Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
124. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Mai 30/Juni 9
Stockholm 1646 Mai 30/Juni 9
Antwort auf den kaiserlichen Vertragsentwurf: Titelfragen. Formulierungen, die eine schwedische
Kriegführung gegen das Reich beinhalten. Ansetzung des Amnestietermins vor den Böhmischen Krieg.
Restitution von Kurpfalz. Geistliche Güter und freie Religionsübung. Freiheit des Handels. Ver-
bindung der Satisfaktionsforderungen mit den Interessen der Reichsstände. Umfang und Zubehör
Pommerns als von Schweden zu erwerbendes Reichsfürstentum. Bremen und Verden. Vergleich mit
der Stadt Bremen. Votum am Reichstag für Pommern. Entschädigung Kurbrandenburgs und
Mecklenburgs für Pommern und Wismar. Rückgabe von Archiven und militärischen Gütern.
Einschluß der Reichsstände in den Frieden.
Såsom vij på sidstafgående post gofvo Eder tillkänna vårt betänkiande öfver
the keijserlige gesandternes duplique och monde Eder därhoos förtrösta
om vår vijdare fullkomblige och ändtlige meningh öfver satisfactions-
puncten , altså och, emedan vij på then förre ankompne posten hoos Edert
breff af den 4. Maii [ 4./14. Mai 1646 ] bekommo projectet af det keijserlige
instrumento pacis, som theres commissarier hadhe Eder öfverlefvererat,
theri och theres offert om vår och cronones satisfaction vidlyfftigare och
något ymbnigare än tillförende beröres. Ty hafve vij tagit samma instrumen-
tum för oss och, såsom det är artickel- och punctevijs affattadt, så är och
öfver hvar artikel denne vår särdeles förklaringh, som vij uthi en hast hafve
kunnat taga, hemställandes Eder dijudication thet öfrige, särdeles hvadh
minutiora theri kunne finnas, att sättia i sin rätte skick.
I proemio nämpnes Keijsaren augustissimus
J. G. von Meiern III S. 66 : Proömium Zeile 6.
thet förer fuller sielfve proprieteten af ordet medh sigh. Och ehuruväl anten
i förra tijder eller nu någre privati kunne och pläge honom så titulera, så
vele vij likväl in publicis actis, theriblandh thenne indubie ähr then störste,
som nu på månge åhr tillbakar är giordt och passerat, thertill inthet vara
bundne, uthan holle gott att i så solenne actis gåås effter formularen och
Keijsaren gifves sijn rätte titul serenissimi et potentissimi och honom å våre
vägnar inthet mehr tribueres, ähn hvadh andre konungar och souveraine
princer och särdeles Frankrijke, som är vår bundzförvant och vij medh
honom i thetta passu kunne gåå al pari, honom gifve. Attributum invictissimi
förmode vij thet hans commissarier icke begäre, särdeles i thenne saken,
ther alle krigande partier skole förlijkass, och icke vill skicka sigh i acter
något införe, som hafver en speciem af öfvervinningh och mehre exacerberer
än stillar och freder gemütherne. Så lijtet som vij vele oss någon sådan titel
attribuera, ther vij doch öfver fienden, näst Gudz hielp, fast i alle occasioner
hafve victorizerat. Praedicatum potentissimi uthlåtha the keijserlige aff vår
sahlig herfaders och vår titel uthan skääl, therföre I och hafve till taga dette
i acht, så lagandes att vår tittel i det fallet icke stympas; theri vij så mycket
mindre kunne troo the keijserlige plenipotentieradhe skole difficultera, som
desse pacta slytas och stylizeres i begge sijdors commissariers nampn till
sielfve principalernes ratification. Så giöre och dhe keijserlige ett skillfångh
emellan sine adsistenter och våre adhaerenter, hvilket ordh, såsom vidh
sådan distinction communi loquendi usu, plägar usurperas in maleficiis; så
kan och sådant af Eder observeras att det varder af vederparten förandrat.
Därtillmedh och synes som vindiceradhe sigh Keijsaren plus iusto icke
allenast ius comitiorum, uthan och praejudiceradhe praeliminarslutet i ty,
att churfurster och ständerne föregifvas af Keijsaren till fredztractaterne
hafva varit citeradhe och kalladhe vordne, ther them doch vi praeliminaris
conclusi billigt stodh fritt att comparera.
1. Elliest hvadh hvar artikel i synnerheet vidhkommer, så vill den första
vara af nöden, att I communicere medh dhe Frantzösiske commissarierne
först, om Frankerijke må eller skall sättias och nämpnas uthi det instrumento
pacis som emillan Eder och dem keijserlige commissarierne oprättas, och
vice versa att vij och Sverige skole nämpnas uthi det instrumento dhe
Frantzösische oprätte medh dem keijserlige. Sedan och, att I medh them
öfverlägge och, vedh thet the keijserlige nempne Keijsaren såsom partem,
altijdh söke till invekla Imperium och thess ordines, såsom the emot hvilke
kriget härtill vore fördt, moderere then saken så att oss icke tillägges något
krigh vara fördt emot Imperium eller ordines.
2. Hafver sijne skääl.
3. Restitution in integrum och amnestien för alla churfurstar och ständer i
Romerske rijket moste I tam in ecclesiasticis quam secularibus extendere
och taga ifrån anno 1618 såsom termino a quo och däropå insistere ad
extremum och till det ytterste, så att alla churfurstar och ständer varde
restitueradhe in pristinum och then statum, i hvilken the voro före then
Behmiske orohn, efftersom detta kriget som nu föres, ähr till största delen
förorsakat af the förre, och när man rätt och oväldh åskodar saken, ähre
alle desse motus bellici som på månge åhr tillbakar ähre förde emellan huus
Österrijke och the protesterande Tyske ständer, till sine orsaker och occa-
sioner flutne mehrendels af en causa och lijkare ett än flere bellis, fast dhe
hafva varit af åthskillige occasioner och eventer, så och af åthskillige per-
soner förde. Och verseress dess föruthan häruthinnan vår och Sveriges
chronos säkerheet icke ringa, att alt må komma i thet lagh som thet var
förr thet Behmiske kriget. Detta stå I opå och drifva medh Frankrijke till
det högste och på det försichtigaste effter det sätt, som vij härunder vidh
den 13. articklen uthförligare påminne. Därhoos I och kunne remonstrera
och vijsa, att det decretum öfver amnestiens limitation, som ähr åhr 1641
giordt i Regensburgh, icke kan vara något måhl till amnistiens extension
och mycket mindre något expedient till erholla någon godh och säker fridh
egenom, män altsedan hafva legat i vägen, att man icke hafver kunnat
komma till friden. Vore elliest någre andre particulare trätor och saker,
som besynnerligen kunne ahngå ständerne inbördes, the kunne elliest stå
till erörtra. För dem graveradhe och opprimeradhe i erflanden så och
Behmen och Schlesien tala I och medh all flijt, att dhe och varda restitue-
radhe och niuta samma beneficio amnistiae. Kunne I och icke bringa eller
förmå dem keijserlige därtill, så lägger Eder vinningh om, att I per inter-
cessionem för dem kunne af them keijserlige erholla någre godhe löfften
och tillseijelser, att the humanius ähn härtill är skedt, skole blifva tracteradhe.
Män att dhe keijserlige vele restringera restitutionem Imperii et ordinum
iuxta dispositionem pacis Pragensis, så förmälte vij herom vedh sidste post
vår meningh och holle ännu så före, att emedan i den Pragiske freden ähre
dhe fundamenta och desseiner lagde till oppressionem och dominatum, som
aldrigh ähre tillförende i Romersche rijket lagde vordne, särdeles hijt öster-
och norruth; därföre moste af Eder medh all flijt och alfvar theropå arbetas,
att samma fredh må få ett håhl, hvilket om det icke nu skeer, står det aldrigh
till fåå och vinna.
4. Den fierde articklen om betiänte på alla sijdor hafver sijn richtigheet
och bör terminus a quo tagas åhr 1618, som förr om restitutione statuum
i gemen är sagt.
5. Hafver sin godhe skääl och angår thenne icke mindre än the fölliande
artiklarne, den 6. de potestate ineundorum foederum och den 7. om justi-
tiens lopp och pace religionis, Imperium och ständerne, och därföre moste
medh ständernes inrådh genom tracteres. Och är icke mehr än skäligt, att
ständerne entholla sigh foederibus cum exteris, som löpa emot Imperium
och Imperatorem, allenast under Imperator icke varder i synnerheet för-
ståndet domus Austriaca, så att dette husetz attentata och affectata absolute
dominandi cupiditas icke beskönies eller bestärkes af Imperatoris nampn.
Män huruvidt causae cognitio först moste ske på rikzdagarne inför Keijsaren
och ständerne, thet kan alt bättre däruthe af ständerne disputeras och deci-
siones theruthinnan till en godh deel tages ex iure publico, constitutionibus
et consuetudinibus Imperii.
Den 8., 9. och 10. articklerne
J. G. von Meiern III S. 68f.
att erholla, ehuruväl thet skall falla Eder mycket svårt, så vill likväl icke
annars tiäna och skicka sigh, ähn att I drifve henne till det högste. Och
ändoch vij väl kunne sij någre skääl, att Bavarus näpligen skall renunciera
sin rätt till churdigniteten och Öfverphaltz, särdeles i sin lifztijdh, ther han
står i vapnen och alt härtill therigenom hafver fördt och sustinerat sijn stat
och nu ähr, näst Keijsaren, den considerableste och mechtigeste, så vill
liqväl vara aff nöden, att I göre theruthinnan alt hvadh Eder står till giöra.
Och ther Phaltz icke kan blifva restituerat och I hafve giordt alt det Eder
möijeligit hafver varit, tå lager så att skulden theraf icke på oss, uthan på
dhe keijserlige och andre som ähre in culpa, må blifva deriverad; efftersom
vij och vele, att I icke lätteligen skole komma på detta extremum, men medh
all flijt arbeta i Phaltzes fullkomlige restitution, en saak som märkeligen
toucherer communem et publicam causam protestantium in Imperio och
således berörer vår egen säkerheet. I synnerheet moste I uthi hans restitution
arbeta och giöra Eder flijt, att han thervidh icke så platt blifver kringskuren,
som enkannerligen i den 10. artikel sökes, att han ju kan bestå.
11. Den composition och förlijkningh som varder oprättadt om bonis
ecclesiasticis och libero exercitio religionis, är i sigh sielf godh och nödigh,
särdeles för ständerne, och fördenskul hafver sin godhe skääl, att den i
desse pactis blifver insereradt; allenast man först sijr däropå, hurudan den
ähr och blifver, förrän den per solennia och publica pacta varder autho-
riseradt .
12. Vidh commerciernes frijhet moste man sij sigh väl före, att man icke
praejudicerer Sveriges chrono i sine rätt och tollar; ty att uthi denne articklen
nämpnes Sverige, så moste hvarken Keijsaren eller ständerne och särdeles
Hänsestäderne giöra någre nye disputer om tollarne här i rijket, såsom ther
thermedh detta kriget eller freden inthet hafva någon gemenskap, eij eller
occasione huius belli ähre pålagde vordne. Elliest skulle man och låta
afskaffa alle tollar i Österrijke, Behmen och erfländerne, jämväl och hoos
alle churfurstar och ständer i Tysklandh. Och ändoch man billigt blifver
quoad genus eenigh, och in communi bevillier till libertatem commercandi
inter utramque gentem, så moste likväl den libertet- och frijheten altidh
förstås cum addito och frij commercie tillåtes och idkes salvo iure ac lege
loci. Och därföre moste I denne articklen så formera, att oss här hemma i
rijket icke bindes händerne till disponera uthi detta eller annan passu i vårt
eget landh. Män vore i Tysklandh någre tollar i varande krigh opkompne
och icke blifva vedh detta fredzfördraget consueto more et consensu be-
villiadhe , dhe må afskaffass. Dervedh I hafve till taga i acht, att I, som vij
sidst monde skrifva, kunne tillaccordera oss och Sveriges chrono licenterne
vedh Tyske siökanten, effter landen däromkringh ähre öde, och ther någon
difficultet skulle spörias öfver theras storleek, så kan man väl admittera
theruthinnan en moderation, efftersom och dessföruthan af magistrater i
Romerske rijket alle acciser pålägges och förhöijes och andre toller som
bevillias, effter fordrande tarfven pläge förhöijas.
13. Belangande vår och chronans satisfaction, så vele vij, att I ändteligen
stå på hela Pomeren, så Hinder- som Förpomeren, Wissmar och något där-
hoos sampt ertz- och stiffterne Brehmen och Vehrden, och therifrån inga-
ledes vijka eller afstå, vetandes denne vara vår finale resolution, ther I högre
icke kunne bringat, theruthinnan I doch vele giöra Eder flijt. Och såsom
vij här till dagz och särdeles i the förre tractater emellan Chursaxen och
vår rikzcantzler, thet the keijserlige kalla Skönbeckische projectet, aldrigh
hafve velat gifva oss så blott, att vij till något fullkomliget sluth öfver vår
och chronans satisfaction hafve velat komma, förähn ständernes interesse,
särdeles om deres restitution in pristinum och amnistien tillijka vore richtigt;
att ther tractaterne skulle hafva stött sigh, som förre skedde, sådant då
motte ske, icke på satisfactionspuncten, uthan på Romersche rikzens ständers
interesse, altså ähr och ännu then samme vår resolution och villie, efftersom
vij och Eder härmedh befalle, att I ingalunda släppe ständernes interesse,
uthan altijdh det drifva till dess medh satisfactionen kan blifva richtigt, doch
så att I icke aldeles sluthe i then puncten om vår och chronans satisfaction,
theraf vederparten skulle tilläfventyrs få orsak och tillfälle att blasmera oss
och kasta sigh, och tractaten sedan på satisfactionspuncten lijda en stööt.
Går fördenskull altijdh i bägge ehrenden pari passu och under favor af
ständernes interesse söker satisfactionspuncten till giöra richtigh, på thet,
att ther vij sij kunne blifva klart och oryggeligit medh vår satisfaction,
thertill tå endtligen må kunna resolveras; och förthenskull moste I inthet
släppa ständernes interesse, förän saken om satisfactionen är i thet karet
som hon kan blifva giordt och beständigt erhollas.
Nu, så mycket in specie sielfve länderne, som oss och chronan till satis-
faction afståes moste, jämväl och conditiones ahnlangar, så moste dhe
cederas absolute och icke medh vilckor, som i projectet af instrumento pacis
förmähles medh the orden „såvijda Keijsaren theröfver hafver att dispo-
nera “
Quantum temporalia concernit et Caesar de iis disponere potest: J. G. von Meiern III
S. 70 unter XVIII Zeile 4f.
interest, och att expresse sättes att interessenterne hafva därtill consenterat,
och churfursten af Brandburgh för Pomeren och hertigen aff Mechlenburgh
för Wissmar fått annat vederlagh och satisfaction igen af Keijsaren, som
thertill uthan tvifvel skall förstå, när vij begofvo oss Schlesien. Och effter-
som uthi det öfverlefreradhe projectet införes Pomeren ambigue och under
nampn aff ett och icke tvänne förstendömen, så vill och vara af nöden att
hela Pomeren, så Hinder- som Förpomeren, nämbnes och beskrifves medh
alle sine förnembste appertinentier, in specie landt Rügen, stifftet Cammin,
fästningar och hvilket alt är väl värdt att nämpnas, efftersom och hertigerne
af Pomeren, jämväl och margrefverne af Brandeburg hafve fördt titlerne
och vapnen däraf; jämväl och rätt beskrifvas till sine uthåldrige gräntzer.
Män att Pomeren skulle cederas iure feudi, medh förståndh af vår och vår
näste successoris familier och lähnserfningar, theropå moste I inthet låta
kommas, fast det och skedde på fleres effterkommande successorum familier,
uthan står där fast oppå, att hele Pomeren, Wissmar, Brehmen och Vehrden
cederes oss, vår effterkommande successorer Sveriges rijkes konungar och
chronan, så att den som träder till chronan, träder och till Pomeren, Wissmar
och stiffter, och att Sveriges konungar besittie thesse länder såsom principes
Imperii, icke medh något förståndh och vilkohrande aff familie och man-
lähns rätt, som skeer in feudis privatorum bonorum och i andre större eller
mindre lähngodz, uthan in locum familiarum substitueres sielfve chronan
tillika medh konungarne, desse länder att beholla in perpetuum cum cessi-
one [!] et voto och dem att recognoscera aff Romerske rijket, att sustinera alle
onera som en princeps Imperii och them andre antecessores i länderne hafve
tillförenne dragit.
Faller fördenskull effter detta slaget den 14. artikel om den simultanea
investitura marchionis Brandeburgici in Pomeraniam af sigh sielf, efftersom
och margrefverne aff Brandeburgh moste vidh ländernes cession till oss
afstå den Pomerske titulen och vapnen.
15. Pomerske ständerne ähr och skäligt, att dhe erhollas vidh deres rätt
och frijheet, män på appellationen moste I insistera, att den blifver oss och
Sveriges chrono propter dignitatem regiam tillaccorderat och förbehollen,
hvilket vij förmode Keijsaren och ständerne uthan stort betänckiande skole
kunna tillåta. Och vele I theruthinnan göra Eder möijeligeste flijt. Appella-
tionen till stå, beholla dhe Pomeren och, som hafva låtit sigh bruka i Keij-
sarens och hans adsistenters tiänst, kunne alle inslutas i amnistien och resti-
tueras in integrum, allenast det och skeer reciproquement medh dem som
uthur Keijsarens erfländer ähre, och vår högtähradhe sahlig herfader oss
och Sveriges chrono hafva tiänt, och särdeles ifrån åhr 1630 och androm
tillförenne ifrån åhr 1618, hvilke ähre fast flere ähn the andre. Män att i
denne articklen åter restringeres restitutionen till decretum Ratisbonense,
så att dhe betiänte eius vi skole blifva restitueradhe in integrum, thet är en
saak som före och härofvantill är beskrefven.
16. Att Romerske rijket icke må af chronan för Pomeren skuldh inveklas
i någre krigh som chronan kan föra medh främmande potentater, thet kan
och hafva sijne skääl och må I Eder therhän förklara, doch så att och
Romerske rijket theremot för obligerer sigh till att maintenera och försäkra
oss och Sveriges chrono emot alle våre och chronones fiender som vele oss
medh krigh anfechta uthi desse cederade landen.
Dhe andre saker som sigh i denne såväl som den 17. artikel förmähles,
låta sigh fuller bättre finna och skicka, ther oss och chronan cederes för-
bemelte länder såsom furstendömen och iure principis att besittias. Vår
praesidia moste vij ju ther hafver till vår försäkringh och kunne them inthet
vara föruthan för fahran skuldh; dem vij doch så vele moderera, att dhe
icke skole komma ständerne till stor last. Ther och vij eller våre successorer
till chronan funne nödigt, att byggia ther någre andre fästningar, hvem
skulle thet medh skääl kunna förneka? Emedan och churfursterne och andre
furstar i Romerske rijket hafve bygt sigh i sine landh starke fästningar;
i lijka motto, när vij få Pomeren, kan oss ingen förvägra eller förhindra,
att vij ju må föra och gåå ini dhe hambnerne medh fåå eller flere skepp,
icke att därmedh bekriga Tysklandh och Romerske rijket, uthan som vij
thet elliest för andre nödtorffter skull finne nödigt, anten för commercier
eller andre orsaker skuldh. Vij moste ju icke mindre än andre furstar i
Romerske rijket bruka i landen iura principis och conformera oss andre
hertiger aff ther cederadhe länder och vara ett fritt ståndh i thet rijket;
hvarföre skole vij tå låta oss till sådane clauser och exeptioner mehra
obligera ähn andre? Vij förmodhe hellre att dhe keijserlige considerera hoos
sigh, thet vij dessföruthan ähre souverain, och att vij hafve månge landh
och fästningar inne och kunde väl på continuationen af kriget sådant beholla
under chronan och hvadh elliest cederas oss och chronan till satisfaction,
therigenom inthet afgå Romerske rijket. Därföre behöfve vij inthet binda
så stricte händerne på oss i thesse eller andre saker, särdeles i uthskrifningar
eller värfningar; eij eller i commercierne eller deres diversion från ene orthen
i landet till den andre, efftersom det lätteligen skulle komma, att den ene
staden kunde taga af och den andra till, och man för all tingh hafver att
taga publicum i acht; därföre I och moste sådane restrictiones excludera
uthur desse pacta och fredzfördragh.
18., 19. och 20. Erchiebiskopdömet Brehmen och biskopsdömet Vehrden
kunne icke eller accepteres och emottagas annorledes än iure principatus
et ducatus, lijka som om Pomeren är sagt, så att dhe alle blifva hoos
konungarne och chronan Sverige i alla tijder, män recognosceres af Imperio
och administreres af Sveriges chrono, oachtadh hvadh projectet förmäler
om possessione primariarum precum respectu Imperatoris och mensibus
papalibus sampt frijheet af papistiske religioner för någre andelige, om
conservatione för capitulo och clöstren, att vij nu skulle låta binda oss till
någre sådane particularia och förskrifningar, anten om tillstädielsen af then
catholische religionen (ther andre principes deels vele hafva, deels sittia i
possessione af iure reformandi i deres landh) eller conservationen af clöstren
(hvilka deels kunne blifva beholdne, dels till intraderne förvände, ad pios
usus alios, gymnasier och scholar) eller och, om någon manutention aff
capitulo, hvilketz officium moste ändteligen cessera och ophäfvas och andre
consiliarii i stället förordnas. Desse ähre saker som billigt hafve deras
betänkiande, därföre synes oss inthet giöras behof att komma till någre
sådane particulare saker, män står oförrycht och beständigt theropå, att
biskopzdömen cederes oss iure ducatuum, tå alt detta faller af sigh sielff
och vij såsom andre principes Imperii theri kunne disponera; män att
ständerne elliest blifve uthi theres rätt och frijheet beholdne, ähr icke mehr
än skäligt.
21. Belangande staden Brehmen, så hafver den sielf genom sin uthskickadhe
i förleden höst hoos oss äfven sökt det samma, till blifva vidh föregående
tractat emellan oss och erchiebispen hertigh Fredrich öfver restitutionen af
the stiffterne, conserverade uthi sin immedietet under Romerske rijket.
Hvadh vij tå monde gifva honom till svar, thet hafve I långe sedan sedt
af resolutionens copia. Att nu seija ja thertill, hafver sine betänkiande, särde-
les ther vij behöllo Brehmen och staden icke eller är funderadh i sijn prae-
tension , män altijdh hafver theröfver varit stridigh medh biskopen. Att
seija neij, thet är till gifva staden orsak till sökia Keijsarens favor och
Keisaren occasion till styfvan emot oss och beneficio hollan sigh tillhanda,
genom hvilket vij nu kunde staden oss devinciera. Därföre och ehuruväl
vij mehre inclinere till dette sidste och att deferera staden theruthinnan, så
holle vij icke desto mindre rådsammare, att I ännu seije, thet vij och chronan
vele paciscera theröfver medh staden på alt tilldrägeligit sätt och vele väl
finna gütlige medel och uthvägar att bijläggia dee för detta emellan erchie-
bispen och staden Brehmen stridige controversier.
22.
vara liberalis, tå vari af sitt egit.
23. Hvadh gamble administratoren af Hall
Christian Wilhelm von Brandenburg, Administrator des Erzstifts Magdeburg, * 28. August
1587, 1631 in Magdeburg gefangengenommen und am 20. März 1632 in Wiener Neustadt zur
katholischen Kirche übergetreten. Im Prager Frieden wurden ihm 12 000 Rtl. aus dem Erzstift
versprochen, jedoch erhielt er dafür im Westfälischen Frieden die Ämter Loburg und Zinna.
Er starb am 1. Januar 1665 in Zinna und wurde in Böhmen begraben. ADB IV S. 164–168 .
APK 2914–2916.
att han den promitteradhe summa penningar bekommer, allenast att vij
och chronan i the cederade länder ingaledes blifva graveradhe medh någon
betalningh.
24.
J. G. von Meiern III S. 71f.
Pomeren och stiffterne hafva hafft, icke allenast in circulis uthan och in
comitiis Imperii, efftersom emot Churbrandeburgh (ther han behöllo
Pomeren) icke skulle difficulteras, att hafva och föra apart votum på
Pomerens vägnar, ehuruväl det är beläget i Öfversaxische chreitzen lijka
som Marck Brandeburgh, och vij icke annars vete oss att påminna, ähn att
han på rikzdagar och conventer, ther han de facto understår sigh att föra
votum för Pomeren, plägar föra therföre tvänne vota, ett för hvar regeringh.
Och ther margrefvedömet Ansbach skulle falla honom till, skulle han väl
föra ett votum therföre.
25. Om vij skole renunciera alle foederibus som vij hafve medh våre
allierade emot huus Österrijke, så moste och Keijsaren giöra thet samma
och fördenskull alt detta reciproce beslutas. Det tycker oss kunna i detta
fördraget införas och på båda sijdor afhandlas, nembligen att dhe foedera
som vij hafve medh andre potentater, skall inthet praejudicera den fridh
och vänskap som nu afhandlas och stifftas emellan oss å then ene och
Keisaren sampt Romerske rijket på den andre sijdan; et vice versa moste
och vij a parte Caesaris lijka så försäkras, efftersom det och är skääl; män
att man i desse pacta skulle så helt förbinda sigh, det är obrukeligit och
Keijsaren näpligen thertill förstå.
26. At Churbrandeburgh skulle, i medler tijdh vij och Sveriges chrono
behöllo Pomeren, niuta och beholla stifftet Halberstadt, män sedan afstå
det till Keijsaren, när vij afstå och churförsten finge Pomeren, så kunne I
fuller tala för churfursten, att man må få ett aequivalens för Pomeren, som
aldrigh blifver öppet, efftersom Pomeren hoos Sveriges chrono moste blifva,
som förr är sagt, in perpetuum. Par ratio ähr och om Mechlenburgh-Swerin
för Wissmar.
27. Om militiens afbetalningh skrefve vij Eder på sidste post, thervedh
och then saken bevänder.
28. Ähre ordh och ad imitationem foederis nostri cum Gallia.
29. Kan och hafve sine skäl, när den rätt förstås.
30. Om fångebyten hafver thet och sine gode skähl.
31. Hvadh archiva och mobilier ännu kunne på platzerne som restitueres,
vara oförryckte och beholdne, ther må och kunna väl uthan betänkiande
restitueres. Män hvadh stycken anlangar, så moste I stå däropå, att de sökia
den som dem hafver händer emillan och aff vår feldtmarskalck och generaler
eller insatte till brukes eller förvahras på någre orther som skole restitueras,
the vari tagne i feldt och bataglier eller och elliest i belägringar, dhe vari
medh vårt och chronans vapn eller medh andres beteknadhe.
32. Exauctoratio militum hafver sine skähl, som den i artickeln blifver
beskrifven.
33. och 34. Om dem som på vår sijda kunne includeras i thenne freden,
skrefve vij Eder till vidh sidste post; därtill I och kunne sättia „Imperii
Romani electores, principes, status, civitates tam mediatas quam immedia-
tas “ och därunder „Hanseaticas“. Jämväl och förmälte vij uthi vårt sidste
breff, huru vij ville hafva hollit medh subscriptionen på vår sijda, dervidh
och desse saker billigt beroo.
Denne är sålunda vår korte förklaringh öfver thet project aff instrumento
pacis, som dhe keijserlige hafve Eder öfverlefvererat. I mesnagere then på
det försichtigeste, efftersom vij det Eder vahnlige och bekände åhuga och
försårgh till vår och riksens tienst.