Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
317. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1645 April 5/15
317
Münster 1645 April 5/15
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Befürchtungen d’Avaux’ wegen Parteinahme Joh. Oxenstiernas für Servien.
I afftons k. 7 sände h. d’Avaux sin secreterare til mig giffvandes tillkänna,
att han hadhe förnummit, thet h. Servien hadhe afffärdat Ponson att nego-
tiera något medh E. Ex. i Ossnabr., frågade fördänskull, om h. Servien
något hadhe communicerat mig thärom och hvadh mig thäraff vore vitter-
ligit , berättade och dässlikest, att thet uthsprides och honom, h. d’Avaux,
förekommer, att E. Ex. skulle haffva öffvergiffvit h. d’Avaux och hängt sig
till Servien, hvilken haffver vunnit E. Ex. behag äller, att jag må bruka hans
formalia, que V. Ex. a rompu avec mons:r d’Avaux et s’a attaché a mons:r
Servien, qui a gaigne la bienveillance de V. Ex. par laquelle il espère d’estre
maintenu et que mons:r d’Avaux a tort etc. et que mons:r Servien s’a
vanté, il y a longtemps, de rompre une fois la cabale entre les Suedois et
d’Avaux, och fördenskull bracht thet tillväga, att Rorté och S:t Romain
komma sin kooss och thärpå h. d’Avaux siällff, som inthet längre kan
subsistera.
Jag svarade thärpå, hvadh Ponsons reesa vidkommer, viste jag inthet aff,
uthan så mycket förstått ifrå Ossnab., att han allenast har communicerat,
hvadh han hade ärnat skriffva till håffvet öffver thet som passerade i con-
ferencen , hvilket E. Ex. uthi allt intet haffver kunnat approbera; thässför-
uthan kunde och h. d’Avaux påminna sig, att E. Ex. uthi hans huuss giorde
thetsamma approberandes aff thet som berättades så mycket som sant vara
och förkastandes thet öfrige; hvarutaff han kunde dömma, att E. Ex. intet
brukade thäruthi någon partialitet äller hängde sig meer till dän ena än dän
andra, myckit mindre att E. Ex. skulle haffva orsak att rompera medh ho-
nom , hvilket mig var alldeles ovetterligit och otroligit medh meera sådane
excuser jag brukade. Doch märker jag, att thet hänger honom likväll någon
ombrage och jalousie i huffvudet, för hvars skull han noch meera låtz
tänckia på reesan härifrån …