Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
98. Salvius an Joh. Oxenstierna Osnabrück 1644 Januar 5/15
98
Osnabrück 1644 Januar 5/15
Eigh. Konz.: Salvius Slg. vol. 4; Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Über Verhandlungen der französischen Gesandten in Den Haag. Unzufriedenheit
der Franzosen mit dem schwedischen Angriff auf Dänemark. Schwierige Finanzlage.
Verwendung Rosenhanes. PS.: Restitution Birsteins. Brief an den portugiesischen
Gesandten.
E. Exc. meening at låta Portugueserne komma till Minden, synes vara
godh
Vgl. [ Nr. 95 ] .
voijeran från Wissmar till Lauenburg och tädan genom land Luneburg åt
Minden. I Nijenburg är alt för fattigt till lefva. Tempo, när han skal af-
hämptas , ställer jagh till E. Exc. gottfinnande.
E. Exc. seer af Spirings breef uhr Haagen och Griessheimbs uhr Münster,
hvadh för een dispute om högheeten Holländerne åter bringa på bahnen.
Galli vele icke egalera them Venetianerne. Desse äre gambla och hafva reg-
na under sigh, Batavorum respubl. nova tamquam in fieri, ut adhuc sub iu-
dice lis sit. Om thet nu och nogot holler Gallos oppe, får man see. Rorté
meenar, vårt Danska krijgh lärer skynda them hijt. D’Avaux skrifver migh
af den 8./18. Decemb., at han såge gerna, thet jagh ännu toge nogon orsak
at reesa hädan till Minden igen. Men Baron de Rorté afråder migh. Doch
voret gott, at Portuguesern vore i Minden, förrän E.Exc. begifver sigh
hijt, på thet han må, såsom den andra i Franssosernes, altså denne hafva sin
säkerheet i E.Exc. föllie.
Ablehnung der Bitte Steenbocks um Werbegelder. Klagen über Finanznot. Subsidien
noch nicht eingetroffen.
The här qvarrblefne Dani hafve i går först besökt Rorté, hafve förr suspi-
cerat , att detta infall i Holsteen är Frankrijkes practique, thet Rorté hafver
neekat. Aff Rorté och S:t Romains breef uhr Münster til honom märker
jagh, att Galli äre mächtig illa tillfridz medh detta infall. Nogot synes vara
orsaken, at the icke gerna såge Sverige per occupationen Daniae blifva för
mächtigt at tilleventyrs practicera en universal monarchia ex arcto, såsom
Rorté ridendo sade, thet gifva storr ombrage, att Sverige nu hafver alloreda
mäst alla the förnembste provincierne rundt omkring Östersiön occuperade,
Ingermanland, Liffland, Pommern, Mechelburg, Holstein, Jutland och så-
ledes Dennemark rundt omkring lijka såsom blocquerat. Men mäst därföre
att theres intentio foederis cum Suecia synes aldeles göres them therigenom
onyttigh, i thet Sverige efter theres meening icke kan tillijka så mächtigt
föra kriget mot hus Österrijke såsom tillförenne; och synes fördenskuld så-
väl Gallia som Venedich strax vela slå sigh theremellan att göra fridh mellan
Dannemark och Sverige och kan skee toras Daniae legati derföre ännu här
nogot töfva. Seer Gallia sigh ingen stoor adsistens mehr hafva af Sverige
moot Keijsaren, så fruchtar jagh subsidierne ophöra. Obscure videbatur id
innuere Rorté. Jagh hafver alt till thet bästa uthtydt, men tiden moste lära
thet öfrige. Rorté skrifver E.Exc. sielf till, sender och serdeles en copia af
S:t Romains breef om den Venetianische interpositionen, vänter theropå
svar, at E. Exc. den aggreerar in causa Imperatoris, så varder Venetus sigh
hoos alla parterne skrifteligen ahnpraesenterandes. Migh tycker, man kan
favorabiliter accepteran, aldenstundh Kon.M:t hafver thet sielff tillförende
skrifteligen giordt och vij nu elliest ingen annan medlare hafva. Men att
transferera denne congressen till Münster eller at Venetus skal mäst residera
thär och här genom en reipubl. secretarium status (sine nomine legati)
medla saken, såsom S:t Romain skrifver intenderas, thet hafver jagh sagt
Rorté icke kuna skicka sigh. Hvadh legati Gallici varda nu härpå
skrifvande och företagande eller om the sielfve snart komma, lärer tijden.
Thet faller migh mächtog illa, att the så lanternera medh subsidierne. Gudh
gifve, att icke nogon confusion theri kumme.
Att her Rosenhan ännu nogot blifver hoos E.Exc., kan vara gott. Hade
han kummet nogot förr eller ännu nogot ährende förefölle, torde han så
gerna göra en reessa som liggia stilla. Finge han reesa til armeen, torde thet
vara nyttigt, at han således confererade medh feltmarskalken om den punc-
ten , som ahngår soldateschans contentement. Ty nu är godh tidh thertill.
Thet moste doch en gång skee genom een afsendning; doch alt till E.Exc.
gottfinnande stält …
Eigh. PS.: Bitte des Landgrafen von Hessen-Darmstadt, der Landgräfin von
Hessen-Kassel u. der Grafen v. Nassau um Freigabe Birsteins; Brief Straßburgs;
Bitte des Hamburger Postmeisters Schute um Verleihung des Agententitels; Hin-
weis auf die à cachet volant beigefügten Briefe an portugiesischen Gesandten u. Tor-
stensson .