Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
189. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1644 Juni 28/Juli 8 Pr.: Stockholm 1644 August 7/17
189
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1 ], 408–
409’; Duplikat: ebd. , 435–437
Auf Bitten Rortés Stellungnahme zu der kaiserlichen Proposition in Frankfurt u.
zum Verbleiben in Osnabrück. Schreiben an Reichsstände u. an Rákóczy. Haltung
Kurbrandenburgs. Abgesandte der pommerschen Landstände.
Salvius ist am 23. Juni/3. Juli aus Münster zurückgekehrt; Hinweis auf Nr. 190.
Baron de Rortée kom och tillijka hijt igen till Ossnabrügge. Han var i
förgår hoos mig, Johan Oxenstierna, och lefvererade mig itt bref ifrån
grefve d’Avaux; Beilage 1. Rortée begärte och därhoos, jag ville optäckia
honom mitt sentiment öfver then keijsserlige propositionen, som är
framstelt på deputations dagen i Franckfurt och hoos Nr. 187 [ Beilage E ]
var bijlagt, om och på hvad sätt jag meente thee skulle thensamma resen-
tera ? Han rådde och på Französke legaternes vägnar, att vij motte än på
een tijd substistera här i Ossnabrügge.
Till thet förste blef honom svarat, att thet inthet syntes vara orådeligit, att
Franckerijke tesmognerade sitt resentiment öfver een sådan hård skrifft,
men om legati thet skulle göra alleena (som jag lijkvist syntes falla betänke-
ligit och förorsaka mehre brefväxlingar) eller och tillijka med konungen
hvar på hörigt sätt och orth, thet stältes them heem. Han syntes adprobera
thet seenare. Hvad thet andre och vårt blifvande vidkommer, hade vij
fuller låtit talet gå, att vij för then ovissheeten och lille inclination veder-
parten låter skijna till tractaten, vore resefärdige, men hafve lijkväll först
velat thet communicera med ministris regis Christianissimi. Effter thee
nu råde oss att töfva här någet längre och afsee tijden, the keijsserlige
hafve och genom decanum, som the understundom hafve sändt till oss,
låtit sig märckia, att the hoppass innan een månad komma till sielfve värcket
och thet som mäst är och först borde sätias, E:s Kongl:e Maij:tz aller-
nådigste ordre, thermed oss befallas här någet patientera och töfva, vore
förhanden, så hafver jag sagt, att vij vele än på een tijdh affvarta och see,
hvad therpå föllier, efftersom och E:s Kongl:e Maij:tz allernådigste bref
och befallning till föllie vij och thet ärne göre. I medler tijd kunne full-
machterne i Münster blifva justerade och E:s Kongl:e Maij:tz svar på
thesse våre rapporter inkomma.
Tvenne ting stå vij nu i deliberation om, först huru vij fogligest skole
vrijda culpam protracti tractatus på vederparten. Vij göre fuller thet vid
alle läglige occasioner, men stå nu an, om vij och icke skulle med een modest
skrifvelsse mot ständerne i Franckfurt församblade repraesentera förloppet
af thette väsendet? Sedan om vij och skole skrifva till Rakoczi? Vij äre i
then mehnigen att sända itt bref till honom med then Frantzöske envoyen,
när han reesar här igenom.
Här och i Münster äre än inge flere, änn tilförende i våre förre bref är
förmält, af ständernes uthskickade inkomne. Churbrandenburg hafver med
the sines anskickade sit öga på Mentz och Cölln och thesse hålles tilbakar
af then competentz, som thee hafve med republ. Veneta. Keijssaren seijes
hafva såldt Venetis then praeeminentzen för itt stycke penningar. Thermed
förnedrar han churfursterne och fomenterar lijkväll under handen thenne
jalousien till att hålla chur- och furstarne ifrån congressen. Then chur-
brandenburgiske adelssmannen, som här ligger, berättade mig, Johan
Oxenstierna, i afftonsee, dett han hade nyligen fått bref ifrån Leuchtmar,
thermed på churfurstens vägnar honom befalles att än någett töfva här.
Samme adelssman kom för någre dagar sedan ifrån Münster. Ther hafver
han hoos grefven af Nassau spordt, att the keijsserlige adprehendere inthet
lithet, dett churfursten hafver hafft sine abgesandter till feldtmarskalken
och nu een åt Sverige; får, som the hafve kundskaper, Crossen och Frank-
furt igen af E:s Kongl:e Maij:tt och aff General Staterne i the föreenade
Nederlanden blifva honom inrymbde Duysberg, Dinslaken och Holt i the
Cleviske landen belägne. Förthenskuld meente han, the keijsserlige ginge
nu effter inkommin aviso åt Pommern att föröde churfurstenss land och
honom thermed abaifera.
The Pommerske landständernes uthskickade, Marcus Eichstätt och doctor
Rung, hafve begärat audience hoos the keijsserlige, som här äre. Men thet
är them afslagit, effter the inthet hafve hafft någet creditif. Uthi Münster
hafve the Hessiske, Crossich och Vultejus, genom Venetum sökt thet-
samme , men fått till svar, att the motte sielf gifva sig an och therpå vänta
behörligit svar. Thet hafve the ofvanbem:te Hessiske i Münster och Scheffer
här inthet än giordt. The Pommerske hafvandes här in loco afseedt the
keijsserl. contenance, att the inthet så snart synes villia till tractaten, hafve
hooss oss rådfrågat, om the icke motte på een tijd reesa hädan och heem till
sitt, förebärandes, 1. att the inthet hafve giordt facit och provision att
blifve här öfver ett halff åhr, 2. att the befara någet fiendteligit infall, som
kunde afskära och förminska landständernes här till nog ringe medel och
altså sättia them abgesandterne här i någon medellösheet, 3. hade hvarthera
sine particular rationes och sysslar att beställa hemma, medan andtijden är.
Om thet nu må vara någon annan orsak therunder, thet vijser tijden. Vij
märkiandes, att theres närvaru kan lithet gagna och frånvaran föga skada,
hafve inthet afrådt them ifrån, uthan stält till theras gottfinnade. The
låta sig nu märkia, att the vele resa i nästkommande veeka…
PS.: Innelagde bijlage under num. 2 är een copia af then keijsserlige neben-
propositionen i Franckfurt framstälte. The keijsserlige i Mönster och här
varande gesandter komma tilsammans i andre vekan uthi Langerken,
två mijl här ifrån på vägen åth Mönster. Grefven af Lamberg, som skall
aflösa gr. af Auersberg, seijes vara på vägen hijtåth.