Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
144. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Februar 12/22
Stockholm 1648 Februar 12/22
Kopie: RR (sv) fol. 170–171’.
Erbansprüche der Grafen Leijonhufvud auf die Grafschaft Falkenstein mit der Vogtei Bretzen-
heim und der Herrschaft Reipoltskirchen.
I varde Eder nogsampt påminnandes, huruledes vij för detta hafve befalt och
recommenderat Eder generalmajorens grefve Gustaff Adolph Leijonhufvudz
och hans bröders saak och interesse, anlangande dem långlige stridigheet och
controversie bemälte grefvar hafve stådt uthi medh någre uthrijkes grefvar af
Brück om grefveskapet Falckensten
Die Grafschaft Falkenstein in der Pfalz war im schwedischen Instrument vom 14./24. April
1647 den Grafen von Lewenhaupt (Leijonhufvud) gen. von Rasenburg zuerkannt worden
( Meiern V S. 461 ), ebenso im kaiserlichen Instrument von Ende Mai 1647 ( ebd. IV S. 563).
Die Grafen von Bruck lagen 1650 darüber im Streit mit den Grafen von Manderscheid-Kayl.
Die Grafen von Leijonhufvud betrachteten letztere als ihre Gegner.
friherreskapet Reipoltzkirch , att vinlägga Eder derom, till adsistera dem der-
uthinnan vidh allmenne fritztractaterne, att dem måtte vederfahras, hvadh
schäl och deres praetenderade arfsrättigheet ähr lijkmätigt. Nu sedermehra
hafver bemälte grefve Gustaff Adolph teet och praesenterat oss tvenne domar
och sententias definitivas, som ähre afdömde i hertigens af Lothringens och
churfursten af Cölns curier och rätter, såsom dee der lähnherrar ähre öfver
samma godz, underdånigst der hoos bedjendes, vij ville å nyo denne deres
anlägenheet i nåder Eder recommendera och derom befalla.
Såsom vij nu gerna sij våre undersåthere och tjenare vidh desse fridztractater
förhulpne till det dee kunne interessera uthi och dem kan lända till välfördh
och nytto, altså hafve vij dem denne deres begäran icke kunnat förvägra,
uthan recommendere Eder nu såsom för detta deras desiderium och begäre
nådeligen, att I ville giöra Eder möijeligaste flijt, till att hjelpa grefvarne uthi
denne saken till en godh endskap och richtigheet. Efftersom vij icke tvifle,
Eder sådant skall falla så myckit bättre till att befordra then saken och hjelpa
dem till richtigheet, som dee hafve klare och favorable dommer för sigh. Der-
till medh och såsom vij förnimme, att then Frantzösiske mareschallen de
Touraine hafver occuperat och inkrächtadt dee bägge husen Falckenstein och
Reipoltzkirch, så ähr och i lijka måtto vår befallning, att I hoos dee Frantzö-
sische plenipotentierade giöre Eder möijeligaste flijt och derhän förhjelpa, att
samme hus och godz måtte volbemälte grefves fiende, grefven af Kehl och
Manderscheidt, inrymbde varde. Giöre och Eder flijt, såvijda I medh skähl
och uthan offension kunna, att såsom kongen i Franckerijke hafver förmådt
och bevilljat grefverne neutraliteten på Reipoltzkirch, att dee att samma bene-
ficium på grefveskapet Falckenstein och fogdiet Bretzenheim åthnjuta
måtte.