Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
172. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 August 17/27
–/ 172 /–
Osnabrück 1646 August 17/27
Bemühen um Erlangung des Beneficium de non appellando für die schwedischen Länder in Deutsch-
land . Schwedisches Drängen auf Abhandlung der ständischen Gravamina. Zurückhaltung der
Franzosen gegenüber einem vorgeschlagenen Treffen mit den Schweden in Lengerich, vermutlich
wegen bevorstehenden Abschlusses mit dem Kaiser und Spanien. Schritte zur Aussöhnung von
Hessen-Kassel und Hessen-Darmstadt. Bedenkliches Schreiben des Kurfürsten von Sachsen an
einige Reichsfürsten.
Eders Kgl. Maj. nådigste breef af den 25. passato [ 25. Juli/4. August 1646 ]
kom den 11. huius [ 11./21. August 1646 ] hijt medh Hamburger posten.
Hvadh theri nådigst befalles om beneficio de non appellando, skall af oss
hörsamligen effterkommas och sökias, när vij komma till at gifva uth instru-
mentumet eller vij elliest råda i conference medh the keijserlige.
Vij hafva på een tijdh förnämligen väntat på tvenne tingh: 1. att the evan-
geliske ständerne måtte blifva färdige medh sitt svar och betänkiande öfver
the catholiskes sidste förslagh in puncto gravaminum; 2. att the Frantzöska
skulle antingen komma hijt eller mötha oss i Lengriken. Hvadh thet hafver
lijdit medh thet förre, är efterhanden berättat och medh sidste posten, at
deputati evangelicorum af then här och i Munster hade då näst tillförende
varit ihoop i Lengrichen. Den 14. huius [ 14./24. August 1646 ] hade the,
som här äre, een deputation, bestående af fem furstlige, två greflige och två
städiske först hoos the keijserlige och sedan samma dagen hoos oss, lefvere-
randes ifrå sigh sitt svar, sådant som copian under A thet uthvijsar, medh
anhängd böön och begäran, at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij, så häreffter
som härtill, ville taga oss evangeliske ständernes bästa an och handla theri
så gott som vij kunne. Hoos the keijserlige hade the fuller påmint och begä-
rat , the ville göra thet samma, men fått till svar, at the inthet hafva tagit an
then saken, som ville the immediate handla medh oss theröfver, uthan
allenast förståttet så, att the hoos them catholiske och vij hoos the evange-
liske , skulla göra påminnelsser och befordra värket. Hvilket såssom thet
löppo emot theras, the keyserliges, förre giorde contestationer och syntes
hafva något in recessu, altså höllo the an, att vij ville med desto mehra
alfvare fatta theras interesse, efftersom the, näst Gudh, hade sin bästa lijt till
Eders Kgl. Maj. assistentze och cooperation. Dagen thereffter hafver the
lefvererat samma förslagh åth them catholiske uthi the Maintziskes loge-
mente , ther the Österrijkiske och Wurtzburgiske hafva varit tillstädes. Evan-
gelici i Munster lära ther gifva the keijserlige och the Frantzöske hvar sitt
exemplar.
Hvadh anlangar congressen medh the Frantzöske, är thet svarat åth d’Avaux
på hans frågan, som bijladet i vårt sidste breef till Eders Kgl. Maj., dät vij
stälte i theras gottfinnande, om the ville mötha oss i Lengrichen eller komma
hijt alle tre, två eller eenthera, alt som thet them kunne bäst behaga och
falla. Hvadh Servien skrifver migh, Johan Oxenstierna, till och bland annat
mäler om alles trees öfverkompst, thet går härhoos under lit. B och mit
svar under lit. C. Vij kunna inthet vetta hvadh the håller tilbakar ifrå thet
eene eller andre. Residenten Rosenhanen synes indigitera i sine tvenne breef,
dess copian äre under lit. D, E. Och andre hållet och så före att, förän the
komma hijt, göra the ther sine saker richtige medh Keijssaren och Spanien.
Effter Eders Kgl. Maj. nådigste befallningh och then resolution som then
Hessiske-Casselske gessandten, han von Hoff, hafver erhållit, hafve vij här
sedan bägge partiernes, the Casselske och Darmstädtiske gessandter, äre i
sine principalers strijdige saker komne till oss, budit till at bringa the tvenne
husen till värligh förlijkningh. Ännu hafver thet inthet kunnat skee, uthan
controverteras de modo reconciliationis. The hafva tvenne i vahl och på
tahlet: 1. nembligen att saken måtte kunna slijtas genom aussträge, som
beståt i visse män, hvilka, effter arfförbundningen, må vällias uthur theras
landh och blifva lössgiorde ifrå then plicht och eedh som the äre sin landz-
herre medh förvant, så länge saken är bracht tillända; 2. att theras tvist
måtte skärskadas och förlijkas af the arfförbundne husen Sachssen och Bran-
denburg och 3., at chronornes och the keijserlige gessandterne, hafvandes
visse referenter sigh tillhanda, tracterade henne, som thet skeer medh then
Pfaltziske. The Darmstätiske villia blifva vidh arfförbundningen och the
meddell som theri äre fattade, at jämka och föreena slijke eller andre tvister,
när the emellan husen opväxa, och stå therföre på at man togo the tu husen
Sachssen och Brandenburg till mäklare. Skulle then Casselske hafva betän-
kiande medh Chursachssen, så säija the sin herre vara tillfridz, om landt-
grefvinnans Furstlige Nåde vällier någon annan af thet huset i churfurstens
ställe igen, jämväll at tractaten plägades här i Ossnabrugge eller Munster.
Eders Kgl. Maj. intervention låddes the inthet villia slå uth, men effter duc
de Longueville skall hafva sagt emot them keijserlige, att the ville hålla
medh landtgrefvinnans Furstlige Nåde och hennes sak, hon må vara rätt
eller orätt, så ville the inthet gärna thertill effter bägge chronorne begäras
till interponent, och Frankrijke tesmoignerer een partialitet. Then Hessen-
Casselske säger theremot: 1. at hans nådigste furstinna inthet kan hållas till
the modus reconciliationis, som äre beskrefne i arfförbundningen, efter
landtgref Jörans herrfader, han sielf och the af thet huset tvertemot then
förlijkning, som var skedh effter arffördragen, hafver sökt thet keijserlige
hofvet och thermedh ophäfvit thet samma. Theraf vore theras eenigheet
och thetta hüüs Hessen-Cassells gravamen kommit. Hvilket såssom thet
hafver bracht landtgrefvinnan af Hessen-Cassell i vapnen, at recuperera thet
som var medh våldh honom och hans huss ifråtagit. Altså drifva the med
macht, at samma gravamen må gå lijka medh the andra ständernes gravamina
inuthi universalförlijkningen, som skeer emellan oss och them keijserlige,
ståendes allenast therpå at vij och the keijserlige effter thet tridie sättet af
förlijkningzförslagen ville handla och tractera oss emellan. Thermed vore
at förmoda, thet saken skulle kunna få een ändskap, ty föruthan thet at the
andre modi som föreslåes, äre brutne och förkastade af the Darmstädiske
och een annan vägh uthvälder, så hålles the arfförbundne hussen nästan för
particulariske, och therföre fruchta the inthet mehra än at saken, fallandes
i theras händer, kommer på långebänken och till ingen ändskap. Hvadh duc
de Longueville hafver talt emot the keijsserlige, vore mehr at tesmoignera
then ijfver Frankrijke hafver att hielpa saken till richtigheet, än at han eller
hans colleger skulle vore så passionerade på landtgrefvinnans Furstlige
Nådes sijda. In summa: Schäffer står icke allenast på thetta förslaget, uthan
han håller och an, att vij och the Frantzöska ville sättia landtgreef Jöran een
tijdh före, innan hvilken han måtte sigh förklara. Om han inthet thess
förinnan uthlåther sigh, uthan saken blifver medh hans vållan oppehållen,
skulle han hotas och tillsäijas, at chronorne ville träda i partiet med landt-
grefvinnan och försvara Hennes Furstlige Nådes saak och rätt. Vij hafva
fuller tesmoignerat vår villfarigheet att låtha bruka oss på thet slaget, som
then Casselske föreslå, men inthet ännu kunne förstå thertill, att een slijk
termin skulle sättias och comminationen therhoos hängias. När the Frant-
zöska komma ihoop med oss, får man höra hvadh häri kan fattas för een
resolution. Om Eders Kgl. Maj. nådigste betänkiande kunde och komma
oss tillhanda, vore thet så mycket bättre.
Hvadh churfursten af Sachssen för een efftertänkeligh skrifvelsse hafver
låthit afgå till någre furstar här i rijket, thet vijsar bijlagen under lit. F.
Vij hafva inthet vist breef ifrå armeen mehr än hvadh innelagde aviser under
lit. G förmäler. Thet äre gode tijender, som friska oss och them som väll
meena inthet lijtet.
Beilagen in DG, A I 1, Legat . [5]:
B: 77 Servien an Johan Oxenstierna. Münster 1646 August 21
C: 78–78’ Johan Oxenstierna an Servien. Osnabrück 1646 August 17/27
D: 79–80 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 August 14/24 [Nr. 170]
E: 81 Rosenhane an Salvius. Münster, ohne Tag
G: 84–84’ Kaiser Ferdinand III. an den Kurfürsten von Sachsen. Linz 1646 Juni 14 [ Druck:
J. G. v. Meiern III S. 309f. ]
85–85’ Kaiser Ferdinand III. an die Herzöge Friedrich August und Christian Ludwig zu
Braunschweig-Lüneburg sowie an die regierenden Herzöge zu Weimar und Altenburg. Linz
1646 Juni 14 [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 306f. ]
86–103’ Protokolle im evangelischen Fürstenrat. Ohne Ort und Tag [ zusammenfassend J. G.
v. Meiern III S. 277ff. ]
104–106’ Protokoll im evangelischen Fürstenrat wegen der Gravamina. 1646 Juli 25 [ Druck:
J. G. v. Meiern III S. 301–306 ]
107–108’ Corpus evangelicorum an Pfalzgraf Wolfgang Wilhelm. Osnabrück 1646 Juni 8/18
109–111’ Kurfürst Maximilian von Bayern an Markgraf Albrecht von Brandenburg-Ansbach.
Isaregg 1646 August 8
112–112’ Ulterior responsio Caesareanorum in puncto satisfactionis Gallicae. Ohne
Datum [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 31–35: 29. Mai/8. Juni 1646 ]
113–122 Avise
123 Coacta confessio et iuramentum civitatensium in ducatu Glogoviensi
124–126 Avise
127–127’ Markgraf Albrecht zu Brandenburg-Ansbach an den Kurfürsten von Bayern.
Onolzbach 1646 Juli 14/24
128–142 Avise