Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
235. Joh. Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1644 Oktober 15/25 Pr.: Münster 1644 Oktober 17/27
235
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie als Beilage 2 der Nr. 239
Verhandlungen mit kaiserlichen Gesandten über Vollmachten durch Dr. Böger.
Anweisungen zu Verhandlungen mit den französischen Gesandten darüber.
Thet föl oss för knapt at skrifva med ordinarie posten i går, efter the
keijss:e then 12./22., 13./23., och 14./24. som var i går, hafva latit oss
och vij them beskicka och till inthet vist kunnat komma för än i aftonsse
seent. I näst förgången lögerdags kom på theras, the keijss:es, vägnar
syndicus här i staden, Dr. Boyert, till oss berättandes, at the kaijss:e
vore tillfridz och gillade then formen af fullmachten, som i Hamburg
emellan greef Curtz och mig, Salvium, är vorden genomsedder och seder-
meera af then keijss:e secretario Dr. Söldner recognoscerat. Emedan nu
fullmachterne vore här oss emellan uthväxlade och the Frantzöske i Munster
tergiversera och villia inthet fram, så begärte the keijss:e, det vij måtte
poussera och förmå legatos Gallicos at taga emot thetta i Hamburg genom-
sedde och i the keiss:es här och Munster sampt på vår fullmacht be-
fundne formular. Efter the då inthet uthryckeligen, uthan allenast imp-
licite syntes gilla vår fullmacht, blef thet svarat, det här var ingen commu-
tation , uthan allena een inspection af fullmachterne föregången. Vij hade
nu efter inspectionen begärat theras, the keijss:es, sentiment öfver vår
fullmacht och fåt till svar, först at the hade henne communicerat med sine
colleger i Munster och andre gången, at copian var sänder åt Wien med
begäran, at vij måtte hafva fördrag i 3 veekur. Nu efter 4 veekurs förlopp
sända the oss itt dubiust svar, så at vij theraf inthet än kunna fatta theras
meening om vår plenipotentz, then the hafva haft händer emellan; ville the
gode herrar optäckia oss sin meening något klarare och skrijda närmare till
värket, skulle the förnimma, at vij efter sakernes art och beskaffenheet ville
oss them beqväma.
Syndicus kom then 13./23. hujus igen med svar och öpnade tå omsijder
theras meening cathegorice, nembl:en 1. at the inthet hade emot vår full-
macht , uthan höllo henne för god och gyldig; 2. såframpt vij så ville, vore
the resolverade at låta commutationen skee samma dagen klockan 3 efter
middagen i syndici huus.
Thet bleef honom då svarat, det vij quoad substantialia inthet hade emot
theras procuratorio, uthan fördenskuldh kunde väll göra lijka med them och
komma till actum commutationis på föreslagne rum och tijma. Men efter
tvenne ting än syntes theri feela, såssom först at Kongl:e Maij:tt inthet
får theri praedicatum potentissimae, 2. the keijss:e sielfve kallas inthet
annat än commissarii och plenipotentiarii, hafva vij inthet kunnat under-
låta at påminna therom förmodandes, 1. at emedan Kongl:e Maij:t af alle
souverainer får titulum potentissimae, Keijssaren inthet skall thet vägra.
2. Var fuller plenipotentiarii titulus godh nog, doch emedan alle privati
kunne sådane constituera, vore thet icke allenast hederligare, uthan skulle
lända både till at authorizera thenne tractaten desto mehr sampt thermed
månge villevallor i competentz, congresser, skrifvandet och annat kunna
förkommas, om the keijss:e hade qualiteten af keijss:e legater.
Syndicus tog thet ad referendum och kom efter een stund igen med thet
svarat, at the keijss:e hade förmodat, at theras fullmacht inthet mindre
än vår skulle vara passabel. Men efter vij theri något movera, måste the
thet ställa till sin ohrt och vänta, hvadh uthslag thet får med fullmachterne
i Munster.
I går läte vij förmedelss samme syndicum säija them, det vij, på thet alt
hinder må röijas uhr vägen, ville på visse conditioner och reservater känna
theras fullmacht vara godh hållandes henne pro commutata och efter
någre dagars förlopp komma till realem commutationem. Reservata vore
thesse, nembl:en 1. at, ther Keijssaren gåfvo i thenne acten Frankrijke
eller någon annan titululm potentissimi, skulle the vara förbundne at
skaffa Kongl:e Maij:tt thensamma, 2. om plenipotentiarii i Munster
föreenade sig och funne för gott, at the på alla sijdor skulle kallas legater
och the keijss:e thersammestädes finge thet praedicatum, thesse tå skole vara
obligerade at skaffa sig samma titell och qualitet. The läte oss i går svara 1.
till titulum potentissimae, at Keijssaren gifver ingen kong i Europa then-
samma , eij heller hafver Kongl:e Maij:tt fåt honom i salvisconductibus
eller i någon annan act tillförende och kunde förthenskuldh nu inthet prae-
tenderas therpå; vore så, at någon annan finge thensamme aff Keijssaren,
skulle thet tagas i acht. Hvadh 2. legati nampn anlangande stodo thet till
tijden, hvad the i Munster giorde. Skulle the ther eena sig therom och the
keijss:e blifva kallade legater, hoppades the, at theras herre, Käijssaren,
inthet skulle hålla them deterioris et inferioris conditionis, uthan gifva
themsamma qualitet, efter som the, om så skulle skee i Munster, ville därhän
bringat. Blefve altså med oss eense i thesse reservatis.
Vij togo therföre på oss at poussera Gallicos plenipotentiarios, så gott som
vij kunde, at skrijda till värket och, om skee kunde, at taga emot thet
formularet, som oss emellan är gillat. Vij hafve med thenne lägenheeten
svarat the Frantzöske på theras förre breef till oss, såssom vårt här hoos-
fogat à cachet volant med meera uthvijsar . Härpå kan nu h:r residenten
sökia hoos them, om så skee kan, både tillijka audience och efter bref-
vets öfverlefvererande göra them een kort recité, hvadh här i thesse dagar
öfver fullmachten är passerat, |:doch:| så och på thet sättet, at han 1. |:helt
och hollit går förbij:|, att |:the keijserlige:| hafva |:begärat:|, vij måtte
förmå them at |:taga emot conceptet af vår fulmacht:| rörandes |:allenast:|
at theras, the keijss:es, anhållande hafver varit, at vij velle poussera
Gallicos till ändskap med fullmachternes justering. 2. När h:r residenten
kommer så vijda, at han får mäla om på hvadh conditioner vij velle taga
emot theras fullmacht, kan h:r residenten |:låtas, lijkasom:| hade |:han
förgätit:|, mentionera om reservatis och våre förbehåldh. |:Men ther:| the
fråga therefter om vij simpliciter hafve accepterat then keijss:e full-
machten , |:kan:| h:r redsienten ställa sig, |:som hade han af glömska
thet utelåtit, och |:då:| säija, at vij hafva fuller något rördt om titulo poten-
tissimae och legatechargen. Men efter thet inthet är någon substantial ting
och the legati Gallici hafva i discurserne med h:r residenten, som hijtöfver
äre skrifne, tyckt, at titulus potentissimae inthet väll skulle nåås, eij heller
mycket vara om antingen the kallas legati eller plenipotentiarii, så hafva
vij låtit thet så passera, gillat fullmachten och tagit henne allaredo quasi
pro commutata an. Och ehuruväll Kongl:e Maij:tt känner theras, the
keijss:es, fullmacht vara godh och vij therföre hade kunnat strax på
thetta, the keijss:es anbudh gå till uthväxlingen, hafve vij lickväll, haf-
vandes vårt regard icke allenast på alliancen, att alt må gå d’un commun
concert och tillijka, uthan och therpå at h:r Servient var här och commu-
nicerade oss, huru vijda the på then tijden ther vore komne och togo
vårt sentiment öfver theras vijdare förehafvande, hållit inne thermed och
opskuttit commutationen på någre dagar att i medier tijdh få bringa till
theras öron och vettenskap, hvadh här är passerat. Att nu värket och trac-
taten må på både sijdor vinna sin begynnelsse och vederparten betagas
tillfälle att vältra skulden af opskofvet på någonthera af oss, så tycker oss
vara thet bästa och beqvämaste expedientet, om the Frantzöske ville taga
emot modellen af fullmachten, som emellan oss och the keijsserlige är ge-
nähm hållan, gifvandes thermed thesse disputer om procuratoriis een ända.
Thetta conceptet hålles här af två parthier gyldigt och thet tridie göra the
keijss:e i Munster. Ville nu legati Gallici accepterat med, så är alt thermed
ophäfvit.
Thet kan vara gott, att d’Avaux fordrar sine saker tilbaker ifrå Harkotten.
Then causa, som tillförende hafver legat i vägen, at vij inthet med säkerheet
hafva kunnat drista oss tijt, cesserar inthet aldeles än, så länge administrator
Bremensis och stiftet äre med oss i missförståndh. Förslaget, som han gör,
att vij måtte reciprocera visiterne häremellan, synes vara gott nog. Ville
h:r d’Avaux såssom frijare göra begynnelsse therpå och komma hijt, hop-
pas man, at, efter ständerne i Bremen mumbla om accomodation med oss,
jag, Johann Oxenstierna, skall frambättre kunna med säkerheet göra honom
therpå een visite. H:r residenten kan thet förebringa och märkia så i thetta
som annat theras svar.
Hvadh vij skrifva om Portugiesen, skeer till at få theras skrifftelige svar, thet
vij kunna vijsa h:r Botelho. H:r residenten ville poussera them till svar …