Person

Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
354. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1645 Juni 6/16 Pr.: Osnabrück 1645 Juni 7/17

30
354

31

Rosenhane an Joh. Oxenstierna


32
Münster 1645 Juni 6/16
33
Pr.: Osnabrück 1645 Juni 7/17

34
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage B der Nr. 357

35
Besuche bei d’Avaux u. Servien: Mitteilung der schwedischen Proposition II, Kritik
36
an der französischen. – Besuch bei Contarini: Stellungnahme zur französischen
37
Proposition, Waffenstillstand, Verhandlungsmodus, kurfürstliche Vermittlung,
38
Franz Wilhelm, Bischof v. Osnabrück. – Meinungsverschiedenheiten der franzö-
39
sischen Gesandten über die übergebenen Propositionen. – Geheime Nachrichten
40
von Peschwitz.

[p. 649] [scan. 681]


1
I förledne tisdag öffvergaf jag E. Ex. proposition till her d’Avaux och
2
vid samma tillfälle förde honom till sinnes the feel, som E. Ex. i theras
3
proposition haffva observerat och jag vist förmodat the äffter S:t Romains
4
ankomst skulle haffva förandrat; hvaruppå mig svarades, att the väll
5
något hade förandrat, män för thet öfriga intet annorledes förstått, än
6
att Ed. Ex. skulle haffva varit tillfredz med thän uttydning och skääll, som
7
S:t Romain hade apporterat, och att E. Ex. haffva them heemställt att
8
giöra som the funne gått.

9
Därpå jag svaradhe mig hafva förstått, att S:t Romain hafver taget ad refe-
10
rendum the remonstrationer E. Ex. emot honom haffva giordt och att
11
E. Ex. med hans explicationer icke alldeles haffva acquiescerat. Dåch
12
ehuru thet vore, skulle jag härnäst veeta berätta them, huru vida E. Ex.
13
thärmed haffva varit tillfridz, när E. Ex. nu först haffva fått läsit theras
14
proposition. Interim kunde jag pour mon particulier intet underlåta att
15
säija min mening och tyckte, att thet var irraisonable och intet comforme
16
med thän godhe confience E. Ex. emot däm haffva låtit påskina och dess-
17
likast igän förmodat, att the således skulle gå ifrån thet som samhälligen
18
ähr slutet och gått funnit, gick alltså thärmed particulariter puncterna igenom
19
och påminte, huru där och där var debatterat och the skääll mig infölle,
20
hvarföre mig syntes, att the annorledes skulle haffva ställt, slöt alltså där-
21
med att, oansedt thet föga kan praejudicera E. Ex., som derföre intet
22
låta att gå sin väg och drifva sakerna på sin sida och kunna taga thänna
23
theras procedure ad notam till en annan gång framdeles, så syntes mig
24
likväll, att thet ähr them siällff värst, som därigenom läre förlora all credit
25
hooss ständerna, att the så frigide tractera theras interesse; och hvadh the
26
förmena att vinna hoos Påffven, förlora the på thänne sidan så mycket meer.
27
I synnerhet toucherade jag directe h. d’Avaux, förde honom till sinnes,
28
huru E. Ex. såväl som alla aff ständerna haffva till honom hafft thet förtro-
29
ende , att han uprichtigt skulle negotiera och beflitat sigh att affhiälpa
30
theras gravamina etc. När man befinner contrarium och att h. Servien
31
med sitt första project var på en god väg, hvilket han, d’Avaux, har kastat
32
öfver ända, lärer han thärmed förlora all credit, alt förtroende, och the
33
som härtill haffva önskat honom bliffva qvar, skulle nu gärna see, han vore
34
sin kooss. Thäremot vunne Servien all respect och droge meera affection
35
till sig.

36
Thätta, märkte jag, gick honom till sinnes, att han bleff confus thäröffver,
37
hade och annadt intet att svara, än att hvad religionspuncten vidkommer,
38
bekände han, att h. Servien har varit honom emot, män så hadhe han thäruthi
39
håffvet på sin sida. The andra puncterna sade han väll velat conformera
40
sig med E. Ex., om Servien så hade veelat. Thet allenast var remarquable,
41
hvadh han svarade mig, då jag repraesenterade honom, att thet störste
42
ständernes gravamen var de pace religionis och bonis ecclesiasticis, hvilket
43
på alla rikzdagar har varit agiterat och thet som så vidlyfftigt bliffver i Pra-

[p. 650] [scan. 682]


1
gische freden utfört, till hvilken ändtlige affhiällpande såväl the catholische
2
som protesterande skulle åstunda, och hvar thet icke bleffve affhullpet, hade
3
man ingen säker fred, uthan bleffve alltid ett semen belli och missförstånd
4
ständerne emellan stickandes. Däremot var hans meening, att man icke
5
häller åstundade en så beständig fred och att alle semina belli skulle bliffva
6
uphäffne, uthan vore bättre, att vij giorde våre saker och såge, att vij med
7
fördeel komme thärut thänne gången och dåch lemnade så någre dissidia, att
8
vij kunde hafva orsak att komma igän en annan gång.

9
Öfver thätta kom h. Servien med tillstädes, emot hvilken h. d’Avaux
10
uprepade merendeelz mine haffde discursser med sig öffver theras propo-
11
sition ; hvartill the då sädan samtligen svarade, att thär intet ähr uthi E.
12
Ex. proposition, som the icke sammaledes hafva berört uthi sin oansedt
13
meer generalius och att the intet skulle underlåta att driffva thetsamma i
14
siällffve tractaten; item att S:t Romain hade berättat, thet E. Ex. väll hade
15
moverat någre skääll, dåch omsider heemställt them att göra hvad them
16
behagade. Dässföruthan haffva the och i några puncter äffter S:t Romains
17
ankomst conformerat sig med E. Ex. H. d’Avaux lade och thet därtill,
18
att han hade befunnit, thet E. Ex. sammaledes hade förandrat något emot
19
thet som här bleff afftaallt, som i ställe för protestantes infört evangelicos
20
etc. Emot allt thätta obiicerade jag, hvadh jag kunde, och såg därhooss
21
surt ut och gaff them någre höfflige picquer, att the väll befunne, thet
22
inthet stodh väll till.

23
Att Rakozi intet var nämbder, som the emot E. Ex. föresloge, ångrade
24
them siällff, och föreslog h. Servien, att man thet väll ännu kunde göra, i
25
thet man begärte ett särledes passport för hans gesanter, och berättade
26
the thärhoos, att mons:r Marseille, som ähr hooss Racozi, har aviserat
27
them, att han nu å nyo har slutit en alliance med honom och att b:te
28
Racozi var väll intentionerat, dässlikest hans hustru och barn och tvänne
29
hans consiliarii, män the öffrige vore alla bestukne aff Käijsaren och att
30
landfålket alla ropa äffter fred.

31
Uppå thet jag frågade, huru theras proposition bleff uptagen aff media-
32
torerna , hade the andra particularia intet att berätta, uthan allenast att
33
mediatores haffva them frågat, om domus Palatina förstås därunder, hvartill
34
the haffva svaret ouy, ouy; och tyckte, att the hade giordt stort till saken
35
med the orden, likasom hela välan skulle veta, hvad the hviska media-
36
torerna i oronen, hvilket jag och tillbörligen reprocherade them. Hvadh
37
the vidare om mediatorernas haffde discurser och giorde påminnelser intet
38
ville utelåta sig, förnam jag bättre utaff h. Contareni siällff, då jag honom i
39
onsdags besökte och propositionen communicerade, nämblig att utaff thet
40
i praefationen förmäles, att the haffva sig förbehållit att adjouster ou
41
s’expliquer plus amplement etc. och sådan förandring kunde förorsakas aff
42
förlåpet utaff kriget antingen till advantage äller au contraire. Ty höllt han
43
vara officium mediatoris sådant till att förekomma att urgera suspensionem

[p. 651] [scan. 683]


1
armorum, äffter däruthi alla tractater både store och ringare haffve varit
2
bruklig, och förmente han så myckit ringare betänkiande vara för oss dän
3
att ingå, såsom vij större avantage och förmån hafva. Thän andra hans
4
påminnelse var in puncto satisfactionis och hans begäran, att Galli ville
5
particularius utlåta sig, hvadh the fodrade, hvartill the hade begärt dilation
6
till duc de Longevilles ankomst. 3. Hölt han the orden i 6. puncten non
7
obstant toutes repressailles, jugements, transactions et autres actes passés etc.
8
vara praejudicerlige, i thet många acter skulle thärigenom upriffvas och
9
giffva ny materia till strid och oenighet, såsom till exempel, hvad emellan
10
churförsten aff Cölln och härtigen aff Brunswijk om stifft Hildesheim vore
11
accorderat och mera slikt. Jag frågade, om han och därunder förstode do-
12
mum Palatinam, uthi hvilken sådane acter såsom proscriptioner, juge-
13
mentz etc. seijes vara passerade. Därtill han nekade seijandes sig hålla för
14
intet och ogillt, hvad thäri vore skedt; 4. att the och vidare skulle förklara
15
sig öfver den 12. puncten om säkerheeten och om the icke hölle dätt vara
16
nog, att ständerna på en rikzdag confirmerade, hvad här bleffve slutit. Hvad
17
jag refererade E. Ex. mening i thet fallet, som i dän 17. puncten förmäles,
18
tyckte han vara gått; 5. haffver han hållit betänkelig, att the hafva rördt om
19
prince Eduards Bragantini friheet, befruchtandes, att thet måtte giffva
20
Spanierna orsak att förkårta hans liffstid, hvilket sädan skulle giffva nytt
21
alarm. Thässe bekände han sine remonstrancer haffva varit emot Frant-
22
zösche gesandterna; höllt och därföre att the keijss. snart skulle skrifftligen
23
förklara sig däröffver, hvilke samma dagen haffva hafft ständernes deputera-
24
de tillsammans att öffverläggia om forma och modo conveniendi; hvaruthi
25
hans mening var som tillförende, att man intet kunde gå ifrån the modis,
26
som härtill haffva varit brukade, uthan man enthera theraff måtte bruka.

27
Belangande passporten för mediatständerna sade han the käijsserl. på then-
28
ne orten ingen difficultet göra. The churförstlige befinna thet sammaledes
29
raisonable, allenast besvära sig öffver them Brandeburgische, som thäruthi
30
göra åtskillige inkast; och hafver han thäremot obiicierat them Bäyersche,
31
som näst för mig vore hooss honom, att, äffter churfursterne nu collegiali-
32
ter tractera tillhopa, så borde thet skee per maiora vota, och fördänskull vore
33
en intet mächtig att läggia sig emot hvadh the andra samtligen resolverade,
34
och var hans ändtlige mening, att E. Ex. häruthinnan nogsamt skulle få
35
satisfaction. Han frågade mig därhooss, om icke churförsterna haffva till-
36
budet sig till mediation emellan E. Ex. och them käijserl. och huru E. Ex.
37
thet haffva uptaget, därtill jag svarade, att sädan H. K. M:t hade accepterat
38
mediationem reipub. Venetae, om vederparten så hade behagat, hadhe
39
E. Ex. ingen ordre att ingå någon annan.

40
Hvadh Frantz Wilhelm haffver judicerat om E. Ex. proposition, berättade
41
mig kårtlig h. Servien, nämblig att hon vore för högtalig, troppo altiera;
42
item haffver han vid theras propositions 9. punct påmint thet vara chur-

[p. 652] [scan. 684]


1
försterna till stor praejuditz, att icke en rex Romanus motte vällias pendant
2
la vie des Empereurs.

3
Portugis gesanten Andrada haffver jag och mäddelat E. Ex. proposition,
4
och betackar han E. Ex. flitigt, som haffver ihugkommet theras prince,
5
recommenderar och sine saker tilll thet bästa häräffter.

6
Så snart mons:r Crusbjörn ankom med E. Ex. breeff, begärte jag audience
7
hooss Frantzösche gesanterna och ärhölt thet hooss h. Servien k. 2 och
8
hooss h. d’Avaux k. 5. Jagh haffver emot them bägges repraesenterat E. Ex.
9
ressentiment öffver theras procedurer med propositionen. Däremot h.
10
Servien deelz änskyllar sig, skiuter skulden på d’Avaux och S:t Romain och
11
dänne i synnerheet, som haffver låtit förstå, att E. Ex. intet synnerlig vore
12
däremot, protesterar dåch högt, att sådant intet vore ment E. Ex. till något
13
förfång och deplaisir, uthan att intentionen i gemeen var uprichtig och godh
14
och att the icke däss mindre skulle driffva alla saker lika med E. Ex. medh
15
meera sådant han vidlyfftigt utförde och mons:r Crusbjörn mundteligen
16
veet berätta och jag fördenskull onödigt håller att uprepa. H. d’Avaux
17
mente, att E. Ex. intet kunne beropa sig på någon concert, äffter. theras
18
proposition ändå var ofullkomlig och intet framtedd, då E. Ex. senast här
19
vore; älliest hade the intet hafft behoff begära diktion, till theras påst kom-
20
mer från Frankrike. Hvad Servien i Osnab. projecterade, var allenast ad re-
21
ferendum , oansedt jag beviste honom contrarium, huru han emot mig pro-
22
testeradhe , då h. Servien drog till Osnab., att, hvadh han där giorde, ville
23
han känna gått och giffva däröffver sin skrifftlige försäkring. S:t Romain
24
hade icke häller förnummit E. Ex. formaliter hafva opponerat sig, uthan
25
väll förste dagen något, män andra dagen såsom heemställt them saken, i
26
synnerheet h. Salvii Excell. tegat stilla och låtit sig märkia såsom tillfredz.
27
Thäremot exaggerade han, att E. Ex. i lika måtto haffva förandrat sin pro-
28
position emot thet här bleeff afftaallt, hvilket intet bestode i orden allena,
29
som jag ville uttydat, uthan in realibus; item kunde h. Servien inthet skiuta
30
skullden ifrån sig, aldänstund, då the vore stridige sinemellan om then 9.
31
puncten, som nu ähr utelåten, haffver h. d’Avaux giffvet honom valet an-
32
tingen dänsamma att införa, doch med thet förbehåll, att thet h. d’Avaux
33
måtte stå fritt att skriffva till håffvet och änskylla sig, att thet vore skedt emot
34
hans sentiment, äller och, där han skulle utelåtas, som nu ähr skedt, att h.
35
Servien måtte skriffva dijt, att han hade varit däremot; hvilket sidsta h.
36
Servien hade accepterat, dåch icke att han något ville skriffva därom. Thässe
37
vore merendelz h. d’Avauxes änskyllningar, som mons:r Crusbjörn med
38
meera veet berätta. Jag märker, thet ähr heellt lapperij med Fransoserna och
39
them man intet har att lita på. Och blir intet bättre, förän enthera kommer
40
sin koos. H. Servien önskar mycket duc de Longevilles ankomst och menar,
41
thet tå skall gå bättre. H. d’Avaux säger nu, om han icke får en express com-
42
mandement att bliffva qvar, så vill han vandra. H. Servien mentionerade
43
obiter i går, att the haffva betänkt sig medh Ragozi och å nyo giordt en

[p. 653] [scan. 685]


1
särdeles articul om honom, hvilken jag begärte han ville communicera mig,
2
thet och i affton seent skedde och jagh E. Ex. härhooss fogar

37
Fehlt.
.

3
Öffversten Peschewitz haffver ingenting uptäkt mig, då han skreef till
4
E. Ex. I förgår, då vij vore till gäst hoos h. Vulteius, hviskade han åth mig
5
med någre ord, att Båten vore här i staden och ginge åter om med anslag.
6
I går böd jag honom till målltid och förnam thetsamma, synnerlig att b:te
7
Båt hade offta negotierat med Frantz Wilhelms secreterare och att hans
8
cantzlär hade fört honom i sin vagn hädan till Gleen; anslaget skulle gå på
9
Weserströmen äller åt Brämen. I dag sände Peschewitz och låt mig veta, att
10
Båten vore hijt igän kommen och hade något vichtigt för händer, hvaruthi
11
han, Peschewitz, kunde göra cronan gode tiänster, om han förmedelst någon
12
värklig effect sporde thet vara E. Ex. behagligit …

13
PS.: S:t Romain giorde sig i afftons hooss h. d’Avaux spåsk öffver Ponseaus
14
reesa, ambassade, som han kaller, och sade praetextenvara om en entrevenue
15
emellan madame Oxenstierna och madame Servien.

Dokumente