–/71/–

Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius

Stockholm 1646 Dezember 5/15

Vgl. Lundgren S. 265; Odhner S. 197 Anm. 4; UuA V S. 103.

Kopie: RR fol. 2245’–2249.

Bezug auf vorhergebenden Briefwechsel. Kritik an den Gesandten wegen locus et modus tractandi.

Satisfaktion: Verweis auf Order vom 7./17. November; Rücknahme der Konzessionen; keinesfalls Akzeptierung der Odergrenze. Verweis auf Order vom 28. November/8. Dezember in Verbindung mit derjenigen vom 7./17. November.

Såsom vij fast på alle öfver Hamburgh hijt kommande ordinarie påster vekentligen hafve bekommit Edre bref och rapporter om tillståndet och förloppet af fridztractaterne i Ossnabrugg och theraf funnet och fattadt con- tentement i Eder förde procedendi modo, så hafve vij och mehrendeels vidh alle hädan afgående påster secunderat Eder medh våre ordrer, hvarefter I Eder hafve haft att rätta. Nu hafve vij af Edre bref, som på desse sidste tvenne påster ähre kombne oss till handa sampt deres bijlagor, förnummet thet I hafve skrifteligen affattadt någre artickler öfver vår och Sveriges chronos satisfaction och them öfverlefveradt dem keijserlige plenipotentie- radhe, begifvandes Eder strax hele Hinderpomeren på någre få partickler nähr; ginge och sedan thermedh om att I uthi en annan skrift ville cedera stifftet Camin och Dam (som är såsom en bastion och deell af Stettin), ståendes därhoos i betänckiande att efter dee Frantzösiskes förslagh låta Oderen blifva terminum eller limitem emellan För- och Hinderpomeren, däremoth afståendes Grifenhagen och Wildenbruck, men behållandes alt hvadh på den Förpomerske sijdan om Oderströmen voro belägit, eftersom vij sij Eder, then ena liggiande i Munster och then andra varande i Ossna- brugg, häröfver hafva vexlet någre bref emellan.

Nu kunne vij härvidh icke besinne och uthgrunda hvadh Eder må hafva beveckt och förorsakat först att skrifteligen tractera och öfverlefvera Edre resolutioner uthi Munster, en orth ther I vethe tractaterne emellan them Frantzösische och keijserlige och icke emellan oss och them käijserlige böre föras; sedan och att I uthi Eder förste skriftelige förklaringh öfver satis- factionspuncten uthelåthe Eder såvidt att I strax äre kombne på dess extre- mum, försättiandes i så måtto värket uthi det positur att I icke uthan stort besvär och eftertaal skole kunna draga det tillbakar igen. Belangande förden- skull det förra om vår tractat i Munster, så ähr fuller skäligt och the emellan oss och the Frantzosieske jämväl och them keijserlige gjorde aftaal eenligit och lijkmätigt att I anställe medh dee Frantzösiske, såsom våre allieradhe, conferencer, deliberationer och förtrogne communicationer af tractaternes förlopp medh taget mutuelle inrådh huru sakerne vidare företagas skole e re et usu communi, eftersom och Eder och them Frantzösiske pleni- potentieradhe emillan härtill ähr alternerat vordet, att I anten till skifftes ähre ryckte uthöfver till Munster och dee Frantzösiske till Ossnabrügg eller och att I in loco tertio eller modio äre kombne tillsamman, eftersom I på bådhe sijdor hafve Eder theröfver kunnat föreena. Men att I skole före nogon tractat och särdeles incaminera nogon hufvudhsaak till sluts skrifte- ligen uthi Munster, det befinne vij hvarken vår och rijkzens högheet och reputation vare tilldrägeligit, eij heller vara praeliminarsluthet eller den härtill thesse longlige fridztractaterne plägne observantz conform. Och för- denskull vele vij att I icke drage nagre saker till Munster som importera nogot sluth eller real solennitet af tractat, men att I fuller där må deliberera öfver sakerne medh them Frantzösiske och, ther så tijden eller sakens nöd- torfft fordrar, conferera medh them keijserlige plenipotentieradhe, eftersom I och visiterne och revisiterne hafve till alternere som the alterneres och Eder bevijses af Frantzoserne; men att I inthet sluta, mycket minder nogot skrifteligit sluth i satisfactions- eller andre puncter extradere them keijserlige uthan i Ossnabrügk, ther I ähre bestälte att föra tractaten, och derföre hvadh som gifver oss och Sveriges chrono igenom tractaten nogon respect och högheet, thet bör alt skee i Ossnabrügk, fördenskull och såsom Frankerijke igenom tractatens translation från Ossnabrugg till Münster söker en högheet och praeeminentz och the keijserlige theras fördeel, så hafve och I så mycken större orsaak till arbethe deremoth och alfvarsamligen maintenere vår och rijkzens reputation.

Elljest hvadh realia af vår och chronones satisfaction anlangar, så hafve vij förklarat oss theröfver pro extremo uthi vårt bref till Eder af then 7 nys- förflutne månadz novembris

Vgl. Nr. 28.

, befallandes Eder att gjöra tvenne förslagh, anten att acceptere Förpomern och Rugen medh Wollin, Stettin, Dam, Golnow och deres ämpter och districter sampt strömen Tifenow medh landen å begge sijdor medh churfurstens af Brandeburgs consens, fast I pådet slaget skulle cedere icke allenast Collbergh uthan och Damm, eller ther churfursten därtill icke vill bevillja, att då tage hele Pomeren medh Keijsa- rens och Romerske rijkzens chur-, furstens och stenders consens, eftersom vij monde Eder theri alt thette uthförligare beskrifva. Vij ähre alt af samme beständige meningh och finale resolution, villjandes och befallandes Eder härmedh att i den insistere. Och ther så vore händt att I hafve gått för vidt och cederat nogot af the vidh förste förslaget specificeradhe landh och platzar, tå emenderer och drager det tillbakar igen det bäste I kunne. Vill churfursten gifva sin consens till Förpomeren, Rugen, Wollin, Stettin, Dam, Golnow och deres empter och districter, så och Tiefenow medh landen å begge sijdor, tå ähre vij tillfridz att I theröfver sluthe. Därvidh I måste ackto Eder att Oderströmen icke blifver terminus eller limen in totum, men heller stå där ändeligen opå att I och genom desse sidste specificeradhe orther tillbehålle och förvahre oss och Sveriges chrono Friske Hafvet

Gemeint ist das „Stettiner Haff“ (auch Kleines und Großes Haff), das in den zeitgenössischen Quellen und auch in der Literatur (Barthold S. 240) als „Frisches Haff“ erscheint.

, att vij ähre thet mächtige på alle sijdor och icke nogon annan på Camminische och Golnowiske sijdan må kunna i framtijden, särdeles ther vij råkade medh någon i actualitet, hämme seglatzen och fahrten opp- eller nidervertz Oderen.

Dervidh vij och gärne skulle sij att I tillhålle oss alt hvadh som ähr belägit på Förpomerske sijdan om Oderen. Men vill och churfursten icke gifva sitt samtyckie till Förpomeren, Rugen, Wollin, Stettin, Dam, Golnow medh deres districter sampt Diefenow medh landen å bådhe sijdor, tå låther Eder contentere medh Keijsarens och Romerske rijkzens stenders consens och gerantie öfver hele Pomeren det till erhålla för vår och Sveriges chronos satisfaction, eftersom vij och uthi vårt bref, som för 8 dagar sedan till Eder afgick

Vgl. Nr. 62.

, thette förslaget monde praeferera thet förre och vij nu sij Eder hafva härtill att kunne komma frije hender, sedan the keijserlige vidh ändan af theres Eder den 11 novembris [11./21. November] öfverlefverade svar och förklaringh på Edert skriftelige öfverlefveradhe satisfactionsförslagh hafve gifvit sin consens till behålle hele Pomeren under imperatoris et imperii manutention.

Alfördy försij vij oss till Eder nådeligen att I vinläggie Eder om till att erhålla enthera af desse förslagen och icke förhasta Eder medh nogot annat sluth ähn hvadh vij Eder härofvantill föreskrifvit hafve, hållandes Eder för ett rättesnöre, att ther I kunne göra våre conditioner bättre ähn vij dem Eder föreskrifve (som vij och för 8 dagar sedan

Vgl. Nr. 62.

recommenderadhe Eder förvidgelssen af landen kringh Stettin, serdeles till att accordera oss Coll- bartz), hafve I derefter att trackta och bearbetha medh all flijt, män icke att gjöra dem sämbre, medh mindre I finge nye ordrer them vij icke sij vara nödige, efter vij i thenne saken icke kunne gifva nogot mehra efter. Vijpåminne oss väl att vij uthi vårt bref till Eder, dateradh den 19 septembris förleden

Vgl. APW II C 2 Nr. 192.

[19./29. September] monde nogot mehra eftergifva ähn vij sedan i vårt bref af then 7 novemb.

Vgl. Nr. 28

Eder beordnade, särdeles att I kraft af förste ordren Stettin och Dam kunde cederes, men såsom sådane ordrer tjäna Eder förnämbligen till att vetta extremum thervidh man hade att stadna i vår satisfactionspunct, men icke komma thertill förähn alle andre och flere saker voro sichtade och afhöflade, så att alt ginge pari passu efter vår ordre till Eder den 8 julii [8./18. Juli]

Vgl. APW II C 2 Nr. 148.

, så vele vij och förmoda att sedan vij then af den 19 septembris [19./29. September]

Vgl. APW II C 2 Nr. 192.

uthi vår sedermehra ordre af then 7 novemb. [7./17. November]

Vgl. Nr. 28.

funne gått att mehra ampliera, I fördenskull then förre sättie à part och blifve vidh thenne, som vij inthet vette till förandra, och fördenskull önske Eder i denne negotiation lycka och väl- signelsse.