Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
112. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Mai 11/21
Osnabrück 1646 Mai 11/21
Überreichung des kaiserlichen Friedensprojekts und Weitergabe an die Stände. Bitte der evangelischen
Gesandten um Wahrnahme ihrer Interessen, Dankbarkeit für das schwedische Eingreifen in Deutsch-
land und Versprechen, Schweden in seinen Satisfaktionswünschen beizustehen. Vorbereitung der
Unterredung mit den Kaiserlichen im Einverständnis mit den Franzosen. Abneigung der Generalität
gegen einen Waffenstillstand. Vorschläge und Bedingungen Rdkóczys für einen Kriegseintritt. Neu-
tralität Kurkölns und Osnabrücks. Vorschlag der Franzosen zu regelmäßigen Treffen in den beiden
Kongreßstädten oder in Lengerich. Entschädigung Brandenburgs in Schlesien, mit Magdeburg und
Halberstadt für Pommern. Persönliches Interesse v. Löbens an Glogau und Sagan. Militärische
Nachrichten. Bitten der städtischen Gesandten. Gerücht über Entschädigung Mecklenburg-Schwerins
mit Ratzeburg für Wismar.
Eder Kgl. Maj. hafve vij för 8 dagar sedan allerunderdånigst berättat, huru
thet då var fatt medh denne tractaten, nembligen at the keijsserlige något
tillförende och strax efter douplicquen hade inhändigat oss sitt project och
uthkast af fridzconditionerne, hvilket vij och då reeda hade vijst och cum-
municerat thee evangeliske chur-, furst- och ständernes gessandter förmedels
een theras deputation till oss. Den 5. huius [ 5./15. Mai 1646 ] begärte the
furstlige och städiske een tijma för the Altenburg-, Weijmarisk-, Brunssvijk-
Lunenburg-, Wetterau-, Strassburg- och Regenssburgiske såssom sine depu-
terade till oss, låtandes the Altenburgiske föruth och medh thet samma
begära at vij, efter förrättat commission af deputatis alle ihoop, ville såssom
af oss sielfva hållo them, the Altenburgiske, Weijmariske och Lampadium
qvar, hafvandes the samma något i förtroende at tala medh oss. Ofvan-
bemälte deputati komo till oss klockan 9 för middagen, tackade för then
skedde meddellningen af thet keijsserlige projectet, sade sigh theruthi, hvadh
rikzsakerne angår, finna lijten tröst, varandes the evangeliskes vota och
inrådh att rätt fatta värket och instifta friden igen, heelt och hållit förbij-
gången och tractaten thermedh nästan mehra ryckter tilbakars än fram; och
efter the förmodade at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij nu snart skulle sättia
våre tankar op och therefter inrätta conditiones futurae pacis, så vore the
committerade af corpore evangelicorum at inhändiga the furstliges och
städernes re- och correlation öfver alle fyre classes, med begäran at såssom
Eder Kgl. Maj. hafven alt härtill, icke uthan Gudz milderijke vällssignelsse
och bijståndh, högströmligast tagit sigh an och befrämiat icke allenast
sakerne till thenne handelssohrten, uthan och här efter föregångne christe-
lige contestationer och lyfften låtit proponera och intill nu med största ijfver
drifva heela Römerske rikssens och in particulier the evangeliskes interesse
och angelegenheeter; Eder Kgl. Maj. altså härefter ville allernådigst theri
framhärda och itt så väll begynt och på fötterne satt värck inthet släppa
handelöst, uthan nu, emedan thet är bracht på itt gott lagh, vederparten
ehuruväll trögh, lickväll i then staat at han förmodeligh måste låta blifva
rätt hvadh rätt bör vara, och alle rättsinnige patrioter äre i godh förhop-
ningh om itt önskeligit uthslagh, theri fara foort, väntandes Eder Kgl. Maj.
för all sådan omsorg, mödo och omkostnat, först och främpst af Gudh then
allrahögste all nåde och välssignelsse i thetta och andra christelige förehaf-
vande , och af alle evangeliske ständer och undersåter, barn efter barn, een
tacknämligh och odödeligh renomée; kunnandes the alle väll skönia, att
thet är Gudz värk, at Tysklandh och the evangeliske i sine trångmåhl och
lijka som i yterste andedrächten hafva uthaf Sveriges rijke fått och nuttit
itt så krafftigt understödh och försvar. Re- och correlationen, som the då
öfverlefvererade, är, undantagandes någre stycker, mäst then samma som
bijlades under lit. A i relationen af den 20. passato [ 20./30. April 1646 ] ,
The öfrige styckerne afskrifves och skola föllia med nästa posten.
Till svar på deputatorum anbringande tackade vij för communicationen af
theras skrifftelige betänkiande, bekände oss äfven thet samma som the hafva
märkt i then keijserlige douplicen och projectet, lofvade sedan å Eders Kgl.
Maj. vägnar, att använda all möijelig flijt at taga theras tanckar och interesse
i Römerske rikssens saker i acht, när man skrijder till opsattet, förmodandes
vij theremot, at såssom the erkänna Eders Kgl. Maj. alt härtill i thenne
svåre och mödesamma saken förde procedere vara them till behagh och
godo, dät dee altså å sine principalers och medhcollegers vägnar, hvar på
sin ohrt, hafva thenne erkännelssen i minnet och, när thet kommer till
taals medh the keijsserlige om Eders Kgl. Maj. satisfaction, ther då i värket
låtha see hvadh the nu medh gode contestationer föra i munnen. Hvilket
the alle medh een mun och medh gode miner syntes lofva och tillsäija.
När the nu alle opstode och ville gå sin koos, låddes vij hafva något at
tala à part medh then tree ofvantillnämbde, som så tillförende hafva begärat,
och behöllo altså them qvar. Så snart the andre vore borto, begynte the på
1. at uthföra Eders Kgl. Maj. store omsorg och kostnat för thet allmänne
väsendet, 2. evangeliske ständernes önskan theremot, at Eders Kgl. Maj.
måtte skee een godh satisfaction, 3. then och å Eders Kgl. Maj. vägnar vara
af oss föreslagen och af them keijsserlige svarat, så at then saken nu vore
å vägen; allena och till thet 4. effter evangelici gärna skulle secundera oss
till Eders Kgl. Maj. åstunden och nöije, hade the af een synnerlig affection
dristat sigh at höra åth och erkundiga sigh i förtroende hoos oss, om vij
skulle vella optäckia them Eders Kgl. Maj. yterste mandata, vidh hvilka vij
efterst skulle i puncto satisfactionis vella bestå; villiandes the såssom för-
trogne och väll affectionerade män then ouverturen hoos the andra ständerne
rätt och oprichtig menagera.
Vij togo theras gode tilbodh medh tacksamheet op, görandes oss gott hopp
om itt gott uthslagh af tractaten, när then eena ville så förtroligen räckia
then andra handen. Hvad theras begäran vidhkommer, hade vij inthet
betänkiande at göra them ouverture i thenne saken, der vij sielfva oss
egentligen om henne nu kunde besinna och påminna: Eder Kgl. Maj. hade
i thesse åhren, mäst med alle poster, effter tillfälle i tractaten, oss allernådigst
tillskrifvit och som oftast berördt then punchten, så at vij nu i hast inthet
kunde yterste mandata efftertänkia; vij ville blaada igenom vår instruction
och ordres, theruthur bättre informera oss och sedan fram bättre tala med
them häröfver. Hvilket the och vore tillfridz medh.
Sedan the keijsserlige, grefven af Lambergh och Crane, märkte at ständerne
hade fåt copian af theras project hoos oss, hafva the och låtit thet samma
komma ad dictaturam. The läthe och i framlidne veeku anhålla om audience
hoos oss, villiandes conferera medh oss öfver theras uthkast af conditio-
nerne . När vij therom adverterade La Barde, badh han vij ville något lijthet
hålla thermedh inne och laga at värket måtte gå lijka på både ohrterne,
förebärandes at legatio Gallica hade inthet äntå fåt något sådant project af
the keijsserlige i Munster. När vij häri defererade La Barde och the keijsser-
lige hörde våre förlagor at komma ihoop för näst förledne söndag, sände
the genom grefvens af Lamberg secretarium itt grefvens af Trautmanssdorfs
breef, skrifvit till them bägge, oss till handa, theraf copian härhoos finnes
under lit. A, begärandes antingen få sielfva tala medh oss therom eller och,
ther vij vore förhindrade, een förderligh resolution genom någon annan.
Vij villiandes med någon vår congress med the keijsserlige inthet gifva
them Frantzöske någon otijdigh apprehension, sände strax Biörneklou medh
een mundteligh resolution till them, nembligen at vij uthur grefvens af
Trautmanssdorfs skrifvelsse hade förnummit, dätt han uthaf visse prae-
suppositis sluther och håller vara billigt, at hostiliteten nu borde cessera,
gifvandes them vidh handen at besökia oss och medh tienlige rationibus
föreställa, att man å Eders Kgl. Maj. vägnar nu inthet hade foogh at fortfara
medh fiendtligheet, uthan fastmehra vij orsak att därhän laga och hoos
generalitetet disponera, att then måtte hållas tilbakar; nu önskade vij inthet
hällre, än at thet vore i the terminis, att man med foog kunde therhän rätta
saken hoos generalitetet, så skulle the keijsserlige spöria vår villfarigheet i
alla måtto; men the keijsserlige vore uthan tvifvell sielfve i andre tankar än
thenne skrifvelssen lyder, och viste sigh besinna at man icke allenast i
hufvudhvärket och the saker som angå såväll Römerske rijket som chro-
norne in particulari, inthet ännu är richtigh och eenigh, hafvandes the
keijsserlige öfvergifvit itt, som the kalla, instrumentum pacis
Vgl. [ S. 261 Anm. 3 ] .
sielfft inthet annat än itt project, nästan i alle saker och effter the keijsserliges
ägen bekännelsse ofulkomligit, efftersom the vidh ändan behöllo sigh före
facultatem addendi et corrigendi, quodque in instrumento posita non essent
obligatoria, nisi cum conclusione pacis; uthan man hade och inthet tracterat,
fast mindre sluttit något armistitium, så at man förthenskuldh vore obligerat
thertill; vij ville inthet förmoda, at grefven af Trautmanssdorf och andre,
som skrifva och uthsprijda sådant, som vore alt richtigt och slättat, sökia
thermedh att irra heela thetta väsendet; fuller hade the keijsserlige giordt
förslagh i Eders Kgl. Maj. satisfaction, men lickväll medh slijka conditioner,
såväll thervidh som efterst i projectet hängde, att the så beskaffade hvarken
vore simpliciter till att emottaga eller och på theras sijda obligatoriae; vij
hafva icke desto mindre, betrachtandes at thet är een goodh begynnelse och
hopning till een förbättringh, skrifvit till feldtmarskalken her Torstensson
nu längesädan och låtit honom något theraf vetta; kunde hända at therpå
fölgde then effecten, at Eders Kgl. Maj. hufvudharmée är gången uhr erff-
länderne , hafver sigh på een tijdh satt op i Sachssen, och när ther inthet
mehra fans till fångz, så tycktes hon, alt för samma skull vara hijt neder-
gången , varandes med henne så beskaffat at hon, så länge inthet vist sluuth
blifver giord, måste någorstädes stå och sökia sitt underhåldh; täckes Gudh
beskära een ända på thenne tractaten, så vore man thetta alt qvitt; så länge
thet inthet skedde och man blefve i thesse terminis som vij nu äre, kan ingen
förtänkia at generalitetet gör sitt bästa och söker sin fiende på alla görliga
sätt.
The svarade Biörneklou, at the fuller hade hoppatz een bättre resolution,
men efter een slijk vore fallen, ville the henne berätta till grefven aff Traut-
manssdorf .
Thenne väntas hijt idagh eller och i morgon. Hvadh resolution han nu
bringar med sigh för them evangeliske in puncto gravaminum, thet får man
see. Talet går här, at the catholiske skole hafva resolverat till etthundrade
åhr. Ungefär therhän rådde och the Frantzöske, eftersom thet är att läsa
uhr bijlagon under lit. C, innehållandes hon, hvadh legatio Gallica hafver
gifvit them evangeliske i thenne saken för svar.
Hvadh residenten Rosenhanen i nästförledne veeku hafver skrifvit uhr
Munster, är copialiter under lit. D. Monsieur Marseilly, som å Frankrijkes
vägnar hafver varit i Siebenburgen hoos Rakoczy, kom den 5. huius [ 5./15.
Mai 1646 ] hijt ifrå Munster med creditiff (som är lagt under lit. E) ifrå
legatione Gallica och trenne skrivelsser uhr Siebenburgen, then första ifrå
Rakoczy sielf, then andra från hans son och then tridie från Bisterfäldt
hvilka finnas under lit. F, G, H. På inbrachte creditiff vor hans värff: 1. att
berätta dett Rakoczy inthet vore obenägen at åter gå lööst emot Keijssaren.
Beklagar at Turkens ostadigheet och the suspicioner han hafver hafft om
thenne tractaten, som skulle thet inthet annat vara än een chimera, hafva
bracht honom till then nästslutne friden; hvilken Keijssaren icke allenast
inthet håller, uthan gör honom, Rakoczy, nya inpass; kyrkiorne som skulle
effter accordet inrymas, blifva icke allenast förhållne, uthan och fleere
nappade ifrå the reformerade; therföre och emedan han spör, at thenne
tractaten görs troligh och skall kunna bringas till een ändskap, så lyster
honom at begripas theruthi och till then ända hafver gifvit monsieur
Marseilly innelagde conditioner under lit. J med sigh, på hvilkens accord
han är resolverat at träda i vapnen. I fall han inthet skulle kunna inslutas i
thenne tractaten, uthan måste vänta att Keijssaren, bekommande på thenne
sidan fridh, söker at hämnas på honom, så nödgas han till at undvijka sin
ytersta fahra, begifva sigh fulkomligen under Turkens protection; hvilket
han lickväll inthet ville göra, så länge han hafver på thenne sijdan någon
hopning.
Vij togo saken ad referendum till Eder Kgl. Maj. och höllo vara e re com-
muni , at man entretenerade honom i godh humeur, så länge man sågo
hvart uth thetta värket ville; skulle the keijsserlige eenbändas och inthet
vella beqväma sigh till friden, som then bör vara, så kunde man då pro
re nata nyttia hans förslagh; imedlertijdh kunde inthet skada at han under-
handen styrkter och fäster af een godh hopning, giorde Keijssaren oumbrage
och thermed oss thetta värket lättare. Hvadh nu Eder Kgl. Maj. behagar
at resolvera och oss allernådigst befalla till svara theruthi, thet vella vij
förvänta.
Ther bredevidh och 2. ville han, Marseilly, förnimma, om å Eders Kgl.
Maj. sijda man skulle vella tenne Churcöln neutralitetet; jämväl ville han
sustinera, at biskopens af Ossnabrugge guarnisoner här i stifftet vore i krafft
af praeliminarsluthet neutral. Thet förre remitterade vij till generalitetet
och svarade till thet senare, at biskopen af Ossnabrugge må nyligen vara
bracht på the tankarne, varandes allom vitterligit, at hans folck hafver hållit
Vörden och the andre ohrterne här i stifftet för fientlige platzar, them han
och på thet sättet hafver tracterat.
Marseilly berättade och, att legatio Gallica häller skulle see, at man häreffter
som förre kome ihoop alternative på bägge ohrterne, än at man skulle thet
göra in loco intermedio, såssom i Lengrichen, ther lickväll Servien här
stadder och duc de Longueville i Munster hafva contesterat sigh belåtne
thermedh. Samma ärende hade La Barde idagh och slogh före, vij måtte
nu härnäst bägge eller eenthera komma tijt öfver, efter raden vore hoos
oss.
Hvadh the reformerade genom 3 sine deputerade, nembligen een Branden-
burg- , een Cassell- och een Anhaltisk för tree dagar hafva hoos oss innelagt
om sin saak, är at finna under lit. K.
Churfurstens af Brandenburg eena gessandter, her von Löben, hafver på
een tijdh varit reesefärdigh till churfursten och reeste then 7. huius [ 7./17.
Mai 1646 ] härifrå
Die Reise kam für die Schweden außerordentlich überraschend. Vgl. die brandenburgische Relation
vom 11./21. Mai 1646: Urk. u. Aktenst. IV S. 440; Baltische Studien V 2 S. 82ff. –
Die entscheidenden Besprechungen Löbens mit den brandenburgischen Geheimen Räten fanden am
20./30. Mai und 22. Mai/1. Juni 1646 in Küstrin statt. Vgl. Prot. u. Rel. III Nr. 311
und 312 (S. 464–482).
borto, inthet mehra villa göra med Pommeren; hafver Löben något föres-
lagit till vederlagh, såssom uhr Schlessien, furstendömen Glogou och Sagan,
thet måtte han försvara inför churfursten; kunde hända, säger han, at the
ohrter liggia honom, Löben, som boor i Crossen, väll till pass och han
vänter theruthur itt stycke för sigh. Ehvadh thet då är, så skall han, von
Löben, vara åstadh reester at göra änteligit afftall medh churfursten om
thenne saken.
Then Hessen-Casselske slogh i skämtevijs fram åth then Churbrandenbur-
giske Dr. Wesenbeck till aequivalent moot Pommeren för churfursten 1. uhr
Schlessien Crossen och Jägerndorf medh viss försäkringh och therofvanpå
furstendömen Glogou och Sagan, 2. stifft Magdeburg effter thenne admini-
stratoris dödh och 3. Halberstadt
Die französischen Gesandten sahen die neuen schwedischen Forderungen, die der Entschädigung
des Kurfürsten von Brandenburg und des Administrators von Bremen dienen sollten, nicht ungern,
da damit eine schnelle Einigung der Kaiserlichen und Schweden erneut in weite Ferne rückte:
Nous tirons un avantage de leur dureté, qui est que les Impériaux ne pouvant conclure
promptement avec eux, nous avons plus de temps et de moiens pour achever nos affaires
(Die französischen Gesandten an Brienne 21. Mai 1646: Négociations secrètes III S. 187).
Hvadh klagamåhl the Churbrandenburgiske hafva fått uhr Marck om general
Wittenbergz marche, thet uthvijsar lit. L. Under M och N är rikztygmästa-
rens breeff till migh, Johan Oxenstierna, och mit svar till honom igen;
Paderborn berättas för visso vara öfver. Huru och medh hvadh för conditio-
ner , är än ovitterligit, jämväll hvart uth armeen sigh vänder therifrå. General-
leutenant Königzmarks folck skola vara marcherade öfver Wäsern, och
säges i går hafva hafft sin rendevouz i grefveskapet Diepholtz. Till nästa
posten vänta vij någon vissheet, såväll om hufvudharméen som thetta
corpore.
Rätt nu vore någre deputati civitatum hoos oss: 1. recommenderandes öffver
städternes, såssom Regenssburgz, Augsburgz, Lindous, Donoverts och
andres interesse, som Beijern sätter temmeligen hårdt an; 2. bode om com-
munication af een skrifft och inlago, som the hafva hördt, att principum
deputati skola hafva hoos oss inbracht, angående theras förslagh i commercie-
punchten ; 3. remonstrerade att rikz frije ridderskapet inthet vore status
immediatus och therföre inthet hade rätt och foogh at competera medh
ständerne; och 4. att Churmeintz hafver i Munster begynt disputera stän-
dernes votum decisivum, begärandes att vij ville thesse theras angelägen-
heeter hafva i minnet, när opsattet skall fattas och göras.
Hertigens aff Zell gessandter, Dr. Langebeck
Heinrich Langenbeck, * 4. Mai 1603 Hamburg, † 28. Oktober 1669 Celle. ADB XVII
S. 662–664 . Bildnisse II S. 3; APK 14552f.
Munster, at ther föra vota, vijste migh, Johan Oxenstierna, idagh itt breef
ifrå sin herre, theruthi förmältes, at capitlet i stifft Ratzeburg skall hafva
skrifvit till hertigh Fridrich
at ther ginge discourser vidh thet Schweriniske hofvet, at hertigh Adolph
Fridrich i Schwerin
Herzog Adolf Friedrich I. von Mecklenburg-Schwerin, * 25. Dezember 1588, † 27. Februar
1658. ADB I S. 119–120 . Heinrich Schreiber : Herzog Adolf Friedrich I. und Johann
Albrecht II. von Mecklenburg. Schwerin 1900.
Wissmar, ämnade begära heela stifft Ratzeburg igen till vederlagh. Nu eme-
dan the 2 linierne Zell och Gustrou alternera i thet stiftet per certa pacta
och hade therföre interesse häruthi, så begärte han vetta om thet vore så
kommit på förslagh.
Thet svarades, at then Mecklenburgiske gessandten hafver alt härtill inthet
låtit märkia någon intention, at hans herre ville cedera Wissmar, uthan
altidh stält sigh, som vore thet inthet alfvare på Eders Kgl. Maj. sijda at
begära Wissmar och the ohrterne theromkringh. Hvadh häreffter kan skee,
thet står till tijden. Thermed togh han afskeedh och reeser i morgon till
Munster.
A: 830 Trauttmansdorff an La Barde. Münster 1646 Mai 14
B: 831–835’ Die kurbrandenburgischen wegen des Herzogtums Pommern anwesenden und die
Hessen-kasselschen Gesandten an die Gesandten der evangelischen Fürsten und Stände. Münster
1646 Mai 1/11, pr. Osnabrück Mai 5/15
Vgl. auch den bei J. G. von Meiern III S. 145–149 abgedruckten Vortrag der Churbranden-
burgischen und Hessen-Casselischen Abgesandten nahmens der sämtlichen reformirten
Chur-, Fürsten und Stände des Heiligen Römischen Reichs [bei den schwedischen Gesandten]
vom 1./11. Mai 1646.
C: 836–836’ Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Mai 4/14
837 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Mai 8/18
D: 837’ Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Mai 9/19 [Nr. 111]
F: 839 Georg Rákóczy an Johan Oxenstierna und Salvius. Fogar as 1646 Februar 22
G: 840 Sigismund Rákóczy an dieselben. Fogaras 1646 Februar 22
H: 841 Johann Heinrich Bisterfeld an Johan Oxenstierna. Fogaras Februar 22
J: 842–843 Bedingungen Georg Rákóczys für seinen Kriegseintritt gegen den Kaiser. Fogaras 1646
Februar 22
L: [ ohne Blattzählung ] Extract schreibens aus Cöln a. d. Spree. 1646 April 23/Mai 3
M: 853–854 K. G. v. Wrangel an Johan Oxenstierna. Neuhaus bei Paderborn 1646 Mai 2/12