209/7/28/–

Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius

Stockholm 1646 November 7/17

Vgl. Odhner S. 198f.; SRP XI S. 501ff.; UuA V S. 100f.

Kopie: RR fol. 2098–2104’; eingegangen Osnabrück 1646 November 24/Dezember 4 (vgl. Nr. 65).

[1] In Anbetracht der für Schweden ungünstigen Verhandlungssituation erfolgt die endgültige könig- liche Resolution zur schwedischen Satisfaktion. [2] Pommern (Regelung cum consensu electoris). [3] Pommern (Regelung sine consensu electoris). [4] Modus tractandi; Vollmachten für Verhand- lungen mit Brandenburg. [5] Condominium Wismarense. Walfisch. [6] Bremen und Verden.

Bezug auf Nr. 209 und 7 (längere Inhaltsangabe). [1] Nu ändoch vij icke äfven hafve orsaak att låta falla tanckarne på denne Brandeburgische tractatens uthslagh conform be:de vår gifne order och instruction

Vgl. APW II C 2 Nr. 192.

, förmodhe och att I fuller sedan skole på både sijdor vara något vijdare och närmare i then saken kompne; när vij lijkväl öfverlägge the curfurstl. Brandenburgiskes procedere, förde både förr såvälsom nu i denne påståndne långsamme fredz- handelen, öfverväge och derhooss flere orsaker och omstendigheter, serdeles hvadh Cuhrbrandenburg styffver i sin intention, så moste vij icke obilligh falla på den meningen att intet eller ju lijtet och det icke uthan mycken vedtlöfftigheet och omsveef schall hooss dem medh frucht eller effect vara till förrätta, förteget att vij sij denne particulartractaten medh Cuhrbranden- burgk förorsaka månge och differente discurser till vårt praejuditz i thesse besvärlige fredztractaterne. Vij befinne och derhooss att de keisersche,Frantzösische, Spaniske och Nederlendische plenipotentierade numehra öfver derass fredh, stilleståndh, satisfaction och andre strijdigheter anten in toto ähre förlijkte eller och häreffter kunne lätteligen förlijkass, så att det nu fast synes vela stadna på vår och Sveriges chronos satisfaction och de evangeliske stendernes contentament, desse vij och fuller hafve skähl vich- tige nogh till att hjelpa och adsistera; men effter vij lijtet haffve till att byggja på derass beständigheet, dy hafve vij och i denne passu een schade och hazard icke oschäligen oss till befahre och fördenschull högh orsak att taga vår egen säkerheet så och satisfaction i acht; sedan och så mycket möjeligit ähr att afskära alla calumnier och förtaal, som oss skole vele påvältrass icke allenast aff fienden uthan och af vare vänner, der de anten bliffva i derass desseiner hindradhe eller, det mäst är till befruchta, ther the till vårt praejudicium och utan oss slute freden; hvarföre ähre och vij för- orsakadhe vordne att gifva hela tractaten å vår sijda ett uthslagh och Eder vår entelige resolution till kenna, att I sedan må kunna negotiera desto frijiare och försökia om I dermedh kunne komma till ändschap. [2] Vij sij af Eder förre rapporter, them vij ifrån Eder hafve bekommit, att grefven af Trautmanssdorph hafver offererat Eder till vår och chronones satisfaction (jãmpte och föruthan andre stycken, såsom Wissmar och stiffterne Brehmen och Vehrden), ochså hela Pommern, ther vij detta uthan cuhrfurstenss af Brandenburghs consens ville vedertagha. Sedan sij vij och af Nr. 198 att de Frantzösische gesanterne haffva beskickat Eder medh Saint Romain och, effter de keijserlige plenipotentieradess egit angifvande, låtit Eder försäkra det cuhrfursten sjelff hafver samtycht till Förpommerns cession såsom och att hertigen aff Mecklenburgh hade bevilljat till vårt condominium öfver Wissmar, ehuruväl de Brandenburgiske det förre sedan icke hafve velat bestå. På det man nu må komna uthur denne drömen och mycken licitation bliffva förekommen, så finne vij gott och rådhsampt att uthan vijdare tijdz- spillning cathegorice oss häröfver förklara, och derföre vele vij att I förstatte tvenne förslagh eller conditioner till fredenssbefordringh och vår sampt chronones satisfaction, af hvilke I kunne gifve de kejserlighe och Cuhr- brandenburgiske optionen att de må välja hvilket dem helst syness. Först, ther cuhrfursten vill consentera, renunciera och affstå till oss, våre effter- kommande konungar och Sveriges chrono hela Förpommern medh alle tilbehörningar och landt Rugen och dertill medh Stettijn medh dess tillig- giande ampt och hvadh på den Förpommersche sijdan om Odern ähr sampt Dam, Golnow

Gollnow, Stadt in Hinterpommern an der Ihna.

, Wollin och stifften Cammin och Colbergh, att I tå seje munteligen eller medh ett schriffelgit nätto opsatt gifve tillkenna thet vij äre tillfredz och affträda cuhrfursten igen alt det öfrige af Hinderpommern och hvadh vij bådhe uthi Ålde-såvälsom Nyemark:r

Atl-resp. Neumark. Schweden hatte u. a. die Festungen Driesen und Landsberg besetzt.

 innehaffve. Uti det fallet och ther han till detta förslaget och conditionen förstår, tå hafve Isedan Eder till förlijka om vapnen och titlen på sätt som I åfvanbe:te vårt breeff

APW II C 2 Nr. 192.

 ähr blefvet förklarat, att churfursten bruker vapnen och titlen

Vgl. hierzu die Titelfrage im Zusammenhang mit der Abtretung des Erzstifts Bremen an Schweden – Lorenz S. 149.

 af Pomern oförkränckt den cessionen han gör på de landen han afstår och medh condition att der de som nu besittia eller ähre arfftagne till Markgrefvedömet Brandeburgk och consequenter per pacta familiaria till Pommern, serdeles detta churhuset sampt Onotsbarkiske

Brandenburg-Ansbach.

 och Cullmbarkiske

Brandenburg-Kulmbach (Brandenburg-Bayreuth).

 linierne, i fram- tijden frånfölle och derass manlige affödo ophörde, det öfrige af Pommern då heemfölle oss, våre successorer och Sveriges chrono och att fördenskuldh Hinderpommersche stenderne

Gemeint sind die Stände von Pommern-Stettin.

 eventualiter oss och våre effterkommande i chronan till trohet motte obligeras. Detta ähr den förste conditionen som I hafve till att föreslå att få Förpommern medh åfvanspecificeradhe stycken, derhooss cum consensu electoris; fast I på lijchtone om freden till nåå skulle per gradus låta fahra först Colberg och sedan Cammin, allenast strömmen Tifenow

Dievenow, östlicher Mündungsarm der Oder, der die Insel Wollin vom Festland trennt.

 medh landen å begge sijdor blefve oss och chronan förbehållen, i hvilket fall vij endtligen äre tillfredz att I Edher deruthinnan accommodera, behållandes för oss och chronan jämpte Förpommern och Rügen, Wollin och Stettin medh dess ampt, Dam och Golnow medh tilhörige districter. [3] Men skulle detta förslaget icke behaga cuhrfursten, tå är detta vårt andra förslagh, att såsom de käjserlige commissarierne tillförende hafve praesenterat oss hela Pommern uthan churfurstens consens, så äre vij och tillfredz och vele att der det förre icke vedertages och churfursten dertill consenterar, I då munteligen och klarligen säje eller skriffteligen thenne meningen författe och dem vetta låta att vij, oachtanndes churfursten icke samtycker och låtandes honom mentaliter behålla sin praetension på Pommern, vele behålla hele, så Hinder- som Förpommern, medh sine grentzer, rätt och rätigheter, andeligh och verdzligh jurisdiction, stiffterne Cammin och Colbergh och flere desslijke pertinentier, så att detta alt blifver oss och våre effterkommande Sveriges konungar och chrono af Kejsaren medh Romerske rijksenss ständers samtycke sub iure perpetui feudi opdraget och tillägnadt och Pommerske ständerne af Kajsaren och imperio tillvijses att göra oss och vår successorer i chronan såsom derass rätte herre derass obligation och homagium och att Kejsaren och Rommerske rixens ständer blifva förbundne till garantera och conservera oss dervedh såsom de äre skyldige andre rixens ständer och ledemöter i Romerske rijket vedh derass länder rätt och rättigheter att erhålla. Och der churfursten häremot vill protestera, tå vele och vij att I å våre vägnar reprotestera; och gäller oss sedan lijka när vij uti possessionen af hele Pommern cum investitura impe-ratoris et imperii et cum consensu ordnium blifve conserverade, ehuru dett vill eller kan churfursten och hanss huuss behaga eller misshaga? Och hafve I på detta fallet och ther detta andra förslaget skulle bliffva af de kejserske eligeradt att sij deropå huruledes instrumentum investiturae varder fattadt och Sveriges chrono thervedh väll förvaradt, hafve och icke mindre till att ställa Eder dessföruthan emot de Brandenburgische något bedskt an, tes- moignerandes att såframpt den förre conditionen af churfursten icke blifver vedertagen och han dertill consenterandes, tå vele vij och chronan föruthan hele Pommern behalla Dresen

Driesen, Stadt an der Netze in der Neumark.

, Landzbergh

Landsberg/Warthe (Neumark).

 och Åldemark, det vij i hender hafve så lenge och till dess churfursten oss och chronan det à part aftracterar. Desse tvenne conditioner moste I simpelt och cathegoricè författa i tvenne puncter och uti hvardera så mycket som realt ähr och går provincien och dess empter, landh och rätt ann. Men hvadh vij elljest och derhoss om successionen och slijkt mehra om vapn, titelen och eventuali hyldigande uti den förre punchten och förslaget Eder till information förmäle, det kunne I spara till vijdare elucidation och förklaringh, sedan een deel af det förre är accepteradt vordet. [4] Och syness vara bäst att I detta alt såsom vår aldrasidste resolution och tagen till att hjelpa saken af först communicera medh de Frantzösische plenipotentierade och sedan medh dem kejserlige commissarierne anten förmedelst de Frantzöske eller och sjelfve såsom det bäst kommer till pass, låtandes den Churbrandenburgiske i det fallet derass herre icke vill consentera till den förre conditionen och gifva dertill sin consens heller fahra än att I stort medh dem skole hafva till beställa, sedan de så vedervärdige sigh i denne saken anstält hafve. Men såframpt I äre uti någon godh och förhoppligen för sigh gående afhandlingh medh de Bran- denburgiske, tå låte och ställe vij thet till Eder dijudication att fahra ther- medh fort, skickandes till den ända Eder härhooss til handa vår fullmacht att bruka, ifall I finne gott medh dem om Pommern vijdare att tractera; efftersom vij Eder heemstelle hvarest och medh hvem, dem Churbranden- burgiske eller dem käjserlige, I bäst och beqvämest befinne thenne saken att af handla, aldenstundh ingen kan modum tractandi negotii bettre afsij än I sjelfve som in loco ähre och humorerne sampt procedurerne hafve intaget och dageligen kunne afmärkia; allenast I vette detta tjena Eder för een final endeligh resolution, vedh hvilkens drijfvande och erhållande I fuller uti den och förre conditionen om churfurstens consens difficulteter schole förspör- ja; men deremot och der cuhrfursten dertill icke vill consentera, sij vij icke hvadh han närmare och bettre conditioner medh schäl kan hafva of oss till fordra, efftersom vij föruthan det vij begäre i det första förslaget ingen locum standi kunne hafva i Pommern och I fördenskuldh uti detta fallet haffve till att hålla Eder vedh den andre och sidste conditionen att afKejsaren och Rommerske rijket till taga och behålla hela Pommern, electore invito. Och så mycket om Pommern.

[5] Hvadh condominium öfver Wissmar vedhkommer, så endoch vij finne store difficulteter i ett sådant condominio och sij oss och chronan icke få heelt väl dervedh försäkrade; lijkväl emedan vij der icke annat än hamnen och dess rättigheet söke till behålla, declinerandes så mycket oss möjeligit ähr att göra hertigen af Mechlenburgh i sin rätt och rettighet schada och afsaknadt; ty låte vij oss dermedh contentera, så att hertigen aff Mechlen- burgh, den nu ähr eller den framdeles af den familjen blifver, medh oss och vij sampt chronan medh dem njuta och behålla condominium af Wissmars stadh så och Pöhl

Poel, die Wismar vorgelagerte große Insel in der Wismar-Bucht.

och ett ampt eller tvo, som dertill kunne läggias, och hvadh deruthur för medell kunne görass, användas till vallbyggningarne, och att I detta condominium beschrifve och förklare det bäste och ljuseste I kunnen; sedan att guarnisonen derinne må blifva uthur landet eller licenten, efftersom vij förmälte den 19. septem. [19./29. September = Nr. 192], under- hållen och att samme guarnison sampt commendanten deröfver blifver oss och chronan allena obligerad och af oss i staden inlagt och förordnadt; deropå i styfft hafve att stå att vij och våre successorer i chronan må allena hafva macht och rätt den till förandra, uthdraga och åter inläggia effter vår lägenheet, säkerheet och goda villje. Men schulle det gifva store difficulteter och I icke kunne nåå absolute och frije dispositionen öf:r guarnisonen att läggian derin och tagan deruth igen effter vårt godhatycko, tå moste åth- minstonne till accorderes oss och våre successorer i chronan att de, som till guarnisonen derinne blifva förordnade, göra oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono och sedan hertigen af Mechlenburgh derass eedh och försäkringh, att icke imedlertijdh de i guarnisonen ähre tjene eller låta sigh bruka i någon motto till vårt, våre effterkommande successorers och Sveriges chronos eller hertigernes praejuditz och schada, men söke conservationen af staden Wissmar, dess hampn och Pöhls huuss och fäst- ningh till begges våres tjenst och vällfärd. Der och commendanten kunne eximeras ifrån eden till göra hertigerne, sågo vij det aldrahälst, dåch så att vår commendant lijkväl gör hertigen ett handslagh, som nu skee medh staden Stralsund. Skulle detta och ingaledess vele gåå, tå må medh com- mendanten omsijdor som om guarnisonen är sagt blifva hållet. Sedan moste I och oss, våre successorer och Sveriges chrono förbehålla hampnen frij och öpen för våre örloghskepp, schutor, lådior och hvarjehanda fahrkoster, de komme dijt eenskijlt, få eller månge tillsamman i store eller små flåttar, de komme dijt att refraichera sigh eller ligga i vinterläger, och att de sedan icke mindre rätt, frijheet och sä[c]kerheet må hafva och njuta i sitt lägre, reparation, timberage, provianteringh och slijk annan tarff och nödhtorfft, än som vore staden vår och chronones eenskijlt och guarnisonen oss och chronan allena obligeradt; efftersom och vill vara af nöden att alt, hvadhtill dess försvar emot een eller annan hörer, blifver af guarnisonen på våre ammiralers och capiteiners begäran och commendantens befallningh stält i värket lijkasom vore den oss allena obligerat; så moste och magistraten och borgerschapet i staden oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono sampt hertigerne medh eedh förbindass tillijka medh andre officerare, som medh landet och lähnet härunder hafve till göra, och detta vårt con- dominium agnoscera. Men hvadh Hvallfi[s]ken

Walfisch, Wismar vorgelagerte Insel.

 vedkommer, moste I så laga att dem blifver oss, våre effterkommande successorer i chronan ensam- me förbehållen att förbyggia, förbättra, stärkia och styrkia så och uthvijdga effter vår egen godha villja och säkerheet, så och den att försij och försörja medh een sådan commendant och guarnison som oss och våre effterkom- mande behagar och denne oss och chronan allena blifver obligerad. Och på det att Hvallfisken icke må komma i någon fahra, då görer Eder flijt att tilbehålla oss och chronan så stort stycke af det närmaste landet på både sijdor som vij kunne fatta medh tvenne schantzer, och att så mycket landh hooss hvar affmärkes som de inne logerande kunne haffva derass nödh- torfftige uthmark

Hieraus entwickelte sich die Forderung nach dem Amt Neukloster.

.

[6] Sist, hvadh stiffterne Brehmen och Vehrden anlangar, thet blifver vedh våre förre order

Vgl. APW II C 2 Nr. 148, 192.

och vij therföre hålle onödigt sådant här att oppreppa, påminnandess så nu som förr Eder allenast medh ett ordh att I uthöfver alt det förbe:te använde Eder flijt till göra våre conditioner så mycket bättre genom erhållellsse af the quarteren som grentza Brehmen och Vehrden närmast.

Vij hafve Eder detta till Eder information öfver vår ytterligare resolution och endtlige meningh velat förnimma låta.