Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
14. Salvius an Johan Oxenstierna Münster 1647 Oktober 5/15
Münster 1647 Oktober 5/15
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II = Druckvorlage; Kopie: DG 10 fol. 666–667; Eingangsvermerk
Osnabrück 1647 Oktober 6/16 (Beilage A zu Nr. 24).
Angebliche Absicht Kurbayerns, das Gleichgewicht der Waffen und die bereits getroffenen Ver-
einbarungen aufrecht zu erhalten. Schwedischer Versuch, seine Satisfaktionen durch Zugeständ-
nisse an die evangelischen Stände zu sichern. Gefährliche diplomatische Machenschaften Kursach-
sens , Kurbrandenburgs und Braunschweig-Lüneburgs sowie kaiserliche Versuche, diese Häuser
und Dänemark auf die kaiserliche Seite zu ziehen. Französische Friedensbekundungen bei gleich-
zeitiger Bereitschaft, Turenne nach Deutschland zu schicken. Schlechte Subsidienzahlungen der
Franzosen. Frage eines Generalwaffenstillstandes angesichts der schwedischen Unterlegenheit.
Baden-Durlachische Frage. Schwere Probleme mit der hessischen Satisfaktion. Kaiserliche Un-
nachgiebigkeit in der Religionsfreiheit für die Erblande. Bestürzung unter den Gesandten über die
hohen Forderungen der Soldateska. Frage der Veröffentlichung des bayerischen Manifestes. Vor-
aussichtliche Wahl des Bischofs von Würzburg zum Kurfürsten von Mainz.
Eder Excellence skrifvelse
Vom 4./14. Oktober 1647 ( [ Nr. 11) ] .
Bayersche doctor Ernst är rätt, som thet skall vara. Ernestus skal idagh få et
och, om han migh besöker, skal jagh vidare medh skääl möta honom. Vol-
mar
Isaak Volmar, Freiherr von Rieden (1582–1662); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 1 Anm. 6 ] ; ebd. [ II C 3 S. 1 Anm. 4 ] ; Walther S. 9–10.
Alvise Contarini († 1653); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 8 Anm. 1 ] ; ebd. II C 3 S.
[ 22 Anm. 2 ] ; Walther S. 5–6.
Longueville, d’Avaux und Servien. – Henri d’Orléans, Duc de Longueville (1595–1663),
französischer Prinzipalgesandter in Münster; biographische Hinweise: APW [ II C 3 S. 2 Anm. 7 ] ; Walther S. 13. – Abel Servien, Marquis de Sablé et de Boisdauphin, Comte de la Roche
des Aubiers (1593–1659); biographische Hinweise: APW II C 2 S. 1 Anm. 3; ebd. II C 3 S.
34 Anm. 1; Walther S. 16–17; Enaux-Moret . – d’Avaux vgl. [ S. 9 Anm. 1 ] .
Johann Fromhold (1602–1653), kurbrandenburgischer Gesandter, später Kanzler des Fürsten-
tums Halberstadt; biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 93 Anm. 4 ] ; ebd. [ II C 3 S. 21 Anm. 2. ]
samfärdiga intention, holla balancen mellan vapnen och poussera friden och
at han hafver medh Keijsaren capitulerat, at instrumentum pacis skal blifva i
alla sina puncter, såsom thet är mellan oss och Trautmansdorf aftaalt . Hvadh
the öfrige strijdige differentierne vidhkommer, så synes migh af alla omstän-
der , at ther vij än en gång öfverlefrera them, såsom vij finna thet skäligest
kunne vara, och the då icke aldeles vele således accepteras, att man, sedan
säger caesareanis et protestantibus, at ther the vela bevillja ett raijsonabelt
quantum för militien, då vele vij ställa alla differentierne til protestantium
decision, så skal theropå vår fridh medh Kaijsaren kunne snart nogh slutes.
Hus Sachsen, hus Brandenburg och hus Brunswich och Lunenburg holla in
secreto tilsamman och skole thermedh mächtog väl vara tilfridz. The läre ful-
ler sedan således decidera puncterne, at ock Keijsaren medh the öfriga con-
tenterar sigh. Men om friden på thet vijset icke går för sigh ex culpa nostra, så
agiteras fahrliga consilia mellan desse husen och flere i Rijket, at göra pacem
internam och samsättia sigh alle moot chronorne, då vår och militiens con-
tentament lärer periclitera. Kaijsaren hafver en gesandter hoos Churbranden-
burg , hvilken skal hafve ett grefvebref för Burgsdorf, eius aulae seiano
Konrad Alexander Magnus von Burgsdorff, * 11. Dezember 1595, † 11. Febr. 1652 Berlin,
1623 Obrist eines Reiterregiments, 1641 Berater Kurfürst Friedrich Wilhelms von Branden-
burg , 1642 Kommandeur aller märkischen Festungen, Geheimer Rat, Oberkammerherr, 1652
aller Ämter enthoben ( ADB III S. 615ff.; Erdmansdörffer ; Taddey S. 178f.).
genom honom vinna churfürsten på sijn sijda. En gesanter skal ock vara i
Dreßden från Keijsaren, qui paria machinatur. Till hus Brunsvich och Lunen-
burg hafver han skrifvit och them upmuntrat emot chronan. The correspon-
dera ock medh Danmarck, i synnerheet at erchiebispen
Erzbischof von Bremen war Herzog Friedrich von Holstein, Prinz von Dänemark, später
König Friedrich III. von Dänemark (1609–1670); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 109 Anm. 5. ]
sigh pro recuperandis episcopatibus. Men lijkväl troor jagh nogot när, at om
vij procedera på ofvanbemälte slagh, thet vij skola således erholla friden. Ve-
netus sade migh för en tima sedan, at om vij icke göra fridh innan jul, då
reeser hvar til sitt, och blifver sedan heele saken satt på krijghet och ingen
ända theropå, uthan endera partens total undergång. Thet om mediatoribus
står i Bavari manifest, neekar han till.
Galli besökte migh alla tree i förgår. Igår var theres skrifvedagh. Nu, hora
secunda, kommer jagh till them. The sade sigh i förgår, omni modo vela faci-
litera friden, och dessemellan drifva på Turennes starcka ahnkompst och i
rättan tijdh drifva på vintersubsidiernes erläggiande. Guarnisonerna meente
the icke väl töras declarera sigh contra Bavarum ante Turenii adventum. Jagh
berömdete alt, men efter the hafve i denne heela campagnien förlåtet oss,
ännu icke betalt mehr än halfparten på förledne sommarsubsidier och föror-
sakat , at vij äre af Bayern bedragne, så begärte jagh ett subsidium extra ordi-
nem strachs och anticipationem hyberni. The lofvade, som igår, vela alt favo-
rabiliter referera. Idagh får jagh höra theres förslagh til facilitationem pacis
och hvadh the om augmento et anticipatione förmeena, och är rätt gott, at
Konglige Majestätz idagh ahnkomne bref af den 18. Septembris äfven på thet
slaget lyder.
Ett beder jagh, att Eders Grefflige Excellence täcktes hasteligen gifva migh
sitt sentiment öffver tillkänna, om icke ett generale armistitium på nogra ve-
kur skulle vara rådeligit. Venetus toucherade den quaestionen. Efter caesare-
ani och Bavari äre oss myket öffverlägne, syntes migh thet väl vara värdt at
betänckia, thessemellan ahnkomme vintern, som re ipsa stillade vapnen, och
synes friden innan nyåhret most slutas, eller ther blifvat sedan praeparatoria
gjorde till en ny campaigne et terribilius bellum.
Durlacensis menar sijn saak kunne accommoderas. Svårast blifver om den
Hessische. Doch märker jagh på Vultejo
Johan Vultejus (1605–1684); biographische Hinweise: APW [ II C 2 S. 70 Anm. 1 ] ; Walther
S. 69 mit genealog. Tafel.
nars kunne vara, så submitterar hon sigh fuller chronornes gottfinnande.
In summa, ther Galli lämpa sigh till moderata postulata, synes migh, at vij
kunne snart komma til slut.
Volmar vänter idagh bref af Keijsaren. Om religionen i Erflanden sade han
sigh ingen moderation hafva eller förvänta. Han vil komma til Oßnabrugge,
men än först handla medh the catholische ständerne. Låttes improbera Bavari
manifest. Hade ock thet sagt Ernesto. Dagen til sijn Oßnabruggiske reesa
kunde han icke vist ännu säija. Quod inter nos conclusum est, ville han main-
tinera .
Migh faller nu inthet mehra inn. Militiens stora postulatum hafve här gjort
them heelt desperatos om friden. Venetus råder oss, inthet hasta medh Bava-
rici manifesti publication, uthan först avancera saken til fridz, och då alt var
närmare arresterat, låtat uthgå, ne animi irritati pacem turbarent.
PS: Moguntinus elector putatur futurus qui nunc episcopus Herbipolensis
Venetus dixit ei pluralitatem suffragiorum favere.