Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
368. Joh. Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1645 Juli 17/27
368
Osnabrück 1645 Juli 17/27
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie als Beilage B der Nr. 369
Verhandlungen mit Löben wegen des Lengericher Schlusses. Jus suffragii der Reichs-
stände . Auftrag für Mitteilung an französische Gesandte: Vermutungen über Ab-
sichten des Kaisers u. über die in Vorbereitung befindlichen Antwort auf Proposition.
Titulaturstreit zwischen den reichsständischen Gesandten. Modus consultandi der
Reichsstände.
Ehuruväl her residenten kan hafva i minnet och behålla, hvadh honom blef
för några dagar munteligen communicerat öfver tillståndet af sakerna på
thenne orthen, eenkannerligen hvadh the Churbrandeburgiske hafva den
2./12. huius gifvit oss för rapport om the churfurstliges sidst håldne con-
gress i Lengriche och då giorde slut öfver modo consultandi, hafva vij lijk-
väl tycht lända till herr residentens mera och omständeligare information
och effterrättelsse i conduicte af sakerne på sin orth, at han finge samma the
Churbrandenburgiskess relation, som the henne giorde för oss, efftersom
then och nu härhoos fogas under lit. A extraherat uthur Nr. 367 .
Vij finge äfven i the dagarne härhoos under lit. B bijlagde summariske
innehåldh af samma Lengriche slut förnimmandes theruthur thet vore
mycket efftertänkeligit och fast annorledess stält, än the Brandenburgiske
oss hafva sagdt, så att vij tvijkade, hvilkenthera skulle vara rätt.
Till att komma under vädret medh saken och egäntelige förnimma grunden,
sökte jagh, Salvius, när jagh den 12./22. huius giorde min revisite till Löben,
förnimma, om han blefve vidh sine förre rapport eller om thet som vij sedan
hade sport vore sant. Löben bestodh, att hvadh som i thet summariske inne-
hållet är begripit, var märgen af slutet och att the churfurstlige till thet da-
tumet occuperade att upsättia och revidera sielfva Lengerische gutachten
inthet hade hindt communicera thet medh oss och the andre ständerne, män
vill thet göra innan någre dagar. Thet blef honom therpå remonstrerat, 1.
att deputationsdagen, som the Brandenburgiske lijkväl emot oss sadhe, in-
thet vore omkull stött, uthan fast nempnet byttas och två ständer (the Bran-
deburgiske hafva sagt oss om 6 andre ständer) kommo till then förre nu-
merum deputatorum vore deputatio ordinaria äntå lijka vist och Keijsaren
obtinerade in effectu thet som han medh ordinaria deputatione effter then
förra formen intenterade; 2. hade the Brandenburgiske sagt oss, at then
interims formen skulle inthet längre vara än 6 vechur, ther dock i Lengeriche
inthet är mält therom och ingen tidh determinerat och sagdt, huru snart
Kaijsarens ratification på then universalfridzhandlingen skulle komma och
ställess i värket, uthan Kaijsaren hafver thermedh fritt at continuera thenna
modum consultandi, så länge honom lyster; 3. ville städerne utslutess både
uthan then interims formen och then förmeente correspondencen, som här
skulle hållas. 4. Ginge thet churfurstlige slutet ut therpå att alle ständerne
antingen deputatio ordinaria eller och universalfridzconventer anställess,
skulle komma tillsammans i Münster och ther pläga consultationerne, män
här lämnass allenast tvenne churfurstlige och 2 furstlige att underhålla een
correspondence. Nu såsom alle specificerade punchter voro ständerne och
thenna tractaten praejudicerlige, män then ytersta lände K.M:tt till despect,
altså och ther the skulle thermedh fram komma, hade the at vänta therpå
tiänlig svar, medh hvadh mera som honom tå blef tillsinness fördt.
Straxt therpå hafver Löben thet communicerat medh the keijserlige och
Mentzische, den 13./23. lät oss säija, det han fördenskuldh voro sinnat och
färdig at postera till Münster, som han och giorde. Hvadh han ther hafver
bestält och eliest talt uthför stadzens porten medh her residenten, som han
lät oss säija, thet ställe vij till tijden och her residentenss berättelsse, then vij
här mäst vänte. J går klockan 5 för middagen kom han igen och lät oss
straxt thereffter säija, at han inthet heelt kunnat uträtta i Münster, uthan
funnit the Cölniske och Beyerske obstinat och resolverat at blifva vidh thet
som slutit är i Lengrichen förebärandess, som Löben lät säija, 1. att thet
voro collegio electorali en affront och despect, om the skulle gå ifrån sitt
sluut; 2. att then Fransöske ambassaden voro inthet emotet. (Löben säijer,
att han hafver lijkväl beskickat duc de Longueville i thenna saken at för-
nimma hanss sentiment och fått till svar, at han medh sine colleger confor-
merar sigh i thet fallet medh oss och vill theri stå för een man); 3. at vij
inthet hade at säija de modo consultandi, uthan om svaret och materia re-
sponsi caesarei inthet behagade, hade vij at säija theremot, och 4. när Löben
hade sagdt, at ständerne äro inthet väl tillfridz thermedh, skole the Cölniske
och Beyerske hafva ladt ther åt och hållit för gäckerij, at ständerne ville
läggia sigh theruthi. Therpå skall Löben hafva rådt the andra churfurstlige,
at the ville öfverlefverera oss the churfurstliges slut. The Mäntziske och
Brandeburgiske vettandes ungefär vår mening ville inthet våga sigh till
oss medh thetsamma.
Vij svarade till det första, at thet var ingen affront at conformera sigh medh
the andra ständerne och medh samfäldigt sluut fatta modum consultandi.
Men tvertemot thet vore despecterligit, at the Cölniske och Bäyerske ville
lee och gäcka the andra ständerne sökiandess at sluta them ifrån sitt välfång-
ne iure pacis et belli. Vij ville och förmoda, at, som Löben hade sagt, thet
legatio Gallica skulle häruthi vara medh oss eens och the andra churfurstli-
ges ordh och säija voro fåfäng, efftersom 3. chronorne visserligen hafva at
see uppå och väl taga i acht, hvadh här blifver slutet in modo consultationum.
Ständerne äro hijt inviterade at här exercera sitt ius suffragii. The käijserlige,
som thet hafva proponerat, ville inthet draga thet undan för ständerne.
Skulle the exercerat, så måtte thet vara på något vist sätt, theröfver the
måtte sigh eena, eliest och ther the skulle taga vidh thet hus Österrijket nu
föga annat vill än truga them till emot all rätt och billigheet till ständernes
första praeiudicium, så hade the sin räkning redha giort. Therhän går then
5 te i vår och den 7. i then Fransöske propositionen, nämligen at ius pacis
blifver ständerne liberum. Skulle the nu förruth få disputera ständerne theraf
och the churfurstlige dragat allena till sigh, vore thet vänt bak och fram på
sakerne och een godt deel af conditionibus praeliminariter afhandlade. Vij
hafvandess icke mindre interesse, at modus consultandi blefvo väl fattat än
in materia conditionum, kunde inthet see thetta genom fingern. Vij hoppas
och, att the Churbrandeburgiske såsom evangeliske och gode patrioter
skulle vara lijka intentionerade. Then meningen hade the evangeliske om
them; män i fall the annorledes sigh stälte och secunderade the käijserlige
alltför mycket, måtte the lätteligen förlora sin credit hoos the evangeliske.
Thetta Löbens och vårt therpå gifne svar hafve vij communicerat medh
Lampadio och Scheffer, hvilka samma svar adprobera och roosa.
I dagh skole någre af ständerne vara kallade till the Munsterische; hvad the ther
göra, berättas härnäst. Rätt nu finge vij sluthet, som them furstlige i dag är
tilstält, hvilket härhoos lägges under lit. C. Thetta allt anföre vij herr resi-
denten till bättre information. Nu effter häribland äro saker, som vij hålla
värdige och nödige at communicera medh legatione Gallica, så ville herr
residenten värfva sigh om audience hoos duc de Longueville siälf förmälan-
des , att han hade något at communicera i vårt nampn. Kommandes till au-
dience kan her residenten begynna thermedh att vij märkiandess then confi-
dence the hade förmedelst communication om stilleståndet hafft till oss inthet
hafva kunnat underlåta at gifva them part igen af thet som här i Osnabrüche
och eliest hvadh tractaten anginge voro passerat. Sedan propositionerne
äro den 1./11. Junii uthlefvererade, hafva the käijserlige varit stille och nu i
half annan måne inthet låtit sigh märkia emot oss, män emot andra tesmoig-
nera the lijkväl sielfve och säija, at theras svar på vår proposition skall vara
färdigt. Thet är oss af visse berättat, att samma svar skall vara kort och stå i
thessa 3 stycker, 1. att restitutions punchten skulle nu snart få sin richtigheet
genom amnistiam, som Käijsaren vill publicera; 2. hvadh vij hafva anfördt
i then 4 de punchten om justitien hörde till ordinariam deputationem, och
thet som är satt i then 5. och 6. borde af samptelige ständerne debatteras på
een rikzdagh. Men gravamina imperii innelychte i then 7. punchten voro
remitterade till then extraordinarie deputationsdagen, som in Maio futuri
anni skall hållas, och derföre de saker inthet gå oss an, män hafva sin vägh
och rätta rum, tijt the höra. 3. Skulle the begära, at chronan ville närmare
uptäckia sine praetensioner. Thetta skola the, som här säijas, hafva färdigt,
män gifva före och säijat för een och annan, at the vänta på ständerna, at the
först ville eena och förlijka sigh om den titulen the churfurstlige ville hafva
och sedan de modo consultandi. Förrän thet skeer, kunna the inthet väl gif-
va ut svaret. Theremot berättass uthur Öfvertyskland från någre orther
uthur vijssa händer, at the äro i fult arbete i Wien at mönstra chronornes
propositioner effter sitt hufvudh, jämväl at Kaijsaren märkiandes (såframpt
han skulle giöra fridh medh chronorne opå the förestälte conditioner), at
hus Österrijkes desseiner och hvadh the nu snart i 2 hundrade år hafva ar-
betat på, voro helt underbrutet och omkullfält, skall vara sinnat at våga, thet
yterste han kan, viliandes sökia alla vägar och medell, fast thet skall gälla
then efftersta sälfskadhan at biuda chronorne hufvudet och bråttess emot
medh vapnen, så länge han örkar undanböijandes tractaten, thet längste han
kan. Hvilketthera nu må vara, antingen the äre här medh svaret tillrådz eller
och att the arbeta theruppå uthi Wien eller och att både kunna certo respectu
vara, thet ställe vij therhän och till tidhen, män hålla thet vara säkert, at
Käijsaren går nödigt till tractat och handelss på thessa conditioner, hälst
ther ständerne skulle, som them bör, libere få tala theruthi och exercera sitt
ius och fördenskuldh nu de Österrijkske gå om medh att vinna tidh och
favorablare lägenheet. Till then ända synnas thee hafva upfunnit och sökt
fram the tvänna disputerne emillan the churfurstlige och furstlige 1. ratione
tituli excellentiae och 2. om modo consultandi. Ty tärpå hänger nu verket
och synnes dageligh mer och mer invecklass.
Hvadh titulum excellentiae, som the churfurstlige ville hafva och the furst-
lige inthet kunna gifva, vidhkommer, var them för 8 eller 12 dagar sedan
på en accomodation, i thet at the furstlige tycktes villia (såsom af sigh sielfva
och icke befalte af sine principaler, doch allenast i thenne acter medh för-
ord , att the inthet skulle i andra fälle allegeras och drages till theras herrers
praeiudicium) hedra capita legationum electoralium medh titulo excellen-
tiae . Så snart the käijserlige hörde theraf, hafva the fordrat några furstlige
till sigh och dem per expressum proponerat och rådt them att accomodera
sigh the käijserlige och främmande gesanters gottfinnande och exempel gif-
vandes the churfurstlige hvar för sigh titulum af excellence. The furstlige
hafva tagit saken i betänkiande och funnet henne af then considerationen,
at the, sedan hon var expresse proponerat, inthet kunde på något sätt be-
qväma sigh, uthan måste först refererat till sine herrar, som thet och är
skedt.
Nu höre vij, at the äro mäst alle conform och en part säija, at the reda
föruth hafva fått resolution ifrån sine principaler, at the ingalunda häruthi
villa deferera the churfurstlige. Theras skäl äre ibland een stoor hoop thesse
effterfölliande, 1. att churfursterne inthet äro någre crönte hufvud och
fördenskuldh böre vara een åtskilldnad mellan churfursternes sampt
käijserl. och kongl. gesanter. 2. Thee vijste, at Venedich, General Staterne
och andra princers gesanter blefve hedrade med titelen och andra ceremonier
som legati capitum coronatorum och fördenskuld them churfurstlige thet
och ville hafva; men thee säija theremot, at sådane republiker och princer,
som genom sine gesanter få then ähran, äre souverainer i sitt landh och
agnoscera ingen annan än Gud öfver sigh, ther lijkväl churfursterne stå
under imperio, kalla Käijsaren allergnädigster herr och skrifva sigh Käijsa-
rens allerunthertänigster diener, kunne och begå och blifve straffade
propter crimen laesae maiestatis. 3. The churfurstlige hafva, när the thenna
ähran begärte af Käijsaren, satt i sitt bref, att the participerade af maiestate
imperii, hvilket ständerne inthet villia them allena bestå, men kunna
fast mera bevijsa, att ipsissima et essentialia iura maiestatis tillstå ordinibus
imperii simul sumtis et rite in comitiis congregatis, theribland churfursterne
hafva sitt collegium inthet högre och mera framför the andra än ratione
ordinis. Thet the hade ius eligendi Imperatorem, skedde indultu ordinum,
som hafva förlänt electoribus then potestatem, eftersom electio och skeer i
ständernes nampn och electores repraesentera i then acten hela imperium;
4. vore mästeparten af de andre furstlige husen i Tyskland af så gammal
härkomst, hade så stort landh och äfvenså höga iura i sitt landh och öfver
sine undersåter som the churfurstlige, ja för thenne tijden såväl som till-
förene så considerable som churfursterne, utaf hvilke två nu äre in exilio
och Chursaxen attacherat till huus Österrijke, att han medh the andra mere
tänker på sökia hus Österrijks interesse än publicum totius imperii, som
them lijkväl som rätte patrioter och columnae imperii borde giöra. 5. Och
mädhan som the förmena sigh stå i nästan lijka vicht medh the chur-
furstlige och thesse ingen fog hafva att praetendera på någon så högh
förmån, hoppas the, at alle the som theraf höra skole mera skuldh gifva
them som ville hafva thet them inthet bör än them som sin dignitet och
rätt villia försvara och inthet låta sigh trampas under fötterne af sine liker.
6. The säija sigh vara vissa therpå att Käijsaren voro lijkasom tvungen till
den resolution och att Bäyerfursten såsom primum movens hoos Käijsaren
på then tidhen hafver påyrkat thet af Käijsaren och thenna them ingått att
behålla sigh några få tillhanda. 7. Hvadh andra främmande konungers,
princers och republiquers legati göra, thet ställe the till sin ort och hoppass
lijkväl, om the rätt betänkia saken enkannerligh regna foederata, att the
skole hafva mera orsak att see på så månge furstlige huus, ja alla rijkzstä-
derne i Tysklandh, som finna sigh häraf graverade än på någre få, varandess
visse therpå att the främmande inthet vinna the churfurstlige thermedh,
uthan göra Käijsaren och hanss bandh starkare och ständerne svagare in
publicis consiliis. Haec deputati principum!
Hvadh thet andra förhindret om modo consultandi anlangar, kan her resi-
denten föra them till minnes, 1. hvadh Wolmar hade här proponerat, 2. the
furstliges och stäädernes betänkiande theröfver; 3. huru behändigt the
käijserlige och churfurstlige af Österrijkiske cabalen (hvadh relation the
Brandenburgiske hafva giort oss, giörs inthet behoff att repraesentera för
the Fransöske, uthan sielfve saken och slutets innehåldh) hafva låtit uphäfva
ordinariam deputationem och tillstädia universalfridzhandlingen, men
under itt annat nampn sökt erhålla then modum, som the först intenderade
och proponerade, nämligen ordinariam deputationem, som thetta medh
mera är att see uthur thet som ofvantill är anfördt och här bredevidh
numererat under lit. A. 4. Huru och medh hvadh skäl thet är blifvit första
gången af oss stussat och hvarföre Löben är rester till Münster, sampt
hvadh svar han hafver bracht medh sigh och när herr residenten thet alt
förtälier, kan han gå then rationen förbij, att vij adprehendera, thet conventet
vill dragas och läggias till Munster, töfvandes medh then punchten, till thes
the röra therom sielfva, tå her residenten kan them möta, som härunder
skall förmäless.
Vidh så fatte saker nu hafva vij, som ofvantill är mält, funnet för bäst att
gifva legationi Gallicae part therom och begära thess sentiment i thesse tu
effterfölliande och utur thet, som sagdt är, resulterande saker, nembligen
först hvadh legatio Gallica menar vij på både sidhor skola giöra, om caesarei
komma fram medh itt sådant svar på propositionerne, förrän the hafva thet
på behörligit sätt communicerat medh ständerne och hämptat thess gott-
finnande ? Om man på thet fallet skulle taga emot sådant svar eller eij?
Therhoos medh och der the skulle villa dröja medh svaret och sökia att
skudda skuldhen af drössmålet inpå ständerne, at dhe inthet kunna förlijka
sigh the två ofvanberörde disputer, fomenterandes under handen slijka
dissidia på alle handa sätt till att förhala tractaten, om och huru vidha vij i
thet ena och andra måtte oss mängia? Hvaröfver och till thet 2. kan frågas,
om å vår principalers vägnar vij icke måtte taga något i betänkiande the
rationes, som the furstlige hafva emot the churfurstlige att inthet gifva them
excellencetiteln? Vij på vår sida hafva them här närvarande churfurstlige
såsom deputerade nomine totius collegii electoralis hedrat them som
legater af krönte hufvudh, efftersom en kungh sitter och räknas i samma
collegio. Män om thet häreffter, som lätteligen kan hända, ville uphäfva thet
förre slutet och hvar blifva för sigh och sinss herres nampn eller och om the
Bäyerske vore här eller och the Saxiske skulle komma, stå vij icke uthan
orsak an, om vij då på thet fallet hålle inne medh samma titel och annor
heder, som them härtill förr ofvantill anförde respect är vederfarin. Vij
påminne oss väl then consideration, som d’Avaux och Servien hafva hafft
och oss fördt tillsammans, nembligen att thet inthet kunde skada, att
Käijsaren hade några regulos uth medh sigh. Men när vij läggia theras eena
argument emot the andra, som the furstlige theremot bära på vichten,
considererandes derhoos, att vij medh thetsamma, att the churfurstlige få
titelen, disgustera alla furstlige och consequenter stääderne, som hålla sigh
intill the furstlige och spänna under handen emot at the churfurstlige inthet
må altför mycket växa och theremot at vij medh defererandet af sådan ähra
och heder inthet vinna the churfurstlige, uthan the tillskrifvat antingen
Käijsaren eller och, som troligast är, att the hafva iure och medh poch
erhållit slicht och blifva in effectu chronorne motspännige, så tychte vij,
at sådanna skääl inthet kunna förachtas, uthan böra komma i consideration.
Her residenten ville thet granneligen och medh flijt ställa legationi Gallicae
före hörandess dess sentiment.
Thet 3. är nu deputationsdagen, hvilken the käijserlige, som sagt är, på
allehanda sätt sökia at maintenera. Och ehuruväl vij altidh hafva varit och
ännu äre försäkrade om legationis Gallicae gode intention, så hafver thet
lijkväl än mera fäst oss uthi samma gode opinion om henne, sedan vij i
thesse dagar hafva förstått af Löben, hvadh duc de Longueville skall hafva
svarat honom, nämbligen att de ville stå medh oss för een man.
Våre rationes at jämte medh ständerne förstöta deputationsdagen hafver her
residenten här tillförende på åtskillige gånger hördt och in scriptis bekommit.
Therme gången beröre vij dem allenast in transcursu och 1. att de käijserlige
och alla de som medh dem hålla inthet kunna medh rätt och effter rijkz-
constitutioner draga ius belli et pacis till den conventen, uthan at thensamma
är medh skääl och grundh förlagt af ständerne och bevist, at thet ius hörer
alla ständerne till, som her residenten än bättre thet argumentet kan hämpta
uthur härhoos fogade under litera D doctor Fritzens betänkiande, then han
vidh thetta tillfället kan legationi Gallicae omständeligen repraesentera. Till
thet 2. så ville the käijserlige medh thetta tillbodet, som the Cölnskes och
Bäyerskes svar till Löben ofvantill berördt medhgifver, traversera then 5.
punchten i vår och 7. i the Fransöska propositionerne, theruthi vij förde, att
ius pacis skall vara liberum et integrum, i thet att the sökia at speela oss thet
uthur handen och praeliminariter gå oss itt råå af, att the må in tractatu hafva
desto lättare att kunna skiuta derhän och säija, att vij hafva reda in effectu
begifvit oss thetta lämnandes ius pacis thet churfurstlige collegio allena.
3. Om inthet annat vore och vij inthet kunde penetrera grunden af Keijsarens
opiniastrité att behålla deputationsdagen, så måtte thet studium och åhåga,
som hanss ministri hafva att blifva vidh den formen, vara oss suspect, och
vij sökia alla medell att derföre drifvan tillbaka. 4. Män nu är icke allenast
för ögonen, hvadh flijt the använda att mainteneran, uthan vij veta förut och
hafva händer emillan, at den modus är heel skadelig för chronorne, i det at
Käijsaren går altidh igenom per maiora och skall altså under ständernes
nampn, men lijkväl genom sine pensionarier contrequarrera de andra non
deputatos och drifva cronornes intentioner tillbaka; hvarföre ville vij oss
försee till den Fransöske ambassadan, att then, ther thet skulle härutinnan
blifva anmodat af the churfurstlige, inthet falla dem bij, men fast meera, at
dhe för thet almäne interesset skuldh stå för en man och hiälpa ständerne
till thet som de äro berättade till. Skulle nu så vara, så länge the tija och
inthet röra derom, kan vara bäst, at her residenten giör detsamme, att de
Fransöske veta af Lengriche slutet och derföre hålla med det, at deputa-
tionsdagen vill dragas dit till Munster. Kan her residenten säija som af sigh
sielf, at han håller före thet voro itt artificium Austriacum 1. att separera de
evangeliske ifrån oss, 2. att belasta legationem Gallica mdermedh, väl veetan-
des , at legatio Gallica inthet kan dee som vij här hantera evangelicos, uthan
måste billigt skrij för deras umgänge, eviterandes andre respecter dermedh;
3. måtte och vara, at de see föruth, at vij inthet skulle vara dermedh väl
tillfridz, uthan effter dheras önskan råka i missförståndh medh Frank-
rijket , i det den ena ville draga undan then andra och slitass om ähran.
Emädan vij nu hafve en scopum och hafva vederparten till trotz alt härtill
agerat d’un commun concert, så vore inthet gott, att the medh itt sådant
streek skulle synnes något kunna vinna. Om så vore, att Lengriche slutet
skulle häruthi, hvadh translationem conventus till Munster angår, vinna sin
fortgångh, kunde de lätteligen af sigh sielfva döma, hvadh oss stode till att
giöra. Öfver thetta ville her residenten conferera medh den Fransöske am-
bassaden och förnimma des sentiment …