Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
42. Axel Oxenstierna an Joh. Oxenstierna Stockholm 1643 September 30/Oktober 10
42
Stockholm 1643 September 30/Oktober 10
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Druck: C. C. Gjörwell S. 89–93
Verhältnis zu Salvius. Einladungsschreiben an Reichsstände. Anreise nach Osna-
brück . Keine Trennung von Frankreich. Konferenz mit französischen Gesandten.
Möglichst keine Partikularverhandlungen. Militärische Nachrichten.
Auf Nr. 23 u. Schreiben Minden 1643 September 12/22 . Om S[alvio] schrijff-
ver jag intet, utan ded jag in Nr. 8 schreff, skedde allenast till den ände at
notificera Dig mina tankar och hvaruthij mig tyckts, at Du saken något
för högt adprehenderade, sökiandes dine desseiner, som eliest ähre godha
så at moderera, som jag mina genom Gudz biistondh nagorlundha haf-
ver fört och mig tycker, at Du beqvemest skalt kone komma igenom medh.
Ty jag öfver Din reputation och välfärdh intet mindre ähr jalous ähn öf-
ver min egen. Jag siir intet på S[alvii] rem aut honorem, men på lega-
tionis et commissionis vestrae. Om ded öffrige hafver jag mig förr för-
klarat , hvadh mig tycker bäst tiänar, allenast at I coniunctim tractera och
underschriffva alt ded som fredztractaten angåår heller däraff dependerar;
och hölle jag gott, at I coniunctim schreffve ähnnu dem evangeliske stän-
derne till animerandes dem at beskicka tractaten och hielpa till at conser-
vera libertatem et veterem statum imperii seu patriae suae och göra Hen-
nes K. M:t däruthinnan all adsistence, som ehvadh andre orsaker Hen-
nes vapn kone haffva, liikväl förnämbligast därhen ähro dirigerade och
förde, at ded Romerske riikes gamble friihet och däraff föliande nabolige
kongeriikens säkerheet och venskap erhållas motte; hvilkedt medh den
Österiikeske dominatu i Prageske freden funderadt icke bestå kan. Med
sådan mening heller och medh något höffligere och generalere ordh tycker
mig väl tiäna at schriiffvas, icke allenast ifrån Osnabrygge och i tractaten,
uthan och nu tilförendhe. Alldenstundh intet hinder ähr hoos oss, at
dermedh dröijes, och måste ju hvar man, som icke heller ähr passionerat,
giffva oss ded vitnesbördh, at vij ähre tillredz, hvadh heller ded kommer
dem till eller eij.
Hvad vår mening ähr om S[alvii] resa åt Osnabrygge, ded siir Du aff
drotningens breff. Jag holler före ded man intet lätteligen bör komma
därtill at prostituera oss. Ty om ded rätt vore, så borde mediatorerne intet
holla sig för godhe at komma til Eder och invitera Eder in; men där det
more sueto löper, så måste man see myckedt genom finger och heller låtha
Salvium på en natt heller 2 resa där in at göra excusen. Men ingaledes
tiänar ded, at Du moverar Dig, förähn de Francöseske äro i negdhen och I
kone med inbördes samtaal eller beskickning fundera tractaten på enahandha
sätt och till en dessein, så myckedt Tysklandh angåår. Jag låther verum
scopum bliiffva i sit värde, om den sådan ähr hoos Francosen sosom hoos
oss. Men så måste liikväl den ena förstå den andhra och altidh hoos Eder
finnas sådane consilia, at vår conjunction med Frankriike bliffver osargat.
Achta Dig på Din siidha väl, at all suspicion och separation förekommes
med Frankriike; så myckedt mehra, som du veest, at fienden såväl som
mediatorerne därefter trachta. Om tapeterne säger cammarn sig hafva
giffvet ordre. Ingastädes tiener bettre at affhandla medh Francösiske
Commissarierne om fredstractatens desseiner ähn loco intermedio, såframpt
de dertill vela förstå, hvar icke, då moste ded utrinque skee per subdelegatos,
sompt loco tertio, sompt genom Eder, såsom residenten Rosenhane och
secreterare Mylonium hoos de Francösiske commissarier och deras depu-
terade hoos Eder. Ded första ähr ded bestha och haffver minste difficulte-
terne ; det andre är repudiato primo necessarium och usitatum. Men hoc
rerum statu et uti nunc res aguntur at tractera in particulari ähr fahrligt och
väl at achta sig före. Jag tilger, at sådant sig intet låther försvara. När alt
är disperat och consilierne förandhra sig, då giffver tijdhen rådh. Men jag
beder, at Du Dig til sådane consilia intet länkia låther. Hör hvad andra
seija, men achta Dig, hvad Du svarar. Nihil uspiam sinceri, itaque tibi
cave.
Om Pomerns tilståndh kan jag föga schriffva, förähn jag förnimmer, huru
Köningsmarks marche gåår aff, önskandes, at Gudh ville göhra den lycko-
sam . Olägenheten af Krakows infall upvuxen kan jag lätteligen döma och
skall hielpa den, så mycket jag förmå. Vij ähre här in suspenso öfver de
tijender vij haffve här i desse dagar bekommet uthur Tyskland och ifrån
Dantzig om en rescontre, som skall vara förelupen emellan feltmarskalken
Torstenson och Keijsarens armee, uthij hvilken vill föregiffvas, det feltmar-
skalken skall haffva hafft någon lycko. Den högste Gudh stadfestat och
hugne oss därmedh. Nu stå våre consilia fast alle och till sit uthslag mäst
länkia sig, eftersom kriget faller.
Ded tilstunde nu våre comitia, som ähro anstälte pa nästkommandhe den
3./13. Octob, hvilke mig läre falle så mycket svarare, som Du äst borta
ifrån mig och de andhre mine colleger äldres och mine krafter taga dagligen
aff. Men hvadh hielper ded; jag ähr medh arbete födder, hafver medh
arbete leffvat och moste medh arbete döö. Jag hadhe fuller mehra till at
schriffva om åthskillige sendebudh, som här hoos oss ähro ifrån Portugal,
Lybeck, hertigen af Holstein, landgreff Jurgen aff Hessen etc. Men tidhen
recker intet till, moste det spara till en annan gong. Privata.