Person

Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
287. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Februar 13/23 Pr.: Osnabrück 1645 Februar 14/24

2

Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius


3
Münster 1645 Februar 13/23
4
Pr.: Osnabrück 1645 Februar 14/24

5
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 6 der Nr. 293

6
Gespräch mit d’Avaux: Auseinandersetzung mit Servien wegen Übergabe der Pro-
7
position Ia. Gerüchte über Tod Torstenssons. Ankunft der bayerischen Gesandtschaft.

8
Rätt nu var her d’Avaux hoos mig, berättade, huru han thesse dagar hafver
9
varit travaillerat utaf mediatorerne och sin collega, hvilke hafva samsatt sig
10
at drifva, på thet propositionen uthan vidare betenckiande och avis til Eders
11
E. E. skulle öfvergifvas, theremot han hafver stådt, så länge han hafver
12
kunnat, förebärandes alle the skähl han viste och enkannerlig thet, at annor-
13
ledes var medh Eders E. E. afftalt, hvarmedh Servien först har låthidt sig
14
nöija, då her d’Avaux honom ifrån Ossnabrüg therom aviserade och sedan
15
mundtlig berättade och han nu så lång tijdh inthet theremot har repliquerat;
16
fördenskuldh om nu annorledes skulle företagas, at the då åthminstonne
17
aviserade Eders E. E. therom. Elliest skulle uptagas för ringa correspon-
18
dence och förtroende them alierade emellan och af en privato nepplig til
19
goda hållas, mycket mindre af Eders E. E., som skulle hålla sig fixerade, at
20
hvadh af en legato blefve afftalt, skulle mehr inthet achtas, uthan gås tvärt
21
förbij uthan then ringeste avis äller orsak thertil. Jemväl och emot alla af
22
stendernes rådh och gottfinnande, medh hvadh mehra han har kunnat
23
obiicierat them. Dogh alt thet oachtadt hafva the legadt honom så hårdt
24
öfver och coniunctim sökt att denigrera honom vidh håfvet, hvilket och i
25
thet fallet motte tiläfventyrs falla them andra bij och vara emot honom, at
26
han omsijder har mott gifta tapt och låtha them råda, altså är thermedh pro-
27
positionen i thenne dag öfvergifven; hvarmedh han syntes vara mycket
28
illa tilfridz och vidhlyfftigt beklagade sigh, huru han blir maistriferat af sin
29
collega, var fördenskuldh hans rådh, at jag medh hast ville therom avisera
30
Eders E. E. och begära, at Eders E. E. ville taga sig thetta hårdt ann och för
31
andra slijka fall inthet lijda; ty elliest befruchtade han elaka consequentier,
32
om h. Servien i thette fallet skulle vinna, och såge han sig vara så vida bracht,
33
at han inthet mächtig är at emotstå, när han then andra faller på en obsti-
34
nation ; och effter Eders E. E. hafva nu en godh occasion och ståttlige ra-
35
tiones , skulle man remuera alt dessous och dessus och låtha beklaga sig vidh
36
Frantzösche håfvet på thet högste igenom Grotium, Cerisantes, igenom
37
mig här, schrifva therom til Sverige och laga, at i Hennes Kongl. Maij:ts
38
nampn görs breef til drottningen i Franckrijke therom, besvärer sig, huru
39
Frantzösche gesandterne emot aliancen gå Eders E. E. förbij och sökia at

[p. 507] [scan. 539]


1
hålla Eders E. E. för sine dependenter i tractaten etc., hvilket Hennes Kongl.
2
Maij:tt fremmadt optogo och inthet kunde lijda; och ther sådant inthet
3
blifve remedieradt, voro befruchtandes, at man på sin sijda giorde thetsam-
4
ma , och kunde theropå inthet föllia uthan divisioner och particulartractater.
5
Uthi thetta lofvade han at secundera Eder E. E. på bästa sättet och jemväl
6
schrifva til håfvet och på sin sijda beklaga sig, huru then eena karen emot
7
Eders E. E. emot sitt och emot alla af ständernes rådh vil bryta igenom och
8
icke vyrda Eders E. E. rådh medh thet ringeste avis theröfver och sådane
9
confusioner förorsaka, som häreffter mehr yppas kunna; hvilket alt emot
10
aliancen och praeliminartractaten uthryckeligen strider; och försäkrade han
11
sig, såframpt Eders E. E. icke thenne gången göra något til saken, uthan thet
12
så skulle passera, skulle väl h. Servien understå sig häreffter at speela maistre
13
öfver Eders E. E., som han söker at göra emot sin colleguam. Och såssom
14
han, h. Servien har låfvat taga thet på sig och försvarat emot Eders E. E.,
15
så kunde h:r d’Avaux väl tänckia, at han skall beflita sig at förringa saken
16
och demulcera Eders E. E. på bästa sättet. Men han meente, at Eders E. E.
17
för consequentien skuldh inthet skulle så låthet löpa, och är icke allenast
18
modus procedendi odugse och otiänlig, uthan och i sielfve saken föllier
19
thet, at the nu råka i full negotiation här. Ty mediatores läre ingen dag
20
försumma at arbeta. I medier tijdh är man i Osnabrugk fåfeng och veet ther
21
inthet af, hvilket vederparten sielf såväl som alle rijkztänder skulle främ-
22
madt uptaga. Såsom han thetta medh stor passion vidhlyfftigt och snart
23
een timma uthförde och jag nu inthet hinner schrifva, effter thet är seent
24
och stadzporten strax igenslås, at buden inthet slipper uth. Om Eders E. E.
25
svara mig opå thet jag schreef i går, meente h. d’Avaux jagh inthet skulle
26
låtha märckia, förrän svar på thetta brefvet ankommer; ty elliest skulle Ser-
27
vien uptaga, lijkasom Eders E. E. vore aviserade therom.

28
Grefven af Nassow och Frantz Wilhelm hafva tidender, at feldtm. h. Tor-
29
stensohn är i Behmen af siukdom dödh blefven. The Beyersche komme i
30
går medh slätt och myckitt ringa stat; dogh vore alle gesandternes vagnar
31
moot them och Frantz Wilhelm i persohn. Mehra effterlåther inthet tij den …

Dokumente