Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
307. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 März 14/24 Pr.: Stockholm 1645 April 25/Mai 5
307
Konz.: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 2 ], 353–354’
Besuch der kaiserlichen Gesandten: Meinungsverschiedenheiten über den Begriff der
Adhaerentes. – Mitteilung an dieselben durch Dr. Böger. Hinweis auf mehrere
Memoriale reichsständischer Gesandter. Schwedischer Sieg in Böhmen.
Kaiserliche Gesandte machten am 10./20. März ihre Gegenvisite auf unseren Besuch.
Uthi conferencen sökte the näst curialier med åtskillige skäll och motiver
at poussera oss till at skrida till hufvudhpropositionen och sålunda närmare
materiam tractandorum, låtandes på theras sijda märkia een stoor begärelsse
till friden och theras ijfver at cooperera thertill.
Vij remonstrerade them, at skulden inthet häftade hoos oss, thet vij inthet
kunde komma närmare till värket, förandes them till sinnes, hvadh thenne
tijden bortåt vore emellan them och oss passerat, eenkannerligh med theras
olijka interpretation öfver praeliminarconventionen och thet ordet adhae-
rentes , therunder the inge andre ville förstå än the som vore allenast omed-
delbahre ståndh i rijket, ther the doch viste sigh påminna, at samma ord
adhaerentes sågo såväll på mediatos som immediatos status sampt andre
privat cavalieri, som hafva fölgt Eder Kongl:e Maij:tt och Sveriges crono
uthi detta varande Tyska kriget; så länge the nu opiniastrerade och blefve
vidh thenne interpretationen inthet villiandes i kraft af praeliminaraccordet
och Keijssarens generalleijgd förpassa them som vederborde, kunde vij
inthet gå vijdare, förän, hvadh allaredo een gångh var aftalt och sluthit,
blefve af them på Keijssarens sijdo efterkommit. The gode herrar tesmoig-
nerade fuller medh orden een stoor alfvar och begärelsse till at fortsättia
tractaten. Men uthi sielfva värket spärrade the med slijke inkast oss dörren
igen till närmare handell.
Dee blefve äntå vidh theras förra meeningh, at under adhaerentes inge an-
dre borde förståås än the som vore immediati status i rijket; Keijssaren
inthet kunna chur-, furste och ständerne till praejuditz och förfångh för-
passa någon mediatståndh till public conventer såssom thenne tractaten;
sigh mycket mindre på theras herres vägnar kunna thertill förstå; förslogo
för then skuldh omsijder såssom it medium, vij måtte något lijtet härmed
anstå, så länge the finge referera härom till hofvet och erkundiga sigh om
vijdare förklaringh och ordre i thenne saken. I medier tijdh kunde och the
chur-, furst- och öfrige ständers deputerade ankomma, tå the och finge be-
tiena sigh theras inrådh och gottfinnande häruthinnan och icke desto min-
dre så länge fara fort med propositionen.
Vij invände theremot, at vij inthet kunde gå ifrå hvadh een gång vore för-
medelss praeliminarsluthet förafskedat, nembl:en at alle tam status quam
non status, som vore icke allenast Eders Kongl:e Maij:tts foederati, uthan
och adhaerenter måtte frije och obehindrade hijt ad loca tractatuum af them
förpassas at här, så gott the kunne, taga sitt interesse i acht. Förän thet
skedde, kunde vij inthet inlåta oss med them i någon vijdare tractat; doch
togo vij theras förslagh op till vijdare betänckiande, thet vij efter någre
dagar ville them vetta låta. Thermed skildes vij för then gången åth.
Hinweis auf Beilagen 1 u. 2, die am 12./22. März angekommen sind.
I dagh sände vij denne stadz syndicum Dr. Boyert till the keijss:e med vår
förklaring öfver ofvanbem:e theras förslagh låtandes them säija, det vij
1. inthet kunde eller vore sinnade at cedera thet ringaste af thet som vore i
Hamburg sluthet; mycket mindre 2. at underkasta thet chur-, furst- och
ständernes censur görandes thermedh, hvadh som allaredo vore afhandlat,
gott funnit och bekräfftigat, disputerligit; och för then skuldh, ther the
bestodo thervidh och ville änteligen retractera och restringera praeliminar-
sluthet för oss, hade man lijtet hopp at göra sigh om vijdare handell. Vij vore
icke desto mindre sinnade at eenthera dagen förfoga oss till Munster, at
med våre allierade ibland annat öfverläggia denne saken.
The keijss:e hafva therpå gifvit honom, syndico, till svar, thet the inthet
kunde theras herre oådtspordt gå ifrå sin förra meeningh ställandes till vårt
behagh at pläga häruthinnan våre allierades gottfinnande, allenast ville the
än yterligare oss recommenderat hafva, det vij med det förderligaste ville
förmedelss vår proposition gifva värket een önskeligh begynnelsse, efter-
som the på theras sijda inthet ville underlåta at conferera thertill, hvadh the
kunde och förmåtte.
Vij äre nu derföre till värka at affatta vår proposition, doch, som vij tänckia,
först in generalibus terminis. Förän vij lickväll thet göra, ämna vij antingen
bägge eller eenthera i nästkommande vecku förfoga oss till Munster at ther-
öfver communicera med the Frantzöske ambassadeurerne, eftersom vij thet
föruth hafva stält i theras skön, som … num. 3 med meera uthvijsar.
I desse dagar hafver den Hessiske abgesandten Schäffer på Lampadii under-
drifvande inlefvererat oss it skrifteligit opsatt af thet som the förmeena skola
vara at på samptlige ständernes vägnar taga i acht här vidh tractaten, som
af num. 4 med meera är at see. Den Mecklenburgiske Dr. Keysser hafver
och på sin herres vägnar oss öfvergifvit itt memorial, thes copia är under
num. 5, angående the ämbter i Mecklenburg, som kongen i Danmark skole
vara förhypoticerade och hafva någon praetension på, af oss begärandes,
vij ville thenne saken recommendera till Eder Kongl:e Maij:tts commissa-
rier vidh the Danska tractaten. Vij ställe för then skuldh till Eders Kongl:e
Maij:tts allernådigste behagh at deferera Hans Furstlige Nåde häruthinnan.
Jagh, Johan Oxenstierna, hafver elliest therom skrifvit till min fader, som
han fuller med meera varder Eder Kongl:e Maij:tt ifrå sin ohrt i under-
dånigheet berättandes .
Hvadh vij här hafva för tijender om then härlige victorien, som Gudh haf-
ver täckts förlähna Eders Kongl:e Maij:tts hufvudharmee moot then keijs-
s:e emellan Tabor och Budweis i Behmen, thet föllier härhoos med flere
andre aviser under num. 6. Gudh vari derföre evigh ährat och prijsat och
förlähne sin yterligare vällsignelsse så till feldtmarskalkens, h:r Torstensons,
vijdare desseiner som Eder Kongl:e Maij:tts andre armeer till landh och
vatn. Particularia om bem:e träffande vänta vij stundeligen …
PS.: Hvadh then Frankfurtiske abgesandten ungefär på thet slaget som
Schäffer hafver oss inlefvererat, det finnes under num. 7.
1: 355–355 [Nr. 305] Rosenhane an Joh. Oxenstierna. Münster 1645 März 11/21
2: 357–351’ d’Avaux u. Servien an Joh. Oxenstierna u. Salvius Münster 1645 März 6/16
4: 359–361’ Unvorgreifliche puncten, so der proposition mit einzurücken.
5: 362–362’ Memorial [ Undatierter Auszug ] vgl. F. Dickmann S. 542