Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
8. Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Dezember 5/15
–/ 8/–
Münster 1645 Dezember 5/15
Besuch Contarinis und Trauttmansdorffs. Bitte der Venezianer um Hilfe gegen die Türken.
Pommern. Argwohn der Franzosen gegen Trauttmansdorffs Absichten. Satisfaktion der Reichs-
stände. Besuch bei Longueville. Französische Gebietsforderungen an das Reich und Spanien.
Abtretung der drei Bistümer als Lehen oder Allodialgut. Satisfaktion Hessen-Kassels. Besuch
Saavedras.
Såssom jag i förlidne tissdags motte förmäla, at Contareni och Trautmans-
dorff hade låthit mäla sig ann at besökia mig, altså kom den eene klockan
2 och den andra klockan fyra. Her Contareni, som först kom, berättade,
huru republiquen hade gott funnit at expediera een adelsman åth Sverige,
at helsa Hennes Kgl. Maj. och tesmoignera den aestime, som hon gör om
Hennes Maj. och chronan Sverige, och derigenom söker Hennes Maj.
affection och venskap, dherhoos och at notificera tilståndet emot Turken
och anhålla om hielp och bijståndh emot honom
endan sade sig referera mig, at jag thet til Hennes Kgl. Maj. underdånigst
berätta ville. Desföruthan discurrerade han något om tractatens förlopp
och Trautmansdorffs negotiation och hölt therföre, at han väl skulle vara
intentionerat, men at dher svåra difficulteter vore i vägen, besynnerlig at
stenderne inthet dhertil skulle förstå, at cronorne finge något landh til
satisfaction, eenkannerlig at churfursten till Brandenbourg sig så högt
opponerar, at Pommeren icke skal komma i consideration; dervidh han
frågade mig, om jag förmeente, cronan skulle låtha sig nöija medh halfva
Pomeren, dertil jag inthet viste honom at svara.
Trautmansdorff näst complimenter och curialier beklagade, at Frantzösche
gesandterne illa uptaga
Auf deren Klagen läßt auch die Bemerkung Rosenhanes im Brief vom 6./16. Dezember an Johan
Oxenstierna ( J. Ox. Slg. B II) schließen, er habe d’Avaux beruhigt. Schweden werde sich von
seiner Treue zum Bündnis mit Frankreich nicht abwenden lassen. Übrigens fügte Rosenhane
diesem Brief ein Memorial über das schwedische Königshaus und dessen Genealogie zur Ansicht
bei, das er der Königin Christine verehren wollte.
ren och thet uthföra, lika som han sökte nye liguer och particularvärck och
til at uthsluta cronorne, hvilket dogh aldrig har varit hans upsååt, men til
at föreena stenderne hade han inthet förmodadt skulle vara cronorne emot,
effter the sielfve hafva thet altidh föregifvit vara theres dessein, at hufudh
och leederne motte komma uthi godh harmonie medh hvarandre, hvilket
och nu för denne tidhen nödigt ähr, dher som cronorne fodra beskeedh och
villia vara försäkrade af heela rijkedt.
Jag enskyllade thet som jag bäst kunde, och at sådan föreening vore suspect,
dher den lika som Pragersche friden ginge til cronornes exclusion och
emotsättning, men elliest och i sin rätte sensu, förmeente jag den mehra
vara til at önska.
Han kom sedan til at referera om sine offerter til Franckrijke, förmeenandes
them vara så billige, at the them motte acceptera, seijandes sig och hafva
förnummit ifrån hofvet i Franckrijke, at the ther inthet skulle vara aldeles
så stränge på sig, såssom plenipotentiarii här låthit sig märckia. Om Svenske
satisfaction förmälte han inthet mehr än at thervidh förefaller stoor diffi-
cultet, effter ingen af stenderne vil mista och Keijssaren icke heller kan
gifva af sitt egit, förmeente doch, ther man någorledes vore billig, kunde
tiläfventyrs finnas medel.
Ständernes gravamina, sade han, här störste deelen kunna afhielpas och at
stenderne sielfve medh thet öfrige skulle vara tilfridz at remitteras til een
rijkzdagh. Han frågade, om ingen fulmechtig var här ifrån huus Pfaltz,
bekände och, då jag frågade, hvadh förtröstning han på theres vägnar hade,
at the länge sedan hade kunnat varit i bettre ståndh, ther the sielfve hade
beqvämat sig och icke stådt upå extremiteten; ty at the skulle få igien alt
sammans och churdigniteten dhertil, syntes honom svårlig kunna skie. Men
såframpt friden kommer til slutas, meente han, at Beijerfursten väl skulle
cedera Underpfaltz men elliest inthet. För thet öfrige lofvade han mechta
gott uth, at villia uthi alt så beqväma sig och gå så uprichtigt medh Eders
Exell., at the medh honom skole vara tilfridz. Praeliminarstriden som jag
och toucherade, försäkrade han och skulle väl blifva afhulpen, såframpt
han märker then vara hinderlig til friden. Men han hade härtil varit i den
meeningen, at thet var allenast moverat til at vexera them och hålla värkedt
uppe.
Dagen thereffter var jag hoos her Servien, då han berättade om sin reesa
til Ossnabrügk och iblandh annat, hvad ther är förefallit om the visiter,
som Spansche gesandterne medh mig hafft hafve, hvarvidh han een hoop
saaker blandade, som mig för dette inthet hafva varit vitterlige. Jag refere-
rade honom saaken, såssom jag til Eders Exell. hafver schrifvit och jag
sielf til een deel för dette duc de Longeville notificerat hafver, och huru
jag hafver mött Spanierne, när jag hafver märckt, at the något particular-
ehronde hafva hafft i sinnet at entamera, förehållandes them scopum och
intentionen af kriget såssom tractatens avancement, besynnerlig huru Tyske
stenderne motte befridigas sampt cronans allierade contenteras, och at thet
eene hängde så effter thet andre och moste coniunctim afhielpas och på
annat sätt ingen fridh vore at förmoda, så at the effter sådant snack icke
hafva hafft courage, at vidare öpna sig och komma til andre particulariteter,
vore fördenskuldh een otidig och fast obetänckt fattadt jalousie i sådant fall.
Hvaruthinnan jag vil förhoppas, at Eders Exell. sielfve mig nogsampt hafva
änskyllat.
Samma dagen foot jag til duc de Longeville effter hans begäran och fann
ther alla try plenipotentierade tilsamman, ther the berättade mig, huru
mediatores dagen tilförende hafva varit hoos them och på grefven af Traut-
mansdorffs vägnar först enskyllat sig öfver thet rijktet, som öfver honom
är uthspridt och Frantzösche gesandterne hafva illa uptagit, såssom vore
han hijt kommen at umgå medh divisioner antingen cronorne emellan eller
och stenderne eller och at förbinda stenderne medh Keijssaren emot chro-
norne, hvilket han inthet there hade tänckt at blanda sig uthi, uthan hvad
såssom han kunde befridiga stenderne, var så uprichtigt meent, såssom the
fremmande chronorne sielf kunde begära och han förmeente them inthet
skulle misshaga. Belangande cronornes satisfaction, så vore han sinnat på
Keijssarens vägnar at tilbiuda Franckrijke the 3 biscoffsstifften Metz, Tull
och Verdun; item dertil at cedera Franckrike den praetension riket kunde
hafva på Pignerol, såssom och den forteressen Moyenvic, som motte blifva
raserat. Medh Sverige hoppades the och kunna komma öfvereens medh
hvadh som uthi Schönbäks förslaget
Amelie Elisabeth Landgräfin von Hessen-Kassel, * 29. Januar 1602, † 3. August 1651.
ADB I S. 383–385 . NDB I S. 236 . Vgl. J. G. von Meiern II S. 161ff. APK 11511–11514.
contentement hafva the och gifvit godh förhoppning och befrågat, om här
någon vore medh fullmacht ifrån huuss Pfaltz. Theröfver blef sedan af them
delibereradt, hvadh svar the theropå gifva skulle, uthi hvilken consultation
förnemligen föreföll, om the något skulle svara på thet som anginge cronan
Sverige, och blef beslutit, at the thet väl skulle deferera til Eders Exell.,
doch lijkväl en passant såvida rörat, at the nogsampt kunde befinna at
Eders Exell. och cronan Sverige medh den offerten inthet skulle vara tilfridz.
Sedan moverades pro et contra thet jag berättade them, at Trautmansdorff
emot mig lät sig märckia, Keijsaren vore sinnadt at uplåtha Franckrijke
Metz, Toul och Verdun til allodial proprietet och ägendomb heller än sub
iure feudi, hvilket thera skulle vara Franckrijke til större advantage. Then
eene hölt souverainiteten bättre och then andre feudum af den orsaak, at
man derigenom hade tilfälle at intervenera in comitiis och conventibus
Imperii och räknas dheriblandh för itt ståndh.
Dermedh foore the klockan 2 effter middagen till nuncium
Fabio Chigi (Papst Alexander VII.), * 13. Februar 1599 Siena, † 22. Mai 1667 Rom.
Konrad Repgen in Lexikon für Theologie und Kirche I (1957) Sp. 318. Hermann
Bücker: Der Nuntius Fabio Chigi (Papst Alexander VII.) in Münster 1644–1649. In
Westfälische Zeitschrift 108 (1958) S. 2–90. Laura Schiavi: La mediazione di Roma
e di Venezia nel congresso di Münster (Bologna 1923). APK 18956–18958.
Contareni var tilstedes och aflade sitt svar. När the derifrån komme, sände
the mig budh, at jag skulle föllia them til Contareni, dher duc de Longeville
på theres vägnar svarade till mediatorum förre dagens anbringande, nemb-
ligen at them var kärt til förnimma then förklaring Trautmansdorff har
låthit göra, at then accord med stenderne inthet skulle vara dherhän meent,
som man hade befruchtadt och uthspridt var, at the gerna kunde see och
väl lijda at stenderne med Keijssaren kommo i gott förståndh, doch at
tractaten på alle sijdor ginge coniunctim och thermedh avancerades. Belan-
gande cronornes tilbudne satisfacion, sa vore sakerne för denne tiden i thet
tilståndh, at sådant inthet kunde accepteras, synnerligen medh the förnembde
biscopsstiffter som nu uthi uhrminnes tidh hafve varit uthi Franckrijkes
våldh och possession och thetta varande kriget inthet angå. Til Schön-
beckische förslaget
Vgl. [S. 19 Anm. 1] .
låthet komma dherhän, men doch såvida the kunna dömma och igenom
förtrolige communicationer med Eders Exell. för detta hafva ärfahrit, kunna
the nogsampt befinna, at upå sådant inthet vore at göra sig någon hoppning,
effter sakerne myckit hafva förändradt sig och nu vore i fast annat ståndh
än då det projettet hade kunnat varit för händer. Medh landgrefvinnans
satisfaction förmeente the med snarest och vidh her Croisies återkompst
få endtlig resolution och då vidare orsaak därom ad speciem at handla.
På Pfaltzes vägnar vore her Ströff
skulle komma och vijsa her Contareni.
Däropå svarade bemelte her Contareni något vidhlyfftigt upreepandes
offerten och svaret och lofvade omsijder thet them keijsserlige villia före-
draga, hvilket han och strax samma afftonen giorde, ther the keijsserlige
hoos grefven af Nassau funnes tilhoopa; i synnerheet moverade han och
något thet, at såssom han ännu icke vore mediator mehr än emellan chronan
Franckrijke och them keijsserlige och altså medh Svenske ministris vidare,
än medh complimenter och hvadh discoursvijs här kunnat förefalla, inthet
hafft till göra, doch effter them hade behagat at jag skulle vara dherhoos,
giorde han een excus at dher han som een mediator under tiden talade emot
chronan Sverige, at jag thet inthet undersambt ville uptaga.
I afftons kom Saviedra hijt och lät anmälda sig at villia tala medh min
hustru, thet han och giorde, satt och skiemptade medh henne een stundh,
sände henne och någre nygiorde kårfvar, thet han och bekände sig hafva
giordt til madame Servient. Elliest emot mig berättade han, hvadh gode
officia den Spaniske ambassadan har giordt emot them keijsserlige til cronan
Sveriges satisfaction och contentement, frågade hvaruthi han ytterligare
kunde contribuera sin operam, så ville han gerna göra.
Jag förehöll honom, såssom jag tilförende plägade göra, generalia och
hvadh som i Eders Exell. proposition förmäles, och dher han dhertil kunde
förmå dhem keijsserlige, så giorde han publico bono een stoor tienst och
medh sådant universalvärckh kunde och the sielf bäst blifva betiente och
försäkrade. Jag sände strax til her d’Avaux och berättade honom altsammans.