Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
420. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Oktober 28/November 7
[ 393 ] / 420 /–
Stockholm 1648 Oktober 28/November 7
Kopie: RR (sv) fol. 281–284.
Bestätigung des Berichts vom 8. Oktober. Sträuben der Reichsstände gegen weitere Unterhal-
tungsleistungen an schwedische und hessische Armeen. Schreiben der Reichsstände an den Kaiser
in den Fragen der Erbländer, Attestate, Exekutionsordnung, Satisfaktion der schwedischen Armee
und Quartiere. Unmöglichkeit einer Rückführung der schwedischen Nationaltruppen im Winter.
Drängen auf Bewilligung der hessen-kasselischen Satisfaktion ohne Beeinträchtigung des Haupt-
werks , nachdem Frankreich seine Satisfaktion voll erhalten hat. Festlegung der Bestimmungen
wegen der Erbländer vor Ratifikation der Verträge. Weitere Beschäftigung Kleihes.
Vij hafve på ordinaire posten fådt Edert bref sub dato Munster den 8. huius
och ibland annat deraf sedt, huru strängt och styft ständerne neka och uthslå
underhållet öfver vintern för vår Svenske militie och den vi efter friden varde
behållandes uti vår och chronans tjänst. Vele eij häller förstå till landtgrefvin-
nans soldatesques underhåld intill ratificerad frid, eij häller till någon hennes
milities contentement eller landsförskoning för vår soldatesques afbetalning.
Desse vore nu å ständernes sida de förnämste difficulteter, som uppehöllo
fridens och instrumenternes subscription, förutan att I ändå icke vore ricktige
om det brefvet, som ständerne skulle skrifva till Keijsaren om Erfländerne,
om attestatis, executions-ordningen, repartitionen af vår soldatesques conten-
tement och om quarteren intra terminum ratificationis. Och såsom oss är en
omöijelig sak, att kunna föra eller i denne vintren låta afföra hitöfver vår
nationale militie, som ständerne vele henne kalla, så undrar oss, att de uti
denna ringare sak vela så stort sig besvära och endskylla, särdeles där de väl
sjelfve kunna täncka, att executio pacis jemväl i detta fallet icke låter sig så
hastigt göra. Och om de ville lägga tiden öfver, som behöfves icke allenast till
ratificationernes utväxling, utan ock till soldatesquens afdanckning, platzer-
ners restitution och allt det andra, som måste ske, löper dock Februarius och
kanske Martius och en del af Aprill förbi. Och i så måtto gifver sig den saken
sjelf.
De Hessiske-Casseliske postulata vele I drifva så högt och väl I kunne. Men
när de intet vidare stå att tvingia, icke för deras skuld uppehålla hufvudvärk-
ket , besinnandes, att Franckriket hafver nu fådt all satisfaction. Och tagandes
Eder till vara, att I icke låte komma våre saker på en ruptur med Franckrikets
skilljelse utur kriget.
I göre eljest mycket väl, att I för underskrifningen efter all möijelighet söke,
att inrätta den Erfländiske saken på en tilldrägelig fot och icke skufva henne
opp, tilldess friden vore sluten och underskrifven, då Kejsaren icke skulle
vara den till viljes i någon måtto. Samma sak är ock om executionsordningen
och repartitionen, som tjäna vara ricktige gjorde ante subscriptionem, att dif-
ficulteterne , som härutaf oundvikeligen sig affinna skole, måtte förekom-
mas .
Hvad I elljest förfrågen Eder om residenten Kleyhes accomodation, sedan
han nu icke mera är vid det Casselske hofvet att bruka, så kan han Eder vid
tractaterne så länge uppvackta, tilldess någon lägenhet till hans värckeliga
employ sig anpraesenterar, eftersom vi ock vele vara betänkte uppå, att han
med första lägenhet till tjänst skall blifva accomoderad.