Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
71. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Dezember 5/15
–/ 71 /–
Kopie: RR fol. 2245’–2249.
Bezug auf vorhergebenden Briefwechsel. Kritik an den Gesandten wegen locus et modus tractandi.
Satisfaktion: Verweis auf Order vom 7./17. November; Rücknahme der Konzessionen; keinesfalls
Akzeptierung der Odergrenze. Verweis auf Order vom 28. November/8. Dezember in Verbindung
mit derjenigen vom 7./17. November.
Såsom vij fast på alle öfver Hamburgh hijt kommande ordinarie påster
vekentligen hafve bekommit Edre bref och rapporter om tillståndet och
förloppet af fridztractaterne i Ossnabrugg och theraf funnet och fattadt con-
tentement i Eder förde procedendi modo, så hafve vij och mehrendeels vidh
alle hädan afgående påster secunderat Eder medh våre ordrer, hvarefter I
Eder hafve haft att rätta. Nu hafve vij af Edre bref, som på desse sidste
tvenne påster ähre kombne oss till handa sampt deres bijlagor, förnummet
thet I hafve skrifteligen affattadt någre artickler öfver vår och Sveriges
chronos satisfaction och them öfverlefveradt dem keijserlige plenipotentie-
radhe , begifvandes Eder strax hele Hinderpomeren på någre få partickler
nähr; ginge och sedan thermedh om att I uthi en annan skrift ville cedera
stifftet Camin och Dam (som är såsom en bastion och deell af Stettin),
ståendes därhoos i betänckiande att efter dee Frantzösiskes förslagh låta
Oderen blifva terminum eller limitem emellan För- och Hinderpomeren,
däremoth afståendes Grifenhagen och Wildenbruck, men behållandes alt
hvadh på den Förpomerske sijdan om Oderströmen voro belägit, eftersom
vij sij Eder, then ena liggiande i Munster och then andra varande i Ossna-
brugg , häröfver hafva vexlet någre bref emellan.
Nu kunne vij härvidh icke besinne och uthgrunda hvadh Eder må hafva
beveckt och förorsakat först att skrifteligen tractera och öfverlefvera Edre
resolutioner uthi Munster, en orth ther I vethe tractaterne emellan them
Frantzösische och keijserlige och icke emellan oss och them käijserlige böre
föras; sedan och att I uthi Eder förste skriftelige förklaringh öfver satis-
factionspuncten uthelåthe Eder såvidt att I strax äre kombne på dess extre-
mum , försättiandes i så måtto värket uthi det positur att I icke uthan stort
besvär och eftertaal skole kunna draga det tillbakar igen. Belangande förden-
skull det förra om vår tractat i Munster, så ähr fuller skäligt och the emellan
oss och the Frantzosieske jämväl och them keijserlige gjorde aftaal eenligit
och lijkmätigt att I anställe medh dee Frantzösiske, såsom våre allieradhe,
conferencer, deliberationer och förtrogne communicationer af tractaternes
förlopp medh taget mutuelle inrådh huru sakerne vidare företagas skole
e re et usu communi, eftersom och Eder och them Frantzösiske pleni-
potentieradhe emillan härtill ähr alternerat vordet, att I anten till skifftes
ähre ryckte uthöfver till Munster och dee Frantzösiske till Ossnabrügg eller
och att I in loco tertio eller modio äre kombne tillsamman, eftersom I på
bådhe sijdor hafve Eder theröfver kunnat föreena. Men att I skole före
nogon tractat och särdeles incaminera nogon hufvudhsaak till sluts skrifte-
ligen uthi Munster, det befinne vij hvarken vår och rijkzens högheet och
reputation vare tilldrägeligit, eij heller vara praeliminarsluthet eller den
härtill thesse longlige fridztractaterne plägne observantz conform. Och för-
denskull vele vij att I icke drage nagre saker till Munster som importera
nogot sluth eller real solennitet af tractat, men att I fuller där må deliberera
öfver sakerne medh them Frantzösiske och, ther så tijden eller sakens nöd-
torfft fordrar, conferera medh them keijserlige plenipotentieradhe, eftersom
I och visiterne och revisiterne hafve till alternere som the alterneres och
Eder bevijses af Frantzoserne; men att I inthet sluta, mycket minder nogot
skrifteligit sluth i satisfactions- eller andre puncter extradere them keijserlige
uthan i Ossnabrügk, ther I ähre bestälte att föra tractaten, och derföre hvadh
som gifver oss och Sveriges chrono igenom tractaten nogon respect och
högheet, thet bör alt skee i Ossnabrügk, fördenskull och såsom Frankerijke
igenom tractatens translation från Ossnabrugg till Münster söker en högheet
och praeeminentz och the keijserlige theras fördeel, så hafve och I så mycken
större orsaak till arbethe deremoth och alfvarsamligen maintenere vår och
rijkzens reputation.
Elljest hvadh realia af vår och chronones satisfaction anlangar, så hafve vij
förklarat oss theröfver pro extremo uthi vårt bref till Eder af then 7 nys-
förflutne månadz novembris
Vgl. [ Nr. 28 ] .
anten att acceptere Förpomern och Rugen medh Wollin, Stettin, Dam,
Golnow och deres ämpter och districter sampt strömen Tifenow medh
landen å begge sijdor medh churfurstens af Brandeburgs consens, fast I på
det slaget skulle cedere icke allenast Collbergh uthan och Damm, eller ther
churfursten därtill icke vill bevillja, att då tage hele Pomeren medh Keijsa-
rens och Romerske rijkzens chur-, furstens och stenders consens, eftersom
vij monde Eder theri alt thette uthförligare beskrifva. Vij ähre alt af samme
beständige meningh och finale resolution, villjandes och befallandes Eder
härmedh att i den insistere. Och ther så vore händt att I hafve gått för vidt
och cederat nogot af the vidh förste förslaget specificeradhe landh och
platzar, tå emenderer och drager det tillbakar igen det bäste I kunne. Vill
churfursten gifva sin consens till Förpomeren, Rugen, Wollin, Stettin, Dam,
Golnow och deres empter och districter, så och Tiefenow medh landen å
begge sijdor, tå ähre vij tillfridz att I theröfver sluthe. Därvidh I måste
ackto Eder att Oderströmen icke blifver terminus eller limen in totum, men
heller stå där ändeligen opå att I och genom desse sidste specificeradhe orther
tillbehålle och förvahre oss och Sveriges chrono Friske Hafvet
thet mächtige på alle sijdor och icke nogon annan på Camminische och
Golnowiske sijdan må kunna i framtijden, särdeles ther vij råkade medh
någon i actualitet, hämme seglatzen och fahrten opp- eller nidervertz Oderen.
Dervidh vij och gärne skulle sij att I tillhålle oss alt hvadh som ähr belägit
på Förpomerske sijdan om Oderen. Men vill och churfursten icke gifva sitt
samtyckie till Förpomeren, Rugen, Wollin, Stettin, Dam, Golnow medh
deres districter sampt Diefenow medh landen å bådhe sijdor, tå låther Eder
contentere medh Keijsarens och Romerske rijkzens stenders consens och
gerantie öfver hele Pomeren det till erhålla för vår och Sveriges chronos
satisfaction, eftersom vij och uthi vårt bref, som för 8 dagar sedan till Eder
afgick
Vgl. [ Nr. 62 ] .
hafva härtill att kunne komma frije hender, sedan the keijserlige vidh ändan
af theres Eder den 11 novembris [ 11./21. November ] öfverlefverade svar och
förklaringh på Edert skriftelige öfverlefveradhe satisfactionsförslagh hafve
gifvit sin consens till behålle hele Pomeren under imperatoris et imperii
manutention.
Alfördy försij vij oss till Eder nådeligen att I vinläggie Eder om till att
erhålla enthera af desse förslagen och icke förhasta Eder medh nogot annat
sluth ähn hvadh vij Eder härofvantill föreskrifvit hafve, hållandes Eder för
ett rättesnöre, att ther I kunne göra våre conditioner bättre ähn vij dem
Eder föreskrifve (som vij och för 8 dagar sedan
Vgl. [ Nr. 62 ] .
förvidgelssen af landen kringh Stettin, serdeles till att accordera oss Coll-
bartz ), hafve I derefter att trackta och bearbetha medh all flijt, män icke att
gjöra dem sämbre, medh mindre I finge nye ordrer them vij icke sij vara
nödige, efter vij i thenne saken icke kunne gifva nogot mehra efter. Vij
påminne oss väl att vij uthi vårt bref till Eder, dateradh den 19 septembris
förleden
Vgl. APW [ II C 2 Nr. 192 ] .
i vårt bref af then 7 novemb.
Vgl. [ Nr. 28 ]
ordren Stettin och Dam kunde cederes, men såsom sådane ordrer tjäna
Eder förnämbligen till att vetta extremum thervidh man hade att stadna i
vår satisfactionspunct, men icke komma thertill förähn alle andre och flere
saker voro sichtade och afhöflade, så att alt ginge pari passu efter vår ordre
till Eder den 8 julii [ 8./18. Juli ]
Vgl. APW [ II C 2 Nr. 148 ] .
af den 19 septembris [ 19./29. September ]
Vgl. APW [ II C 2 Nr. 192 ] .
7 novemb. [ 7./17. November ]
Vgl. [ Nr. 28 ] .
then förre sättie à part och blifve vidh thenne, som vij inthet vette till
förandra, och fördenskull önske Eder i denne negotiation lycka och väl-
signelsse .