Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
49. Johan Oxenstierna an Salvius Osnabrück 1646 November 18/28
–/ 49/–
Osnabrück 1646 November 18/28
Ausfertigung: Salvius Slg. vol. 11, E 5263, Nr. 132 = Druckvorlage. Kopie: DG, A I 1,
Legat. [ 5] fol. 948–950’ = Beilage C zu Nr. 55. Konzept: J. Ox. Slg. A: II, E 923.
Kommunikation mit Salvius. Problem des locus tractandi. Modus agendi. Pommern, Diskussion
der Vorschläge der pommerschen Stände. Ständegravamina. Visite Groularts.
I aftons hade jag ärnat låtha afgå medh een expresse bodh detta mit hoos-
fölljande breef till h:r ambassadeuren, men så tyckte mig änteligen bäst at
inhålla dermedh till nu, sedan posten ifrå Munster är ankommen. Ehuruväll
nu ifrå h:r ambassadeuren inthet breef var till migh, uthan allenast itt ifrå
h:r residenten Rosenhanen [ Nr. 48], så hafver jag lickväll hållit för rådeligit
icke allenast för:te mit breef at låtha afgå, uthan och detta här hoosfoga,
på thet h:r ambassadeuren desto bättre min meeningh måtte intaga och
begripa, stellandes alt till hans vijdare eftertänkiande.
Först, quantum ad locum agendi, håller jagh för min persson heederligare,
bättre och reputerligare för Kongl:e Maij:tt vår allernådigste drottningh,
Sveriges chrona och oss at vij här in loco våre saker medh them keijsl:e
negotiera ähn i Munster. Härtill beveeker migh exemplum Gallorum, som
efter praeliminarsluthet res suas egerunt et agunt Monasterii; vij ähre elljest
och genom praeliminarslutet därtill bundne, när som thet rätt beskadas, ty
therföre är ju tractaten på två ohrter lagd och icke till een. Att man nu för
Trautmanssdorfz skuldh härifrå skulle sigh låtha draga till Munster och
altså dermed prostituera sigh, kan jag i min fantasie mig inthet till förstå,
uthan håller så före, kan han, Trautmanssdorf, inthet komma hijt öfver för
sin opassligheet skuldh, så kunna vij här optäckia dem keijsl:e vår meeningh
och hvad vij coniunctim finna för gott at göra och säija. Kunne the inthet
strax pure et simpliciter förklara sig till vårt nöije, så kunne de rapporterat
som dee bäst finnat, hvilket jag fastmehra e dignitate regiae maiestatis håller
vara, ähn at vij anteen både eller eenthera skulle liggia i Munster och vänta
på grefvens Trautmanssdorfz behagelige resolution.
Den duble tractaten duc de Longueville oss tillråder, nembl:n at jagh här
med dem Brandenburgiske och h:r ambassadeuren ther medh Trautmanss-
dorf skulle tractera, kan vara väll meenter, men finner lickväll honom icke
lända Kongl:e Maij:tt och chronon till synnerligh heeder. Legatio Suecica
tractet res suas Osnabruggis et Gallica suas Monasterii. Hvadh öfrigit är
kunna och böra residenterna förrätta. Et hoc pro 1:mo.
2:do, hvadh modum agendi vidkommer, tycker mig tryggast att vij hålla
oss till vår instruction och dee ordres vij sidermehra hafva fåt af Kongl:e
Maij:tt, hvilka oss allestädes inculcera och förehålla att vij skole för all ting
sökia att H:es Kongl:e Maij:tts och chronans particularsaker, som är dess
satisfaction och soldatescans contentement, måtte förblifva richtigt ähn
statuum eller de andres interesserades och att vij af deras första postulatis
inthet måtte remittera förän vij i förb:te chronans saker hade gjordt klart.
Nu finnes ju ögonskeenligit at genom vår eller andres subsistence i Munster
vij gifva statibus anlass at göra theras saker richtig, där doch våre inthet
kunna göras klara, fastän man sade altihoop och lade sjelfva instructionen
fram för dem. Jagh ställer billigt till h:r ambassadeuren betänkiande om
han finner tilldrägeligit at säija Trautmanssdorf ultima och om han håller
före at vij dermed kunna vinna freden, ty där han skulle dät så hålla före
och thet så fölgde in effectu vore illa och oförsvarligen af mig gjordt at af
caprice eller opiniastrite råda derifrå. Men min meeningh at säija, så håller
jagh derföre och är fult och fast uthi den opinion at vij medh den förklaringh
och dee conditionibus vij vår satisfaction i fodra inthet uthkomma eller
freden nåå, fastän vij och cederade Stettin och sade pure uth alt det vij in
mandatis hafva; ty först troor jag inthet att churfursten gifver oss spem
simultaneae investiturae, sedan synes och fuller at han inthet skall contentera
sig medh blotta Halberstadt för Förpommeren. Att han och skall afstå
Wollin troor jagh nepligh, så at mig tycker på alla omstendigheeter att vij
his conditionibus inthet nå hans consens. Härpå måtte migh svaras: Ja, vill
icke churfursten härtill gifva sin consens, så ähr bäst at behålla heela Pom-
meren uthan consens, därsom keijssaren vil blifva oss guarand sampt status
imperii, ja Frankrijke medh. Härpå vill jagh thetta regerera: Jagh håller före
vara tutissimum at taga mindre med consens ähn mycket uthan, med mindre
man och därhoos resolverar till at maintenerat propriis viribus. Hvar och
een söker gärna att hafva een tingh uthan klander och lagligit upåtaal, om
dät skee kan, och dät är icke allenast tryggast, uthan och christeligit och
för världen lämpeligit. Tröste Gudh för guaranter the så rundt nu lofva;
tempus dabit huru dee dät hållandes var [da], när thet kommer till illhäll-
ningen, eftersom man ju dageligen dagz exempel för ögonen hafver huru
status imperii stå hvarandra bij. Keijssaren skall vara den som underhanden
skall äggia churfursten, hvar icke denna, doch hans successores, at uthi
beqväm tijdh grijpa oss an, och då lärer fuller hoos honom heeta, när vij
honom guarante sökia, non sum domi. Detta alt bringar mig till at firme-
ment troo bäst vara att behålla mindre med consens ähn mehra uthan.
Sedan så håller jag som förbe:t är inthet förre at vij nostris conditionibus,
som vij in mandatis hafva, erhålla churfurstens consens, och så per conse-
quens eij eller freden, när vij och säija ultima. Att nu inthet nå freden och
lickväll hjelpa the andre uthur sine trätor, löper icke allenast emot Kongl:e
Maij:tts ordres, uthan är oss sjelf högt praejudicerligit. Och concluderar
jag altså detta de modo agendi att vij inthet borde göra ständernes saker
richtige förän vij sjelfve äre med våre färdige, men om dät icke genom h.
ambassadeurens commoration i Munster skeer, ställes till tijden och hans
försichtige conduicte. Skeer deruthinnan något som man i dagh eller morgon
kan hafva at säija på hemma, så vill jag härmed hafva migh äntskyllat och
at jag deruthinnan inthet hafver kunnat ändra h:r ambassadeurens mee-
ningh.
3) Hvadh elljest sjelve satisfactionen vidkommer, håller jag före att vij skulle
väll och med godh lämpa komma därtill och alt nåå till Kongl:e Maij:tts
nöije och contentement sampt fädernesslandssens säkerheet, där vij icke
sjelva något förlopa eller praecipitera oss. Härom hade jag nu nödvändigt
at conferera och tala medh h:r ambassadeuren, ty dät låter sigh icke alt så
skrifva eller i pennan fatta. Doch vill jag korteligen min mentem uthsäija.
Som förb:t〈e〉är, håller jag förre at vij inthet nå på dee conditioner vij i
händer hafva consensum electoris, hvilken jag lickväll för min persson
skattar aldeles necessarium för säker och oturberat possession skuldh. Gifver
han nu inthet sin consens, så är ganska betänckeligit at tagat an uthan
consens för ofvanberörde skääl skuldh. Men jagh skulle hålla före at man
något temperament skulle kunna finna uhr thet förslaget dee Pommerske
hafva migh här öfvergifvit
Gemeint ist wohl das Memorial der Gesandten der pommerschen Stände, das Johan Oxenstierna
am 15./25. November übergeben worden ist (vgl. [S. 73] , [77 Z. 13f] .).
hållas in integro till dess Kongl:e Maij:tt finge förklara sigh härpå, eftersom
jagh allaredo i måndagz copia däraf hafver öfversändt. Dät är lickväll icke
aldeles at förkasta, ty först håller jagh heelt raisonabelt och gott att emellan
Kongl:e Maij:tt och chronan och churfursten af Brandenburg hålles godh
vänskap; däd önska alle evangelici och är till säkerheet för vår staat helt
considerabelt. Sedan är med investitura simultanea och pacto successionis
på heela Pommeren, som dee tala om, såvidt at betänckia at det fuller låter
höra sig, at chronan finge aequipollens Förpommeren i realpossession och
spem på Pommeren in futurum. Regnum non moritur. Kunde altså med
tijden fåå både. På detta fallet stode at betänckia hvarest chronan skulle
begära eller sökia aequivalens. Därupå kan nu inthet annat komma i con-
sideration ähn Schlessien eller stiffterne Minden, Ossnabrugge, Hildessheim,
Halberstadt medh Ravenssberg och dee particlerne af Munster Kloppenburg
och Vechte. Dätta säger jagh stodo nu väll att betänckia. Jag troor att där
Kongl:e Maij:tt skulle aggreerat, skulle fuller evangelici status, Battavi
sampt Hanseatici något när finna sigh häruthi. Men Caesar, catholici och
fortassis Galli skulle inthet vara så lätte at disponera härtill, serdeles desse
om det kommer på stiffterne. Ehuru alt är, så tycker mig at thet vore bäst
at hålla rem in integro till dess Kongl:e Maij:tt måtte sig härpå kunna
förklara.
Till besluth på alt är min meeningh att kunde tractatus gravaminum op-
dragas till dess vij blifva richtige, hölle jag thet för dät bästa och tryggeste
för oss och förmeenar dät skall kunna skee genom h:r ambassadeurens
återkompst. Men blifver han ther qvar, så göra the sin saak richtigh, oss
till lijten fördeel och fromma, efter vij sjelva inthet blifva richtige.
Vill nu h:r ambassadeuren säija Gallis ultima, ja om Stetin sjelf, dät ställer
jagh uthi hans godtyckio. Vill han dät och låtha Trautmanssdorf vetta, dät
ställer jagh och därhän. Min meeningh elljest är att man behöllo något at
säija här, sedan vij hafva fåt talts vidh.
La Court Grouillard var rätt nu hoos migh. Jagh hafver honom och min
meeningh något när sagt, hvilket han hafver lofvat at villja rapportera till
plenipotentiarios Gallicos.