Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
383. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1645 August 27/September 6
383
Münster 1645 August 27/September 6
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopien als Beilage M der Nr. 389 und zu dem
Brief Georg Kellers an Salvius, Osnabrück 1645 August 29/September 8 in Sal-
vius Slg. vol. 13
I afftons sände duc de Longeville till mig förmälandes, att han genom h.
Contareni hade förstått, att Volcmar, som i går hade ärnat resa till Ossnabr.,
upskiuter reesan till fregedagen aff dän orsak, att ännu något ähr orichtigt
emellan ständerna, som han här först måtte bringa till rätta. Fördänskull
begärte Longeville, att jag på min sida ville disponera ständerna, som han
dässlikast ville göra, att the ville rätta sig, på thet hans resa icke måtte hind-
ras och bliffva tilbaka satt. Jag låffvade göra min flijtt att ärfara, hvaruppå
saken bestode och dän sädan effter däss beskaffenheet befodra, så mycket
jag kunde. Män till att facilitera Volcmars resa till Ossnabr. viste jag intet,
om thet skulle vara rådeligit, äffter vij haffva in recenti memoria, huru hans
sidste resa därhän mera haffver varit värket hinderlig, i thet han, då ständer-
na vore reda och sinnade att träda till materiam ipsam, kom och upkastade
dän onödige quaestionen de modo deliberandi, därmed the nu haffva traine-
ratvärket i 3 månader; och vij dässföruthan veta, att han ähr en brouillon och
inventif att förleda ständerne och att han siällff intet långe sädan haffver
bekänt, att thet vore en skällm och otrogen tiänare, som vid thänne tiden
skulle råda Käijsaren till fred. Fördänskull vore praesumerligit, att hans
resa meer skulle där gå ut uppå att finna något obstacel och remoram att
inkasta, hvarmed the kunde declinera tractaten och dåch kasta culpam morae
på ständerna. Älliest vore och käijserlige fullmächtige i Ossnab., som
äffvenså vääll kunde proponera ständerna, hvad thär behöffdes, såväll som
Volcmar, att thet fördänskull intet vore necessarium att skynda honom dijtt,
hvilket skulle lända them androm i Ossnab. mer till despect och förklening.
Fördänskull vore mitt ringa betänkiande, att h. d’Avaux täcktes driffva där-
uppå att the käijserl. öffvergoffve ständerne siällffva materiam att deliberera
öffver och ju förr ju bättre, på thet icke någre nya difficulteter och remorae
in praeliminaribus måtte upväxa och inkastas. Sädan thet vore giordt, måtte
Volcmar resa långt och väll till Ossnab. äller hvar han ville …