–/112/128

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine

Osnabrück 1646 Mai 11/21

Pr.: Stockholm 1646 Mai 28/Juni 7

Ausf.: DG, A I 1, Legat. [4], 825–829’

Überreichung des kaiserlichen Friedensprojekts und Weitergabe an die Stände. Bitte der evangelischen Gesandten um Wahrnahme ihrer Interessen, Dankbarkeit für das schwedische Eingreifen in Deutsch- land und Versprechen, Schweden in seinen Satisfaktionswünschen beizustehen. Vorbereitung der Unterredung mit den Kaiserlichen im Einverständnis mit den Franzosen. Abneigung der Generalität gegen einen Waffenstillstand. Vorschläge und Bedingungen Rdkóczys für einen Kriegseintritt. Neu- tralität Kurkölns und Osnabrücks. Vorschlag der Franzosen zu regelmäßigen Treffen in den beiden Kongreßstädten oder in Lengerich. Entschädigung Brandenburgs in Schlesien, mit Magdeburg und Halberstadt für Pommern. Persönliches Interesse v. Löbens an Glogau und Sagan. Militärische Nachrichten. Bitten der städtischen Gesandten. Gerücht über Entschädigung Mecklenburg-Schwerins mit Ratzeburg für Wismar.

Eder Kgl. Maj. hafve vij för 8 dagar sedan allerunderdånigst berättat, huru thet då var fatt medh denne tractaten, nembligen at the keijsserlige något tillförende och strax efter douplicquen hade inhändigat oss sitt project och uthkast af fridzconditionerne, hvilket vij och då reeda hade vijst och cum- municerat thee evangeliske chur-, furst- och ständernes gessandter förmedelseen theras deputation till oss. Den 5. huius [5./15. Mai 1646] begärte the furstlige och städiske een tijma för the Altenburg-, Weijmarisk-, Brunssvijk- Lunenburg-, Wetterau-, Strassburg- och Regenssburgiske såssom sine depu- terade till oss, låtandes the Altenburgiske föruth och medh thet samma begära at vij, efter förrättat commission af deputatis alle ihoop, ville såssom af oss sielfva hållo them, the Altenburgiske, Weijmariske och Lampadium qvar, hafvandes the samma något i förtroende at tala medh oss. Ofvan- bemälte deputati komo till oss klockan 9 för middagen, tackade för then skedde meddellningen af thet keijsserlige projectet, sade sigh theruthi, hvadh rikzsakerne angår, finna lijten tröst, varandes the evangeliskes vota och inrådh att rätt fatta värket och instifta friden igen, heelt och hållit förbij- gången och tractaten thermedh nästan mehra ryckter tilbakars än fram; och efter the förmodade at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij nu snart skulle sättia våre tankar op och therefter inrätta conditiones futurae pacis, så vore the committerade af corpore evangelicorum at inhändiga the furstliges och städernes re- och correlation öfver alle fyre classes, med begäran at såssom Eder Kgl. Maj. hafven alt härtill, icke uthan Gudz milderijke vällssignelsse och bijståndh, högströmligast tagit sigh an och befrämiat icke allenast sakerne till thenne handelssohrten, uthan och här efter föregångne christe- lige contestationer och lyfften låtit proponera och intill nu med största ijfver drifva heela Römerske rikssens och in particulier the evangeliskes interesse och angelegenheeter; Eder Kgl. Maj. altså härefter ville allernådigst theri framhärda och itt så väll begynt och på fötterne satt värck inthet släppa handelöst, uthan nu, emedan thet är bracht på itt gott lagh, vederparten ehuruväll trögh, lickväll i then staat at han förmodeligh måste låta blifva rätt hvadh rätt bör vara, och alle rättsinnige patrioter äre i godh förhop- ningh om itt önskeligit uthslagh, theri fara foort, väntandes Eder Kgl. Maj. för all sådan omsorg, mödo och omkostnat, först och främpst af Gudh then allrahögste all nåde och välssignelsse i thetta och andra christelige förehaf- vande, och af alle evangeliske ständer och undersåter, barn efter barn, een tacknämligh och odödeligh renomée; kunnandes the alle väll skönia, att thet är Gudz värk, at Tysklandh och the evangeliske i sine trångmåhl och lijka som i yterste andedrächten hafva uthaf Sveriges rijke fått och nuttit itt så krafftigt understödh och försvar. Re- och correlationen, som the då öfverlefvererade, är, undantagandes någre stycker, mäst then samma som bijlades under lit. A i relationen af den 20. passato [20./30. April 1646]

Nr. 96 Anlage A (S. 258).

, The öfrige styckerne afskrifves och skola föllia med nästa posten.

Till svar på deputatorum anbringande tackade vij för communicationen af theras skrifftelige betänkiande, bekände oss äfven thet samma som the hafva märkt i then keijserlige douplicen och projectet, lofvade sedan å Eders Kgl. Maj. vägnar, att använda all möijelig flijt at taga theras tanckar och interesse i Römerske rikssens saker i acht, när man skrijder till opsattet, förmodandesvij theremot, at såssom the erkänna Eders Kgl. Maj. alt härtill i thenne svåre och mödesamma saken förde procedere vara them till behagh och godo, dät dee altså å sine principalers och medhcollegers vägnar, hvar på sin ohrt, hafva thenne erkännelssen i minnet och, när thet kommer till taals medh the keijsserlige om Eders Kgl. Maj. satisfaction, ther då i värket låtha see hvadh the nu medh gode contestationer föra i munnen. Hvilket the alle medh een mun och medh gode miner syntes lofva och tillsäija.

När the nu alle opstode och ville gå sin koos, låddes vij hafva något at tala à part medh then tree ofvantillnämbde, som så tillförende hafva begärat, och behöllo altså them qvar. Så snart the andre vore borto, begynte the på 1. at uthföra Eders Kgl. Maj. store omsorg och kostnat för thet allmänne väsendet, 2. evangeliske ständernes önskan theremot, at Eders Kgl. Maj. måtte skee een godh satisfaction, 3. then och å Eders Kgl. Maj. vägnar vara af oss föreslagen och af them keijsserlige svarat, så at then saken nu vore å vägen; allena och till thet 4. effter evangelici gärna skulle secundera oss till Eders Kgl. Maj. åstunden och nöije, hade the af een synnerlig affection dristat sigh at höra åth och erkundiga sigh i förtroende hoos oss, om vij skulle vella optäckia them Eders Kgl. Maj. yterste mandata, vidh hvilka vij efterst skulle i puncto satisfactionis vella bestå; villiandes the såssom för- trogne och väll affectionerade män then ouverturen hoos the andra ständerne rätt och oprichtig menagera.

Vij togo theras gode tilbodh medh tacksamheet op, görandes oss gott hopp om itt gott uthslagh af tractaten, när then eena ville så förtroligen räckia then andra handen. Hvad theras begäran vidhkommer, hade vij inthet betänkiande at göra them ouverture i thenne saken, der vij sielfva oss egentligen om henne nu kunde besinna och påminna: Eder Kgl. Maj. hade i thesse åhren, mäst med alle poster, effter tillfälle i tractaten, oss allernådigst tillskrifvit och som oftast berördt then punchten, så at vij nu i hast inthet kunde yterste mandata efftertänkia; vij ville blaada igenom vår instruction och ordres, theruthur bättre informera oss och sedan fram bättre tala med them häröfver. Hvilket the och vore tillfridz medh.

Sedan the keijsserlige, grefven af Lambergh och Crane, märkte at ständerne hade fåt copian af theras project hoos oss, hafva the och låtit thet samma komma ad dictaturam. The läthe och i framlidne veeku anhålla om audience hoos oss, villiandes conferera medh oss öfver theras uthkast af conditio- nerne. När vij therom adverterade La Barde, badh han vij ville något lijthet hålla thermedh inne och laga at värket måtte gå lijka på både ohrterne, förebärandes at legatio Gallica hade inthet äntå fåt något sådant project af the keijsserlige i Munster. När vij häri defererade La Barde och the keijsser- lige hörde våre förlagor at komma ihoop för näst förledne söndag, sände the genom grefvens af Lamberg secretarium itt grefvens af Trautmanssdorfs breef, skrifvit till them bägge, oss till handa, theraf copian härhoos finnes under lit. A, begärandes antingen få sielfva tala medh oss therom eller och, ther vij vore förhindrade, een förderligh resolution genom någon annan.

Vij villiandes med någon vår congress med the keijsserlige inthet gifva them Frantzöske någon otijdigh apprehension, sände strax Biörneklou medh een mundteligh resolution till them, nembligen at vij uthur grefvens af Trautmanssdorfs skrifvelsse hade förnummit, dätt han uthaf visse prae- suppositis sluther och håller vara billigt, at hostiliteten nu borde cessera, gifvandes them vidh handen at besökia oss och medh tienlige rationibus föreställa, att man å Eders Kgl. Maj. vägnar nu inthet hade foogh at fortfara medh fiendtligheet, uthan fastmehra vij orsak att därhän laga och hoos generalitetet disponera, att then måtte hållas tilbakar; nu önskade vij inthet hällre, än at thet vore i the terminis, att man med foog kunde therhän rätta saken hoos generalitetet, så skulle the keijsserlige spöria vår villfarigheet i alla måtto; men the keijsserlige vore uthan tvifvell sielfve i andre tankar än thenne skrifvelssen lyder, och viste sigh besinna at man icke allenast i hufvudhvärket och the saker som angå såväll Römerske rijket som chro- norne in particulari, inthet ännu är richtigh och eenigh, hafvandes the keijsserlige öfvergifvit itt, som the kalla, instrumentum pacis

Vgl. S. 261 Anm. 3.

, men i sigh sielfft inthet annat än itt project, nästan i alle saker och effter the keijsserliges ägen bekännelsse ofulkomligit, efftersom the vidh ändan behöllo sigh före facultatem addendi et corrigendi, quodque in instrumento posita non essent obligatoria, nisi cum conclusione pacis; uthan man hade och inthet tracterat, fast mindre sluttit något armistitium, så at man förthenskuldh vore obligerat thertill; vij ville inthet förmoda, at grefven af Trautmanssdorf och andre, som skrifva och uthsprijda sådant, som vore alt richtigt och slättat, sökia thermedh att irra heela thetta väsendet; fuller hade the keijsserlige giordt förslagh i Eders Kgl. Maj. satisfaction, men lickväll medh slijka conditioner, såväll thervidh som efterst i projectet hängde, att the så beskaffade hvarken vore simpliciter till att emottaga eller och på theras sijda obligatoriae; vij hafva icke desto mindre, betrachtandes at thet är een goodh begynnelse och hopning till een förbättringh, skrifvit till feldtmarskalken her Torstensson nu längesädan och låtit honom något theraf vetta; kunde hända at therpå fölgde then effecten, at Eders Kgl. Maj. hufvudharmée är gången uhr erff- länderne, hafver sigh på een tijdh satt op i Sachssen, och när ther inthet mehra fans till fångz, så tycktes hon, alt för samma skull vara hijt neder- gången, varandes med henne så beskaffat at hon, så länge inthet vist sluuth blifver giord, måste någorstädes stå och sökia sitt underhåldh; täckes Gudh beskära een ända på thenne tractaten, så vore man thetta alt qvitt; så länge thet inthet skedde och man blefve i thesse terminis som vij nu äre, kan ingen förtänkia at generalitetet gör sitt bästa och söker sin fiende på alla görliga sätt.

The svarade Biörneklou, at the fuller hade hoppatz een bättre resolution, men efter een slijk vore fallen, ville the henne berätta till grefven aff Traut- manssdorf.

Thenne väntas hijt idagh eller och i morgon. Hvadh resolution han nu bringar med sigh för them evangeliske in puncto gravaminum, thet får man see. Talet går här, at the catholiske skole hafva resolverat till etthundrade åhr. Ungefär therhän rådde och the Frantzöske, eftersom thet är att läsa uhr bijlagon under lit. C, innehållandes hon, hvadh legatio Gallica hafver gifvit them evangeliske i thenne saken för svar.

Hvadh residenten Rosenhanen i nästförledne veeku hafver skrifvit uhr Munster, är copialiter under lit. D. Monsieur Marseilly, som å Frankrijkes vägnar hafver varit i Siebenburgen hoos Rakoczy, kom den 5. huius [5./15. Mai 1646] hijt ifrå Munster med creditiff (som är lagt under lit. E) ifrå legatione Gallica och trenne skrivelsser uhr Siebenburgen, then första ifrå Rakoczy sielf, then andra från hans son och then tridie från Bisterfäldt

Johann Heinrich Bisterfelt, Theologe und Philosoph, † 6. Februar 1655 Weißenburg (Sieben- bürgen). ADB II S. 682. Franz-Josef Trausch: Schriftsteller-Lexicon der Siebenbürger Deutschen I (Kronstadt 1868) S. 152f.

, hvilka finnas under lit. F, G, H. På inbrachte creditiff vor hans värff: 1. att berätta dett Rakoczy inthet vore obenägen at åter gå lööst emot Keijssaren. Beklagar at Turkens ostadigheet och the suspicioner han hafver hafft om thenne tractaten, som skulle thet inthet annat vara än een chimera, hafva bracht honom till then nästslutne friden; hvilken Keijssaren icke allenast inthet håller, uthan gör honom, Rakoczy, nya inpass; kyrkiorne som skulle effter accordet inrymas, blifva icke allenast förhållne, uthan och fleere nappade ifrå the reformerade; therföre och emedan han spör, at thenne tractaten görs troligh och skall kunna bringas till een ändskap, så lyster honom at begripas theruthi och till then ända hafver gifvit monsieur Marseilly innelagde conditioner under lit. J med sigh, på hvilkens accord han är resolverat at träda i vapnen. I fall han inthet skulle kunna inslutas i thenne tractaten, uthan måste vänta att Keijssaren, bekommande på thenne sidan fridh, söker at hämnas på honom, så nödgas han till at undvijka sin ytersta fahra, begifva sigh fulkomligen under Turkens protection; hvilket han lickväll inthet ville göra, så länge han hafver på thenne sijdan någon hopning.

Vij togo saken ad referendum till Eder Kgl. Maj. och höllo vara e re com- muni, at man entretenerade honom i godh humeur, så länge man sågo hvart uth thetta värket ville; skulle the keijsserlige eenbändas och inthet vella beqväma sigh till friden, som then bör vara, så kunde man då pro re nata nyttia hans förslagh; imedlertijdh kunde inthet skada at han under- handen styrkter och fäster af een godh hopning, giorde Keijssaren oumbrage och thermed oss thetta värket lättare. Hvadh nu Eder Kgl. Maj. behagar at resolvera och oss allernådigst befalla till svara theruthi, thet vella vij förvänta.

Ther bredevidh och 2. ville han, Marseilly, förnimma, om å Eders Kgl. Maj. sijda man skulle vella tenne Churcöln neutralitetet; jämväl ville han sustinera, at biskopens af Ossnabrugge guarnisoner här i stifftet vore i krafftaf praeliminarsluthet neutral. Thet förre remitterade vij till generalitetet och svarade till thet senare, at biskopen af Ossnabrugge må nyligen vara bracht på the tankarne, varandes allom vitterligit, at hans folck hafver hållit Vörden och the andre ohrterne här i stifftet för fientlige platzar, them han och på thet sättet hafver tracterat.

Marseilly berättade och, att legatio Gallica häller skulle see, at man häreffter som förre kome ihoop alternative på bägge ohrterne, än at man skulle thet göra in loco intermedio, såssom i Lengrichen, ther lickväll Servien här stadder och duc de Longueville i Munster hafva contesterat sigh belåtne thermedh. Samma ärende hade La Barde idagh och slogh före, vij måtte nu härnäst bägge eller eenthera komma tijt öfver, efter raden vore hoos oss.

Hvadh the reformerade genom 3 sine deputerade, nembligen een Branden- burg-, een Cassell- och een Anhaltisk för tree dagar hafva hoos oss innelagt om sin saak, är at finna under lit. K.

Churfurstens af Brandenburg eena gessandter, her von Löben, hafver på een tijdh varit reesefärdigh till churfursten och reeste then 7. huius [7./17. Mai 1646] härifrå

Die Reise kam für die Schweden außerordentlich überraschend. Vgl. die brandenburgische Relation vom 11./21. Mai 1646: Urk. u. Aktenst. IV S. 440; Baltische Studien V 2 S. 82ff. – Die entscheidenden Besprechungen Löbens mit den brandenburgischen Geheimen Räten fanden am 20./30. Mai und 22. Mai/1. Juni 1646 in Küstrin statt. Vgl. Prot. u. Rel. III Nr. 311 und 312 (S. 464–482).

. Grefven af Wittgenstein låtz nu, sedan then andra är borto, inthet mehra villa göra med Pommeren; hafver Löben något föres- lagit till vederlagh, såssom uhr Schlessien, furstendömen Glogou och Sagan, thet måtte han försvara inför churfursten; kunde hända, säger han, at the ohrter liggia honom, Löben, som boor i Crossen, väll till pass och han vänter theruthur itt stycke för sigh. Ehvadh thet då är, så skall han, von Löben, vara åstadh reester at göra änteligit afftall medh churfursten om thenne saken.

Then Hessen-Casselske slogh i skämtevijs fram åth then Churbrandenbur- giske Dr. Wesenbeck till aequivalent moot Pommeren för churfursten 1. uhr Schlessien Crossen och Jägerndorf medh viss försäkringh och therofvanpå furstendömen Glogou och Sagan, 2. stifft Magdeburg effter thenne admini- stratoris dödh och 3. Halberstadt

Die französischen Gesandten sahen die neuen schwedischen Forderungen, die der Entschädigung des Kurfürsten von Brandenburg und des Administrators von Bremen dienen sollten, nicht ungern, da damit eine schnelle Einigung der Kaiserlichen und Schweden erneut in weite Ferne rückte: Nous tirons un avantage de leur dureté, qui est que les Impériaux ne pouvant conclure promptement avec eux, nous avons plus de temps et de moiens pour achever nos affaires (Die französischen Gesandten an Brienne 21. Mai 1646: Négociations secrètes III S. 187).

.

Hvadh klagamåhl the Churbrandenburgiske hafva fått uhr Marck om general Wittenbergz marche, thet uthvijsar lit. L. Under M och N är rikztygmästa- rens breeff till migh, Johan Oxenstierna, och mit svar till honom igen;Paderborn berättas för visso vara öfver. Huru och medh hvadh för conditio- ner, är än ovitterligit, jämväll hvart uth armeen sigh vänder therifrå. General- leutenant Königzmarks folck skola vara marcherade öfver Wäsern, och säges i går hafva hafft sin rendevouz i grefveskapet Diepholtz. Till nästa posten vänta vij någon vissheet, såväll om hufvudharméen som thetta corpore.

Rätt nu vore någre deputati civitatum hoos oss: 1. recommenderandes öffver städternes, såssom Regenssburgz, Augsburgz, Lindous, Donoverts och andres interesse, som Beijern sätter temmeligen hårdt an; 2. bode om com- munication af een skrifft och inlago, som the hafva hördt, att principum deputati skola hafva hoos oss inbracht, angående theras förslagh i commercie- punchten; 3. remonstrerade att rikz frije ridderskapet inthet vore status immediatus och therföre inthet hade rätt och foogh at competera medh ständerne; och 4. att Churmeintz hafver i Munster begynt disputera stän- dernes votum decisivum, begärandes att vij ville thesse theras angelägen- heeter hafva i minnet, när opsattet skall fattas och göras.

Hertigens aff Zell gessandter, Dr. Langebeck

Heinrich Langenbeck, * 4. Mai 1603 Hamburg, † 28. Oktober 1669 Celle. ADB XVII S. 662–664. Bildnisse II S. 3; APK 14552f.

, som reeser härigenom till Munster, at ther föra vota, vijste migh, Johan Oxenstierna, idagh itt breef ifrå sin herre, theruthi förmältes, at capitlet i stifft Ratzeburg skall hafva skrifvit till hertigh Fridrich

Herzog Friedrich von Braunschweig-Lüneburg-Celle, * 28. August 1574, † 10. Dezember 1648. APK 3575.

, såssom coadjutoren af thet stifftet, berättandes at ther ginge discourser vidh thet Schweriniske hofvet, at hertigh Adolph Fridrich i Schwerin

Herzog Adolf Friedrich I. von Mecklenburg-Schwerin, * 25. Dezember 1588, † 27. Februar 1658. ADB I S. 119–120. Heinrich Schreiber: Herzog Adolf Friedrich I. und Johann Albrecht II. von Mecklenburg. Schwerin 1900.

, i fall han skulle afstå och cedera Eder Kgl. Maj. Wissmar, ämnade begära heela stifft Ratzeburg igen till vederlagh. Nu eme- dan the 2 linierne Zell och Gustrou alternera i thet stiftet per certa pacta och hade therföre interesse häruthi, så begärte han vetta om thet vore så kommit på förslagh.

Thet svarades, at then Mecklenburgiske gessandten hafver alt härtill inthet låtit märkia någon intention, at hans herre ville cedera Wissmar, uthan altidh stält sigh, som vore thet inthet alfvare på Eders Kgl. Maj. sijda at begära Wissmar och the ohrterne theromkringh. Hvadh häreffter kan skee, thet står till tijden. Thermed togh han afskeedh och reeser i morgon till Munster.

Beilagen in DG, A I 1, Legat. [4]:

A: 830 Trauttmansdorff an La Barde. Münster 1646 Mai 14

B: 831–835’ Die kurbrandenburgischen wegen des Herzogtums Pommern anwesenden und dieHessen-kasselschen Gesandten an die Gesandten der evangelischen Fürsten und Stände. Münster 1646 Mai 1/11, pr. Osnabrück Mai 5/15

Vgl. auch den bei J. G. von Meiern III S. 145–149 abgedruckten Vortrag der Churbranden- burgischen und Hessen-Casselischen Abgesandten nahmens der sämtlichen reformirten Chur-, Fürsten und Stände des Heiligen Römischen Reichs [bei den schwedischen Gesandten] vom 1./11. Mai 1646.

C: 836–836’ Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Mai 4/14

837 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Mai 8/18

D: 837’ Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Mai 9/19 [Nr. 111]

E: 838 Longueville, d’Avaux und Servien an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Mai 14 [Nr. 108]

F: 839 Georg Rákóczy an Johan Oxenstierna und Salvius. Fogar as 1646 Februar 22

G: 840 Sigismund Rákóczy an dieselben. Fogaras 1646 Februar 22

H: 841 Johann Heinrich Bisterfeld an Johan Oxenstierna. Fogaras Februar 22

J: 842–843 Bedingungen Georg Rákóczys für seinen Kriegseintritt gegen den Kaiser. Fogaras 1646 Februar 22

844 Copie d’une lettre de monsieur de Biestelfeldt. Ohne Ort 1646 März 14

Copie de la lettre de monsieur Sigismund Rakoczy. Ohne Ort und Datum

845 Bedingungen Georg Rákóczys. Fogaras 1646 Februar 22

K: 846–850’ Die Gesandten der Augsburgischen Konfessionsverwandten reformierten Teils an die schwedischen Gesandten. Osnabrück 1646 Mai 7/17

L: [ohne Blattzählung] Extract schreibens aus Cöln a. d. Spree. 1646 April 23/Mai 3

M: 853–854 K. G. v. Wrangel an Johan Oxenstierna. Neuhaus bei Paderborn 1646 Mai 2/12

N: 855–856 Johan Oxenstierna an Wrangel. Osnabrück 1646 Mai [in der Abschrift: März] 8/18 [Nr. 110]

Ohne Bezeichnung: 857–857’ Avise

858–858’ Korrespondent B[ilderbeck] an den Sekretär Keller. Köln 1646 Mai 6