Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
7. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1643 August 19/29 Pr.: [Minden 1643 September 4/14]
7
Konz. von Gyldenklou: Kgl. Koncepter ; Kopie: RR 893’–894
Vermittlung Polens.
Oss varder berättadt, at konungen i Pohlen ärner sände tvenne sine ge-
santher till Ossnabrugk och nambngifvas dee uthi inkombne relationer
een Gyldenstiern och Borastus. Nu kunne vij fuller egenteligen icke vetta,
hvadh particular motiver eller orsaker ähre, som drifva konungen härtill,
kunne lijkväl så myckit besinna, att thenne tillstundande fredzhandell täme-
ligen skall röra och angå then konungens och Polniske interesse och till-
äfventyrs skall icke heller alt vara ansedt och meent till vårt och Sveriges
cronos gangn och bästa. Det vare härom, huru thet kan, så hafver thenne
saaken till störste deelen sin förklaringh uthi Eder instruction
APW [ I 1 Nr. 17 Art. 16 ] .
Komme och gifve desse eller andre Polniske commissarier eller legater sig
ther ahn, må I tractera dem medh all humanitet och såsom ens annans ko-
nungs , som vår vän ähr, gesanter och bevijsa dem all vänskap och courtoi-
sie hörandes deres värff och ahnbringande och ther något per discursum
eller elliest af dem skulle blifva talat och anggifvit till vårt praejuditz, sijr
till at I sådane uthan offension declinera och undanböija all förtreet och
ovenskap, håller saaken medh Polen in integro och låter henne löpa vidh
sin vahnlige gångh, allenast I lijkväl in re altijdh försvara vår rätt och söke
till behålla lämpan. Men komma dee såsom legati eens mediatoris och
tillbiuda deres konungs interposition vidh fredztractaten, tå måste I sådant
deres ahnbudh höfveligen excusera bode af defectu mandati och att I icke
vette, om och höghbe:te konungh hafver sigh therom hoos oss angifvit eller
vij thet accepterat, Edher och såsom tiänare uthi sådant fall icke kunne
Eder theri något förklara, myckit mindre engagera, uthan vår expresse
ordre. Föruthan detta kunne I och under handen exaggerera then otvif-
vellachteligen befahrande competentie, som skall yppa sigh emillan konun-
gens i Polen och konungens i Danmarck (hvilken sigh till mediator allena
emellan oss och Keijsaren tillbudit och vij accepterat hafve) gesanter sielfve
handelen till märckeligit hinder, så att I och theraf vältra någon invidie och
skuldh på den. I kunne således låta thenne saaken sitt lopp, intill dess så
vij som I något vist förnimmandes varde om mehr berörde Polniske ge-
santers affärdningh och intention, deröfver I icke mindre ähn vij veele låta
oss underrätta och tillsij, att vij Polniske desseinen härmedh förfahre, då
Eder all vidare beskeedh om thenne saken skall tillkomma.
P[er] B[rahe], C[laes] C[hristersson] H[orn], C[laes] F[lemming], A[xel]
O[xenstierna], G[abriel] O[xenstierna].