Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
370. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Juli 18/28
370
Münster 1645 Juli 18/28
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage B der Nr. 373
Gespräch mit Löben: Lengericher Schluß. – Besuch bei d’Avaux. Besuch Lon-
guevilles u. Andradas.
Habe mich am vergangenen Dienstag mit dem brandenburgischen Gesandten von
Löben kurz vor dessen Abreise vor der Stadt getroffen. Dabei berättade han elliest
sig uppå thet som emellan her Salvii Excellentie och honom var passerat,
hafva begifvit sig hijt och här sammastedes hafft conference medh them
Frantzöske och the andre churfurstl. gesandterne och thesse fördragit sig
hafva förnummit Eders E. E. inthet vara tilfridz medh thet som i Lenger-
chen var slutidt, och huru väl han thet hoos them hafver sökt at lämpa och
lindra, så hade han lijkväl befunnit them thäri mycket obstinat, och at the
uthan skam och förklening inthet kunde gå ifrån thet som slutidt var,
tänckia icke heller at bestå Eders E. E. någon reformation i thet som them
particulariter angår. Ty Eders E. E. motte i materia hafva at tala, men uthi
forma inthet. Hvarföre ville the schrifva til the Mentzische och derhoos den
Costnische, at the tillijka medh the Brandeburgische skulle Eders E. E.
föredraga, hvadh theres betänckiande hade varit. Han gissade, at the motte
hafva tidender om något slätt tillståndh för feldtmarskalken, effter the nu
mehra vore högtalige än tilförende. Doch förmente han, om Eders E. E.
blifva beständige och the andra af stenderne slå sig thertil medh, så skulle
the väl låtha seija sig, och önskade han, at så månge af stendernes depu-
terade , som här vore, ville och medh hast begifva sig dijt, at the så myckit
starckare vore och eenhälligen låthe förnimma, hvartil the inclinerade.
Frantzoserne hade han och sökt at disponera, at the medh Eders E. E. skulle
vara eenige, synnerligen at the icke motte bijfalla, thet deputationen skulle
dragas hijt, hvilket vore allenast een invention at bringa een division emellan
chronorna, uthi hvilket alt han hade sig hafva funnitt hoos Frantzösche
gesandterna gott contentement. Thetta var det vörnembste, som jag kunde
förstå hans discurser ginge uth upå. Dessföruthan förklarade han vidhlyfftigt
sin herres sampt och sine medhcollegers gode uprichtige intention til
cronan Sveriges tienst och at the på sin sijda ville gå förtroligen medh
Eders E. E., oansedt the för den orsaken skuldh hoos them andre chur-
furstl . allereda vore suspect, och låtz han inthet gerna see, the skulle få
veeta, at han hade taalt medh migh.
Hoos her d’Avaux var jag samma dagen, doch förnam af honom inthet nytt,
effter han på thenne orthen inthet viste vara passerat, icke heller hade fådt
breef ifrån Dannem., sedan the communicerade mig conditiones; han be-
römbde the Churbrandeburgisches flijt och gode intention, praesumerade
och, at the skulle stå i synnerligit förtroende med Eders E. E., och frågade,
om Eders E. E. ännu vore richtige medh them om Pomeren och huru stoor
deel cronan Sverige theruthi hade at förmoda.
Duc de Longeville giorde til mig i onssdags sin förste visite, exaggerade
näst andre complimenter sin affection til H. M:ts och cronan Sveriges tienst
och huru han vore sinnadt gå uprichtigt emot Eders E. E. förmodandes thet
samma igen, och effter begges cronornes interesser ähre i alla motto lijka, så
hafver then eene inthet at döllia then andre; gladde sig och, at sakerne på
både sijdor nu stode så väl, som tilförende inthet vore skiedt, och at nu
vore tidh at drifva upå tractaten; beklagade therhoos stendernes inkastade
hinder och differentie sinemellan, berömbde därhoos the Brandeburgiske på
samma sätt som h:r d’Avaux. Jag försäkrade honom på Eders E. E. för-
troligheet emot honom och hans colleger igen och begärte vidh det til-
fället , at the uthi thenne tvisten emellan stenderne bestode eensse medh
Eders E. E., at vederparten icke motte få den ringeste apparence af thet som
the intendera, nembl. at göra een separation i tractaten och altså til föllie
emellan beggies cronorne. Hvarupå han mig högt försäkrade, at Eders
E. E. theruthi inthet skulle hafva til at befahra. Han refererade desslikest
(hvilket h. d’Avaux giorde i lijka motto), hvadh Eders Excellentie, her
Oxenstierna, hade recommenderat i synnerheet baron de Rorté om thet
Danska väsendet och tog thet väl upp; bekände Eders E. E. hade raiçon
dertill, och at the therom allereda flitigt hade schrifvitt til håfvet, såsom och
til h. Tuillerie temmelig skarpt, förmodde therupå bättring. Han önskade, at
Sverige motte få heela Dannem., och hvar thet icke kunde skie thenne
gången, var hans rådh, at man icke det ringeste skulle låtha fahra af thet
man allrahögst kunde spänna och vinna utaf them; men hvadh som omöje-
ligit vore och thenne gången inthet låthe göra sig, kunde man til en annan
lägenheet reservera och thermedh göra fredh, förränn tiläfventyrs någon
annan olycka på een ort eller annan motte tilslå.
Portugis gesandten Andrada var i går hoos mig, begärte Eders E. E. ville
hafva sig theres saaker recommenderade och i synnerheet, ther Eders E. E.
så finge tilfälle, hielpa til hindra, at theres prince Eduardus icke motte
blifva förd til Castillien …