Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
425. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Oktober 27/November 6 Pr.: Stockholm 1645 November 17/27
425
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 3 ], 444–445’
Beratungen der reichsständischen Gesandten. Verhandlungen mit den kaiserlichen
Gesandten über Geleitbriefe für Adhaerentes. Behandlung La Bardes.
Såssom vij uthi Nr. 419 månde förmäla, at ständerne hade deputerat någre
af sitt meddell, som skulle sättia op sitt betänkiande öfver cronornes pro-
positioner och the keijss:e svaren, varandes sinnade samptligen them at
öfverläggia och samma betänkiande med oss cummunicera, altså hafva the
thet och begynt göra i nästförledne veeku och äre ännu sielfve till värka at
debattera then saken.
Vij begynna och nu på at fatta af replicquen. Disputen om non-statuum
förpassande hafve vij skildt ifrå thet andre och them keijss:e den 21./31.
huius låtit tillställa vårt svar , som thet ord från ord fogades hoos vårt
sidste breef. The antogo saken at communicera med sine colleger och stän-
dernes gessandter. The Brandenburgiske läto säija oss i går, at the keijss:e
skole villia gifva oss satisfaction i then punchten.
La Barde, som är sänder i baron de Rortées ställe, kom hijt i staden den
21./31. huius och brachte med sigh breef ifrå cardinal Mazarini och legatione
Gallica i Munster sådane som copierne under num. 1 och 2 uthvijsa.
Han ville fuller blifva af oss tracterat såssom een ambassadeur, efter 1.
kongen i Frankrijke hade constituerat och kallat honom ambassadeur i
Schwitzerlandh; 2. han ämnade inthet länge blifva här, uthan efter någon
tijdh förfoga sigh till samma sin ambassade; 3. duc de Longueville och hans
colleger i Munster hade hedrat honom på alla sätt som een legat; 4. han
meente, thet skulle vara Eder Kongl:e Maij:tt till mehra ähra, at Frankrijke
håller här een minister i qualitet af legat än een resident. Vij förnimmandes,
at legatio Gallica tracterade honom, la Barde, så, som ofvantill är mält, och
at the uthan tvifvell skulle här villia hafva thetsamma af oss, låte säija them
föruth genom residenten Rosenhanen, at vij fuller gärna skulle bevijsa la
Barde eller hvem som å kongens i Frankrijke vägnar in qualitate legati här-
igenom passerade all behörlig ähra, men såframpt la Barde, som hans prae-
paratorier medh huus och andre saker synes medgifva, ville här på thenne
ohrten subsistera och Rortées ställe företräda, kunde vij för våre personer
inthet annars handtera honom än som een resident hafvandes i thet fallet
alliancen och praeliminarslutet, som för competencerne skuldh äre rättade
på agenter eller residenter, för vårt rättesnöre. Om han här skulle blifva
hållen som een legat, måtte icke allenast här emellan oss och honom, uthan
och Eders Kongl:e Maij:tts resident och honom, la Barde, å bägge parter-
nes vägnar någre strijder, som man nu inthet täncker på, oförvarandes op-
växa och elliest communicationen ofta blifva hindrat och tilbakar satter.
Therpå kom han lickväll hijt och märkiande, att vij stodo på samma mee-
ning , besökte oss al’incognito anhållandes, at vij ville låta honom veder-
faras then ähran, som han af sin herre och dess ministrer, jämväll andre
hade fåt; han ville på inthet sätt competera med oss, hvarken ther han sielf
med oss eller hans vagnar med våre in loco tertio tillsammans concurrerade.
Vij hafve oss excuserat och föreburit thet, uthan Eders Kongl:e Maij:tts
expresse ordre vij inthet dristade oss ändra något af thet som innehålles i
alliancen och praeliminarsluthet, allegerandes therhoos cardinal Mazarinis
ägne ord i brefvet till oss, nembl:en at han var sänder hijt till Ossnabrug,
ut ex foederis legibus iis, quae ad pacem spectabant, negotiis intersit, och
altså böra förstås om residente- och inthet ambassadeursqualiteten. The
chur- och furstl:e skulle här vella tracteran som een legat. Som oss synes,
söker Frankrijke på thetta sättet at undanböija then competence, som the
furstl:e gessandter villia hafva med residenterne. Inthet hafva vij hördt
eller sedt någon furstl:e disputera Rosenhanen eller Rorté, medan han här
var i qualitet af resident, öfverstället, eftersom the någre gånger på åtskillige
ohrter vore ihoop och till gäst med then Hessiske och andre. Men lickväll
tycker man, at the nu gå thermed om, aldenstundh the furstl:e, som seenare
äre komne till Munster, inthet hafva vellat gifva Rosenhanen visiten. Hvadh
Eder Kongl:e Maij:tt oss häruthinnan varden befallandes, velle vij under-
dånigst och hörsamligen efterkomma. Hinweis auf Beilagen 3–9.
1: 446–447 Kardinal Mazarin an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Paris 1645 Oktober 19/29 [?]
3: 449–450’ [Nr. 420] Rosenhane an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1645 Oktober 21/31
6: 454–455’ [Nr. 423] Derselbe an dieselben. Münster 1645 Oktober 25/November 4
7: Avise [ fehlen ]
8: 456 [Nr. 426] Joh. Oxenstierna an Rosenhane. Osnabrück 1645 Oktober 27/November 6