Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
Hinweis auf Nr. 285 u. die hier mit d’Avaux getroffene Abrede betr. die wegen
der Reichsstände verschobene Übergabe der Propositionen. Mitteilung an Land-
gräfin v. Hessen-Kassel darüber vgl. Beil. 1.
Residenten Rosenhanen berättade oss och af den 7./17. Feb. efter d’Avauxes
ord, som … num. 2 … betygar, att h:r d’Avaux och Servien vore sinnade
at blifva vidh thet som här var aftalt och thet berätta samma dagen, var den
4./14. Feb., åt mediatorerne. Den 9 de/19. talte residenten med h:r Servien
uth på fäldtet och, som … num. 3 låter see, förnam inthet af honom, som
skulle thet vara disputerat.
Huru d’Avaux hafver beklagat sigh moot Eders Kongl:e Maij:tts resident
den 11./21. dito besvärandes sigh meer öfver sin collega än mediatorerne
och hvadh skäll han, d’Avaux, hafver haft emot Servien at persuaderan till at
blifva vidh thet som här var gott funnit, thet är at see af copian under num. 4.
Thetta residentens breef kom den 13./23. hijt, hvarpå vij då strax svarade,
som bijlagon num. 5 innehåller, förmodandes, at saken hade äntå varit in
integro och residenten kunnat arrestera och eena the Frantzöska. Andre
dagen, om morgonen tijdeligen, var den 14./24. huius |:kom baron de Rortés
secretarius Oudin expresse doch heemlig till oss skickat ifrån Munster i
d’Avauxes nampn:| berättandes, at, ehuru gärna han, d’Avaux, hade vellat
och på alla sätt sökt at blifva vidh ord och afskedet af thet som här var
samhälleligen gott funnit, hafver han lickväll nödtvungen måst gifva tapt
och vijka icke så mycket mediatorerne som sin collegae, then så oförmode-
ligen, när d’Avaux som bäst ville lijta sigh till honom som sin secund,
hade fallit på mediatorernes sijda och då på allahanda sätt legat honom,
d’Avaux, öfver, at han måste uthlefverera propositionen den 13./23.
Februarii. Servien hade i någre dagar tegat stilla och sigh så stält, som hade
han varit tillfridz med thet som här var sluttit och inthet för brustit uth,
förän inför mediatorerne. Effter nu sådant vore emot alliancen och thet
förtroende, som cronorne böra hafva och agera med d’un commun concert,
hoppades han vara antskyllat, men badh, at vij för sakernes vichtigheet och
then consequence, som theraf kan föllia, icke allenast med fleere slijke
acter, när thetta skulle tålas, uthan och hoos ständerne, som theröfver
måtte studssa, då ville thetta behörligen ressentera, först och främbst
emot them både ihoop, förvijtandes honom, d’Avaux, at han inthet hade
hållit sin parole, och them både, det man så ginge särskildt och öpnade
vederparten dören till particularhandlingh, tvertemot förbundet cronornes
intention och i värden uthspridde contestationer.
Lijtet eftersom |:Oudin:| gick bort ifrå oss, få vij ifrå residenten Rosen-
hane äfven samma tijender och påminnelsser af d’Avaux, som … num. 6
och … num. 7 beteer. |:Denna act kom oss något främmande och mistänckt
före, ty endoch dedh hadhe denne tijdhen:| varit här it allmänt taal och roop,
at the Frantzöske plenipotentiarii skulle illa förlijkas, hade libellerat emot
hvarandre till hofvet och Servient, som … num. 8 thet kanuthvijsa, skrifvit
till ständerne på deputationsdagen, sin collega hvar icke oåtspordt, doch
sådant afrådandes medh meera slijkt, som tycktes vijsa theras alienation och
kräfta thet som d’Avaux hade låtit säija; |:lickväll och emädan:| d’Avaux
|:till sin endtskyllan:| moot Kongl:e Maij:tt och then Hessiske abge-
sandten Crosich beropade sigh på een ordre ifrå hofvet, uthi hvilkens regard
och såframpt han ville undvijka onåde, han hade måst falla sin collegae bij,
men rörde inthet om samma ordre, när han var hoos oss, eller och togh
then saken, som här föreföll, ad communicandum med sin collega, uthan
gaf simpliciter sin parole ifrå sigh, hade icke eller ännu meddelt och sändt
oss then nyss uthlefvererade propositionen, |:så troo vij så halft, thet
d’Avaux lät oss seija och:| nästan |:mehr, att thet var eett blind alarm:|
at |:divertera våre tanckar, men dedh the därunder hafva annat för han-
den, eftersom dedh them äfven:| berättades först ifrå Paris, at Frank-
rijke och Spagnien vore nästan eense, hvadh then Italianiske tvisten
angick; sedan skreef |:den Nurnbergske postmäst[are] Schumacher:|
hijt ifrå Hamburg, dett han hade sedt, at een förnäm Dansk minister hade
fåt 3 åtskillige breef ifrå Praag och andre ohrter, alle af thet innehåldh, at
thet vore heemlige tractater under handen emellan Keijssaren och Frank-
rijke. |:Derföre till att komma bättre under vädredt härmedh och penetrera
så mycket möijeligit ähr i detta mysteriumet:| funne vij vara tienligast at
gifva residenten Rosenhane commission at tala med the Frantzöske pleni-
potentierade, när the vore ihoop, förehållandes them då denne saken på
behörligit sätt och med dertill tienlige argument, jämväll och therunder
afmärkiandendes theras contenance och miner, eftersom thet med meera
är att lässa uhr bijlagon under num. 9. Under num. 10 finnes residentens
Rosenhanens svar och efterrättelsse om erhållne audience, aflagde commis-
sion och theras, the Frantzöskes, särskilte therpå gifne svar, mäst at vältra
skulden på hvarannan; thermed the då i residentens närvarelsse äre råkade
i ordkast och förvijtningar. Residenten kom therpå hijt den 20./30. huius at
mundteligen gifva oss part om thet som var passerat i samma conference och
elliest. Och vore thet långt at opräckna theras trätor, som the i Rosenhanens
praesentz hafva fördt, efter the hafva haft fram moot hvarannan både nytt
och gammalt, som the hafva haft och viste med hvarannan. Thet mästa var
at the omsijder opsade sinemellan communicationem rerum, så länge
hvar hade sitt tarf refererat till hofvet. Thermed äre the tå alle 3 tillijka then
gången skildts ifrå hvarandre.
Men the Frantzöske hafva sedan hvar för sigh sökt at justificea sin gärningh
hoos Eders Kongl:e Maij:tts resident, Servien framteendes och commu-
nicerandes honom, Rosenhanen, copian, som nu lägges härhoos under num.
11 itt breefs opsatt, som h:r Servien hade föreslagit the både skulle under-
skrifva och skicka oss till handa, thermed anföres the rationes, som the
hafva hafft at uthgifva propositionen; hvilket d’Avaux hade vägrat at
underteckna. |:D’Avaux åter igen hade i förtroligheet vijst ådt:| h:r
Rosenhanen |:någre stycken utaff concepten aff Serviens breff, som han i
denne handelen och:|, så snart propositionen var extraderat, |:hade skrifvit
till hofvet, däri iblandh andre rationes:| föres |:drottningen i Frankrijke
till sinnes, att han för samvet:| skuld |:inthet:|kunde |:fomentera haere-
ticos och deras bästa, som medh de evangeliskes:| ankompst hijt till trac-
taten under E. K. M:tts protection syntes avanceras:|, jämväll at thet var
|:infra dignitatem regiam dependera aff andres rådh:|, såssom |:härmedh:|
skedde, att |:d’Avauxes medh våres och den Hessiskes godtfinnande hadhe
ingådt den:| här tagne |:resolutionen, thet:| vore nogh |:för Frankrijkes
allierade, att dee:| nutte |:sampt- och synnerligen assistentz, somblige
dess protection:| med slijkt meera, som föga duger. Servien skall och
|:efter d’Avauxes förgifvande:| hafva talt emot Contareni, at thet vore een
faute hoos potentater, om the efterleete och brukade een tienare alltför
länge vid een annars herres hoff eller vidh dess saker; blefve han illa handte-
rat i then främmande staten, måtte han sökia thet at revenchera och, i thet
han fölgde sit egit privatinteresse, skada publico. Men om han vorde väll
tracterat, kunde hända, han förgäto sin herres interesse och tiente meer
andre, såssom d’Avaux nu giorde, varandes han väll handterat af cronan
Sverige och för then skuldh achtar meera thes rådh och gottfinnande än sin
egen herres interesse; hvilket |:effter d’Avaux viste till en godh deel bestå
i een:| oryggeligh |:conservation af alliancen med E. K. M:tt och:|, hans
|:collega förer:| honom |:dedh emot, och på andre vägar:| begärte |:han
icke allenast aff E. K. M:tz resident:|, uthan och |:den Hessiske, som ähr i
Munster, man ville detta som passerat var ijfra och är sielf betänckt på medell,
huru han:| måtte blifva |:afhulpen och förlossadt ifrån sin collega:|. Hvar
thet icke skedde, måste |:han sielf bedia orlof och retirera sig härifrån:|
ställandes oss genom Rosenhanen före, |:hvadh nu vore aff Servien handladt
och taladt:| sampt |:hvadh vij hafve at försee oss till honom i sådane
importante saker, hanss sijnceritet till entretenera alliancen emellan begge
chronorne:|; hoppades, |:han skulle vara bekiänd, han hade hafft then
ähran at sluta och:| viste, |:hvadh däri |:vore föreluppet vedh hofvet:|
vore nya ministri och deels icke altinges informerade i de saker, som vore
passerade emellan dem chronorne:| medh annat sådant.
Vij hafva i detta fallet achtat vara tryggast at entretenera d’Avaux, så gott
vij kunde, men derhoos inthet stöta den andra för hufvudet och för then
skuldh skrifvit them bägge till, som copian under num. 12 med meera mäler,
sändandes them therhoos Eders Kongl:e Maij:tts med sidste breef till oss
uthkomne skrifvelsse till the Frantzöske plenipotentiarios. Grotio är thet
och tillskrifvit allena till hans efterrättelsse, om then saken komo ther på
taal och för honom, som copian under num. 13. innehåller.
Vij hade och före at göra the Frantzöske, som sidst hafva varit här, een revi-
site till Munster och tå bätre tala med them om alla nödtorfter. Men förän
vij viste något theraf, |:kommer baron de Rortés secretarius i d’Avauxes
nampn till oss medh ett sådant creditiff:|, som thet härhoos finnes under
num. 14, berättandes therhoos, at Servien var på vägen hijt och then natten i
Lengrichen |:och att d’Avaux för then skuldh |:hade honom föruth
affärdat:| at gifva oss part therom och therhoos säija, at Servien apparen-
teligen skulle villia excusera sin faute och sökia at draga något |:ordh
ifrån oss:| till sin defension begärandes, at vij, som vij itt och annat bäst
viste och sågo lända bägge cronorne till tienst, ville saken menagera. Som
vij förnummo, hade Servien omfahrit vårt breef i vägen och inthet fåttet.
Han kom altså hijt i staden dagen therefter, nembl:en den 24. huius/ 6.
März al incognito med een carosse och een lustvagn och bleef strax efter
inbördes hälssningar och vanlige complimenter af oss besökter med lijka
maneer som d’Avaux, nembl:en 6 carosser. Uthi conferencen sade han sigh
vara hijt kommen för sin egen person in particulari att tala med oss om thet
som i Munster nyligen var föreluppit; tviflade inthet, at residenten Rosen-
hanen ju hade alt berättat och vij omständeligen förnummit, hvadh i
Rosenhanens praesentz var händt, hvilket honom var ledt och gärna skulle
seet ogiordt, bekände och therhoos, at med skrifften (han ville ingalunda,
man skulle kalla thensamma een proposition, uthan een skrifft, compliment
eller praeface) var een faute föreluppin på theras sijda, at the inthet hafva
theröfver gått efter alliancen. D’Avaux ville fuller thensamma skudda och
skiuta inpå honom och sökia thet som een orsak at stöta fötterne undan
honom och ruineran, som vore han een brouillon, sleete sönder alliancen,
talte illa om andre och annat slijkt, som han inthet ville bestå. Till sin justifi-
cation brachte han före, 1. at the hade, något förän d’Avaux reeste hijt, fåt
then propositionen, som han kallar preface, från hofvet och therhoos ordre
at uthblefvereran, doch så och på sättet, at the skulle först pläga vår advis;
och till then ända och 2. vore d’Avaux med bägges gottfinnande reester
hijtöfver, at han propositionen och ordren skulle oss optäckia och för-
nimma vårt sentiment; 3. hade d:Avaux skrifvit härifrå (copian lofvade han
ville sända oss från Munster) till honom, Servien, och sagt, at vij inthet hade
lagt oss emot hans förebringande; 4. efter d’Avauxes återkompst hade han,
d’Avaux, inthet oppenbarat honom, at här var någon convention giord;
och derföre 5., när the komme ihop med mediatorerne, hade Servien, som
inthet viste annat än vij hade haft ouverture om ordren och inthet at säija
theremot, fallit emot d’Avaux säijandes, at, efter theras herres ordre var för
handen och ingen contradiction hoos Frankrijkes allierade, måtte man
extradera skrifften; men 6. hade d’Avaux inthet tesmoignerat sigh vara
jalous öfver sin parole, uthan, när discoursen hoos mediatorerne var
som bäst fält och fijhrat undan, gifvandes sigh the tanckar, at thet inthet
hade stoort på sigh, hvadh vore föreluppit.
Thet lågh honom mycket i magen, at d’Avaux hade i Rosenhanens närvaru
förekastat honom hans egne ord, som han skall hafva sagt om oss: per
Dieu ils ne sont pas nos maistres; ville inthet bestå the orden, men om the
vore talte, så vore thet sagt inthet till någon föracht eller at han ville atten-
dera våre skäl, uthan efter d’Avaux först hade skrifft- och mundteligen
berättat honom oss vara eense med them, men när Servien var gången på
mediatorernes sijda, kastat vår offension i vägen. Han viste fuller, at d’
Avaux berömbde sigh af een stoor affection han boro till cronan Sverige
och thet parthiet, hade inthet at säija theremot, men hoppades, at, om han
inthet än hade hafft occasion at göra sigh bekänd och meriterat hoos Eder
Kongl:e Maij:tt och cronan Sverige, skulle thenne som han nu är uthi med
tijden vijsa hans sinceritet och gode intention at entretenera een confident
correspondence; och om på hans eller d’Avauxes person skulle något
manquera, så viste vij väll, att Galliae interesse inthet thermed vore ophäff-
vit; the considereras i thet fallet som privati, men Gallia sielf fast annorledes,
verserandes des heder och nytia theruthi at alliancen med Eder Kongl:e
Maij:tt blifver hållin vidh macht; hederen således at alt blifver handlat
efter ord och afskedh, och nyttan then the nu i någre åhr hafva pröfvat och
funnit een good effect therpå at cronorne stå för een man och företräda thet
allgemeene väsendet; uthi hvilken consideration man hafver för ögonen, at
the äre espouventables för sine fiender.
Till svar therpå berättade vij honom korteligen, hvadh här var emellan oss,
d’Avaux och ständernes deputerade passerat; oss fuller inthet hafva haft
emot d’Avauxes argument, som han brachte på bahnen till at råda oss till
propositionens uthlefvererande, uthan fast meera varit i samma meening
med honom; men ständernes abgesandter vore theremellan komne med
så vichtige skääl, at man hafver then resolutionen funnit good för cronorne.
Oss hafva varit resolverade antingen både eller eenthera reesa öfver till
Munster innan kort at vijdare conferera om hufvudhpropositionen, när
then skulle framställas. Huruvijda nu d’Avaux hafver communicerat med
honom, Servien, såssom sin collega först härifrå och sedan i Munster, thet
viste the bäst sinemellan. Om nu antingen eenthera eller både äre vållande
till thet, at the i Munster hafva gåt oss it steeg förbij, thet kunde vij inthet
hällre arbitrera. Allena hafva vij inthet kunnat låta opåmint, uthan strax vij
thet finge vetta, meddelat residenten, h:r Rosenhane, commission at på
behörlige sät draga them både före, at the oachtendes then här giorde con-
ventionen eller och thet rättesnöre alliancen oss gifver i sådant fall at hålla
alt i lijka gångh hafva thetta giordt; tesmoignerade therhoos, at thet var
oss leedt, at the af then occasionen vore råkade i något missförståndh, men
hoppades, at thet vore inthet så stoort och skulle snart kunna förlijkas;
gofve så honom copian af vårt breef till them både, som var honom omfarit
i vägen. Han bekände som oftast, at vij hade inthet härmed förlorat, uthan
fast meera vunnit ständernes affection och then förmånnen, at the härefter
skola hålla sigh meera till oss än them; men the theremot först offenderat
ständerne härmed och förorsakat them at sättia lijthen troo till them,
när härefter något lofvas. Och 2. i stället för thet, at the hafva hafft meeningen
at förmedelss thenne preface entretenera mediatores, måtte the härefter
lätteligen taga illa op, om man inthet vill fortare, uthan stanna med vijdare
tractat, till des then här bevilliade termin löper till ända och cronornes
plenipotentierade finna gott, at propositionerne må bäggesijdes uthgifvas.
Thet hafva the, d’Avaux och Servien, särskildt sagt åt residenten i Munster,
och Servien nu vijdare emot oss vellat confirmera, at the ville inthet vetta
af denne preface, uthan achtan, som vore then inthet uthgifven, stanandes
och blifvandes i lijka contenance med oss, till dess vij få vijdare ofverläggia
saken. Han sade och, sedan han sågh copian af vårt breef, at the både ville
svara oss therpå med thet förderligaste.
Uthi Munster hafver han hafft een rencontre med the Lübeck-, Bremi- och
Hamburgiske abgesandterne, som sådant med meera är at läsa af bijlagon
num. 15, hvilken är af the städiske sielf opsat och oss communicerat. Then
Hessiske abgesandten Schäffer hafver förmedlat thet här thenne gången, så
at ingen skulle tala och röra om thet som i Munster var skedt, och therpå
äre the stättiske komne till Servient och han giordt them här een visite igen,
hvarmedh the nu synes vara tillfridz och thet såret läkt.
|:Baron de Rortés secretarius kallade:| thenne Serviens reesa hijtöfver un
voyage de raccomodement. Han reeste den 26. huius/8. März tijdeligen om
morgonen sin koos och bleef efter vanan convoyerat med våre vagnar.
Hvadh thet vidhkommer, som Eder Kongl:e Maij:tt i samma sin aller-
nådigste skrifvelsse befaller at see därhän, om icke een rikzdag kunne blifva
uthskrifven i Romerske rijket, hafver Eders Kongl:e Maij:tts intention
och argument vij väll intagit och vella besinna och eftertänkia saken thet
bästa vij kunna. Uhr härhoos fogade under num. 16 keijss:e decreto är at
see, hvad Keijssaren hafver för meening såväll om ständernes ankompst
som then närvarande deputationsdagen i Frankfurt och rikzdagens uthskrif-
vande. Så mycket vij härtill hafva kunnat erfara |:hooss stendernes depu-
terade:|, tyckes |:dee icke vela hafva een rijkzdagh nu under:| varande
|:tractat, på thet de saker, som här:| lära |:komma i handlingh och angåå
de stender, icke:| måtte, när de keijsserlige icke eliest:| kunna nåå deras
vilie och intention, remitteras till rijkzdagh och de evangelische där:| blifva
|:öfverstämmade per maiora, men därhän:| synes|:de nu ankommande:|
syfta, 1. |:att de evangeliske stender först:| hvar |:för sigh och däreffter alle
tillsamman vela sökia ihoop och skiuta till samman deras tanckar öfver in-
gredienterne aff materia tractandorum och:| 2. dem |:under handen:| kan
hända |:genom den Hessiske communicerande medh oss:| hoppandes,
|:att vij sedan praeparera och temperera dedh tillsamman med våre desi-
deriis däropå:| 3. |:sedan:| kan blifva |:handlat emellan oss och de keisser-
lige och stenderne:| af thet |:tillfället i acht taga och genomdrifva deras
interesse, så godt dedh skee:| kan |:under E. K. M:tz faveur och:| 4.
|:sådant alt sedan och yterst per comitiale decretum confirmeras:|. Således
|:låta een parte sigh höra:|. Hvadh nu vijdare kan förefalla så i thenne som
andre saker, thet berätta vij efter handen.
Thet vill nu för visso säijas, at the Frankiske, Nurnbergiske, Ulmiske och
meer andre deputerade skola vara på vägen och till Frankfurt komne. |:De
Hessiske säge, att de allremäst vänta på de Brandeburgiske, Weimarske och
Nurnbergske:|, hvilka skole hafva capable och dedh gemehne bästa väl-
meent subiecta:|.
Så snart som the keijss:e finge kundskap af thet som i Munster var skedt,
beskickade the oss den 19. huius/1. März genom decanum Heyster-
man och låto säija, det dee hade fåt underrätelsse, at the Frantzöska hafva
nu omsijder uthlefvererat sin proposition åt mediatorerne, doch stält in
generalibus terminis och föga annan än then förre var; emedan the derföre
lätteligen kunde tänckia, at vij skulle och vara sinnade at gå lijka steeg, så
förmodade the, at vij trädde närmare och bätre inpå materiam tractando-
rum. Therpå vij då svarade, at vij fuller hafva hördt, at så skulle vara skedt,
men inthet än fåt egentelig information therom, uthan väntade, at residenten
Rosenhanen skulle komma hjitöfver och vij med honom få vetta it och
annat; efter undfången kundskap ville vij låta svara them behörligen theropå.
Något efter sedan residenten Rosenhanen kom hijt, nembl:n den 20. huius/
2. März sände vij Mylonium till the keijss:e och läte them vetta och säija,
det vij hade förstådt af residenten Rosenhanen, at, såssom the oss genom
decanum låto berätta, var föreluppit i Munster och then Frantzöske pro-
positionen uthlefvererat åt mediatorerne, hvilket vij ställa derhän och till
sin ohrt. Oss belangande och thetta negotiumet viste the sigh påminna,
hvadh hinder nu på een tijdh bortåt hade fallit oss i vägen, at man inthet
hafver, ehuru gärna man och hafver vellat, med skääl kunnat komma till
tractaten, först för then nye interpretationen the keijss:e hafva giordt på
praeliminarsluthet, såssom ibland annat thet ordet adhaerentes, at Strålssund
eller andre slijke status mediati inthet kunde begripas therunder och blifva
förpassade. 2. Med någre ingrep och acter emot och vårt föllies securitet,
såssom nyligen med Botelhos lijk och saker; uthaf hvilka, ehuruväll thet
senare vore någorlunda rögt uhr vågen, med lijkets och sakernes restitution,
så vore ändå inthet tillfyllest satisfaction giordt, i thet at banemannen är
ostraffat, thet man lickväll låter så därhän passera. Anlangande Strålssund
påminte vij oss fuller, at then saken på theras begäran hade fåt stånd, till
dess dee Churbrandenburgiske komma. Men lickväll efter vij hade sedt it
keijss:it decretum (hvars copia är härhoos under num. 16), theruthi bland
andre, som måge reesa hijt, röres om Strålssund, hafve vij funnit för gott at
låta erkundiga oss hoos them, om the må hafva fåt ny ordre i then saken, så
at man theri kunde blifva richtig? Vij på vår sijda ville lämpa oss i alla måtto
och så laga, at the inthet med fogh skulle hafva orsak at besvära sigh, det
vij drögde med värkets begynnelsse.
Therpå hafva the förorsakade, at i Mylonii taal Botelhos saak berördes
allena incidenter, oprepat den controversien, doch på förra sätt och the här-
tills brukade argument villiandes inthet höra, at han vat under vår suite;
thet Mylonius tå hafver på lijka sätt som för mött och förlagt. Men hvadh
Strålssundh angick, ville the inthet kännas vidh, at förslaget till at vänta
efter the churfurstl:e var ifrå them kommit, sade sigh inthet hafva orsak at
vänta ny ordre eller opskiuta saken, efter Keijssaren hvarken kunde för stän-
dernes skuldh eller obligerades vi preliminaris conclusi gifva något pass åt
slijka subordinatstäder; ville Strålssund eller andre sådane städer skicka the
sine hijt, stode thet them frijt, och skulle the inthet hafva at befara af the
keijss:e.
Vij hafve härtill inthet kunnat besökt the keijss:e, sedan grefven af Lamberg
kom, efter han inthet lät oss behörligen notificera sin ankompst. Ty först
kom han al incognito hijt inn och bleef här på samma sätt, intill des Auerss-
berg var borto. I medier tijdh och medan Auerssberg var här, blefve full-
machterne öfversedde och uthväxlade och han, Lamberg, legitimerat. Ther-
på och är fölgt, at vij hafva them bägge någre gånger beskickat i förefallande
saker, doch altidh som hade han vellat vara obekänder, efter han inthet hade
oss låtit behörligen notificera. Nu omsijder den *** huius sände han sin
secreterare till mig, Johan Oxenstierna, och lät säija, at han fuller för een
tijdh sedan (som i vårt breef af den *** är förmält) genom decanum hade
låtit oss förständiga, det han inthet meer ville vara incognito. Men efter thet
må antingen inthet vara rätt förebracht eller förståt, så hade han thet än
velat göra. Hvarpå svarades, det decanus hade för een tijdh sedan sådant
förebracht, men oblique, så at man inthet hafver kunnat förstå, at thet var
therhän ansedt; efter jagh nu så vijda viste grefvens meeningh, ville jagh
theröfver communicera med min collega och grefven på behörligit sätt
möta. Nu efter bem:e Lambergs secreterare inthet då, när han var hoos mig,
Johan Oxenstierna, mälte om min collega, så at notificationen kunde säijas
vara stält till oss både, hafver icke heller särskildt och à part giordtet, eij
heller på våre therpå behörligen giorde påminnelsser, the keijss:e vellat
förstå thertill, uthan meena, när the hafva sagt eenthera till, skulle then andre
therunder förstås, der lickväll vij alt härtill på både sijdor hafva, när något
hafver varit at göra hoos the andre, låtit the våra hoos them och the sine
hoos oss anmälda i legationens nampn till the andra och talet i samptligit
nampn till them bägge ihoop dirigerat och fåt svar, thet och the i Munster
närvarande plenipotentiarii uthi slijke och andre fall noga observera och äre
granlaga uthi, så hafve vij alt härtill hållit inne med visiten och achta thct göra,
intill dess grefven af Lamberg gör i then saken, hvadh här och i Munster i
sådant fall är i bruuk.
Hinweis auf Beilagen 12, 17 u. 18, uthaf hvilka är at see, i hvad terminis the
Frantzöske ännu stå. Vij vetta inthet väll, hvad vij skole döma om thetta the
Frantzöskes förehafvande. Uhr Hålland berättas, at d’Estrades gör Eder
Kongl:e Maij:tt ther passlige officia, i det han contracarrerar Hollandz och
Frisslandz intentioner moot Dannemark, som Spiringh uthan tvifvell lärer
uthförligen rapportera. Thet meenar Spiring och är at see af d’Avauxes taal
moot Rosenhanen, som i een bijlago förmäles, at thet kommer ifrå the
Frantzöske, som äre i Munster. Om the gå hafvande med något, moste thet
snart öppas.
Hvadh |:Hamburgz stadz syndicus hafver här hooss oss anbracht:|, finnes
under num. 19. |:Han sadhe därhoos, dedh hanss principaler:| observeran-
des thet som i thet Svänske manifestet anföres till påminnelsse för alle, som
hafva interesse i commerciernes frije lopp, |:icke skole vara obenägne:| att
|:grijpa E. K. M:ttz vapn under handen:|, hvar icke |:med offentlig con-
junction lickväll med ett stycke penninger:| villiandes |:vette, om vij hafve
sådan ordre, dedh vij däröfver:| kunde medh honom tractera:|. Vij hafva
entretenerat honom theruthi, så gott vij kunna, men hafva lofvat referera
saken till Eder Kongl:e Maij:tt säijandes therhoos, at hon låte sigh allrabäst
|:tractera på Danske tractaten:|. Hvadh nu Eder Kongl:e Maij:tt täckes
theri befalla, thet ställes till dess allernådigste gottfinande.
Med krigzväsendet och eenkannerlig Eders Kongl:e Maij:tts krigzstaat
är thet Gudi vari loff på alla ohrter, så mycket vij med sidste poster hafva
förstådt, i it gott och önskeligit postur. Feldtmarskalken skall vara avance-
rat emellan dee Hatzfeldiske och Wertiske in moot Österrikiske grentzerne.
Königzmark hafver med lijten förlust inkrächtat Stade och Boxtahude och
hafver nu sit folck för Vörden. Wrangels progresser i Hollstein äre gode.
Gudh gifve, at alt måtte stå väll på andre sijdan. The keijss:e och Danske
skrija här uth the tijender, som man lickväll hoppas skola vara osanna och
efter folkets art, som the them hafva villia, uthspridde …