Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
369. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Juli 18/28
369
Osnabrück 1645 Juli 18/28
Besuch des Salrius bei Löben: Lengericher Schluß. Besuch mehrerer reichsständischer
Gesandter: Titulatur der kurfürstlichen Gesandten. Mitteilung Löbens. Besuch
Scheffers.
Tractaten består nu i the terminis, som till Eder Kongl:e Maij:tt vij för 8
dagar sedan i underdånigheet månde skrifva. Thet kom oss något fremmande
före, när vij finge thet summariske innehållet af thet som i Lengrichen skall
vara sluthet emellan the churfurstl:e, befinnandes thet vara i någre efter-
tänkelige stycken annorledes stält, än the Churbrandenburgiske, grefven af
Wittgenstein och Löben, oss hade den 2./12. huius sielfve berättat, som vij
alt thetta i Nr. 367 hafva berördt. På thet vij då strax måtte komma rätt
under vädret med saken, fans gott, att, efter jag, Salvius, hade före een
visite till Löben, then då måtte, som och skedde, ställas i värket then 12./22.
huius. Uthi discoursen med honom, Löben, kom jag på taal om sidsthållne
Längriske sluuth berättandes, at thet skrifvas ifrå Munster och talet ginge
här blandh the andre af ständerne, att någre saker skole vara ibland thet
churfurstl:e gutachten, som deels inthet vore rörde af honom och hans
collega uthi then efterrättelssen the gofve oss then 2./12. huius, deels con-
trarie och tvertemot samma rapport, såssom 1. att icke allenast thenne inter-
imsconventen , uthan och universalfridzhandlingen, såframpt then lärer
skee, skulle vella dragas och läggias till Munster och consequenter alle
ständerne och theras consultationer blifva ther. Men 2. här på thenne ohrten
lemnas een correspondence medh the andre ständerne bestående i 2 chur-
furstl :e och 2 furstl:e; 3. att ständerne inthet äre komne i consideration,
uthan slutne såväll ifrå then både interims- och the andre universalcon-
venterne som och uhr then förmeente correspondencen här skulle hållas;
4. att ingen viss tijdh sätties och determineras, huru länge interimsconsul-
tationen skall vahra, låtandes thermed Keijssaren frijtt at blifva uthe med
ratificatione universalis conventus, så länge han vill, och dessemellan nyttia
interimsconsultatione, så länge honom lyster, eftersom i summariske inne-
hållet står, at interimsconsultationen skall vahra biss zu erscheinung der
stände.
Löben kunde inthet neeka, at thet vore ju så alt i Lengrichen them emellan
sluttet, men sade therhoos, att, efter the Churmaintz- och Brandenburgiske
nu hade affattat slutet och vore sinnade at communicera thetsamma med oss
then 14./24. eller 15./25. huius, vij ville tå hålla them samptlige före, hvadh
vij hade nu föruth remarquerat. Men när theremot invändes, 1. att the
furstl:e och städtiske, ja cronorne inthet synes vara synnerlig betient[xxx] med
itt sådant sluuth, alldenstund deputatio ordinaria, ehuruväll dess nampn
aboleras och numerus deputatorum ökas, blifver i sin förra vigeur och
Keijssaren gåfves händer emellan tijdh, tillfälle och instrumenterne att nu
lijkasom förr och ändå mehr icke allenast fullföllia sine desseiner, uthan
och contrequarrera och kulstöta ständernes rätt och cronornes oprichtige
intention att maintenera Tysklandz libertet i religions- och statssaker; 2. att
å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij inthet obilligt skulle ressentera och
taga op för een despect, om the churfurstl:e skulle villia tillbiuda att draga
the evangeliske ständerne ifrå thenne ohrten och lembna oss som cifror
hoos theras correspondenter. Thet kunde hända, at, om the komo till oss
med itt sluth, som inthet vore annat än een affront, måtte the få een rebuffo!
Han studssade thervidh och viste föga at svara theremot.
Så snart then conference var ändat, hafver han varit hoos the keijss:e och
Maintziske. Den 13./23. tijdeligen om morgonen lät han oss säija, thet han
var sinnat och färdigh att postera till Munster för thenne saken skuldh och
ville efter sin återkompst berätta, hvadh han ther hade bestält. Grefven af
Wittgenstein, som då var i Munster, mötte honom, Löben, under vägen.
Med honom hafver han något talat och så ryckt fort fram.
Dessemellan, nembl:n den 14./24., 15./25. och 16./26. vore then Lunen-
burgiske , Mecklenburgiske, Culenbackiske, Nurnberg- och Ulmiske
abgesandterne hoos oss qvijdandes mycket öfver the churfurstl:es an-
modande om titulo excellentiae och theras främmande procedere i saken,
eenkannerligen att the Brandenburgiske såssom evangeliske märkiandes,
hvarpå the keijss:e och the andre churfurstl:e ginge med sine consilier i
Lengrichen, icke hafva protesterat theremot och förefigvit, at the vore
öfverstämbde. På thet sättet hade theras actioner hafft något skeen hoos the
andre evangeliske. Men efter the säija sigh hafva haft starka oppositioner
och them alle dämpat per rationes validiores glorierandes, som hade the alt
väll giordt, kunde the inthet annat döma, än at the draga kappan på både
axlar hållandes med them keijss:e och the andre, när the äre med them,
efter the hoppas, at å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij med ständerne
ändå skole vara vederparten vuxne och kunna gå igenom och behålla itt gott
sluuth för the evangeliske. |:Lampadius sade:|, om the Brandenburgiske
gouvernera sigh ännu i 14 dagar efter thet datumet, som the hafva giordt i
14 dagar för, måtte the lätteligen tappa crediten hoos hans herrar.
Den 16./26. huius kom Löben tilbakar och lätt oss strax therpå säija, att han
inthet hafver kunnatt uthrätta i Munster, uthan befunnit the Cöln- och
Beyeriske heel obstinat vidh then fattade resolutionen i Lengrichen. I
går hafva the churfurstl:e kallat till sigh någre furstl:e och någre af städernes
gessandter, hvilka stälte sigh in klockan 8 förmiddagen, men funne inge
meera för sigh än tvenne doctores, then Maintziske Krebs och then Bran-
denburgiske Fritz. The andra hafva sigh uthan tvifell absenterat för thet the
inthet hafva, som the lickväll skole hafft i sinnet, kunnat extorquera excel-
lence af them andre med återhållandet af thet Lengriske sluthet. Ty the
skola hafva giordt aftal sigh emellan i Lengrichen att hvar för sigh re-
commendera , som the Brandenburgiske giorde emot oss, sluthet och hålla
thet lickväll dölt och inne, till thess the furstl:e skulle sielfva accomodera
sigh med titulo excellentiae, stimulerade antingen desideria tractatus eller
och af the keijss:es eller och kunde hända våre inrådh. Men efter vij hafva
funnit på rätta grunden och gifvit them Brandenburgiske, som ofvantill
är mält, någre scöter, hafva the märkiandes, at theras heemligheet var och
rychtbar hoos the furstl:e och theras taal och discourser theröfver syntes
hafva stort eftertänkiande och meera på sigh än heela theras excell., äre the
omsijder i går framkomne med sluthet. Hinweis auf Beilagen A u. B.
|:Schäffer brachte:| oss i går thet churfurstl:e sluthet och sade, att the
furstl:e äre illa tillfridz och malecontents, at the churfurstl:e them contra
formam et statum imperii så neessligen och imperiose tractera. Vahrar
thet länge, så håller han före the binda sigh ihoop och träda till them som
theras rätt velle hägna och försvara, hållandes före vara bättre at stå och
fächta moot them som them förtryckia än hielpa och vara secunder med sine
fienden emot sine religions och frijheets försvarare. I dag äre the ihoop at
öfverläggia thet churfurstl:e gutachten. Hvadh therpå föllier berätta vij
efter handen. Hinweis auf Beilagen C u. D.
B: 1038–1043 [Nr. 368] Joh. Oxenstierna u. Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1645 Juli 17/27
1045–1045’ [ [ Nr. 368 Anm. 1 ] ] Joh. Oxenstierna an Rosenhane. Osnabrück 1645 Juli 14/24
D: Avise [ fehlen ].