Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
The tvänne Eders E. E. mig committerade ehrender hafver jag h:r d’Avaux
straks förebracht och medh al flijt och vidhlyfftigheet uthi halff fiärde timma
sökt at disponera honom thertil, men theropå til svar bekommit, hvadh
reesan til Ossnabrüg vidhkommer, at thet reda them emellan så ähr afske-
dadt, at h. Servien dijt förreser, och på thet Eders E. E. medh honom
fulkombligen måge tractera och sluta, vil han gifva honom medh sig een
försäkring, at, hvadh han giör, skal af h. d’Avaux inthet blifva ogillat och
desavouverat. Ty elliest fast om änn han för sin persohn dijt komme, så
kunde han doch inthet uthrätta, effter han har slaget sig uhr sinnet och
inthet tänker mehra til at läggia sig stort om thesse saker. Ty fast om kroppen
ähr här, så ähre dogh tankarne annorstedes, och altså går han som een fan-
tasme, at Eders E. E. medh hans närvarelsse inthet stort kunde vara be-
tient. Lijkväl ville han, så snart h. Servien komme tilbaka, göra een reesa
dijtöfver at valedicera Eders E. E., var altså hans meening, hvadh reesan
härifrån belangar, at then medh snaresta skulle fortgå, effter han allaredo
håller uppå at låtha inpacka sine saaker. Dogh lät han sig väl behaga, at
Eders E. E. låtha sig vårda om hans persohn och hålla honom i den aestime,
at the gerna behålla honom qvarr; bekände sin benägenheet thertil vara
äfvenså, men at han thet inthet väl kunde göra för åthskillige orsaker, som
han vidhlyfftigt uthförde; lijkväl om Eders E. E. täcktes i thetta fallet emplo-
yera sin authoritet och ville medh alfvar drifva värkedt, förstodh jag väl,
at han skulle vara tilfridz och tiläfventyrs förandra sin resolution, och var
hans förslag iblandh discurserne emot mig, om Eders E. E. behagade at
schrifva til cardinalen Mazarini och honom repraesentera sakzens beskaffen-
heet, såssom Eders E. E. bäst behagade, och therhoos creditera Cerisantes
saken vidhlyffteligare at uthföra medh commission, at han och thetsamma
giorde emot drotningen, duc d’Orléans, prince de Condé, cantzlären och
comte de Brienne och at han väl motte tahla högt och gifva them opå
Eders E. E. vägnar någon ombrage, ther the vidh hofva sådande oförmo-
dande förandringar på thesse orther ville anställa, hvilket man nu medh
godh raison och fundament kunde göra, effter les affaires de Suède äre i
thenne tiden i stor consideration hoos them för Svenske armeens märkelige
successer, at the vidh så beskaffade saker skulle hafva stor reflexion uppå
hvadh som Eders E. E. låthe förebringa. Skulle och vara Eders E. E. til
een ähra och respect, at the så vida kunde förmå at förandra les advis et
resolutions de la court. Allenast motte man theruthi agera puissament och
inthet försumma tiden, och sådant bettre at förrätta, var sammaledes hans
förslag, at Eders E. E. behagade schrifva til rijkzcantzlerens excellentie, at
han desslikest moverade denne saken emot h. Tuillerie och honom thertil
disponerade, at han effter rijkzcantzlärens ingifvande skrefve derom til
håfvet, at man på Hennes Maij:tz och crohnan Sveriges vägnar inthet väl
kunde uptaga, at h. d’Avaux såssom een gammal länge brukat och väl
bekänd minister vidh thenne tiden skulle dimitteras herifrån; item och på
thet thet skulle gå säkrare och gifva på Eders E. E. vägnar någon esclat i
Franckrijke, hölt han rådeligit, at Eders E. E. depecherade någon express
til håfvet (hvartil han i synnerheet nampngof mons:r Crusbiörn för språket
skuldh) som emot Cerisantes och flere bettre kunde repraesentera staten och
heele saaken, jemväl och rapportera, hvadh han i thet och annadt kunde
sondera hoos een eller annan; desslikest at Eders E. E. ville låtha drifva
theropå at duc de Longeville skyndas hijt, ty elliest befruchtade han, at thet
åter motte kållna bort och han icke komme på långan tijdh och at sakerne i
medler tidh blifva försummade, ty omöijeligit vore, at han och Servien
något fruchtsambligit kunde negotiera tilhopa, endogh h. Servien skulle
nyligen hafva sagt emot h. Contareni, at, så snart h. d’Avaux resolverade at
reesa härifån, skulle han väl få fullmacht at tractera allena, hvarom och
her d’Avaux i förledne lördags skulle hafva schrifvit och anhållit. Upå
sådant slag om Eders E. E. behagade at angripa saken, tror jag vist och,
som mig synes, skal han väl förandra sin meening. Thet är och lijkt, at
vidh håfvet skulle the gärna see, at Eders E. E. secunderade them i saken,
effter the alla såväl cardinalen som duc d’Orléans och Longeville, hvilkes
bref han upläste för mig, ähre thertil heelt porterade och bekymbrade, huru
the måge behålla honom här qvarr.
Föruthan thetta berättade han her Servients ehronde vara iblandh annat at
föreslå Eders E. E. neutralitet medh Beyeren, hvilket han såssom i förtroen-
de ville föruth låtha Eders E. E. veeta, på thet Eders E. E. hade tidh at
tänckia therupå och bereda sig til svar; han förnumme väl, at hofvet vore
thertil inclinerat, nästan och sammaledes her Servien, men han begärte,
Eders E. E. inthet ville fatta theruthi någon resolution, förrän han kommer
til at öfverläggia thet vidare med Eders E. E.
Uthi sielfve hufvudhpuncterne moverade han thesse tvänne difficulteter
såssom the svåreste honom syntes infalla, 1. om religionssakerne, hvaruthi,
om Eders E. E. för hårdt spänte på the evangelisches vägnar och thermedh
embrasserade thet partiedt och the tiläfventayrs giorde thetsamma på
papisternes sijda, kunde thet förorsaka svårheet och confusion; 2. be-
fruchtade han Eders E. E. för hårdt motte stå upå resititutionen af alla
exulerade och offenderade parther i rijkedt såssom Pfaltz och flere. Doch
syntes honom väl skähligt, at man alt sådant föresloge och begärte. Men i
fall at thet inthet obtinerades, at för theres skuldh inthet bunde sig til at
längre continuera medh kriget. Thet förnembste vore, at man elliest sökte
på alt sätt at kringskära Keijssaren och fraenera honom, at han hereffter
inthet kunde vara omliggiande grannar formidabel och at cronorne ther-
hoos obtinerade sin säkerheet och satisfaction (hvarvidh han åter mentio-
nerade om Vismar näst Pomeren såssom thet nödigste för Sveriges chrono).
Men til at vänta på fulkomblig restablissement af all confusion i rijkedt,
hvaruthi han befruchtade stenderne för myckit skulle öfverliggia Eders
E. E., hölt han vara omöijeligit.
Her Servien var i går på sin pourmenade, at jag inthet fick tahla vidh
honom. Nu på stunden var jag hoos honom och föreslogh Eders E. E.
begähran, at the bådhe motte komma öfver til Ossnabrügk, hvilket han strax
difficulterade förmeenandes thet väl inthet kunna skie för theres missför-
ståndh them emellan, doch ther Eders E. E. bättre motte vara betient medh h:r
d’Avaux och han ville göra then reesan, skulle han gerna see, och ville han väl
blifva tilbakars. Hvaremot jag exciperade, at thet inthet så var meent, uthan
Eders E. E. förmeente sakerne bettre kunna concerteras och endteligen
slutas, när the alla vore tilsammans och tiden thermedh icke motte onödigt
afgå, at man til conference medh sin collega skulle opskiutha saken, hvilket
nu inthet längre kunde skiee, effter stendernes deputerade medh Edes E. E.
finna rådeligit, att man avancerar. Theremot förmeente han, at thet inthet
skulle gifva någon drögsmåhl, effter the ähre sinnade at blifva vidh thet som
medh Eders Ex., herr Oxenstierna, här senast förafskedades. Theröfver
ähr theras proposition färdig giord, skulle och i medier tidh något infalla,
så kunde han lätteligen på een dagh avisera h. d’Avaux therom och inhempta
hans betänckiande, men in summa att the äre resolut at gå fort medh Eders
E. E., at Eders E. E. inthet skole finna hoos them någon difficultet. Hvadh
han ytterligare gaf sig i discours om conditionerne och theres ordre ifrån
hofvet, vil inthet tiden tillåtha at uthföra, och effter han sielf kommer sådant
alt att repraesentera Eders E. E., låther jag thet bestå.
Ifrån h. Tuillerie sade han sig och hafva fådt bref, som förmäle, at thet nu
slätt apparence är til Suecis af tractaten, sedan the Svenske commissarier
hafva til sin säkerheet föreslaget at behålla Schåne och partagera Sundet,
utaf hvilket han förmeente, at, såssom alla man hafva varit på the Svenskes
sijda härtil och approberat theres billigheet i första propositionen, så skulle
gemütherne härutaf mycket förandras och komma interessenterna på andre
tankar. Her d’Avaux förmälte och, at h. Servien för een dag eller någre
sedan skulle hafva sagt, at man behöfde see sig före för the Svenske och
Hessarna och inthet troo them för väl, hvaropå, när h. d’Avaux har begärt
ytterligare förklaring och hvadh tekn och orsak han hade til den méffiance,
hafver han annat inthet vetat förebära än thet, att Croisic är reest åth
Cassel och inthet uptäckt honom rätta grunden och orsaken til sin reesa.
Her Servien var i går hoos h. d’Avaux och är nu åther ther. I morgon reeser
han åth Harcotten och kommer om lögerdag, som jag tror, til Ossnabrüg.
Mediatores vore i förgår heela dagen effter middagen hoos h. d’Avaux och
Servien …