Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
193. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1644 Juli 11/21
193
Münster 1644 Juli 11/21
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Ändoch jag till H.K.M:ts tiänst, E.Excell. behag och mitt äget contente-
ment inthet häller åstundade än att blifva öffver the saker, som på thänne
orten passera, tilbörligen informerat, att jag E.Ex. thäröffver alltid kunde
göra nöijachtig rapport, likväll måtte jag beklaga, att mig synes något frigi-
de thärmedh tillgå hooss them, men större förtroende skulle haffva att för-
moda . Jag meenar them Frantzösche gesandterna, som daglig ähre uthi
action stundom sinemellan att conferera och under tidhen med mediato-
rerna , och jag väll veet, att sådant intet afflöper medh bara complimenter,
uthan thär måtte några realia tracteras och the thäröffver allrig någon com-
munication tilbiuda. Jag hadhe förment, att thär jag på H:s M:tz vägnar
icke hade bliffvit kallat och admitterat till sådane förnämbde conferencer,
som medh mediatorerne in publicis förhade, att the likväll åtminstone
siällfve äller genom sine secreterare skulle advertera mig hvad som vore
passerat, att jag sådant till H:s K. M:t äller och till E. Ex. måtte advi-
sera , män så länge jag haffver här varit och ehuru månge congresser the
haffva hafft, haffva the allrig ännu tilbudit någon communication, uthan
hvadh jag expresse haffver frågat äffter, och att jag således alltidh skall gå
bröstgänges på them, synnerlig när jag intet annadt ärende haffver allenast
att fråga hvadh the haffva för händer, skulle väll räknas för en importunitet
och the skulle dåch svara mig hvadh the ville. The haffva och sådant tokåt
fålk, bådhe secreterare och adelzmän, som intet kunna mera än bara moders-
målet och qui extra Galliam sunt idiotae och inge statsaker förstå och intet
veeta, när man discourerar om något stånd äller ort i Tysskland, om man
talar om Indien äller hvar the skole finna igän sigh, att man aff them intet
kan hämta äller colligera och jag icke häller kan agera någon espion, som
kan stiäla mig till få veta något, när thet älliest icke skeer med maneer. Ty
en sådan måtte vara omnium horarum homo, som kan hvispa i hvart hål
och dricka medh en och annan, och sådant vill mig för respect aff min charge
intet tiäna. Fördenskull i medier tidh går jag här onyttig som en skugga
och väll veet, att, thär E.Ex. hadhe mediatorer i Ossnabr. och igenom thäm
en gång häller annan confererade medh käijserl. gesandterne och Frantzo-
serna thäröfver intet bleffve adverterade, skulle the thet väll främmadt up-
taga . Jag såge gärna, att jag häröffver hadhe E.Exc. sentiment, huru jag mig
framdeles häruthi skulle comportera. Migh tyckte och nyttigt vara, om jag
under tiden hadhe orsak att besökia thän Venetiansche gesandten och altså
par occasion kunde hooss honom något ärfara thet som Frantzoserne intet
ville ut medh, äffter han ähr en liber uprichtig man att discurrera. Om E.Exc.
funne gått att suppeditera mig thärtill materier medh aviser äller andra
ährenden, som jag kunde bruka till praetext att få audience medh och hvadh
andra medel E. Ex. täcktes upfinna. Ty d’Avauxes complimenter ähr jag
nu ledze vidh och tror them intet meer, när the komma så åffta-och intet
annadt förtroende föllier thärpå.
Hesserne seer jag häller ingen synnerlig confidence hooss. Jag haffver visi-
terat them, hafft them och till gäst tracterat them bäst jag har kunnat, com-
municerat them undertiden aviser och tidender, män thäremot intet annadt
än complimenter undfångit, haffva icke häller thet ringaste låtit mig veeta
om theras negotiation medh Frantzoserna till Ostfrisland äller och att
Croisic reeser thärhän, hvilket allt mig något främmadt förekommer och
jag till E.Ex. gunstigt betänkiande heemställer.
Ibland annadt, som h. d’Avaux i dag discurerade medh mig, som jag
haffver fattat uthi breffvet till H:s K. M:t, berättade han och, att h.
Servien hadhe ärnat sig till Ossnab. obekänder att conferera medh E. Ex.
öffver thet som mediatorerna på the käijserliges vägnar them förebracht
haffva och jag i förre breffvet haffver förmällt och att h. d’Avaux haffver
styrkt honom thärtill, män att han sig haffver sädan betänkt, äffter han
tyckte, att thet intet var orsak nog, uthan ville gärnna till en annan gång
c’est qu’il est un peu hautain (sade d’Avaux) et qu’il ne trouve pas matière
digne de luy et peut estre une autre foys il ne la trouvera pas telle. Lijkväll
håller jag meer utaff S. Servients franchise än them andres complimenter,
skulle och i dag haffva besökt honom, om han hade varit hemma, vil dåch
sökia lägenheet i mårgon.
Uthaff förre discurser kom h. d’Avaux på att säija, hvadhgodh lägenheet thet
vore för legaterna, när the ville obekänd besökia hvarandra, att the kunde
gästa hooss h. Rorté och E. Exc. här hooss mig, allenast sadhe han thet
kommer Edher bägges svårast thet som doch cronerna väll omsider con-
siderera och begärte thärhoos en amy et confident jag skulle säija honom,
hvadh min appoinctement vore hooss cronan åhrligen. Thärpå svarade jag,
att thet stiger till fämtusende r:d. och måtte alltså för H:s M:ts respect
skull liuga ett tusende r:d. så när i min ägen pung. Thet han dåch sadhe
vara för litet. Baron de Rorté, sadhe han, har vidpass 8000 r:d.; il faut que
vous ayez autant pour le respect de la couronne vous estez en mesme estat
que luy et je vois bien ce qu’il couste de vivre ici. Jag svarade, je me contente,
vous autre Mess:r estez plus richez, vous le pouvez bien faire. Non, non,
repliqua il vous faut veritablement cela. La couronne de Suède ne cedera
point son respect pour si peu de chose et moy mesme veux faire instance à
Mess:rs les Ambassadeurs. Sädan kom han till tala om hvadh Rorté älliest
har fått till extra som åftast och thän reesan han nu gör till Frisland består
honom särdeles outre son ordinaire. Ändoch hvadh thetta vidkommer,
lägger jag intet thärom, uthan måtte låta mig nöija, önskar allenast jag
kunde min tiänst så förrätta, att jag hadhe en gunstig öffverheet och min
daglige nödtårfft och täring till att föröffra något äller förvärffva något för
min hustru och barn. Kan jag intet göra något förslag uppå, om jag än i
någre åhr skulle vara vidh thänne tiänsten. Thet ähr nu ett åhr sädan jag
drog ifrå Sverige och haffver fått tämmelig påstar bådhe ordin. och extra
och haffver jag nu knapt så mycket igän jag kan försöria mitt kök på 14
dagar, oansedt mitt maneer intet ähr att slösa bårt. Dåch vill jag intet
misströsta på gudh och lyckan och E. Ex. samt flere godhe härrars befo-
dring , besynnerlig haffver jag alltid hafft till E. Excell. mitt endeste för-
troende och leffver ännu i thän godhe förhoppning, att thet intet skall fallera
mig. Jag veet E. Ex. förmågo, när han vill hiällpa någon vore sigh medh
recommendation och befodring till löst äller fast och huru många E. Ex.
således haffver hullpit. Dåch vill jag intet bruka thän importunitet till att
begära och nampngiffva något, uthan ställer min lycka och vällfärd uthi
E. Ex. händer medh thän trogne tillförsicht, att E. Excell. veet mitt bästa
och intet låter mig allena gå tröstlös ifrån sig, som dåch till honom sätter
allt min förtroende. Bedher och tiänstelig E. Ecxell. täckes förlåta mig, om
jag medh min långa skriffvelse kan skee ähr importun…
PS.: Jag hoppas E. Ex. låter sig behaga, om jag i mårgon gör ett påstritt
därhän såväll till att upvachta E. Ex. på en dag till görande såsom och
till att höra en christlig prädikan om söndag. Jag hoppas thärmed intet
skall försummas, äffter jag om måndag kan vara här igän, äller thär E. Ex.
så intet behagar, beder jag att bliffva genom en båd uppå vägen adverterat,
så vänder jag om hijtt igän.