Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
316. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 April 4/14 Pr.: Osnabrück 1645 April 5/15
316
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage A der Nr. 326
Besuche bei d’Avaux u. Servien: Propositionsentwurf wegen der Streitigkeiten u.
fehlender Ordre nicht fertig. Schwierigkeiten d’Avaux’ mit Servien u. dem franzö-
sischen Hof. – Erwägungnen zur Politik gegenüber Frankreich.
Jag besökte i förledne tijssdags bäggie Frantzösche gesandterne och förnam
quoad publica inthet synnerligit utaf them. Jag påminte så oblique om thet
lyffte the giorde inann otta dagar at communicera Eders E. E. theras förslag
upsatt af propositionen, hvilket the väl påminte sig och meente (doch froi-
dement ), at thet skulle kunna skie. Men efter the inthet kunna komma til-
hoopa och hafva någon communication medh hvarannan, kan jag inthet in-
billa mig, at the thertil blifva färdige; uthan tvifvel varde the sig änskyllandes
för heligdagarna och theres devotion, på thet thet herigenom vinna tidh och
i medier tijdh få information af S:t Romain, huru the sine saker skole stella.
Älliest hafva the ifrån hofvet med sidste post ingen decision fått om theres
particular quereller. H:r d’Avaux förmälte allenast, at thet är illa uptaget,
at han hafver begärt sitt afskeedh, och blifver han af alla sine vänner rådd,
at han inthet skulle insistera therupå och släppa le fruict de ses travaux aux
pillage de ses envieux, uthan at han ännu skal uthhärda och försökia til duc
de Longevilles ankompst, hvilken och igenom andra hafver låthit förtrösta
honom, at han skal träda på hans sijda, så at han vidh sin ankompst skall be-
finna gott contentement; och i fall, at her d’Avaux skulle herifrån, så ville
och han, Longeville, affslå reesan och inthet komma hijt. Mazarini står och
på her Serviens sijda, at han ingalunda skall voceras herifrån. Altså synes
lijkt, at the väl begges motte blifva tilhoopa. Hvadh gott the thå uthretta,
får man förnimma. Her d’Avaux lät sig märckia thet vara mäst orsaken til
sin retraicte, som jag tilförende hafver gissat, at han befruchtar annadt
uthslag med tractaten, än som hans intention hafver varit och consilierne
härtil hafva varit förde, uppå hvilket fall han inthet gerna skulle låtha bruka
sig. Ty effter han för andre orsaker framdeles motte tiläfventyrs gerna vara
herifrån (sade han såssom i frötroende emot baron de Rorté), så må han så
gerna nu bruka thetta tilfället och stå deruppå, medan thet reda ähr på gång.
Jag tog thet tilfället at komma honom på närmare förklaring och rooste
hans uprichtigheet och integritet vara sådan, att, om någre andre consilier
skulle agiteras vidh hofvet emot then härtil förde scopum och them allierade
til förfång, hade man thet förtroende til honom, at han thertil aldrig skulle
låtha bruka sig, uthan mehr employera sin authoritet och credit han hafver
hoos them som väl villia, at alt ginge uprätt och redeligit til. Fördenskulddh,
om han för någre sådane orsaker skulle retirera sig, hade man inthet gott at
augurera therutaf. Therutaf ville han väl förklara, at intentionen vidh hof-
vet var godh. Men jag märckte, at thet gick honom inthet af hiertadt. Ty
omsider föll han på the orden: Om h. Oxenstern, her Salvius och Rosenha-
ne skulle fordras härifrån och andre nya karar i theres ställe, jag skulle inthet
gott subsumera therutaf. Altså at d’Avaux, Rorté och S:t Romain blifve
esloignerade, som hafva begynt och lång tijdh handlat medh Eder, låther jag
Eder dömma etc. Then som skall blifva resident i Ossnabrügk be:dh
Amontost och ähr een dependent af cardinalen, meente han såväll som
Rortée, at Eders E. E. passlig skal vara betient medh. Summa jag märcker,
han ähr illa tilfridz medh cardinalen, hvilken synes föra sådane consilier,
at han änn på någon tijdh ingen fridh åstundar. Och förmeente her d’Avaux,
at, oansedt the hade giordt Eders Excell., h:r Oxenstierna, förtröstning at
bringa ifrån håfvet een proposition, som emellan Påscha och Pingstad
skulle kunna exhiberas, så skulle the lijkväl näpplig til den tiden komma
then tilväga, om Eders E. Excell. icke medh thess större alfvar låtha drifva
therupå. Han förtröt och, at them skulle vara händerne så bundne, at, när
Eders E. E. nu ähr färdige at föra realia på bahnen, motte the stå och inthet
veeta, hvadh the skole svara, ther the dogh länge nog hafva hafft tidh at
bereda sig thertil. Han berättade therhoos sig hafva förstått, att Eders Exc.
E. skulle hafva sagdt emot Contareni, at Frantzoserne, Spanierne och the
keijsserlige hafva alt lijka fullmacht och kunna ingenting göra uthan special
ordre ifran sine principaler, hvilket han inthet kunde neeka till. Han på-
minte sig och, thet Eders Excell. svarade her Servien, som föreslogh, om
Eder E. E. icke ville i lijka motto sända sitt förslag af propositionen
hem till Sverige, förrän thensamma uthgofves, och at Eders Excell. hölt
sådandt inthet göras behooff; hvaröfver han motte bekenna, at the Svenska
gå realiter och uprichtigt medh sine saaker om och göra medh alfvar thet
them vidhkommer, och at han länge hade känt och erfahrit theres naturell.
Herr Servien giorde emot sig sin enskyllan öfver thet h:r d’Avaux
förkastade honom at hafva schrifvit osant om mig til hofvet seijandes, at
han i begynnelsen hade så trodt, effter d’Avauxes artificer ähre honom be-
kände . Sedan kommo vij på discurs öfver thet som schrifves uthur Paris,
at parlamentet begynner remuera sig, och hvadh drotningen theremot haf-
ver giordt; hvilket mig syntes hafva något vidt uthseende och kunna för-
orsaka någon confusion; hvilket alt han achtade af inthet värde seijandes,
at man väl finner medel at dämpa parlamenet, om thet beginner meslera
sigh aux affaires d’Éstat, som them inthet vidhkommer, och at thet inthet
har til at betyda, hvaruthi h:r d’Avaux lijkväl var utaf een annan meening.
Han berättade och, at duc de Longeville snart ähr til förväntandes och huru
drotningen hafver skyndadt opå honom och låfvat, ther han snart kunde
bringa een godh fredh tilväga, at hon ville, ther han komme tilbaka, gifva
honom een kyss, thet han sielf i skämpt hafver föreslaget.
Derföre, om cardinalen vore af den opinion och begirighet til friden, hoppas
jag på theres sijda mehra avanceras, men effter hans particular interest, i thet
han in turbido och rerum transitu bättre erhåller och funderar sin pouvoir
och respect, så väl som och ratio status synes vara theremot at the sine
åthskillige krigh i Tysklandh, Nederlandh, Spanien och Italien tillijka skulle
släppa och hastigt komma ifrån then eene extremitet til den andra och altså
näppelig kunna tout d’un coup cohibera ces gueriers eschaufes, medh min-
dre the i någon annan trouble til statens ruin sinemellan skulle bryta uth,
altså är väl praesumerligit, at hans consilier dereffter dirigeras; hvilket till
at remediera och förekomma synes effter min eenfaldige meening vara ett
medel, at man föreslogo een separation emellan thet Tyske och Spanische
kriget och sökte til at componera thet förra och altså lempna thet sidste till
een sysla och passetemps för Frantzoserna thertil at divertera sine oroolige
hufvun til theres konungs myndige åhr, doch sådant medh thet förbehåldh,
at Keijssaren heller Tysslandh inthet skulle läggia sigh theruthi och göra
Spaniern någon adsistence. Och emedan sådant neppelig vore hoos Keijs-
saren till at erhålla, så vunne man lijkväl så mycket thermedh, at, ther stender-
ne befunne, at Keijssaren inthet ville förstå til någon tractat och unna them
någon roo, förränn alle uthlänske saaker skulle dragas härtil och tillijka
blifva componerade och the nogsampt kunde judicera, at sådane svåre och
deels gamble tvister såssom medh Nederlandh, Catalonien, Portugal inthet
så lätt kunde bijlaggias, uthan thertil vil höra lång tijdh, och krigslasten i
medier tijdh skulle immerfort hängia them öfver hufvudit och theres ytter-
mehra ruin för ögonen, ville föllia, at the för Spanien eller Portugal skuldh
nepplig skulle längre exponera resten af sitt fäderneslandh uthi hazard,
uthan snarare i sådant fall fatta desperata consilia, abondonnera Keijssaren
och quibuscunque modis accomodera sig medh cronorna. Men econtra
skulle och Keijssaren igenom then cuneum bringas til separation medh Spa-
nien , så hade man ther så mycket bettre til at göra och kunde på alla sijdor
directe och indirecte attacquera den stålte monarchien och la vraye source
de tout le mal d’Allemagne. The orolige Frantzoserna finge och thermedh
något til at giöra, och ther man på then sijdan brachte them i extremitet,
skulle väl Austria gifva kiöp och släppa sine desseiner i Tysklandh. At
Gallia thermedh skulle tiltaga och växa Iberiae ruinis, synes vara een ob-
jection , men när man considererar Frantzosernes humeur och förrige bru-
kade modum conservandi acquisita, synes thet föga kunna vara til at be-
fruchta ; såssom Eders E. Excell. alt thetta bettre kunna considerera och
effecten utaf alt afsee.
I afftons var här ett grufveligit spectacel at see på gatorne, i thet the agerade
Christi passion och hafva uthklädt een menniskia medh een lång brun kio-
tell , som skulle vara Christus, gåendes medh reep bunden emellan tvänne
soldater medh drogne svärdh, medh törnecrona på hufvudet, at bloden rann
honom öfver ögonen, och bar ett stort svårt korss, som han medh möda
rådde medh. Före och effter honom ginge korssdragare i hvijta skiotor för-
mummade ; item till 20 par flagellanter, som grufveligen slogo sig, och flådde
huden af ryggen, at blodan och bara röda kötet syntes, thereffter bars ett
idolum på een båhr medh himmel öfver, som skulle vara Christus, ther-
effter the andelige och gemeene peuple, som fölgde processionen. I dag är
alt stilla …