Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
77. Salvius [an die Königin] Osnabrück 1643 Dezember 13/23
77
Osnabrück 1643 Dezember 13/23
Eigh. Konz.: Salvius Slg. vol 1; Kopie als Beilage der Nr. 78
Besuch Griesheims u. Langermans.
Den 11./21. Decemb. kom Griessheimb från Münster till migh, sade sigh
hafva creditiff från kungen i Polen (thet han migh vijste) till the Danske
legaterne, men ville icke besökia them, förrän han hade talt medh migh. Con-
testerede högt sigh vele oppenbara oss alla the keijseriskes och Danskes
sampt Polens förhafvande vidh denne fridzhandelen, ther man ville hielpan
100 d[aler] om monan till speser och at han fingo igen, hvadh Königsmarck
hade honom vidh hans captivitet ifråntaget. Ville ock härifran reesa till
Dönhoff i Hadersleben och efter han vore förr känder medh kongen i
Danmarck, ville han dricka et russ medh honom och således beflijta sigh at
erfara hans intentioner, så ock Dönhoffs och oss in secreto oppenbara.
Af grefven von Nassow och D. Volckmar hade han förståt, at the keijserische
heelt desperera om Sveriges och Frankrijkes separation. Cardinaln Mazarini
vorde fuller medh Danmarck och Polen simulerandes, så lenge han uthörde
all theres intention, men förr sijn christeliga troo afsäijandes, än han läte
Frankrijke, Holland och Sverige separeras. Caesareani och Hispani troo
inthet, at Frankrijke hafver alfvare till friden, medh mindre hon får beholla
alla occupata, thet the både i evigheet icke tillåtandes vorde. Medh Sverige
vela the ändeligen hafva fridh, efter the see sigh ther ingen revange kunne
hafva, ja fast the än sielfva Sverige kunde inkrächta, så vore thet doch
icke at beholla, eij heller nogot ther at hämpta. Een satisfaction vele the
fuller gifva Sverige i penninger, thet hade kungen i Polen sielff billigat. Ja
Kaijsaren skulle fuller gifva Pommern pro feudo, ther Sverige ville allena
sluta friden medh honom och Polen medh Danmarck vore icke så hårt
theremot. Men efter han seer them inthet medh vapn vele hielpa sigh moot
Sverige, så är han bekymbrad, huru han skal ahngripa saken. Ville Sverige
vara tilfridz at behollat förmedelst ett longt stillestandet, thet skulle Kaij-
saren fuller först biuda, hvar ock icke doch iure hypothecae eller reten-
tionis . Ther ock thet icke ahnginge, så at giffat såsom feudum doch icke
perpetuum, uthan på en long tijdh af åhr, fast thet än skulle vara på 100 åhr
tilgörande, på thet at ther vore hopp, at thet fölle till rijket igen. Feuda
gifver man icke chronor, efter the äre immortales och feuda således
aldrig komma till at förfalla til lähnhern igen, at gifvat Kon. M:ts person,
ja Hennes Kon. M:ts manlige lijfsarfvingar skulle ock kunne gå. Elliest
såge the än inga andra medel. På Churbrandenburg hade the icke så stort
afseende, efter han vore icke mächtig att hindrat.
Den Pfaltziske saken varder hvarken Churbayern eller Cöln låtandes
tracteres vidh denne tractaten, serdeles efter denne victorian. Bäyern lärer
förr slå sigh till Frankrijke igen och Frankrijke gerna admitteran oahnsedt
dett sidste niederlagh. Han, Griessheimb, ville äntligen komma på den
meeningen, i hvilken han sade monga catholische ständer vara, at thetta
krijget lärer äntiligen theropå ahnkomma, at Sveriges chrona, Kaijsaren
och mästa rijksens ständer lära träda tilhopa moot Bäyern och Frankrijke.
Hvadh han häröffver och elliest hade nyligen skrifvit till sin herre, kungen
i Polen (i hvilkens eedh han lijkväl icke vore), theraf gaf han migh inne-
lagde copia sub lit. A.
Theröffver kom Langerman till migh, hvilkom Griessheimb icke ville
låta see sigh, uthan gick baak genom mitt hus en annan vägh sin koos.
Både Langerman och Griessheimb äre i den meeningen, at Galli icke
varda kommandes förr än om helge tree kongens tidh till Münster. Doch
skulle som i går 26 vagnar af theres bagage ther vara ankomne. Langerman
hade ock the tijender, at Galli vele först hafve salvo sconductus för Portu-
guesische och Catalanische gesandterne, hvilket hans collegae fruchtade
vele blifva ett svårt och longsampt värck. Auersberg hade tijender, at
Piccolomini hade fått inn Monson i Cataloignen, hvilket tillijka medh den
Bayersche victorien vorde både Spagnien och Kaijsaren så mycket moot-
sträfvigare görandes. Elliest hade Langerman inthet at säija, än thet han
intercederade och badh, thet han och hans broder i Hamburg motte nu
af the fallande subsidier bekomma den resterande halfparten, nemligen
1400 Rd., som Kon. M:t i sommars allernådigst bevilliade them på den
Spandowsche schulden. Och hvadh andra privat discurser pläga falla vidh
sådana ährevisiter.
Samma dagh lefrerades ock ett breef inn frå hertig Christian Ludwich af
Brunswich och Luneburg daterat Hanover den 27. Novemb./7. Dez.
till ambassadeuren her Oxenstiern och migh, at han hade fått våre afsände
salvos conductus, ville sände sina gesandter, så snart han förnumme the
öfrige ahnkomma och begynna värket och det hielpa till fridzbefordran.
Copia sub. lit. B.
Den 12./22. Decemb. hade Griessheimb besökt the Danske legater till
måltidz, kom therefter till migh, slogh uth händerna, sade sigh mycket
annorlunda finna sakerne hoos them, än kungen i Polen sigh hafver låtet
inbilla af Baudissin. Rijkscantzleren hade på hans värf mächtog kaltsinnigt
svarat, them optaga kungen i Polens breef medh ährevyrdning, men icke
veta nogra consilier moot Sverige. Danmarck vara heelt resolveradt at
icke annorlunda betee sigh moot Sverige vidh denne tractaten än som een
neutral ven och unverveissligh. At Sverige finge een satisfaction vore billigt,
hvar icke äfven i landh, doch i penningar och, ther the än Pommern så
lenge iure retentionis behölle, vore thet icke så irraysonabel. In summa
jagh veet icke rätt, hvadh jagh skal göra af denne Griessheimb. Kommer han
at uthöra migh, så slår han feelt, jagh discurrerede honom fuller huden full
igen. Men hvadh Sverige i den puncten intenderar, theri gick han så vijss
hädan som hijt. Men ordinum imperii tam pontificiorum quam protestan-
tium libertet ströök jagh honom så uth, at han må den bära, hvart han vill.
Hade man penninger at mista, torde lijkväl icke skada, at man spenderede
nogot på honom. Man gifver doch så mycket annorstädes förgäfvens uth.
Han hafver en godh hoffqualitet theruthi, at han är impudent och hafver
cervel nogh; visiterar alla och hörer nogot här och ther. Kan ock beqvem-
ligen görat under the Polniske creditifven varande såsom neutral hoos alla
partierne…