Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
410. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Oktober 10/20 Pr.: Osnabrück 1645 Oktober 11/22
410
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage K der Nr. 413
Ankunft der kurtrierischen Gesandten. Mitteilung Longuevilles: Vermittler über
Anreise Trauttmansdorffs u. Anschluß der Reichsstände. – Behandlung La Bardes.
Churfurstens af Triers gesandter ankomme i förgår inhämptade medh
käijserlige, Fransösche och churfurstlige tilsamans 17 vagnar. För theras re-
ception kommo stenderne den dagen inthet tilhoopa. Huru vida the i går
kunna vara förlijkte, har jagh än inthet förnummit. Duc de Longeville
sände i förgår til mig at berätta, thet mediatores hafva varit hoos them och
på the käijss. vägnar begärat pass för greffven af Trautmannsdorff och at i
passet motte sättias spatium vidh hans nampn, at dher kan införas hans
officium och i hvadh qualitet han skulle komma hijt och at desslijkest motte
införas, at han var skickat til Osnabrügk; hvilket bemelte duc hafver uptaget
för ett godt tekn och at Keijssaren visserlig befinner sig i den stat at sökia
friden med alfvar.
I samma conference hafva mediatorerne och kommit till tahla om stendernes
exclusion och deruthinnan gådt så moderate och heelt annorledes än till-
förende , at the därutaf giöra sig godh hoppning, at den saken skall komma
til godh richtigheet. Så snart duc de Longeville kom tillbaka ifrån Osna-
brugk , hafver han omständelig berättat mig, hvadh dher var passerat äfven
på thet sättet, som Eders Excell. Excell. breef förmäler; sade sig och hafva
funnit gott contentement såväl in publicis som eliest hvadh ähra och cour-
toisie honom var vederfarin, synnerlig vidh thet magnifique tractament
Eders Excellentie, her Oxenstierna, honom giordt hafva. Han betackade
och mig i synnerheet, som hafver refererat til Eders E. E. den confidence
och förtrooligheet han hafver brukadt emot mig i correspondencer, lofvade
däruthi änn yttermehra herefter continuera.
Utaf hvadh orsaak keijss. svaret til Eders E. E. ännu inthet ähr uthlefreradt,
skal jag veeta effter Eders E. E. brefs lydelse honom och flere referera, när så
kommer til pass, jemväl och höra, huru the keijss. och flere på thenne ohr-
ten thet uttyda.
Hvadh Eders E. E. förmäla om la Barde, hafver jag allaredo remonstrerat
her d’Avaux och gifvit honom nogsampt til förstå, att Eders E. E. skulle
fremmadt uptaga, at the uthan mutuelle communication medh Eders E. E.
skulle theruthi förandra praeliminarslutedt, och at thet kunde gifva irringar;
hvadh han deropå hafver svarat, ähr tilförende förmält. Mig synnes, at jag
fördenskuldh inthet kan uthslå at visitera honom; ty hafver hans herre och
konung så vida honorerat honom medh den chargen, hafver jag inthet at
missunna honom heller göra honom den disputabel, besynnerlig effter han
ähr här som een ambassadeur och therföre af dhem andra blir respecterat.
Men dher han kommer på den ohrten at tilträda sin residentzplatz, så kan
det hafva andre betänkiande och står hoos Eders E. E. då til at tractera ho-
nom och medla saken, såsom bäst finnes; och tviflar jagh inthet, at thet icke
mehra blifver omtaalt, förrän han dijt förreser.
Keijss. gesandterne hafva i thesse dagar hafft i sinnet at visitera duc de
Longeville; huru det nu angår, hafva vij härnäst til förnimma …