Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
47. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Minden 1643 Oktober 16/26 Pr.: Stockholm 1643 November 3/13
47
Anreise. Verhältnis zu Frankreich. Einladung an verbündete Reichsstände. Neu-
tralitätsansuchen Pfalz-Neuburgs.
Auf Nr. 40. Så mycket anreesandet belangar, hafve vij förnämbligast af
dee orsaker och motiver Eder Kongl:e Maij:tt allernådigst införer oss här
intill dato oppehållit, tycke och fuller icke cum spe inchoationis tractatus
eller någon synnerligh effect oss kunna till Ossnabrugge begifva, förän dee
Frantzöske sigh i Munster inställa, efftersom vij härtill skääl och rationes i
våre förre underdånige skrifvelsser hafve med meera andragit och vij för-
nimma dem Eder Kongl:e Maij:tts allernådigste gottfinnande vara con-
form . Men så måste vij detta i underdånigheet härhoos lickväll påminna,
oss oförgripeligen synas anreesan till Ossnabrügge af oss väll kunna an-
ställas uthan någon prostitution eller Eder Kongl:e Maij:tts högheets prae-
iuditio eller och Frankrijkes jalousie och offense. Ty först, vij numeere icke
föruth komma, uthan långt effter varandes och hafvandes nu een rum tijd
varit i Ossnabrygge så mediatoris som vederparthens dee keijserskes legati
och på oss väntat, sedan äre vij och sidermeera af förbem:te mediatoris le-
gatis certificerade om dee keijserskes, som i Ossnabrugge äro, plenipotentz
till tractera, med invitation at komma. Och därmed declinera skulden till
drögzmålet, som elliest Eder Kongl:e Maij:tt och cronan kunde påläggias,
där vij ännu uthe blifva, som fuller tyckes något efftertänckiande kunde
hafva. Elliest sielfve motiverne till anreesan tyckes thesse vara: 1. at dee
Tyske ständerne desto meer måge pousseras till beskickningen, efftersom
ingen tvifvell är, at dee igenom vår ankompst till Ossnabrugge skole myc-
ket animeras och kan skee distraheras Eder Kongl:e Maij:tt och des in-
tention till godo och avantage; 2. mediator och andre illvillige och elake
Eders Kongl:e Maij:tts actioners och procederes uthtydare på een och
annan ort skulle derigenom mycken ansa calumniandi och maledicta sua
effutiendi förtagas, i synnerheet skulle soldatescan och trefligen exciteras
uthi theras valide actioner, som hon nu förer, der det komma at tala allenast
om recompensen och dess contentement; 3. synes Eder Kongl:e Maij:tt
kunna eludera Frankrijke i sin opinion om den suivance det sigh inbillar at
hafva af Eder Kongl:e Maij:tt uthi sine actioner varandes thet försäkrat,
at ther vij oss effter Frantzosernes reesa rätta skole, at dee sigh fult och
fast imaginera een suivance af oss uthi alt, och at vij allenast dem och, hvadh
dee göra, respectera måste; hvilket tyckes dem meera uthi theras sinne ani-
mera till protractionem och förhalan, än at man något dermed skulle
vinna. Så kommer och för det 4 de , at ehuru det aflöper, såssom alea belli är
anceps och exitus dubius, illa eller väll, så kan man på alla fall beqvämast
vara i Ossnabrugge. Ty går alle saker med armeen väll, så hafver man det
på tilbörgligit sätt at mesnagera. Går thet annars, så kunne vij ändå thet i
acht taga, som tijden vidh handen gifva kan. Skulle, det Gud förbiude,
något olyckligit streek Eder Kongl:e Maij:tts hufvudharmee tillstöta,
förän vij vore i Ossnabrugge, så see vij oss icke uthan Eder Kongl:e Maij:tts
och cronans disreputation sedan kunne anreesa, ty det då strax pro signo
remissi animi optagas och tydas skulle, i staden at man det icke hade at
apprehendera, där vij man in loco till hopa vore. 5. Skulle det och gifva oss
bättre liuss i saken och effterrättelsse om humeurerne och hvadh för in-
clinationer hoos een och annan måtte vara, hvilket icke ringa kunde fram-
deeles till pass komma. 6. Der vij och än till Ossnabrugge komma och oss
in loco funne, kan ändå fuller med sielfve tractatens reale begynnelsse an-
ståås , till dess dee Frantzöske plenipotentiarii kunne ankomma på behöri-
ge ort, dee och så mycket meer therigenom skulle thertill beveekas. Detta
är så elliest korteligen rationes och motiver till vår anreesa, så at, om vij för
dem thensamma anstälte, förmeena vij inthet göra Eders Kongl:e Maij:tts
intention eller allernådigste befallning emoot, uthan det som till dess be-
fordring lända kan. Doch varde vij oss ännu skickandes, som vij see, at
tijden och tillfällen oss vid handen gifva …
Hinweis auf Beilagen A und B. I morgon reeser jag, vill Gud, till Nienborg och
blifver kan skee på een 8 dagar uthe. Hvad i medier tijdh kan förefalla, får
man förnimma och sigh effterrätta. Vij låthe nu elliest tryckia leigderne at
skicka effter praeliminar sluthet till dee interesserade och foedererade,
varde och dem jempte leigdernes öfverskickningh till tractaten coniunctim
inviterandes. Hvadh neutraliteten vidkommer, skole vij oss rätta effter
Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste villie och skole afdisputera, hvadh
sigh göra låter. Ähr och något af högre consideration, som vij antingen
måste sökia at vinna tijdh uthi, eller och vij af oss sielfve icke kunne deter-
minera , hoppas i underdånigheet vij Eder Kongl:e Maij:tt allernådigst icke
till misshag tagandes varden, at vij det på een rapport komma låtha. Vij
hafve nu af någon neutralitetz sökiande föga sedan hört. Men så vill be-
rättas , at Pfaltz-Nienburg[!] är begripen at affärda till den ända een hijt.
Tiden måste gifvat. Berichte über die Kriegsereignisse folgen in einem besonderen
Brief Joh. Oxenstiernas.