gravaminum måtte komma
öfver till Munster, eller och at halfparten af punterne tracterades här och
then andra halfparten i Munster, varandes the ändå i then meeningh, at
evangelici hafva nogh erhållit, om the ofvanpå the 40 åhr i Prager friden
kunne få så månge eller fleere åhr till; när the löppe tillända, måtte posteritas
see sigh före, hüru the kunne conservera sigh vidh stiffterne. Thesses
meening är, at the quacunque ratione måtte komma uhr kriget.
The andre, som här vistas och inthet hafva behoof så stoort respectera
Beijern, hafva alla the förslagen simpliciter uthslagit och stå på at tractaten
måtte här anställas och alle punchter på een ohrt blifva debatterade, allege-
randes för sigh: 1. at Eder Kgl. Maj. hafva låtit proponera om gravaminum
affhielpande; 2. at thet var förlijkt, at res regni Sueciae och hvadh Eder
Kgl. Maj. proponerar skulle, här i Ossnabrug ageras; 3. att Gallia hafver
nu först i replicquen per modum assistentiae berördt thenne saken; 4. at the
evangeliske kunde här under Eders Kgl. Maj. protection och assistence
dästo högre tala och drifva sin saak, ther the tvertemot uthi Munster stadde
under the catholiske, befarade allehanda circumventiones, |:ja sie glauben
nicht Frankreich gahr zu woll,:| uthan hålla therföre, at dess |:gevoll-
mächtigte:| hålla till een goodh deel tractaten tilbakars, stijfvandes the
catholiske och förtröstandes them på allehanda sätt emot the evangeliske.
The hafva therföre recommenderat oss theres interesse i thenne saken med
all flijt.
Vidh thesse, the evangeliskes, conferencer hafva reformati på nytt örkiat
på the Augspurgiskes förklaringh, om the villia hafva them cum omni iure
lijka medh sigh under religionsfriden eller eij. Augustani hafva fuller sökt
uthflychter, men omsijder, när reformati stodo på een finaldeclaration,
skuttit saken ifrå sigh inpå oss, såssom the thet hade i Eders Kgl. Maj.
nampn them proponerat.
Den 22. huius [ 22. Januar/1. Februar] mälte grefven af Wittgenstein sigh
och någre deputerade af the reformerade an hoos oss och kom den 24.
[ 24. Januar/3. Februar] till audience
Löben och Wessenbeck, sampt then Hessen-Casselske, the Anhaltiske
Martin Milagius, * 2./12. März 1598 Tristewitz bei Torgau, † 28. Juli 1657 Dessau.
ADB XXI S. 726–727 . G. Raumer u. a.: Leichenpredigt auf Martin Milagius (Käthen 1657).
een Wetterauisk
nampn talte grefven af Witgenstein, betackandes näst curialier oss therföre,
at vij hafva proponerat och sedan altidh, så mycket the hafva spordt, talt
favorabelt för the reformerade. Och hade the fuller hoppats, att thet skulle
blifva thervidh, men nu måst förnimma, at the, som kallas Lutherske, läggia
sigh theremot och hafva här begynt disputera them reformerade sitt väll-
fångne ius reformandi, hvilken saak såssom reformati såge vara af stoor
consequence och tacknämlig för papisterne at opäggia evangelicos emot
hvarandre; altså hafva the beflijtat sigh, at behörligen och i godo mötha
Augustanos, men inthet kunnat uthrätta mehr än at the för få dagar hafva
vijst them inpå oss igen; för hvilken skuldh reformati hade sig låtit anmäla
och nu vore komne, nembligen at höra huru vij förstå clausulen af vår pro-
position i then 4 de articklen
J. G. von Meiern I S. 437 Zeile 1ff.: Pacem religionis, qua etiam reformati comprehen-
duntur, eoque omnium supra intraque de evangelicis dictorum.
blifva vidh vår klara bookstaaf och sedan skulle villia förmå Augustanos
till samma förstandh och vänlig accommodation.
Näst recapitulationen af thenne, the reformerades, anbringan svarades, at
vij inthet tviflade, thet the här närvarande och alle evangeliske ju skole vara
påminte och elliest af här på tractaten framstälte propositioner och therpå
fölgde replicque än yterligare hafva förstådt, med hvadh för christlig ijfver
Eders Kgl. Maj. herrfader, glorvärdigst i åminnelsse, och Eder Kgl. Maj.
sielf hafva och än låtha sigh vara angelägit, att Römerske rikssens staat och
ständer måtte blifva restituerade och satte i thet ståndh, som the vore anno
1618 in sacris et profanis; å Eders Kgl. Maj. vägnar oss gärna höra at the
reformerade besinna thet samma och äre tillfridz med then clausulen, som
them in specie angår i vår proposition, hvilken och i thetta fallet seer på
ofvanbemelte tijdh, så at the reformerade måtte härefter inutha religions-
friden, som the then hafva hafft anno 1618. Efter thet keijsserlige svaret
var mörkt och på skrufvar stält, hade vij i replicquen fordrat plenipotentia-
riernes bättre declaration, som protocollen uthvijsar; när the komma med
samma sin declaration, ville vij än vijdare, som saken fordrar, låta oss uth
häröfver, hoppades at the skulle vara contente med thet som giordt var
och vella hafva patience så länge man finge see the keijsserliges svar; oss
fuller hafva hördt och här och ther spordt, at thet hafver varit någon dispute
emellan Augustanos proprie sic dictos och the reformerade om iure refor-
mandi, hvilket vij hällre hade önskat vara tilbakar eller in herba opprimerat,
än at thet skulle gifva orsak till vijdare missförståndh; doch vore vij i then
meeningen, thet på både sijdor, när the hvarannan ville rätt förstå, skole
finnes vägar till at jämka och förlijka then saken. Reformati och ibland
andre the churfurstlige Brandenburgiske abgesandter hade ofta mält, at
theras herre bekände sigh med hierta och mun till then Augssburgiske con-
fessionen. Om så är, så vore öfverflödigt, at reformati stodo efter och praeten-
derade ius reformandi emot sine ägne religionsförvanter; när the thet föra
eller och the excercera itt sådant ius på them som the kalla Lutherske, så
bevijsa the ipso actu, at the inthet äre af then Augssburgiske confessionen.
Ty ehuruväll thet kunde vara insagor, at then vij kalla then oförandrade
Augsburgiske confessionen, inthet skall vara then rätta, som Carolo V to var
öfverlefvererat, så vore lickväll contrarium icke allenast här i rijket och
blandh papisterne notorium och med praxi bevissligit, uthan the uthländske
cronorne och nationer, som bekänna sigh till then oförandrade Augssbur-
giske confessionen, räckna Chursachssen med alle ständer i Öfver- och
Nidersachssen, Würtenberg och andra fleere för sine religionsförvanter;
emedan the, som kallas Lutherske, äre och hållas vara genuini Augustani
och förthenskuldh ostridigt höra under religionsfriden, så competerar ju them
med rätta alle the iura, som förmedelss then samme äre evangelicis tillfallne.
Om nu reformati meena uthi hiertat och säija med munnen, at the och äre
af samma confession, så vill föllia, att the och i värket ställa sigh therefter,
undvijkandes slijk praetension, att reformera sine ägne religionsförvanter,
emedan the thermed gifva them mehr apprehension och göra saken emellan
parthierne irreconciliabell.
Wittgenstein svarade, at reformati med taksamt hierta erkänna Eders Kgl.
Maj. omsorg och store mödo för alle evangelicorum vällfärdh; önska at
terminus reconciliationis ifrå anno 1618 måtte erhållas. Allena, hvad thenne
närvarande reformatorum saak anginge, vore thermed så fatt som med een
febricitant: Han finge fuller skälfvan på een viss dagh, men dispositionen till
siukdomen hade han hafft länge tillförende, så at, om then rätt skulle cureras,
måste sielfva rötterne tagas bort; altså och hafva fuller reformati äfven så-
väll som the Lutherske varit i possession af religionsfriden, men genom
papisternes illfundigheet lijdit intrångh långt för anno 1618. Ville man stiffta
goodh eenigheet ibland the evangeliske och så laga, at the skole kunna stå
för een man emot papisterne, måtte man förlijka them och ryckia op sielfva
rooten till theras missförståndh, som i thenne saken består. Han, Wittgen-
stein, hade dagen tillförende förståt af Trautmanssdorf, det thenne reeda
hade händer emellan special ordre öfver then punchten, them reformerade
till bästa, så at vij fördenskuldh väll måtte uthlåtha oss och ändå så mycket
snarare på thet, at reformati måtte allena hafva at tacka Eder Kgl. Maj.
Reformati stodo på sin rätt, icke at the änteligen ville brukat emot the
Lutherske och them reformera, uthan efter the viste sigh hafva godh macht
thertill som the andre; om någon reformation anstältes, så vore thet i uth-
värtes ceremonier; the Lutherske vor theri sin emellan different och olijka;
Lutherani vore alt för stijfva och slogo them reformerade olijdelige condi-
tiones före. The hafva här talt om itt reversal, som the ville hafva af refor-
matis, itt slijkt vore och nyligen tryckt och divulgerat i Hamburg, gifvandes
oss innelagde avis under lit. A. Således kunde the inthet obligera sigh:
Ville Lutherani förbinda sigh reciproce at the, när then eene eller andre
föllo något landh till, ville låtha religionen i thet ståndh som the henne
funne, och undersåterne libertatem conscientiarum, vore reformati thermed
tillfridz; skulle the och thet vella uthslå, så stodo till at betrachta, om man
icke måtte förlijka sigh om itt iure subditorum, så at alle ständerne komo
därhän öfvereens, at efterlåta undersåterne, the måge sittia och boo under
hvem the villia, libertatem conscientiae, så at the af landzherren inthet skole
kunna tvingas till hans opinion; anhållandes medh all flijt, at vij ville dispo-
nera och beqväma the Lutherske till lijdelig accommodation. Then Hessiske
strödde minas therunder och lät höra, som vore thet bättre skillias i tijdh
häruth, än blifva så omförder; the måtte häller see een ruptur i tractaten, än
theras ius quaesitum skulle så gå them uhr händerne.
Vij replicerade, oss gärna höra 1., at Trautmanssdorf skall hafva special
mandata i then saken, betrachtandes at han hafver tillförende giordt henne
svår och sagt, huru ofta och länge hon är vorden ventilerat; om han,
Trautmanssdorff, vore nu annorledes instruerat och sinnat, måtte man tagat
för it tecken, dät keijsserlige resolutioner af fleere vichtige saker, som äre
proponerade och härtills hafva gått trögt, skole vara med i sälskapet; 2. at
the reformerade icke allenast inthet praetendera ius reformandi emot Augu-
stanos, uthan slå media conciliationis före, vore itt gott anseende; oss inthet
vara at förtänkia eller och beskyllia i thenne saken, varandes vij the samma,
som å Eders Kgl. Maj. vägnar hafva thet som reformati sielfva beröra,
proponerat och äre öfverbödige, att praestera alle möijelige officia till at
erhålla hvadh som möijeligit är; att Augustani hafva betänkiande och diffi-
cultera ius reformandi, kunde vij inthet förbiuda eller them något imponera.
Reformati måtte sigh försäkra, at hvadh som kan tiena till at oprätta och
conservera een godh intellegence och vänskap emellan ständerne, blifver af
oss altidh och så mycket mehr i thetta fallet taget i acht, eftersom vij och
villia optäckia våre religionsförvanter the discurser och förslagh, som här
vore fallne, emploijerandes vårt flijt och förståndh till thet allmänne bästa.
Andre dagen, var igår, kallade vij the Altenburgiske och then Brunss-
vijkiske till oss, gifvandes them fulkomlig part om alt thet som var af
reformatis proponerat och på vår sijda svarat, begärandes at the ville thet
optäckia sine medständer af vår religion och på thet som vore föreslaget af
Callvinisterne eller huru the elliest kunna finna itt expedient i saken, alle
ihoop vara betänckte, förekommandes med all flijt och så mycket hoos then
stodo, vijdare missförståndh och separation emellan them evangeliske
J. G. von Meiern II S. 230f. : Den 25. Januarii eröffnete Graf Oxenstierna einigen
evangelischen Gesandtschaften, wie des Tags zuvor die Reformirten angesucht hätten,
die Schweden möchten bey den Evangelicis ersprießliche Fürwendung thun, daß ihnen
wegen des Religionsfriedens keine weitere Beschwehrung zugezogen werden möchte,
sie wären ja der Augspurgischen Confession nicht weniger als die also genannten
Lutheraner zugethan und mithin des Religionsfriedens fähig. Die Schweden hätten
darauf geantwortet: Welchergestallt sie in ihren Propositionibus und Replicis Anzei-
gung gethan hätten, daß alles in denjenigen Stand gesetzt werden sollte, wie es anno
1618 gewesen sey, woferne nun die Herren Reformirten zu selbiger Zeit im Religions-
frieden gewesen wären, so hätte es dabey sein Verbleiben, weiter könnten sie nicht
gehen und müsten sowol in diesem als anderen Puncten der kayserlichen Gesandten
Erklärung erwarten. Die Reformirten Gesandten wären nun zwar wol mit dieser
Erklärung nicht allerdings zufrieden gewesen und hätten darauf erhohlet: […] Wie
sie der Augspurgischen Confession wären, gleichwohl habe man ihnen allerhand Eintrag
gethan, wessen sie künfftig gern überhoben seyn möchten etc. Oxenstierna habe darauf
versetzt: Die Könige in Schweden müsten allemahl bey ihren Crönungen auf die
unveränderte Augspurgische Confession schwören und hielten sie das Churhaus Sach-
sen, das Hauß Braunschweig-Lüneburg, Mecklenburg, Holstein, Würtenberg etc. vor
ihre Religionsgenossen, die Reformirten aber nicht, sondern diese würden in Schweden
Reformirte oder Calvinisten genennet. Es erwehnte dabey Oxenstierna, es hätten sich
zwar die Reformirten soweit gegen ihn herausgelassen, die Lutheraner nicht zu refor-
miren, doch hätten sie darüber keinen Revers ausstellen wollen, und habe der Graf von
Wittgenstein vorgegeben, es hätte der Graf von Trautmansdorff sich erklärt, die in der
kayserlichen Responsion enthaltene Conditiones: Si ipsi velint et quiete vivant, aus-
zulassen.
The tackade för aperturen och lofvade villia saken fideliter rapportera till
the andre ständerne af vår religion. I discursevijs låthe the höra sigh, at
reformati vore vidh thenne tijden inthet alle i lijka ståndh: Somblige vore
vidh theras landh och folk, them man hafver sedt på i förslaget af condi-
tionerne, somblige, som Phaltz, vore ifrå sitt landh. Ville thenne med the
Augsburgiske confessionsförvanters assistence och suffragiis komma ther-
till igen, så vore raisonabelt, at han härefter lijder och efterlåthar publicum
exercitium af vår religion in Palatinatu. Lampadius sade, at, så mycket han
hafver hördt af the andre, lära vota Augustanorum falla conditionaliter. Om
Keijssaren säger sigh villia disponera Bavarum at oplåtha then af then
oförändrade Augssburgiske confessionen i Phaltz liberum excercitium suae
religionis och Pfaltz theremot difficulterar, som gessandterne sigh här låtha
förliuda och nästan äre the ijfrigste at stå efter och få ius reformandi, måtte
the Lutherske stå an och billigt taga then saken i consideration; thet vore
ju irresonabelt, at Eder Kgl. Maj. och cronan Sverige och ther jämpte the
Augssburgiske confessionsförvanterne skulle hielpa Palatinum till sitt landh
och sedan till tacksamheet vänta, ja reeda här på tractaten ville hootas medh,
at the villia våre religionsförvanter förföllia. The bade lickväll, vij ville
repraesentera them Pfaltziske thetta inconveniens.
Effter middagen i går besökte vij the Churbrandenburgiske
Nach den brandenburgischen Relationen fand auch am 20./30. Januar 1646 ein Besuch Wittgen-
steins bei den schwedischen Gesandten statt ( Urk. u. Aktenst. IV S. 419). Dagegen wird die
von den Schweden hier auf den 25. Januar 14. Februar datierte Besprechung, die anläßlich eines
Besuches der Schweden bei den Brandenburgern stattfand, von diesen nicht erwähnt. Inhaltlich
wiedergegeben in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 81.
then, at the den 13. huius [ 13./23. Januar] hade hoos oss först mundtligh
och sedan skriffteligh föredragit och med åtskillige rationibus anfördt theras
herres, churfurstens, meeningh om Eders Kgl. Maj. postulato uthi replicquen
om Pommeren; samma scriptum hade vij sidermehra genomläsit och öfver-
lagt, befinnandes thet bestå uthi tvenne förnämlige punchter: 1. at theras
herre churfursten inthet kan sigh inbilla, dät Eder Kgl. Maj. skulle med
alfvare meena och hafva begärt Pommeren, varandes thenne punchten
vidhlyfteligen deducerat i then 1., 2., 3., 4., 5., 6., 11., 13. och 18. rationibus
J. G. von Meiern II S. 451ff.
jämväll i then 4 de i refutatione annexa; then 3. hufvudhpunchten vore, at
churfursten inthet anginge och obligerade, hvadh i Heilbrun
Then 2. kunde vara, at churfursten inthet kan eller vill gå ifrån och cedera
sin arfrätt på Pommeren, hvilken anföres och amplificeras med the 7., 8.,
9., 10., 12., 15., 16., 17. rationibus, och the 2. och 3. in refutatione.
Nu hade vij fuller satt oss före och tänckt gå alle thesse rationes igenom,
vijsandes på then eene och andre vårt sentiment; men aldenstundh La Barde
och Saint Romain hade oss oppehållit öfver förmodan inpå qvällen och
thenne ville i morgon reesa åth Sverige, måste man göra kort; och kunde
vij them till svar eij bärga, dät å Eders Kgl. Maj. vägnar vij eller andre inthet
tänckte disputera then rätt som huus Brandenburg hafver hafft till Pom-
meren. Thet vore thermed som andre saker gångit, nembligen at tijderne
hafva theri något ändrat och kastat inn difficulteter; och vidh så fatte saker,
som the vore på fingren bekände och vij för tijdssens kortheet skuldh nu
ginge förbij, kunde vij inthet troo, at the skole serio meena, hvadh som
skrifften innehåller, och the cum effectu villia läggia sigh emot Eders Kgl.
Maj. postulatum om Pommeren; fast mehra komme thet oss så före, at
theras herre och principal, som tesmoignerar sigh hafva een real intention
och villia them evangeliske väll, jämväll unna Eder Kgl. Maj. såsom sin
blodzförvant alt gott och een nöijachtig satisfaction och billig säkerheet i
tilkommande tijder, skall hafva låtit oss föreställe sådane rationes och ther-
med vijsa, hvadh för fördeelar och funderat rätt han achtar quittera och
cedera Eder Kgl. Maj. mästeparten publico till bästa, eftersom sådant skall
komma thet evangeliske väsendet tillgodo och sättia Eder Kgl. Maj. i thet
postur, at kunna så härefter som härtill realmente secundera them evangeliske
här i Tysklandh på alla händelsser. Churfursten ginge härmed inthet af mehr
än at han bytte landh, ty han kunde få så gott och för sin staat itt så väll
lägit igen.
Electorales svarade näst curialier, at the blandh annat gärna hörde, at huus
Brandenburgs iura till Pommeren inthet ville disputeras; hvadh tijderne
hade ändrat, hoppades the inthet angå churfursten, såsom then ther hafver
strax han kom till regeringen, sökt och trachtat efter att entretenera godh
och förtroligh correspondence med Eder Kgl. Maj.; hvadh the i skrifften
hade infördt, vore bara alfvare och ingen fainte. Churfursten ville och kunde
inthet för sitt samvette och thet bandh han är ständerne i Pommeren medh
förbunden, förstå thertill, begärandes at vij ville närmare och favorabiliter
expectorera oss.
Hvarpå vij replicerade, att Eder Kgl. Maj. skulle främmande förekomma, at
churfursten låther sigh således i thenne saken förnimma; och efter han sätter
sigh emot Pommeren med all macht, så måtte vij gärna höra, om the hade
något annat förslagh, förmodandes, at churfursten unnar och skattar, att
Eder Kgl. Maj. hade förtient een satisfaction och behöfde vidh så fatte saker
någon assecuration i framtijden at lijta på.
Electorales contesterade, att the thetta måtte säija, icke at förorsaka någon
vidrigheet, uthan efter thet flyter af theras plicht, recommenderandes oss
saken, at then måtte vinna itt uthslag till bägge sijdors contento. Wittgen-
stein ville säija och försäkra oss a la parola del cavalleriero, at churfursten i
sitt samvett och för andre saker vore så bunden, det han inthet kunde
beqväma sigh at förstå till cessionen af Pommeren, fast mindre renunciare
suo iuri; them skulle och illa stå at gifva förslagh om något annat; oss vara
rikzförfarne såväll som the, kunnandes afsee, hvadh raisonabelt vore och
kunde tiena till Eders Kgl. Maj. och chronans satisfaction; vij måtte man
låta falla Pommeren och göra the Brandenburgiske lösa. Nu vore the som
döde menniskior och kunde inthet tala på Eders Kgl. Maj. bästa; så snart
the vore frije, ville the väll låtha höra sigh. Churfursten ville pro quota
göra sitt till, men förmodade inthet, at Eder Kgl. Maj. skulle villia prae-
gravera honom; han hade i thetta kriget lijdit nogh skada. Magdeburg, som
huus Brandenburg hade hafft öfver hundrade åhr till sin disposition, vore i
eens annans families händer, och therofvanpå furstendömerne i Schlessien
borta; Pommeren hafver han och så länge måst umbära och therofvanpå
sitt churfurstendöme totaliter ruinerat.
Omsijdor, när vij hörde, at the inthet ville låtha sigh af skääl öfvertala, läte
vij them än yterligare förstå, dät vij allrig hade förmodat een sådan opinia-
stritet på the churfurstliges sijda; the måtte lickväll betänckia och sig
påminna: 1. i hvadh staat Tysklandh var, förän Eders Kgl. Maj. herrfader,
glorvärdigst i åminnelsse, kom på Tyska bothn; 2. at churfurstens herrfader
hafver med mehra ijfver än någon annan solliciterat allerhögstbenante
sahlige Kgl. Maj. hijtuth; 3. at ingen hafver tillsagt och lofvat Hans Kgl.
Maj. mehra och rundare assistence än churfurstens herrfader och ingen
theremot mindre hållit och praesterat; 4. at högbemelte churfurste icke
hafver, när thet stoodh allsom värst till i Pommeren och the keijsserlige
hade landet borta sahlat een häst, therföre 5., när Eders Kgl. Maj. herrfader
hade genom häärsmacht förjagat fienden och då, oachtandes sin rätt, trädde
i alliancen medh hertigen och ständerne af Pommeren, hade churfursten
aldrig vellat förstå till samma alliance; 6. at andre förslag hafva varit på
vägen, men altidh vordne satte tilbakar och föra[c]htade af churfursten,
såssom anno 1631, då Eders Kgl. Maj. herrfader skickade mig, Salvium,
till churfursten uthi någre förslagh och bland annat, at allerhögstbenante
Hans Kgl. Maj. måtte få oram maritimam i Pommeren till sin försäkring;
men ther var ingen hemma och alle vänlige tilbodh, såväll då sahlige Kgl.
Maj. lefde som efter dess död, förgäfves; effterst och till thet 7. hafver ingen
hafft mindre orsak at deserera Eder Kgl. Maj. och conjungera sine vapn
med fienden emot Eder Kgl. Maj. än han, infesterandes och tracterandes
Eder Kgl. Maj. och Pommeren såsom fiender; och ehuruväll nu regerande
churfurste hafver giordt een annan vänligare mine, vill nu lickväll itt annat
öppas i dät, at nu, när Gudh hafver förlähnt såvijda sin nåde till Kgl. Maj.
vapn, at Keijssaren förmodeligen måtte villia och ingå gode conditioner för
ständerne och Eder Kgl. Maj. hade at vänta något för sitt omak, finna vij
största vederståndet hoos Churbrandenburg, hvilket var emot all förhop-
ning och giorde contestationer. Vij kunne them med frijheet säija, at emedan
Eder Kgl. Maj. medh foog och rätt för heela världen kunde praetendera till
sin säkerheet och indemnitet något realt af Keijssaren och ständerne och
ingen ohrt i heela Römerske rijket är både lägligare och så beskaffat som
Pommeren, betrachtandes 1., att Eder Kgl. Maj. kunne them evangeliske
uhr sitt kongarijke beqvämligen therigenom komma till assistentze; därhoos
och at Churbrandenburg inthet hafver hafft eij heller ännu hafver thet i
possession, uthan hafver sin gode rätt förmedelss ofvanbenante procedere
förändrat, och Eder Kgl. Maj. theremot sitter i possessionen af landet med
then billigste rätt som i världen kan vara, så måtte the inthet förtänkia oss,
om vij ämnas något theröfver och, ther the först icke allenast inthet ville
förstå till cessionen af Pommeren, uthan therofvanpå difficultera all satis-
faction, kunde vij inthet förtrösta them om någon fridh, så länge the blifva
i thenne opiniastreteten. Uthan tvifvell består churfurstens meening theri,
att Eder Kgl. Maj. måtte få sin satisfaction och säkerheet uthi Krembs op
vidh Donau, på thet then måste desto förr kunna förloras och ständerne
med tijden åter igen stå blotte och stransatte på hielp och undsättningh.
Electorales sade, att thet vore discurser, som snarare kunde bringa oss från
hvarandre än ihoop; om the skulle komma till at opsättia och göra apologie,
så måtte finnas svar och argument in contrarium; doch om något vore, så
kunde ingen tillmäta denne churfursten sådant, eij eller han försvara hvarken
för Gudh eller sine undersåter, om han skulle them förlåtha, eij eller the
blifva löse giorde af sin plicht, thermed the churfursten äre förvante; theras
herre giorde thet inthet af någon opposition, uthan efter sin plicht, then
han inthet kunde sättia tilbakar, fast än thet blefver itt evigt krig theraf,
och måtte han på sådant fall befalla Gudh saken. Eder Kgl. Maj. giorde
bättre, om Eder Kgl. Maj. fälte sin hogh på något annat som vore nullius.
Vij meente, at thet som är nullius, skulle inthet illa anstå churfursten till
aequivalent, hoppandes at the meena icke thermed något i lufften, uthan
bona ecclesiastica, som inthet äre in commercio et patrimonio hominum;
och bland andre Magdeburg eller något annat, som lågo churfursten väll
tillhanda.
Hvaremot the invände, at Eders Kgl. Maj. och Sveriges rijkes cantzler vore
inthet barn, uthan förstodo sakerne häruthe i Tysklandh bättre än een in-
ländsk; han hade i Frankfurt hafft sine ögon på Magdeburg och slagit
allenast ambt Bahrt i Pommeren före, lijka som een lineam communicationis
från siön op till Magdeburg.
Nos: Thet fuller hafva varit itt förslagh och mästedeels ansedt på then
tijden, at hålla och vinna churfursten ifrå Pragerfriden; men churfursten
hafver inthet vellat förstå thertill och therofvanpå sigh så förhållit emot
Eder Kgl. Maj., som ofvantill med mehra är rördt; hvarigenom sakerne
äre mächta förandrade, tesmoignerandes yterst, at Eder Kgl. Maj. för och
blandh the andra styckerne som äre begärte, hafven principaliter dess ögon
på Pommeren, såssom thet beqvämaste och thet Eder Kgl. Maj. mäst
kostar.
Thermed skildes vij från hvarandra, efter thet bleef seent och tilläfventyrs
fleere lägenheeter förefalla, at tala med them härom.
Hvadh vij hafva i förledne veeku gifvit residenten Rosenhanen för com-
mission at tala med legatione Gallica om någre här deels förefallne deels
spargerade saker, sampt huru han them hafver förrättat och hvadh svar är
fölgt therpå hoos duc de Longueville, thet vijsar bijlagorne under lit. B
och C.
Saint Romain kom igår hijt och föregifver, at han i morgon vill postera
åt Hamburg och så fortare ini Sverige till ambassadeuren Thuillerie, att
gifva honom part om tractaterne och tillståndet af sakerne häruthe.
Hertigens af Mecklenborg gessandter var idagh hoos mig, Johan Oxen-
stierna, klagandes öfver then last, hans herres landh hafver af hertigens af
Sonderborgz folk
Wahrscheinlich der in kaiserlichen Diensten stehende und zur katholischen Kirche übergetretene
Herzog Alexander Heinrich von Schleswig-Holstein-Sonderburg schlesischer Linie, * 12. Sep-
tember 1608, † 24. August 1667. DBL I (Kopenhagen 1933) S. 237. Auch sein Bruder
Philipp Ludwig, * 27. Oktober 1620, † 10. März 1689, stand in kaiserlichen Diensten, zuletzt
als Feldmarschall: ebd. XVIII (Kopenhagen 1940) S. 314.
Mecklenborg, som vore heemkommen och ville värfva itt regemente för
Frankrijke, hvilket herrfadren inthet gärna sågo, men kunde inthet aff-
väriat .
Ifrå Eders Kgl. Maj. hufvudharmée hafve vij nu på een lång tijdh ingen
viss efterrättelsse hafft. Vij förmoda och bedia Gudh, at hans gudomlige
Maijestett ville then oppehålla och för alle viderlige casus bevara, eftersom
vederparten nu, sedan feldtmarskalken her Torstensson är therifrå skilder
och the Frantzöske inthet äre capable at göra någon secours vidh thenne
tijden, gör sig hopning om något lyckligit streek.
Oxenstierna unterschreibt allein, da Salvius durch einen Besuch bei Saint-Romain
verhindert ist.
A: fehlt
B: 120–120’ Longueville an Johan Oxenstierna (Postskript ). Ohne Ort und Datum
121–125’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Januar 24/Februar 3
C: 126–129 Johan Oxenstierna und Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1646 Januar 22/Februar 1
ohne Zählung: Aufstellung über die Stärke der kaiserlichen Regimenter
130–133 Denkschrift des Brandenburgisch-Kulmbachischen Gesandten wegen der Gravamina
ecclesiastica
133–144’ [ Desselben] Bedenckhen an statt voti uff beeder cronen Franckhreich und
Schweden propositiones, wie auch darauff gegebene kayss. resolutiones [ Druck:
J. G. v. Meiern I S. 851–871]
145 Korrespondent 1517 an den Sekretär Keller. Ohne Ort 1646 Januar 13
ohne Zählung: Summarische beschreibung der statt Augspurg, wie solche den dreyen
theilen nach, ohne die clerisey und dero verwandten, an burgern unnd innwohnern
sambt weib, kindt und dienstbotten den 12. Augusti 1645 von beeden religionen
gefunden worden, auch was sie für gewehren, pferdt, eigen und frembt getraidt
angeben haben und wieviell feyerstätten ausswehsen und im zwinger soldaten zue
findten sein
147–148 Avise
149–150 Kurfürst Johann Georg von Sachsen an Markgraf Christian zu Brandenburg-Kulmbach.
Dresden 1645 Dezember 2/12
151–152 Avise
153–154’ Markgraf Christian an den Kurfürsten von Sachsen. Bayreutb 1645 Dezember 29/
1646 Januar 8
155 Avise
156 Kaysserliche Proposition gegen denen Niederösterreichischen landtständten den
16. Januarii anno 1646
157 Avise
158 Korrespondent 1517 an den Sekretär Keller. Nürnberg 1646 Januar 16
159–160 Verde an Salvius. Ohne Ort 1646 Januar 14