Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
343. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Mai 22/Juni 1 Pr.: Stockholm 1645 Juni 9/19
343
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 2 ], 524–526’
Abschiedsbesuch d’Avaux’: Rat Longuevilles, Aufschub der Proposition II, schwe-
dische Satisfaktion, Benfeld. – Besuche der kurmainzischen Gesandten u. Löbens:
Drängen auf Übergabe der Proposition II, Interpretation des Präliminarvertrages
betr. Pässe für Reichsstände. Reise nach Münster. Status der pfälzischen Vertreter.
Militärische Lage.
Hinweis auf Beilagen A, B, C u. D. D’Avaux kom hijt den 17./27. huius at
biuda oss farväll. Thet hafver han och giordt och reeste i förgår härifrå till
Munster igen. Vij hafve fuller hållit honom före åtskillige orsaker at blifva
qvar, them han alle hafver funnit skälige, men icke heller kunnat tryggia
sigh, mästeparten för sin colleges skuldh. Så mycket hafver han lickväll
låtit sigh märkia, at, efter duc de Longueville hafver skrifvit och rådt honom
beveekligen at blifva qvar, jämväll och sagt åt d’Avauxes köpmän i Paris, at
han, duc de Longueville, hade itt drottningens importante breef, som skulle
till d’Avaux, begärandes vetta, om han vore qvar i Munster eller hvilken
vägen han måtte villia reesa, så ville han afvänta thet brefvet eller och
begifva sigh till vägs och mötha duc de Longueville varandes sinnat, at, i
thet han någonsin med sin reputations erhållelsse kan, gärna deferera
hertigens sentiment. I går finge vij svar af Cerisantes på vårt breef af den
20./30. Aprilis. Hvadh han theruthi mäler om d’Avauxes förhafvande,
finnes härhoos copialiter under E.
Hvad vår proposition och dess punchter vidhkommer, sade d’Avaux sigh
föga hafva emot them, uthan var sinnat at signera then Frantzöske propo-
sitionen , när så vijdt kommer, at then skall uthgifvas; badh therhoos, att
vij inthet ville spänna så högt med tijden, som Servien begärar, mäst ther-
före at Servien inthet må säija, som hade han, d’Avaux, gifvit oss thet vidh
handen. Så emedan the bägge hafva så inständigt anhållit och tijden inthet
är altför lång, så hafve vij theruthi gått them till handa och låtit skee, at
propositionens extradition opskiutes till then nu ofta nämbde 28. huius /
7. Juni, som copian under F med meera betygar.
|:D’Avaux vill nu till valete:| och, på thet |:han sådant:| desto bättre kunde
referera till hörige ohrter |:i Frankrijke, gerna sondera E. K. M:ttz mee-
ningh om satisfactionspuncten och om E. K. M:tt ville öfverlåta Benfeldt
åth cronen Frankrijke:| antingen |:för ett stycke penninger af ett hundrade
tusende cronor:| eller och elliest af een synnerlig affection och generositet.
|:Thet är honom svarat, att:| Eder Kongl:e Maij:tt hafvandes sin mäste
ögen på Tysklandz libertet och sin egen och the allierades securitet efter sine
härtills förde consilier i tractater och kriget skattar fuller |:vara satisfaction
till en god deel stå deri:| at then gambla och på Tysklandz constitutioner
och fundamental laag och stadgar grundade harmonia emellan rikssens
hufvudh och andre ledemoter såväll i kyrkie- som civilsaker blifver för-
medelss gode fridzconditioner oprättat, understödh och befästigat igen,
jämväll therigenom een damm och bollvärke giord emot then fahra, som
nu på een tijdh hafver uhr huus Österrijke vellat falla öfver naborskapet och
dess roo på alla kanter kring Tyskland sökt at tryckia och turbera. Men
såssom man nu hafver med 15 åhrs krig lärdt och erfahrit, at vederparten
inthet hafver stoor hogh at handla om någre conditioner, som kunna lända
till thet måhlet och nu sedan så vijda är bracht, at man om handelssplatzen,
tijden och andre nödtorffter är blefven eense, kastar han allehanda i vägen
at vinna tijdh altidh tractandes therhän at the allierade cronorne icke må
komma till thet scopum, som han veet the hafva sigh förbundet till, altså
och ther vij een gång skulle komma till tractaten och då igenom Gudz hielp
i det närmaste nå det som vij syfta efter i thetta fallet |:mäst rådsampt att
vara, att man sijr på en godh försäkringh, att:| hvadh som kan blifva till
|:Tysklandz och dee allierades beste uthlofvet:|, må oryggeligen hållas.
Thetsamma fuller böras först och främbst skee förmedelss keijss:e parole,
hand och segell; |:men därhooss behöfvas een real försäkring i fästninger
och landh:|, eftersom man allaredo hade händer emellan med praeliminar-
sluthet , at the keijss:e kunna mästerligen taga sine ord tilbakar och ryggia
thet som löper emot theras intention, at man förthenskuldh vidh hufvud-
conventionen hafver orsak at see sigh bättre före.
Hvad nu på Eders Kongl:e Maij:tts sijda på thetta fallet komma kan i
consideration, thet är stält på tijden och loppet af sakerne, eftersom Eder
Kongl:e Maij:tt hade sigh förklarat at villia oss theri sin meening vetta
låta, när så vijda vore kommit med tractaten. |:Satisfactionspuncten:| vore
långt in ibland |:conditiones och puncterne i vår proposition:|, förän then-
samma komo på talet, så at man kan hafva tijdh at hämpta Eders Kongl:e
Maij:tts allernådigste gottfinnande. |:Om Benefeldt:| sköte vij och före
defectum mandati.
Den 20./30. huius vore dee Churmaintziske alle 3 och på Churbrandenburgs
vägnar han von Löben hoos oss tesmoignerandes, at them vore vitterligit,
at vij, ehuruväll Eder Kongl:e Maij:tt hade erhållit den eene segern öfver
then andra, hade een lofligh och godh intention at tractera, begärandes
therföre, att vij till värkets desto vissare framtrede ville uthlefverera pro-
positionen . Thet bleef them svarat, at thet opsåtet vij nu länge hafva haft,
vore än oförandrat och vij färdige att angå tractaten, men hindras allena
af the keijss:es inkast och uthtydningar öfver praeliminaraccordet. Kunde
the churfurstl:e förmå them at släppa thesamma och gifva oss satisfaction
eller optäckia något expedient, skulle the i sielfva värket pröfva vår villig-
heet . The sade sigh hafva talt med the keijss:e och thesse hördt them andre
af ständerne, men inthet kunnat blifva eense i then saken; allena och emedan
the måste bekänna sigh inthet vara instruerade på thet fall, som nu är
förhanden, så vore the allenast komne at rapportera oss the rationes, som a
parte caesareanorum förebäres, nembl:en 1. at, efter vij den 26. Novemb. /
6. Dezember 1644 i vår praeliminarproposition månde införa thesse orden:
quamprimum ordines advenerint, parati erimus ad rem ipsam aggrediendum,
2. efter och the Frantzöska hafva een lijka lijdande keijss:e leijgd som vij
och inthet praetendera på någre sådane pass, så hoppades the vij fölliandes
vår lofven och the Frantzöskes exempel skulle een gång villia begynna
värket. Therpå replicerades, 1. at the keijss:e hade sedan som propositionen
var giord kastat in thetta obstaculum, 2. vore icke heller alle ständerne här,
och om the än vore, så kunde vij ändå inthet eij eller the förmodelig af oss
anmoda at tillstädia een sådan uthtydning öfver salvum conductum, som
kan stöta omkull vår och theras egen securitet och frijheet at stå på thenne
ohrten, 3. at the Frantzöske inthet hafva hafft någon sådan casum som vij.
In summa the stälte sigh, som gillade the våre rationes, och bodo, vij ville
då på bästa sättet, som thet skee kan, reservera oss vår praetension och nu
komma i liuset med punchterne. Vij togo thet förslaget op ad deliberandum
lofvandes them svar innan någre dagar. Om mediationen emellan oss och
the keijss:e, som the Churbrandenburgiske sidstproponerade, talte the inthet.
Nu på stunden reesa vij både härifrå till Munster principaliter at gifva
d’Avaux, förän han reeser bort, een revisite, men derhoos och incidenter
at tala med Servien om the påminnelsser han gör öfver någre passager i
våre conditioner. Vij achta inthet längre blifva ther än een dagh så lagandes,
att vij med Gudz hielp äre här om Pingessdag aftonen igen. Så snart vij
komma tilbakar, ville vij efter sakens art förklara oss emot the churfurstl:e.
Deputati nomine Palatini äre och hijt komne, men hafva inthet än varit
hoos oss. The skola inthet hafva qualiteten af gessandter, uthan för allehanda
considerationer nembnas i creditivet abgeordnete. I går vore tvenne nomine
circuli Suevici och två på biskopens af Hall vägnar första gången hoos oss.
Alle urgerandes med dertill hörige motiver, at propositionen måtte skee.
The Weymarskes nederlagh hafver till een godh deell ändrat krigzconsi-
lierne . Huru feldtmarskalken hafver för gott funnit, at generalleutenanten
Königzmark skulle gå med sitt underhafvande corpo i Behmen, thet finnes
af Beilage G. Aus Beilagen H, J u. K är at see hvadh bem:e Königzmark
therpå hafver måst företaga at secundera landtgrefvinnans Furstlige Nåde
emot the Beyerske, som äre gångne öfver Mainen och med cavalleriedt in
i Hessen, eftersom här bijfogade Munsterske, Cöllniske och Frankfurtiske
aviser thet vidhlyfftigare betyga. Man hoppas, at duc d’ Anguien skall snart
komma intill Rhenen och thenne strömen blifva dämbder. Ifrå feldt-
marskalken sielf eller armeen hafva vij på een godh tijdh hafft inge breef,
men lickväll efterrättelsse, at armeen och han äre i gott vällståndh …
Beilagen in DG, A I 1, legat. [ 2 ]:
A: 527–527a [Nr. 338] Rosenhane an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1645 Mai 16/26
B: 528–528’ [Nr. 339] Derselbe an dieselben. Münster 1645 Mai 17/27
C: 529–530’ [Nr. 340] Derselbe an dieselben. Münster 1645 Mai 17/27
D: 531–533 [Nr. 342] Derselbe an dieselben. Münster 1645 Mai 19/29
E: 534–534’ Cerisantes an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Paris 1645 Mai 10/20.
F: 535 [Nr. 341] Joh. Oxenstierna u. Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1645 Mai 19/29
K: 542 Brandt an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Minden 1645 Mai 18/28
542–542’ [ Beilage zu K ] Landgräfin Amalie Elisabeth v. Hessen Kassel an Königsmarck.
Kassel 1645 Mai(?) [ Auszug ]
548 Greffven aff Witgensteins entrée här uthi Munster den 26. April/ 6. Mai 1645.
[ Von der Hand S. Schillers, des Sekretärs Rosenhanes in Münster (?)]
Avise [ fehlen ].