Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
390. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1645 September 9/19 Pr.: Osnabrück 1645 September 10/20
390
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; unvollständige Kopie als Beilage A der Nr. 392
Gespräch mit Saavedra: Betrügerei der Franzosen, Absichten des HausesÖsterreich.
– Besuch St. Romains: Bayerisches Neutralitätsangebot. – PS: Pfalzgraf
Karl Gustav. Saavedra.
Den Spanische gessandten Saviedra lät i förledne söndags biuda mig och
min hustru sampt borgmestaren Plönitz och D. Rottendorff medh theres
hustror och jungfrur til middagsmåltijdh uth på landet een stund härifrå,
dher vij effter hans maneer blefve temmelig väl tracterade, leekte och dan-
sade , och sedan reed han medh oss på jacht och medh falkar hissade någre
rapphönor.
I medier tijdh kommo vij och på åtskillig discurs de rebus seriis; hvaröfver
vij beggies retirerade oss på een stundh ifrå thet andra compagniet. Ibland
annat lät han sig först märkia, huru högt han åstundade få tahla medh
Eders Excell., berömbde therhoos Eders Excell. höge qualiteter, som honom
och flere par renomée nogsampt vore bekiände. Jag tesmoignerade deremot,
at Eders Excell. i lijka motto gerna skulle hafva den ähran at sij och kenna
honom, men at Eders Excell. obekänder kommo hijt och på kortan tijdh
och fördenskuldh inthet kunde observera the solemniteter at låtha noti-
ficera them androm sin ankomst. Han hölt sådant inthet vara af nöden,
uthan sade, om Eders Excell. vil vara obekänder, så vil han i lijka motto
besökia Eders Excell. obekiänder, om thet honom härnäst kan blifva
effterlåthedt. Han kom dernäst på den dispute, som hafver varit emellan
Spanische gesandterne och duc de Longeville om titulo altesse, för hvilken
orsaak the inthet hafva kunnat visitera honom, bevijste therhoos, huru han
samma titul utaf legater inthet kunde praetendera, effter honom utaf ingen
förnembdh persohn och ministro publico gifves samma titul i Franckerijke
icke heller af fremmande legatis ordinariis, som dher ähre. Honom com-
peterar icke heller samma titul för någon souverainitet han beropar sig upå
at hafva i Schwitzerlandh, aldenstundh han dher blifver af Schwitzerne
manderat och moste vara deeres oneribus subject. På thenne orthen hafver
han icke heller obtinerat samma titul af mediatoribus, hvarföre skulle thå
the som repraesentera kongelige persohner thet göra? Han sade sig medh
them andre gesandterne högeligen förundra, at Eders Excell. skulle hafva
gifvit honom samma praedicatum och at the fast annorledes hade förmo-
dadt ; meente thet och skulle vara cronan Sverige förkleenrigit at göra thet
som Resp. Veneta inthet hafver velat admittera, helst emedan bem:te
Longeville väl hade låthit sig nöija at tracteras såssom af mediatoribus in
tertia persona, och at thet vidh Fransösche hofvet inthet är väl uptagit, at
han har stådt på den titulen. Jag repliquerade deremot, hvadh jag kunde
förebärandes den alliencen och förtroligheet emellan beggies cronorne,
förmedelst hvilken thes ministri billigt honorera hvarandre effter theres
meriter. Men han hölt thet alt inthet vara nogh.
Dereffter komo vij at tala om freden, at medh den så långsampt tillgår,
hvilken han på sin sijda beklagade och jag sammaledes bevijsandes ther-
hoos , hvadh på cronan Sveriges sijda härtil vore passerat, och at ingen skuldh
oss billigt kunde tillmätas, hvilket han tillijka bekände och sade sig väl veeta
Eders Excell. gode intention, men skulden hölt han stå hoos Frantzoserne,
som ingen fridh åstundade; och ehuru jag bödh til at försvara them och
bevijsa contrarium, så bestodh han lijkväl dherupå och repeterade thet som
offtast, at the Svenske blifva omsijder af Frantzoserne bedragne, och ther
alliancen och vänskapen med oss och Frantzoserne består öfver 6 månader,
så motte jag väl hålla honom för een gäck, så mycket viste han väl af theras
practiquer. In particulari begynte han och röra om theres negotiation medh
them Beyersche; hvilket jag låtz hafva godh vetenskap om och sade, hvadh
theruthi passerar, så skier medh communication af theres allierade, at vij
theröfver ingen suspicion hafva. Men han svarade, om the reeda hafva
slutit medh Bavaro, och at the nu effteråth allenast pro forma villia hafva
Edert rådh och consens dertill, hvad tycker Eder dherom? Jag förmeente
inthet sådant vara till befahra. Men han gaf så mycket till förstå, at han hade
ther godh vetenskap om, doch at han som in particulari och utaf godh
förtroligheet emot mig thet i hemligheet och så obiter mentionerade.
Hvad han vidare förebrachte til skähl, hvarföre Franckrijke ingen fridh
åstundar, vore vidhlyfftigt at upreepa.
Om huus Österrike och thess intention komme vij omsijder at discurrera;
och endogh han inthet ville bestå theres upsåt vara at göra sig absolut i
Tysklandh och formera någon monarchiam universalem, som the beskyllas
före, så motte han lijkväl bekänna (då jag beviste honom, at månge af
theres ägne publicis scriptis sådant betyga och at man seer theres consilia
föras thereffter och Keijssaren till ingen annan ända contra capitulationem
factam så hefftigt åstundar perpetuationem imperii in sua familia, jämväl och
Spanien för många millioner contribuera til Tyska krigit), at sådant väl härtil
har kunnat intenderas, men at sakerne nu så vore förandrade, at the ex
necessitate väl motte thermedh affstå och at rätta interesse Austriacorum
bestode theruthi att imperium vidh förste vacantzien motte devolveras til
een annan familia. Ty emedan thet är sponsa sine dote och med sådane
oneribus belastat som Österrijke medh sin åtskillige herrskap och kon-
gerijken , jemväl någre millioners tillhielp ifrån Spagnien neppelig har
kunnat uthstådt medh, så skulle een annan, ehvem thet thå kunde på-
trängias , befinna, hvadh last thet vore, och gärna önska thet ifrån sigh igen.
I medier tijdh kunde och Austria libereras ifrån then invidia, at hon icke
åstundar den continuationen imperii hoos sigh. Skulle och thereffter
blifva mehr desiderable såväll ex necessitate som och för thet milda och
fromme regimentet, som Austriaci fördt hafva; öffver hvilket alt han sade
sig hafva schrifvit een vidhlyfftig discours och thensamma them Öster-
rijkische öfvergifvit, hvilke och sine consilia thereffter ställa och rätta;
lofvade och, at han väll ville vijsa mig samme discours. Thetta var altså
thet förnämste, som oss emellan förelopp.
Om söndags afftonen, när jag kom therifrån, kom S:t Romain på Frantzö-
sche legations vägnar och gaf tillkenna, i hvadh ehronde han til Ossna-
brügk var afskickadt. Jag sade honom franchement, doch medh få ordh, at
Spanierne hålla therföre at the ingen fridh villia och at the reeda tiläf-
ventyrs hafva slutidt med Beyeren, ther the nu komma och villia consultera
öfver, hvilket han allena med ett flatt löije optog. Mig är tilförende berättadt,
at den adelsman, som är hijt kommen at anbringa thet ehrondet om trac-
taten medh Beyeren, blef strax expedierat åth Cassel thetsamma der i lijka
måtto at anbringa, förän thet till Eders Excell. refererades. Om så är, kan
jag icke för vist veeta. Clerus i Frankrijke seijes inthet villia förstå til
någon contribution, med mindre them försäkras, at Bavarus, l’unique prince
catholique de consideration en Allemagne, inthet blir ruinerat. Duc de
Longeville lät begära, at jag i dag ville komma til honom. Elliest är på
thenne sijden inthet föreluppit, som mig är vitterligit …
Eigh. PS.: Pallzgreffven, härtig Carll Gustaf, skriffver mig till, att han ärnar
resa åt Sverige, beder, jag skall änskylla emot E. Ex., att han intet skriffver
E. Ex. till, förtror dåch E. Ex. sin och landgreffvinnans saker.
Saviedra sände mig rätt nu dän Frantzösche discursen La necessité de
prendre Dynkerke och bad, jag ville läsa dätt 35 bladet, uthan tviffvel att
vijsa Frantzosernes intention emot oss i Dansche kriget. Greffven af
Nassau anhåller om pass för the pärsoner, som på memorialet förmäles,
them Frantzoserne och Hässerna reda haffva giffvit sin pass. I går besökte
mad. Servien min hustru.