Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
I går efter middagen besökte jag ambassadeuren Servient och honom the
ehrenden föredrog, som Eders E. E. uthi brefvet til mig hafve förmält.
Hvadh entrevenuen vidhkom, sade han sig vara färdig, hvadh stundh, som
begärtes, allenast effter mons:r d’Avaux nogre dagar hafver varit siuk och
man icke veet, om hans febris vil quittera honom, therföre kunde man ther-
öfver inthet resolvera förr än i morgon. Kommer han då ingen mehr an-
stööt af febri, så meente han the vist kunde komme til tyssdagen, men upå
vidrigit fall hoppas han Eders E. E. låtha sig behaga för then orsak nogre
dagar at differera, at een utaf legaterne på hvar sijdan skulle komma. Thenne
förste gången hölt han och inthet orådeligit, utan sade sig vara tilfridz, som
Eders E. E. theruthi behagade, allenast han theröfver medh mons:r
d’Avaux ville conferera, och at Eders E. E. väl hade orsak sig at försee, at
icke nagot Danskt parthie eller andre under det nampnet motte them någon
olägenheet på vägen tilfoga.
Om inlogeringen omkring Benfelden lofvade han och giöra sin högste flijt,
at then skulle blifva afskafvadh, efftersom the strax therom ville schrifva til
mareschal de la Thour och thet drifva, såssom thet vore theres egen privat
saak. Sammaledes meente han och, at the ville schrifva til hertigen aff Neu-
burg om then apparatu af defensionsvärkedt, som nu görs nagon bruict aff,
allenast beklagade then ostadigheet, som hoos be:te hertig offta är spordt,
i thet han synes undertijden något villia göran, dogh har icke resolution at
maintenera sig thervidh utaf rädhuga at offendera Keijssaren, hvaröfver han
sade, at the i synnerheet ville öfverläggia medh Eders E. E. vidh conferen-
cen.
Sedan kom han til at referera, hvad mechtig apparatus i Franckrijke skeer
til krig i thenne sommar, huruledes duc d’Orléans går åth Flandren medh
een important dessein, ther han förmeente them något fruchtbarligt kunna
uthrätta, aldenstundh Spanierne ähre svage i Nederlandh och thertil jalou-
sie emellan dom Melos och Picolomini, at then tiden väl vore at taga i acht;
item och att berättas ifrån Cölln, at Spagnierne allaredo skulle hafva fått
hugg vidh een skantz heller graff, som the hafve lagt sig vidh inthet longt
ifrån St. Omer til at hindra Frantzoserne passagen; sedan at duc d’Anguien
går åth Luxenborg och på the ohrter theremellan til at föra een armee com-
me centrale til at vara emellan duc d’Orléans och Turene och kunna secun-
dera hvilken som behövdes. Han önskade allenast, at Rakozi så länge kunde
maintenera sig, til thess alt kommer uthi full action, och tviflade han ther-
öfver, effter här spöries, hvadh flijt görs medh hans accommodement; och
sade therhoos illa vara, at sådant icke skulle hafve varit Frantzoserne com-
municerat för någre monadher, så skulle the hafve agerat theruthi, som them
hade bort, at nu reda skulle någon vara hoos honom på Franckrijkes väg-
nar och giordt alt, hvadh som möijeligit hade kunnat vara. Om feldtmar-
skalkens tilståndh och progresser samt infallet vidh Coldingen sporde han
och flitigt, therom jag berättade, hvadh mig var vitterligit sampt och om
våre flåttan, synnerligen then som uhr Hollandh ähr uthlupin, och sade han
kongen i Danmarck stå i postur à jouer tout son royaume à un jeu de des, om
han skulle hafve allenast een olycka til siös. Han önskade och, at thet
värckedt motte kunna blifva bijlagdt, effter han märker Keijssaren hafve
theropå alt sitt afseende och förthenskuldh dröijer her medh tractaten, så-
som uthryckeligen är svarat then Venetianische gesandten i Wien, hvilken
opå Contarenis anhållande hafver pousserat Keijssaren til at fara fort re-
procherandes honom, huru then ifver och alfvar the för thetta hafva låthidt
påskijna til fridh, synes nu heelt falla, aldenstundh the ähre orsaak at tracta-
ten inthet kommer til begynnas. Hvaröfver han har refererat, hvadh i Oss-
nabrügk är passerat, och thet svar bekommit, at han för kongen i Danmarck
skuldh inthet annat kan göra. Effter thesse och andre discourser tog jag mit
afskeedh aff mons:r Servient, hvilken lofvade schriffteligit svar opå Eders
E. E. breeff.
I afftons klockan 6 kom then Venetianische gesandten Contareni til mig
iblandh andre åthskillige discurser förmälandes, at greffven af Auersperg
ähr fodradt ifrån Ossnabrügge och een greffve aff Lameg[!] kommer i hans
stelle och at uthvexling af fullmachterne nu väl skulle kunna skee, sade sig
och hafva förnummit Eders E. E. vara sinnade at låtha uthgå ett protest
öfver the keijsserliges drögsmåhl i Ossnabrügge; fragåde och, om chronan
Sverige icke skulle vara sinnadh at låtha then tvisten emellan Dannemarck
uptages och slitas tillijka i Ossnabrügk och gaf tilkenna sig hafva förstådt
hvarken Keijssaren heller kongen på annat sätt villia til någon tractat förstå.
Om Ragoci sade han ingen tvifvel vara, at han medh snareste icke blifver
medh Keijssaren väl förlijkt, såframt thet allaredo icke är skedt. Och han
af alle tillredelser judicerar thenne sommaren mehra afgå medh hefftigt krig
såssom til ett valet och beslut än som medh någon tractat, efftersom och the
keijsserlige nu mehra ähre obstinati än tilförende. Om Frantzosernes ren-
contre medh Spagnierne i Flandren confirmerade han ochså och sedan effter
nogre andre privat discourser (theribland berömmandes myckit h:r Erich
Oxenstierna, hvilken hans secretarius, som i går var kommin ifrån Hollandh,
ther hade sedt och känt) trädde han thermedh aff …