Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
50. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1643 Oktober 19/29 Pr.: [Minden 1643 Dezember 28/1644 Januar 7]
50
Kopie: RR 1134–1136’
Vij vele Eder … hermedh nådeligen icke förholla, att konungen i Portu-
gall hafver beskickadt oss uthi en ambassada och sändt hijt till oss af sine
rådh Don Rodrigo Bothelho, som hijt vidh ändan på Augusti månadh ähr
ankommen och hafver här hooss oss förebracht och anhollet, thedh han,
gesandten, motte admitteras till fridztractaten och dervidh taga sin herres
saak i acht, hvar icke dedh kunde skee under qualitet af en konglig legat,
då att honom motte förunnas att vara i Eder såsom våre legaters och com-
missariers comitat och föllie såsom en particular person och att vij ville
låta jämväl genom Eder drifva hans k[ärlighe]tz konungens saak vidh
tractaten.
Såsom vij nu hafve dhette ährendet hooss oss öfverlagt och therhän oss
förklarat att villia Eder befalla och påläggia
nungens i Frankrijkes gesandter och commissarier jämväl och Staternes
deputeradhe (hooss hvilke konungen i Portugal skall hafva tvenne andre
gesandter, en doctorem Ludovicum Pereira a Castro hooss dee Französi-
sche och Doctorem Franciscum Andrada Leitao hooss dee Stadiske) vara
kommen till Munster, I då skole medh dem communicera öfver denne
saken och, huru vida medh inbördes rådh och gottfinnande dhet kan blifva
på alle sidor förafskedat, att dee Portuguesische deputeradhe kunne blifva
admitteradhe till fredztractaten, denne till Osnabrygg och dee andre till
Munster.
I medier tijdh, effter gesandten är sinnadh nu strax att begifva sigh till den
ände åth Tysklandh och vij låte honom medh egit skepp öfverföra till
Wissmar, hafve vij velat praestera honom säker både i dee platzar theruthe,
som medh våre guarnizoner ähre besatte och försedde, såväl som på resan
åth Minden eller Nijenburg och till den ända låtit ergå befallningar till com-
mendanterne , särdeles dee i Wissmar Ulfsparren och Tobias Duwall i Alte-
marck och Gardeläben. Men effter han förmeenar på någon tijdh förblifva i
Wissmar och dijtkommande ähr sinnadh att sända en currier till Eder medh
detta vårt
stadde in loco kunde honom gifva vidh handen, när och hvilken vägh han
säkrast skulle kunna till Eder komma och mundtligen medh Eder öfver be-
rörde ährenden berådslåå, så myckit hastigare förfarande, hvadh afftal Ed-
her och dee Fransösische gesandterne emillan kan blifva taget öfver ko-
nungens i Portugals deputerades admission och den sakens behörlige in-
caminering vidh siälfve fridztractaten i Osnabrüg och Munster.
Hvarföre ähr hermedh vår nådige villia och befallning, att I låte Eder vara
anläget, icke allenast när I förnimme dhe Fransösische commissarierne och
medh dem dhe Stadiscke deputerade vara kombna till Munster eller någon
säker och beqvämb orth i negden, ther I medh dem kunne communicera
dhetta värfvet, att I då ytterligare medh dem, på hvadh sätt den Portugue-
sische saken uthan hufvudhvärketz störste praeiudicio och ruptur ähr att
angripa, därvidh I all möijeligh flijt görandes och användandes varda, att
samma Portuguesische gesandter må på fridztractaten admitteras och deres
konungz saak blifva tagen i acht, uthan och föruth medhdela för bemälte
gesanter, som här hooss oss hafva varit, Edert goda rådh, att han må kunna
reesa åth Minden eller Nienburg att på någon tijdh vara thersammestädes
och förnimma, huru han sigh i ahnresandet eller elliest hafve till förholla.
Att drifva siälfve den saken under förra praeliminarsluth kan icke skee för
månge högvichtige orsaker och hinder skull, derföre I och så myckit för-
sichtigare måste handtera denne saken, så att, när I den drifve enhälleligen
medh dee Fransösische och Statische, icke tillijka kasta hela värkedt öfver en
hoop och gifve thermedh orsaak, att alle skingras åth och fridztractaten
blifver till intet. Hälst vore väl till önska, att the Portuguesische må komma
på tractaten såsom en konungz gesanter och där tala uthi deres herres saak;
men ther det icke skulle kunna gåå eller vederparten thertill vela förståå,
att då till föllie af gesanternes eget förslagh han hooss Eder och dee andre
hoss dee Fransösische och Statische må blifva i föllie såsom andre particu-
lare personer och åthniuta Eder säkerheet.
Och såsom vij hafve velat försäkra denne gesandten och hela hans medh-
föllie , att han må passera och sigh oppeholla i våre guarnizoner vidh siö-
kanten , the Wäserische eller andre, som han händer till komma, och vij till
mehra och större hans försäkringh hafve medhdeelt honom ett vårt öpet pass
och säker leigde, så vele och I ställa vidare ordre hooss commendanterne i
vår guarnizoner, särdeles dem som han händer för kommo i resan från siö-
kanten till Minden eller Nienburgh, att gesandten medh sitt föllie må gå
säker therifrån tijt opp, och när I effter afftaldh saak finne gott, anten kan
begifva sigh frambdeles till Osnabrygg, att han då medh säkert convoie
och behörlig heder må dijt blifva deducerat …
P[er] B[rahe], G[ustav] H[orn], C[arl] G[yllenhielm], A[xel] O[xenstierna],
G[abriel] O[xenstierna].