Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
28. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 November 7/17
Kopie: RR fol. 2098–2104’; eingegangen Osnabrück 1646 November 24/Dezember 4 (vgl. Nr. 65).
[1] In Anbetracht der für Schweden ungünstigen Verhandlungssituation erfolgt die endgültige könig-
liche Resolution zur schwedischen Satisfaktion. [2] Pommern (Regelung cum consensu electoris).
[3] Pommern (Regelung sine consensu electoris). [4] Modus tractandi; Vollmachten für Verhand-
lungen mit Brandenburg. [5] Condominium Wismarense. Walfisch. [6] Bremen und Verden.
Bezug auf Nr. 209 und 7 ( längere Inhaltsangabe ). [ 1 ] Nu ändoch vij icke äfven
hafve orsaak att låta falla tanckarne på denne Brandeburgische tractatens
uthslagh conform be:de vår gifne order och instruction
Vgl. APW [ II C 2 Nr. 192 ] .
att I fuller sedan skole på både sijdor vara något vijdare och närmare i then
saken kompne; när vij lijkväl öfverlägge the curfurstl. Brandenburgiskes
procedere, förde både förr såvälsom nu i denne påståndne långsamme fredz-
handelen , öfverväge och derhooss flere orsaker och omstendigheter, serdeles
hvadh Cuhrbrandenburg styffver i sin intention, så moste vij icke obilligh
falla på den meningen att intet eller ju lijtet och det icke uthan mycken
vedtlöfftigheet och omsveef schall hooss dem medh frucht eller effect vara
till förrätta, förteget att vij sij denne particulartractaten medh Cuhrbranden-
burgk förorsaka månge och differente discurser till vårt praejuditz i thesse
besvärlige fredztractaterne. Vij befinne och derhooss att de keisersche,
Frantzösische, Spaniske och Nederlendische plenipotentierade numehra
öfver derass fredh, stilleståndh, satisfaction och andre strijdigheter anten in
toto ähre förlijkte eller och häreffter kunne lätteligen förlijkass, så att det
nu fast synes vela stadna på vår och Sveriges chronos satisfaction och de
evangeliske stendernes contentament, desse vij och fuller hafve skähl vich-
tige nogh till att hjelpa och adsistera; men effter vij lijtet haffve till att
byggja på derass beständigheet, dy hafve vij och i denne passu een schade
och hazard icke oschäligen oss till befahre och fördenschull högh orsak att
taga vår egen säkerheet så och satisfaction i acht; sedan och så mycket
möjeligit ähr att afskära alla calumnier och förtaal, som oss skole vele
påvältrass icke allenast aff fienden uthan och af vare vänner, der de anten
bliffva i derass desseiner hindradhe eller, det mäst är till befruchta, ther the
till vårt praejudicium och utan oss slute freden; hvarföre ähre och vij för-
orsakadhe vordne att gifva hela tractaten å vår sijda ett uthslagh och Eder
vår entelige resolution till kenna, att I sedan må kunna negotiera desto
frijiare och försökia om I dermedh kunne komma till ändschap. [ 2 ] Vij sij
af Eder förre rapporter, them vij ifrån Eder hafve bekommit, att grefven
af Trautmanssdorph hafver offererat Eder till vår och chronones satisfaction
(jãmpte och föruthan andre stycken, såsom Wissmar och stiffterne Brehmen
och Vehrden), ochså hela Pommern, ther vij detta uthan cuhrfurstenss af
Brandenburghs consens ville vedertagha. Sedan sij vij och af Nr. 198 att
de Frantzösische gesanterne haffva beskickat Eder medh Saint Romain och,
effter de keijserlige plenipotentieradess egit angifvande, låtit Eder försäkra
det cuhrfursten sjelff hafver samtycht till Förpommerns cession såsom och
att hertigen aff Mecklenburgh hade bevilljat till vårt condominium öfver
Wissmar, ehuruväl de Brandenburgiske det förre sedan icke hafve velat
bestå. På det man nu må komna uthur denne drömen och mycken licitation
bliffva förekommen, så finne vij gott och rådhsampt att uthan vijdare tijdz-
spillning cathegorice oss häröfver förklara, och derföre vele vij att I förstatte
tvenne förslagh eller conditioner till fredenssbefordringh och vår sampt
chronones satisfaction, af hvilke I kunne gifve de kejserlighe och Cuhr-
brandenburgiske optionen att de må välja hvilket dem helst syness. Först,
ther cuhrfursten vill consentera, renunciera och affstå till oss, våre effter-
kommande konungar och Sveriges chrono hela Förpommern medh alle
tilbehörningar och landt Rugen och dertill medh Stettijn medh dess tillig-
giande ampt och hvadh på den Förpommersche sijdan om Odern ähr sampt
Dam, Golnow , Wollin och stifften Cammin och Colbergh, att I tå seje
munteligen eller medh ett schriffelgit nätto opsatt gifve tillkenna thet vij
äre tillfredz och affträda cuhrfursten igen alt det öfrige af Hinderpommern
och hvadh vij bådhe uthi Ålde-såvälsom Nyemark:r innehaffve. Uti det
fallet och ther han till detta förslaget och conditionen förstår, tå hafve I
sedan Eder till förlijka om vapnen och titlen på sätt som I åfvanbe:te vårt
breeff
APW [ II C 2 Nr. 192 ] .
Pomern oförkränckt den cessionen han gör på de landen han afstår och medh
condition att der de som nu besittia eller ähre arfftagne till Markgrefvedömet
Brandeburgk och consequenter per pacta familiaria till Pommern, serdeles
detta churhuset sampt Onotsbarkiske och Cullmbarkiske linierne, i fram-
tijden frånfölle och derass manlige affödo ophörde, det öfrige af Pommern
då heemfölle oss, våre successorer och Sveriges chrono och att fördenskuldh
Hinderpommersche stenderne eventualiter oss och våre effterkommande i
chronan till trohet motte obligeras. Detta ähr den förste conditionen som
I hafve till att föreslå att få Förpommern medh åfvanspecificeradhe stycken,
derhooss cum consensu electoris; fast I på lijchtone om freden till nåå skulle
per gradus låta fahra först Colberg och sedan Cammin, allenast strömmen
Tifenow medh landen å begge sijdor blefve oss och chronan förbehållen,
i hvilket fall vij endtligen äre tillfredz att I Edher deruthinnan accommodera,
behållandes för oss och chronan jämpte Förpommern och Rügen, Wollin
och Stettin medh dess ampt, Dam och Golnow medh tilhörige districter.
[ 3 ] Men skulle detta förslaget icke behaga cuhrfursten, tå är detta vårt
andra förslagh, att såsom de käjserlige commissarierne tillförende hafve
praesenterat oss hela Pommern uthan churfurstens consens, så äre vij och
tillfredz och vele att der det förre icke vedertages och churfursten dertill
consenterar, I då munteligen och klarligen säje eller skriffteligen thenne
meningen författe och dem vetta låta att vij, oachtanndes churfursten
icke samtycker och låtandes honom mentaliter behålla sin praetension på
Pommern, vele behålla hele, så Hinder- som Förpommern, medh sine
grentzer, rätt och rätigheter, andeligh och verdzligh jurisdiction, stiffterne
Cammin och Colbergh och flere desslijke pertinentier, så att detta alt blifver
oss och våre effterkommande Sveriges konungar och chrono af Kejsaren
medh Romerske rijksenss ständers samtycke sub iure perpetui feudi opdraget
och tillägnadt och Pommerske ständerne af Kajsaren och imperio tillvijses
att göra oss och vår successorer i chronan såsom derass rätte herre derass
obligation och homagium och att Kejsaren och Rommerske rixens ständer
blifva förbundne till garantera och conservera oss dervedh såsom de äre
skyldige andre rixens ständer och ledemöter i Romerske rijket vedh derass
länder rätt och rättigheter att erhålla. Och der churfursten häremot vill
protestera, tå vele och vij att I å våre vägnar reprotestera; och gäller oss
sedan lijka när vij uti possessionen af hele Pommern cum investitura impe-
ratoris et imperii et cum consensu ordnium blifve conserverade, ehuru dett
vill eller kan churfursten och hanss huuss behaga eller misshaga? Och hafve
I på detta fallet och ther detta andra förslaget skulle bliffva af de kejserske
eligeradt att sij deropå huruledes instrumentum investiturae varder fattadt
och Sveriges chrono thervedh väll förvaradt, hafve och icke mindre till att
ställa Eder dessföruthan emot de Brandenburgische något bedskt an, tes-
moignerandes att såframpt den förre conditionen af churfursten icke blifver
vedertagen och han dertill consenterandes, tå vele vij och chronan föruthan
hele Pommern behalla Dresen , Landzbergh och Åldemark, det vij i hender
hafve så lenge och till dess churfursten oss och chronan det à part aftracterar.
Desse tvenne conditioner moste I simpelt och cathegoricè författa i tvenne
puncter och uti hvardera så mycket som realt ähr och går provincien och
dess empter, landh och rätt ann. Men hvadh vij elljest och derhoss om
successionen och slijkt mehra om vapn, titelen och eventuali hyldigande uti
den förre punchten och förslaget Eder till information förmäle, det kunne I
spara till vijdare elucidation och förklaringh, sedan een deel af det förre är
accepteradt vordet. [ 4 ] Och syness vara bäst att I detta alt såsom vår
aldrasidste resolution och tagen till att hjelpa saken af först communicera
medh de Frantzösische plenipotentierade och sedan medh dem kejserlige
commissarierne anten förmedelst de Frantzöske eller och sjelfve såsom det
bäst kommer till pass, låtandes den Churbrandenburgiske i det fallet derass
herre icke vill consentera till den förre conditionen och gifva dertill sin
consens heller fahra än att I stort medh dem skole hafva till beställa, sedan
de så vedervärdige sigh i denne saken anstält hafve. Men såframpt I äre uti
någon godh och förhoppligen för sigh gående afhandlingh medh de Bran-
denburgiske , tå låte och ställe vij thet till Eder dijudication att fahra ther-
medh fort, skickandes till den ända Eder härhooss til handa vår fullmacht
att bruka, ifall I finne gott medh dem om Pommern vijdare att tractera;
efftersom vij Eder heemstelle hvarest och medh hvem, dem Churbranden-
burgiske eller dem käjserlige, I bäst och beqvämest befinne thenne saken
att af handla, aldenstundh ingen kan modum tractandi negotii bettre afsij än
I sjelfve som in loco ähre och humorerne sampt procedurerne hafve intaget
och dageligen kunne afmärkia; allenast I vette detta tjena Eder för een final
endeligh resolution, vedh hvilkens drijfvande och erhållande I fuller uti den
och förre conditionen om churfurstens consens difficulteter schole förspör-
ja ; men deremot och der cuhrfursten dertill icke vill consentera, sij vij icke
hvadh han närmare och bettre conditioner medh schäl kan hafva of oss till
fordra, efftersom vij föruthan det vij begäre i det första förslaget ingen
locum standi kunne hafva i Pommern och I fördenskuldh uti detta fallet
haffve till att hålla Eder vedh den andre och sidste conditionen att af
Kejsaren och Rommerske rijket till taga och behålla hela Pommern, electore
invito. Och så mycket om Pommern.
[ 5 ] Hvadh condominium öfver Wissmar vedhkommer, så endoch vij finne
store difficulteter i ett sådant condominio och sij oss och chronan icke få
heelt väl dervedh försäkrade; lijkväl emedan vij der icke annat än hamnen
och dess rättigheet söke till behålla, declinerandes så mycket oss möjeligit
ähr att göra hertigen af Mechlenburgh i sin rätt och rettighet schada och
afsaknadt; ty låte vij oss dermedh contentera, så att hertigen aff Mechlen-
burgh , den nu ähr eller den framdeles af den familjen blifver, medh oss och
vij sampt chronan medh dem njuta och behålla condominium af Wissmars
stadh så och Pöhl och ett ampt eller tvo, som dertill kunne läggias, och
hvadh deruthur för medell kunne görass, användas till vallbyggningarne,
och att I detta condominium beschrifve och förklare det bäste och ljuseste
I kunnen; sedan att guarnisonen derinne må blifva uthur landet eller licenten,
efftersom vij förmälte den 19. septem. [ 19./29. September = Nr. 192 ], under-
hållen och att samme guarnison sampt commendanten deröfver blifver oss
och chronan allena obligerad och af oss i staden inlagt och förordnadt;
deropå i styfft hafve att stå att vij och våre successorer i chronan må allena
hafva macht och rätt den till förandra, uthdraga och åter inläggia effter vår
lägenheet, säkerheet och goda villje. Men schulle det gifva store difficulteter
och I icke kunne nåå absolute och frije dispositionen öf:r guarnisonen att
läggian derin och tagan deruth igen effter vårt godhatycko, tå moste åth-
minstonne till accorderes oss och våre successorer i chronan att de, som till
guarnisonen derinne blifva förordnade, göra oss, våre effterkommande
konungar och Sveriges chrono och sedan hertigen af Mechlenburgh derass
eedh och försäkringh, att icke imedlertijdh de i guarnisonen ähre tjene eller
låta sigh bruka i någon motto till vårt, våre effterkommande successorers
och Sveriges chronos eller hertigernes praejuditz och schada, men söke
conservationen af staden Wissmar, dess hampn och Pöhls huuss och fäst-
ningh till begges våres tjenst och vällfärd. Der och commendanten kunne
eximeras ifrån eden till göra hertigerne, sågo vij det aldrahälst, dåch så att
vår commendant lijkväl gör hertigen ett handslagh, som nu skee medh
staden Stralsund. Skulle detta och ingaledess vele gåå, tå må medh com-
mendanten omsijdor som om guarnisonen är sagt blifva hållet. Sedan moste
I och oss, våre successorer och Sveriges chrono förbehålla hampnen frij
och öpen för våre örloghskepp, schutor, lådior och hvarjehanda fahrkoster,
de komme dijt eenskijlt, få eller månge tillsamman i store eller små flåttar,
de komme dijt att refraichera sigh eller ligga i vinterläger, och att de sedan
icke mindre rätt, frijheet och sä[c]kerheet må hafva och njuta i sitt lägre,
reparation, timberage, provianteringh och slijk annan tarff och nödhtorfft,
än som vore staden vår och chronones eenskijlt och guarnisonen oss och
chronan allena obligeradt; efftersom och vill vara af nöden att alt, hvadh
till dess försvar emot een eller annan hörer, blifver af guarnisonen på våre
ammiralers och capiteiners begäran och commendantens befallningh stält i
värket lijkasom vore den oss allena obligerat; så moste och magistraten och
borgerschapet i staden oss, våre effterkommande konungar och Sveriges
chrono sampt hertigerne medh eedh förbindass tillijka medh andre officerare,
som medh landet och lähnet härunder hafve till göra, och detta vårt con-
dominium agnoscera. Men hvadh Hvallfi[s]ken vedkommer, moste I så
laga att dem blifver oss, våre effterkommande successorer i chronan ensam-
me förbehållen att förbyggia, förbättra, stärkia och styrkia så och uthvijdga
effter vår egen godha villja och säkerheet, så och den att försij och försörja
medh een sådan commendant och guarnison som oss och våre effterkom-
mande behagar och denne oss och chronan allena blifver obligerad. Och på
det att Hvallfisken icke må komma i någon fahra, då görer Eder flijt att
tilbehålla oss och chronan så stort stycke af det närmaste landet på både
sijdor som vij kunne fatta medh tvenne schantzer, och att så mycket landh
hooss hvar affmärkes som de inne logerande kunne haffva derass nödh-
torfftige uthmark .
[ 6 ] Sist, hvadh stiffterne Brehmen och Vehrden anlangar, thet blifver vedh
våre förre order
Vgl. APW [ II C 2 Nr. 148 ] , [ 192 ] .
påminnandess så nu som förr Eder allenast medh ett ordh att I uthöfver
alt det förbe:te använde Eder flijt till göra våre conditioner så mycket
bättre genom erhållellsse af the quarteren som grentza Brehmen och Vehrden
närmast.
Vij hafve Eder detta till Eder information öfver vår ytterligare resolution
och endtlige meningh velat förnimma låta.