Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
173. Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 August 17/27
Osnabrück 1646 August 17/27
Geldbeschaffung für Wrangel. Kurbrandenburgisches Angebot einer Abtretung Hinterpommerns an
Schweden gegen Entschädigung in Schlesien. Polnische Abneigung gegen eine schwedische Nachbar-
schaft in Pommern. Bedenken der Hansestädte wegen Beeinträchtigung der Handelsfreiheit in der
Ostsee durch Schweden. Französischer Rat auf Beschränkung der schwedischen Satisfaktionen.
Bayerisches Drängen auf dauernden Besitz der Kurwürde und der Oberpfalz. Wünsche anderer
Gesandter um Auslieferung des Instrumentum pacis.
På Eders Kgl. Maj. allernådigste befalning af den 18. [ 28. ] Julii hafver
jagh skaffat rådh at feltmarskalken her Wrangel får 100 000 rd. entsatt på
peningar. Huru lyckeligen Gudh hafver välsignat hans conduite til dato,
thet vijsa bijlagorne i thet större pacquettet. Gudh hielpe them vijdare öffver
Danubium, så hoppas man, at the ther förvärfva sigh sielfve vinterkosten
och thermedh befordra tractaten å denne orten.
Churbrandenburg och hertigen af Mechelburg hafve varit vidh den Halber-
stadische heilbrunnen
Vgl. [ S. 417 Anm. 3 ] .
Inhalt des Folgenden in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 92; vgl. ebd. IV S. 454f.; C. Th.
Odhner S. 152ff.; G. Breucker S. 56f. Löben traf am 14./24. August wieder in Osnabrück
ein: Baltische Studien VI 1 S. 52. Von der kurfürstlichen Resolution wegen Pommern
setzte er die pommerschen Delegierten am 16./26. d. M. in Kenntnis: ebd. S. 52–57.
förnam jagh, om han hade nu fullmacht at cedera Eder Kgl. Maj. heela
Pommeren. Han svarade sigh hafva macht at consentera til en deel af
Pommern, men at churfursten aldrig i evigheet gifver nogon consens till
heela cessionen. Til vedergälning för den deelen (alle man meena halfparten)
pekade han på Glogaw, Sagan, Magdeburg och Halberstadt. Men ville Eder
Kgl. Maj. de facto beholla heela Pommern, så moste han fuller pro tempore
lijdat. Men aldenstund Polen, Danmarck, Hänsestäderne och Holländerne
vore mächtog jaloux theröffver, kunde Eder Kgl. Maj. icke maintinerat
uthan monga och starcka guarnisoner. Thet kunde Pommern icke uthstå,
uthan undersåterne vorde under thet ooket försmachtande och sökia uth-
ländes hielp til revolter. Eder Kgl. Maj. skulle ock nödvendigt uhr Sverige
moste underholla guarnisonerne, hvilket under 3 eller 4 tunnor guld icke
afgänge åhrligen. Men ther Eder Kgl. Maj. vore content medh en deel och
churfurstens goda consens, så ville churfursten alliera sigh medh Eder Kgl.
Maj. Hinderpommeren betäckto Eders Kgl. Maj. stat moot Polen, jalousien
af the öfrige cesserade, ständerne gofve sigh villigt therunder, Römiske
rijket protegerade resten, och Eder Kgl. Maj. behöfde således ringa guarni-
soner eller inga.
Hertigen af Mechelburg hade högt contesterat, at eij heller han nogon sinn
gifver sin consens till Wissmars allienation.
Här är en Polnisk ahnkommen, öffversten Krakows
Joachim Ernst von Krockow, kaiserlicher Generalwachtmeister. Ein kurzer Lebensabriß in
Urk. u. Aktenst. I S. 98 Anm. 2. Eine von „ Prof. Dr. Schultz “ verfaßte Geschichte
der Gräflich Krockowschen Familie (1911) war mir nicht zugänglich. J. E. von Krockow war
besonders durch seinen Einfall in Pommern von 1643 berühmt geworden. Vgl. Hermann Klaje :
Der Einfall des Kaiserlichen Generalwachtmeisters Joachim Ernst von Krockow in Hinter-
pommern vom Jahre 1643. Greifswald 1901 ( Pommersche Jahrbücher Erg.-Bd. 1) .
tidh sedan var ahnhollen i Stettin. Den kallar kungen i Polen secretarium
suae legationis, som föllia skall. Denne legitimerar sigh här hoos conventen,
skal gifva före, at hans herre förer äfven samma argument moot Eders Kgl.
Maj. naborskap vidh sina Tyska gräntzer, som Eders Kgl. Maj. herfader
förde moot Wallensteins naborskap i Mechelburg .
Hänsestäderne sökia ock af den jalousien förbund medh Holländerne under
nampn aff commerciernes frijheet. Fransoserne råda oss, the evangeliske
ständerne samptlig och synnerligen bedia oss, at Eder Kgl. Maj. ville vara
tilfridz medh Förpommeren och Rugen, Wissmars condominio och både
stiffterne Bremen och Verden. Meena thet vara ett hederligit, serdeles ther
ock soldatescen af Römerske rijket contenteras. Och hvadh ändå i samma
satisfaction kan fehlas (the bekänna sielfve Eders Kgl. Maj. meriter vara
inaestimables), thet bedia the at Eder Kgl. Maj. ville i dess ställe räkna den
stora ähran, den välsignelsen och den assistents och villigheet, som Eder
Kgl. Maj. kan en annan gång och moot andra des fiender at förvänta.
Oss fehla nu inga argument theremot och blifva vij beständigt vidh Eders
Kgl. Maj. ordre. Men här stana vij nu å begge sidhor, och ingen medlar
hafve vij, som skillier oss åt. Om nu Gudh täckes genom armeens progress
gifva them bättre resolutioner eller Eder Kgl. Maj. täckes uthan interessen-
ternes consens maintenera bemälte örter, thet moste vij nu afvänta.
Den Beierische gesandten var ock i vekan hoos migh, ahnstiftadh af the
Altenburgische, Weimarische, Magdeburgische och Brunsvichsche gesand-
terne , lofvade sin herres mächtige cooperation til fridh (etiam excluso
Hispano), til chronornes satisfaction, till amnestian, gravamina, omnia, om
han få beholla churdigniteten och mästedelen af Öffverpfaltz. Jagh hörden
och discurrerade medh honom och släpten medh dilation til communication
medh Gallis och andre.
Thet hafve fuller en deel andra gesandter ock i förledne veka besökt migh,
men inthet nytt förebracht, pousserat uthlefferingen af instrumento pacis,
thet nu allenast består på communicationen medh Fransoserne.